tisdag 11 mars 2008

En riktigt dålig dag.

Känns som att jag gjort ett dåligt jobb som förälder idag. Varit snäsig och otålig med mina två fina ungar. Norah har varit pigg, men litet tät i näsan. Hon äter så gott som ingenting utan att bli matad, vilket håller på att knäcka mig helt och hållet. Efter middagen idag deklarerade jag åt Norah att nu släpper jag taget, nu matar jag inte henne något mera (annat än då det är något som är svårt att äta förstås). Om hon inte äter, så får hon vara utan. Hon åt själv halva sin beställda macka och koppen choklad till kvällsmat. Jag orkar inte tjata, hota, muta, motivera och jag fattar att allt det där också sabbar hela hennes matupplevelse. Det sabbar definitivt min matupplevelse. Norah känner ju hur arg jag blir och det kan inte vara roligt att äta under de här betingelserna.
BVC bedyrar att Norah verkligen får i sig det hon behöver, om det så bara är en tugga. Jag fixar inte det. Men jag kanske måste? BVC sade också att det är helt ok att mata henne - det är ingen som fortfarande matas när de flyttar hemifrån. Tids nog kommer hon att inte vilja bli matad.

Jag har varit ensam hela dagen. G är på (välförtjänt!) chilifest med sina kollegor hemma hos en av gubbarna. Ikväll skulle en representant från Axeco komma och titta på vår fina matta "Daisy" som har ett färgfel. Har gruvat mig för hur det skulle lösa sig, men representanten lovade oss en ny matta utan att tveka en sekund. Tillverkaren har antagligen använt ett annat garn med fel nyans, vilket känns logiskt med tanke på hur det ser ut. Så det löste sig prima!Men åter till barnen. Ruben fick en ordentlig febertopp när vi just skulle till att äta middag. Han blev väldigt dåsig och blankögd och så började det rinna snuva. Han hade varit litet ledsen innan och nu var han varm. Redigt. Han åt i alla fall och efter maten så gav jag honom en supp Alvedon, som han tyvärr bajsade ut till stora delar en halvtimme senare. Han hann nog få litet effekt av den, för han klarade resten av kvällen hjälpligt. Ruben var dock så slut när jag dunsade ned honom i säng (stressad inför mattgubbens ankomst), att han somnade utan saga, utan klagomål. Norah fick en, nej två, raska sagor och jag höll precis på att natta henne då Axeco knackade på. Vältajmat.

Men efteråt kände jag att jag bara ville gå in till Norah och Ruben, hålla dem i evigheters evighet och be dem om ursäkt och förlåtelse för hela den här dagen. :O/

Måste göra bättre imorgon.

2 kommentarer:

en annan sa...

Bra och mindre bra dagar kommer det alltid att finnas, duru, kom ihåg att det inte blir riktigt dåligt så länge du finns där med dem och känner minnet av deras hjärtslag under ditt. :-)

*kramar*

Morskan sa...

Ja!