måndag 16 juni 2008

Fyra år.

För fyra år sedan och några dagar, gick jag på sjukledighet under min graviditet med Norah. Jag hade svåra besvär med eländigt smärtsamma och frekventa gallstensanfall. Jag var sjukskriven i många veckor men hann arbeta halvtid någon period innan Norah skulle födas.
Hon kom i december 2004 och därefter var jag hemma i en evighet.

Jag började arbeta igen först när Norah var knappt ett år och fyra månader. Jag minns inte om jag arbetade heltid; jag var nämligen

En fantastisk sista helg i augusti 2006. Norah i gummibåten, Rubbe i magen.

redan ungefär tio veckor gravid med Ruben och ammade fortfarande Norah på morgnarna. G var förstås föräldraledig då, fram till jag gick på ny föräldraledighet ungefär en månad innan beräknat datum för Ruben.

Ruben kom i oktober 2006 och nu har jag varit hemma en evighet till. Jag arbetade en semesterperiod sommaren 2007 och det var så roligt, att jag inte ville släppa taget. Sedan dess har jag arbetat en dag i veckan; under senhösten till årsskiftet arbetade jag 2-3 dagar i veckan.
G och jag hade tänkt att G skulle vara föräldraledig den här våren som med litet tvekan håller på att glida över i sommar, men så blev det inte. G's företag har krävt för mycket närvaro - vilket har kostat litet; G har missat att ta hand om sina båda barn samtidigt, att få dra det där stora lasset som dag efter dag med dem innebär och jag har blivit trött.

Jag ser dock ljuset i tunneln! Jag skall börja arbeta "på riktigt" den första september. Jag vet att jag efter en vecka kommer att tycka att jag arbetat en evighet, men just nu har jag varit hemma en evighet.

Jag har slitit och inte alltid gjort ett bra jobb, men oftast så gott jag kan, med att bringa våra barn till där de är nu. G har såklart gjort sitt, så fort han är hemma gör han ju det. Tillsammans försöker vi.

Till hösten börjar en ny fas. Vårt nya liv! Med ordentliga rutiner och två små godbitar som skall lämnas och hämtas på dagis. Mat skall lagas och jag anar att någon liten aktivitet kommer att dra igång för Norah.

Rätt ok faktiskt! ;O)

4 kommentarer:

en annan sa...

Rätt OK! :-)
Tänk så vanvettigt fort det gått! Det var ju bara igår som Norah var sådär liten och skrynklig...
I det stora perspektivet har man ju knappt hunnit blinka!

Morskan sa...

Nä, helt sant... Saknar lillpojken. Och dig. Och Stig. Har Bias börjat få några tänder då?

en annan sa...

Inte ett spår! Han tuggar på allt, men inte mer än förut. Nåja, det finns ju löständer... 8-)

Morskan sa...

Ah ha ha! Nog får han tänder! Vänta du bara! :O)