Så osannolikt.

Då Norah, Ruben, Smilla och jag promenerade till dagis imorse, mötte vi en herre med en golden. Hundarna skulle såklart hälsa på varandra. Den mötande vovven lade sig sedesamt på vägen, medan Smilla mer betedde sig som att hon tänkte trycka till den andra vovven (så otroligt snäll, lugn och väluppfostrad Smilla än är, så kan hon inte riktigt lägga band på sig när hon möter andra hundar. Har jag märkt. ;O)). ;O)

Vovvarna hälsade i alla fall lyckat och jag och herrn i änden på det andra kopplet började förstås att prata. "-Det här är en lånehund" sade jag. "-Det är det här också" svarade han. Och sådär fortsatte det. Hans lånehund hette Silla. Rätt likt Smilla va? Att det var en golden nämnde jag inledningsvis. Alltså som Smilla. Hans vovve var tre år. Smilla är - just det - tre år.

Alltså - hur sannolikt är det på en skala vilken som helst? :O)