Bio!

Jag vet inte hur länge sedan det är som jag var på bio. Det kan ha varit förra sommaren som G och jag såg något. Saknar det mindre än jag kunnat tro, som verkligen älskat att gå på bio. På slutet, innan Norah kom, hade vi ändå börjat störa oss något fruktansvärt på alla idioter som har på sina mobiler eller tuggar popcorn med munnen öppen. Bioupplevelsen hade tyvärr falnat en aning.

Men tiden läker alla sår ;O) och nu blev suget stort och hastigt och impulsivt snickrades en tjejkväll ihop!

Sagt och gjort; Barndomskamraten, Bästisen och jag stolpade in till stan och landade först på Sushi Bar där Bästisen begick sushidebut. Barndomskamraten är erfaren sushiätare och jag själv måste nog räknas som oerfaren ätare. Syrran introducerade oss i Sydney (*glad*) men här hemma har det bara blivit ett fåtal gånger.
Tror att Bästisen blev mindre imponerad, eftersom hon senare under kvällen inmundigade ost och kex hos Barndomskamraten och sedan på hemvägen stannade förbi på McDonalds (*vik hädan*) SAMT vid hemkomst slutligen mumsade i sig mackor och fil! ;O) Hon får skylla sig själv som avslöjar sådant till mig! ;O)

--> Bästisen ber att få korrigera mig, vilket hon alltid får! Hon stannade inte och åt på ovan nämnda ställe under sin nattliga hemfärd, utan hon lättade endast på gasfoten under ett kort övervägande. Sedan fortsatte färden alltså hem, till filet och mackorna! Så de. Tycker Bästisen skall ge sig på att skriva riktiga kommentarer direkt i bloggen, istället för att maila mig! ;O)

Det var i alla fall lika fräscht och gott och lätt som det brukar vara. Vi gick fem, sex steg till butiken vägg i vägg, glasstället som lämpligt nog heter "7th Heaven", men som fortfarande inte har någon hemsida. De serverar verkligen himmelska glassar och vi strosade därifrån med varsina under i händerna. Mina två italienska gelatokulor mojsade sig i en chokladdoppad våffla och satt som en smäck ovanpå sushin.

Strosandet ledde oss till bion och där slog vi oss ned och såg "Sex and the City". Filmvalet initierades av mig som lider av ett svårartat sug efter "the City" och jag vet att Barndomskamraten sett serien (som jag bara sett sporadiskt - julklappstips, någon? ;O)). Återigen fick stackars Bästisen exponera sig för något som hon mest troligt bara gick med på för att hon är en sådan... ja - BÄSTIS! Barndomskamraten och jag visste ju vad vi hade att vänta oss; skorna - o la la, väskorna - o la la, kläderna - o la la och slutligen sexet - o la la (alltid med en god känsla och oftast med glimten i ögat ;O)).

O yes - them shoes'n'them bags... :O)

Filmen var som ett långt och tillfredsställande tv-avsnitt och det fanns några ögonblick med starka känsloyttringar och några sköna återföreningar samt ett logiskt uppbrott också. Filmen knöts ihop och lämnade oss utan öppna frågeställningar som skvallrar om hungriga filmbolags förhoppningar om att nödvändigt mjölka mer ur konceptet. Har dock sett på IMDb att det finns tankar på en ny film; dock finns inte ens ett manus i dagsläget. Kan utan tvekan rekommendera filmen; med oss i salongen fanns dock inte en endaste man. :OD

Vi noterade att reklamen innan filmen helt klart var riktad mot filmens tänkta målgrupp. Bredvid mig satt en tydligt osäker kvinna (yngre än jag) som fällde nedsättande kommentarer om varje reklaminslag (jag höll med henne om de flesta, men kände inte att jag var tvungen att yttra dem högt). Vi vet ju alla hur reklam är uppbyggt; finns väl knappast något som så tungt cementerar fördomar och även om de försöker så lyckas de inte slingra sig runt en fördom. Först när en trailer för "WALL-E" (hur bra såg inte den ut att bli då?! :O)) visades, vågade hon skratta högt, trots att den var ungefär lika sexisitisk som all reklam innan hade varit. Men då var det ju animerat och det var en liten avfallsrobot som uppvaktade en liten pryttel, som uppvisade alla feminina drag som sig bör. Jag tror nu inte nödvändigtvis att "WALL-E" är sexistisk - jag tycker att de animerade filmerna på senare år varit hur bra som helst och haft viktiga budskap om allas lika värde, om miljön och liknande. Tror nog att den här filmen blir kul den med - man får ta det för vad det är, eller låta bli att se.

Äh, så märkligt hur tankarna kan gå en skön söndagkväll som igår. Hann inte heller hejda tankarna när vi kravlade oss upp ur biofåtöljerna och flinade litet invärtes över jämförelsen med de sköna kvinnorna i filmen vi just sett och oss själva, som vi är, i våra bästa 40-år. :O)

Vi avslutade med te hos Barndomskamraten och Bästisen och jag rattade därifrån i varsin bil vid pass 0030. En sällsynt bra stund med flickorna.

Måste hända oftare. :O)