Ruben närmar sig fyra och ett halvt. Jag vet verkligen inte hur länge det pågått, men de senaste två, tre åren är det ju, som vi sprungit till Ruben en till många, många gånger per natt. Jag har alltid varit väldigt tjurig med att barnen skall sova i sina sängar. Jag har inte trivts med att sova med dem, utom då de var bebisar och ammade. :)
Ruben har sista åren nästan alltid bara velat ha hjälp med att breda om sig täcket. Ibland är det mardrömmar, men mycket sällan. Tidigare sov Ruben väldigt lätt mellan kl.23-02 och vaknade ofta.
För litet drygt fyra år sedan - Ruben var tre och en halv månad på bilden. På den tiden sov han gott, prinskorven. :)
Med tiden holkar droppen ur stenen, så nu kan jag tycka det är jätteskönt att sova med barnen. Ibland tar jag över Ruben i förebyggande syfte, oftast när jag ser att min natt kommer att bli alldeles för kort och jag är ensam hemma. Då vet jag att jag kommer att slippa stiga upp med honom i alla fall. Båda barnen och båda föräldrarna i vår säng blir direkt obekvämt, sängen är för liten, men det är inte så ofta vi hamnar i den situationen. :)
Men nu. Nu märker vi en försiktig trend. Och den har kommit hastigt på. Definitivt i år, sista dryga månaden. Fler nätter än någonsin, en i veckan kanske, har Ruben sovit utan att ropa. En sanning med modifikation - han ropar ibland en gång eller två innan vi hunnit lägga oss. Men det räknas ju inte! X) Och lillvännen har blivit duktigare på att breda om sig och han vill verkligen ha täcket om sig. :) Han drar det högt, högt upp runt nacken och huvudet och det är lätt att frestas att tro att han brås på sin gudmor i Älvsbyn. ;D
Så. Kanske får vi också sova hela nätter igen någon gång. Då gäller det också bara att få till den där sömnen igen, så att kroppen och hjärnan kan slappna av från den beredskap som gäller om nätterna idag. Men det ger sig väl. :)
1 kommentar:
skönt...sedan är det ju bara nätet ivägen för en lång natt .)
Skicka en kommentar