måndag 14 mars 2011

Två timmar och en eldsvåda senare.

När jag höll på att byta om för att gå hem från jobbet idag, behövde jag egentligen gå på toa. Inte akut, men det hade varit behagligt att göra bort det. Innan liksom. Men jag tänkte att jag snart skulle vara hemma och kunna gå då.

Jag åkte så till Norah. För att göra en annan lång historia kort, så blev jag där av med henne, då hon och två flickor till som vanligt låg i bakhåll med bönande böner om att få följa med varandra hem. Jag kom samtidigt med en av de andra flickornas mamma, så vi bestämde att Norah skulle få följa med Moa hem. Succé. :)Jag fick en badbomb med en ros i av Norah och ett galet guldglittrande skum av Ruben, valt helt och hållet av barnen själva.Ruben hade styrt rakt till glittret och han berättade viktigt att glittret inte fastnar på kroppen då man badar. :) Norah hade tydligen funderat litet mera innan hon valde. Älsklingar! :*

Vidare till Ruben. Allt väl där, de hade märkt av hans fortfarande svårt sviktande matlust. Fick litet bassning, att Ruben kanske egentligen skulle ha varit hemma idag också (jag har inte skrivit om det här, men Ruben fick magsjuka och började kräkas i torsdags).

Hemma då. Ruben bad och bad och bad och mamman kämpade inte emot alls idag, så han fick spela spel på paddan. Succé.
Absolut syrran, ranunklerna är jättefina! Jag var ordentligt orolig för buketten som stod lutad vid ytterdörren när vi kom hem då det trots allt var tre, fyra minusgrader. Tyckte blommorna såg tveksamma ut då jag så småningom öppnade paketet, men de verkar faktiskt må bra!

Började med maten. Mamma ringde och grattade. Pappa kom med fin present. God choklad och ett antal dollar att förbruka fram i maj. :) En fin bild av mig som liten hade han skrivit ut och placerat på presenten. Presentpapperet med bild och allt på bordet. Jag och pappa vid spisen, begrundande den fina presenten.
Jag trodde att det var G som fixat blommor och hoppades att det skulle vara choklad inuti. Det var dock Väsbyborna som kärleksfullt skickat blomster och chokladen var bifogad. Hmm... G har fortfarande chansen att räta upp situationen - jag ger honom till ikväll. ;)

I ögonvrån såg jag hur det blev väldigt ljust åt köksbordet till. Presentpapperet hade landat på ljusen på bordet och stod nu i ljusan låga. Jag kände hur mina ögon spärrades upp och hörde hur jag ropade typ menherreguud!!! 8o Pappa och jag redde ut situationen utan särskild struktur. Vi fläktade litet med armarna, vi bar brinnande, flagande sotsvarta pappers- och andra bitar till diskhon, vi gick om varandra och det brann på bordet och på golvet och jag tänkte herregudherregudnyttgolvnyttbord men allt redde ut sig till slut. Gud-i-himmelen.

Jag har inte tagit tag i den slutgiltiga saneringen ännu, men jag hoppas att det som syns på golvet skall gå bort. Det ser mer kladdigt ut, än bränt. Det ser ungefär likadant ut på bordet, men där kommer det att finnas några små brända märken kvar. Om man nu inte vågar gå på med finaste sandpapperet.

Vi drog ju en värstingrepa på nya rumsgolvet då det bara var några dagar gammalt, så det är väl okay att bordet börjar samla patina också. :S Jag fick en fin stickad tröja av svärföräldrarna och glada gratulationer från mor och Harry och via Skype från svågern och svägerskan. G grattade mig förstås redan imorse - men, men... ;D

Så för att sammanfatta det här inlägget, som förfärdigas långt efter det att det påbörjades, så var klockan nära sex på kvällen, efter eldsvådor och en kämpig middag på tu man hand med Ruben då jag till slut satte ned rumpan på toastolen och gjorde det jag hade behövt göra innan jag åkte från jobbet.

Grattis (i en plåtask, som vi brukar säga!) till mig! Och som pappa sade - helt klart en oförglömlig födelsedag. :)

---> Ruben märkte absolut ingenting av eldsvådan - han spelade ju på paddan bara ett par meter vid sidan om. X)

4 kommentarer:

Birger sa...

man kan ju prata om eldfängt firande, men gränsen passerades med god marginal, om man så säger. Sprinkler är inte alls dumt, bäst är dock att se sig för :(

Veronica sa...

Grattis i efterskott!

en annan sa...

Men åh herregud! X-D Herrejösses...

Ja himmel alltså, att det är sådär. Vi har en stor svart fläck på vårt bord som jag inte vet hur den kom dit. Det kan vara bränt, men det kan lika gärna vara Tobias som målat med tuschpenna. Ingen aning. Och det är ju bara att gilla läget. Bordet skall ju användas, har vi ju sagt och en svart fläck på mitten av bordet går säkert ganska bra ihop med tre miljarder hack i kanten där barnen testat besticken under plötsliga ryck av materialnyfikenhet...

Jag TÄNKTE att ni nog inte hade så kallt, för jag kryssade i att det var OK att hänga blommorna på dörren... Hoppas de står länge ändå, trots kylan!

*kramar*

en annan sa...

Och sådär är det jätteofta tycker jag... man sparar toalettbesöket så länge att det inte kan vara hälsosamt!