Vi har tjatat hål i hans huvud om att äta, äta, äta. Så fort han slår ned rumpan vid matbordet, inleds tjatet från oss. :/ Det har pågått under lång tid och nu i samband med Rubens trots, antar jag att han också eskalerar sitt motstånd. Det är lektion 1A i barntrots, att barnen kontrollerar det de kan kontrollera - till exempel mat och ätande.
G och jag har idag, i g e n, sagt att vi inte skall tjata något mer på honom. Han måste få matro och han måste få hitta sin hunger och matlust igen. Så det som syns på bilden ovan, är det han lämnade efter en kvalfylld stund vid matbordet imorse. Ruben hade beställt litet fil (märk väl) och en rund macka.Han tog några små tuggor av mackan, han åt någon sked fil, russinen åt han upp och juicen drack han upp. Och en skiva ost i handen slank ned också.
Ruben blir i nuläget sur cirka tretusen gånger per dag, grinar oftare än någonsin. Och jag regredierar precis som jag gjorde med Norah och orkar inte balansera varje situation med Ruben.
För Norah har ätandet skakat till sig det sista halvåret. Hon har alltid varit liten i maten, men nu äter hon oftast hyfsade portioner utan särskilde resonemang. Norah kan få för sig att hon inte tycker om något, som hon alltid ätit tidigare, men det hör nog till det med. ;)
Imorgon drar vi på vår road trip där vi har många små och större delmål. :) Jag hoppas att G och jag kan hålla oss från att tjata och bara låta Ruben äta det han möjligen äter, i fred.
Vi hörs efter vägen!
12 kommentarer:
Glass, varmkorv och hamburgare....:)
Typ. :]
Ha det bra och kör försiktigt! Ät gott :) Om det finns nåt han gillar så låt honom äta det tills han vill ha nåt annat, det går nog "över" snart får vi hoppas.
Tack Veronica. Jag vet att man skall göra så där, eller att det är en variant i alla fall. Men det tar emot så himla mycket, som princip.
Men nu skall vi försöka slappna av och släppa taget. Önska mig lycka till! ;)
Asch, kör på som ni gör men skippa tjatet. Det går över, det ser ni ju på Norah! :-) Och inte kommer han att svälta ihjäl heller, det tror jag inte.
Det jag har mest problem med hemma är mängden mat man får slänga när pojkarna anser sig färdiga efter bara ett fåtal tuggor... Då kommer tjatet in. Men vi jobbar också på det.
Jag vet att Tobias plötsligen kan sätta i sig en hel portion, men han gör det bara aldrig utan att man påminner honom om varför han sitter vid matbordet... Tjat är således helt nödvändigt. Men vi försöker låta bli att tjata ändå.
:) Syrran, jo, gud jag tycker också det är hemskt att slänga så mycket mat som det blir ibland.
Vi har som princip att vid matbordet äter man i stort sett bara. Prata får man också göra, bara man kan kombinera det med att också äta. X)
Så vi påminner också om varför vi sitter vid matbordet. Min önskedröm är att de skall äta upp maten och det gör Norah oftast numera. Så henne har jag börjat att uppmuntra att också snygga till tallriken och inte lämna den full med tjorviga små matrester, som hennes pappa gör. ;D
:-D Se där! Det funkar ju!
Jo det där pratet... HÄRREGUD vilken svada det bor i den där mannen! :-D Nåja. Det är ju faktiskt bara kul, bortsett från att man ibland får bli så himla sträng för att få honom att förstå att han måste äta också.
Samma visa nu på frukosten igen. :/ Ruben åt någon flinga, men filet var inte bra. Han tog en tugga av ett mjukbröd, men sedan hurvades han av att titta på mackan. Lilleman... Han drack juice och åt till slut ett runt tunnbröd och litet puffat ris.
Äh, jag är säker på att det löser sig, men det är jobbigt nu.
Jadå, det ordnar sig! Se det såhär - om han äter en av tre huvudmåltider per dygn är det bra.
Om han dessutom klämmer en frukt eller mellisalternativ är det prima!
Så kör vi med Tobias i alla fall. Han äter som regel en tugga av de flesta måltider utom ibland då han slår på stort och äter en hel portion.
Nu för tiden gör jag en knapp portion frukostgröt till båda pojkarna. Tobias äter ibland hela sin halva och David äter en sked eller två. Men bara ibland.
För det mesta äter de en macka, ibland inte.
Ibland får det vara pålägg på, oftast inte.
Men så vissa måltider vargar de i sig allt som finns, då får man ju glädjas lite.
För inte så länge sedan åt båda pojkarna en hel "vuxenportion" gröt till frukost.
Inte längre alltså.
Ni har alltid varit bra på att slappna av och inte tjata ihjäl dem om ätandet.
Men helt klart är det bra att ge mindre portioner - de får mer avsmak om portionen är stor.
Nu har vi precis lunchat. Rubens varmkorv låg på mos - då slutade han ut att äta helt. Senare fick han ta över Norahs pommes och då slök han korven också. X]
Skicka en kommentar