tisdag 21 juni 2011

Tjuv och lögnare.

*puh*

Ruben tuffar på och ikväll, då jag och barnen satt i soffan och såg slutet av en film vi börjat se igår, ramlade något ur hans ficka och landade i mitt knä.

Jag hittade det och det var en glansig glasbit som helt klart var till dekoration. När filmen var slut, släppte jag iväg Norah och tog en allvarlig diskussion med Ruben.

Jag förklarade att det han gjort var att tjuva (han hade tagit två glasbitar och en döskalle i plast) och att det är helt uteslutet. Han har alltså tagit de här tre skatterna hos Elias, där han fick vara i många timmar idag. Elias är en av Rubens bästa kompisar och de leker suveränt bra.

Vi fick ta snacket några varv och jag fick "hota" med att fråga Elias mamma om sakerna kom från dem, innan han till slut berättade. Jag betonade det viktiga i att han faktiskt berättade sanningen.
Den som tog biten därefter, rev bygget! :)

Rubens tidigare trotsperiod, som jag tyckte gick snabbt över, var nog bara en försmak. För nu har det friskat i ordentligt sedan kanske tre, fyra veckor sedan. Ruben har alltid haft lätt för att falla i gråt då känslorna blir stora eller tar över, ofta äkta, ibland krokodilvarianten. Men nu blir han arg och han kan liksom veva med näven eller foten, men behärskar sig oftast. Han kan höja rösten och han blir sur oftare än vanligt.
Den skarpögde ser att Ruben surar på den här bilden. ;) Äh, man behöver inte vara skarpögd - hade han varit som vanligt, hade han smilat upp sig för kamran!

Däremellan är han sitt vanliga jag. Men åkturen är guppigare än någonsin. :]

5 kommentarer:

Birger sa...

Tycker mig se en avvaktande min i Norahs ansikte....

Morskan sa...

Jo, men hon satt på helspänn för att inte riva sitt smala torn som hon byggt bredvid sig. :) Det var faktiskt det som var motivet, men jag var inte uppmärksam och så hamnade autofokuset på Ruben i förgrunden istället.

en annan sa...

Jäklar, otroligt intressant det där...! Jag ser inte fram emot nästa sväng. Nu är vi förbi halvårsmarkeringen av Tobias vändning och jag hoppas hoppas vi får vila ett halvår till!

Våra pojkar (Ruben och Tobias) är väldigt olika tror jag, det är häftigt. David är ytterligare en annan typ. Gud vad vi kommer att vara visa om tjugo år!!

Morskan sa...

:) Och då kommer säkert alla tre (och Norah) att vara stadiga, kloka unga män. Fatta!

en annan sa...

Nej, det går inte att fatta... Det går bara att hoppas! <3