Tid. Ork.

Jag vill skriva. Så mycket.

Men jag nattsuddar svårt sedan två, tre veckor och är så trött att jag håller på att gå under. Fram till bortåt halv elva eller så, då jag piggnar till. X] Och så suddar jag en kväll till.

Så här kul har vi ibland på jobbet. :D Igår var det terminsavslut på vårt MVC-café.

Nu har jag flexat ut litet tidigare, för att man skall storstäda på mitt rum (l y c k a till). Jag skall äta sen lunch och sedan ta mig en snabbis in till stan. Efter detta hämta barn och få igång middagen och sedan hägrar en skön stund på Lyras breda rygg. :)

Som Ruben längtat efter denna utflykt! Sedan Norah var på sin har han längtat. :) De "stora" barnen, de som lämnar förskolan, får åka på världens koolaste utflykt. I Boden äter de lunch och leker i en stor lekpark med extraroliga prylar i. Säkert ingår det glass också! Jag <3 min lilla storkille!

När jag kommer hem måste jag hänga tvätt, duscha och äta och därefter vet jag hur trött jag kommer att vara. Fram till ungefär halv elva.

Slänger ut några bilder från telefonen i alla fall. :)

Fynden barnen gjorde på vårmarknaden på Furuparkskolan igårkväll. Norah har önskat sig IKEA's stora golden sedan i julas (det kan handla om två jular). Nu köpte hon den för 20 spänn! Igårkväll tvättade jag voffsingen i maskin och tumlade den inatt och imorse fick den väcka Norah. Och ja, den heter Smilla! Ruben fyndade en drake för en tia och den blev handdiskad och ren och fin imorse. :)

En stund på skolan.

Tog de här bilderna faktiskt redan förra fredagen, då jag för första gången var en stund med Norah på skolan. :)

Jag var med på läxförhöret och en rast och sedan blev det gympa. På rasten fick jag och en mormor som också besökte en flicka i klassen, snurra långrep medan ett gäng flickor hoppade in och ut. På gympan fick de sedan värma upp med hopprep!

Själva gympapasset var ett redskapspass. Hur kul som helst att se barnen jobba på!

Pynt.

Jag skickade ju efter två par skor från Crocs häromsistens. Jag är nöjd med inköpet, men kommer att byta färg på sandalerna. När jag fick dem, visade det sig att den apelsinhärliga orangea färgen var ganska mesigt aprikosfärgad, vilket inte på många, långa år har varit en favoritfärg för mig. Jag byter till färgställningen här nedan istället. :)

Men om jag var nöjd med skorna, så är jag jättenöjd med jibbitzarna! R2D2 här nedan var en Limited Edition och kostade en slant mer än vanliga jibbitzar. Okay tänkte jag och gav inte mer än så för limited edition.

Så döm om min förtjusning när jag igår öppnade förpackningen och det visar sig att den lilla godsaken är helt i metall, med tung, gedigen känsla och precis den lyster som syns här på bilden. Knoppen som man bänglar genom hålen i foppatoffeln då man skall fästa jibbitzen, är sobert guldfärgad.
Jättekul och mycket najs för en glad SW-nörd. ;)
- Upplagt via BlogPress från min iPad

Kärlek. Och saknad.

Klockan 09:59 sladdade vi in framför McD's drive through och beställde frukost. Det blev jäktigt på slutet hemma, men som syrran lärt mig, så är det verkligen effektivt för att komma ut ur huset när man skall iväg. :D

Frukosten åts under gemytliga former på vägen norrut. Vi styrde direkt till svärmors svåger som nu är ensam med sin lilla vita vovve efter att svärmors syster nyligen lämnade oss.

Vi stannade ganska länge och hemtjänsten hann komma och hjälpa till med lunchen. Då passade barnen och jag på att gå ut på promenad med Kotte. Då vi kom tillbaka, var kaffet framdukat.

Nu har vi lämnat svärmors svåger och spränger vidare i vår snabba svarta. :) Målet är förstås mamma/mormor. Vi skall dra fram husvagnen, där vi skall sova ikväll. Litet småpyssel blir det alltid och imorgon hälsar vi på Harry samt klipper Norah!

Det har varit hopplöst att få tid att klippa henne i Luleå. Vi har försökt få drop in-tid vid tre tillfällen utan att lyckas och nu har vi en bokad tid i Luleå imorgon, men då är vi som sagt inte hemma. Så nu har vi en bokad tid i Bränna istället. :)

Om rubriken då. Ja, inlägget handlar om precis det. Men rubriken triggades av att G imorse råkade kalla Ruben för "J" (som i farbror J alltså). :) Jag kallar ju Norah för "A" emellanåt och h e l a tiden då syrran och vi är tillsammans. Då blandar jag ihop Norahs och syrrans namn konstant. Ibland när jag känner mig litet sträng mot Ruben, händer det att jag kallar honom för G. Lustigt nog. ;D


- Posted using BlogPress from my iPad

Gratulerer med dagen!

En rätt ny norrman, då, 2008. :)

Fick dela en mycket trevlig upplevelse med bästa syrran och familj - Norges nationaldag, Men vi höll verkligen på att frysa ihjäl. X)

En galen...

... och litet trött norrman. ;)

Det blev varmare sedan.

Två glada skitar på Skansen. ;)

Och ifjol den här dagen, flög G och jag i komfortabel lyx till bästa staden - New York City! B) Och Klinga, hon fyller två år! :)

Slappna av.

Arrangerat bussprattel i fina nya kepsar. :) Tack morfar!

En helt okay tredagarsvecka är redan över. B) Samma stora känsla av avslappning som då det är fredag har infunnit sig.

Efter jobbet försökte vi samla oss och ett kort ärende senare åkte vi till pappa. Här har vi fått middag och nu kollar barnen film. G och pappa är ute och fixar något i pappas båt.

Allt väl. Imorgon nya äventyr!

 

 

Datum.

Idag (egentligen igår) har vi bott tretton år i vårt hus. Ikväll pestade jag syrran med hus i Luleå och då känns det ju alltid frestande med större hus. Men, men - större blir större blir dyrare blir mer att städa... *sucka*

Idag (idag) arbetar G sin allra sista dag åt kineserna. *yay* Efter helgen åker han till Munchen och blir borta hela den veckan (ja, nästan) och likadant veckan därefter, åt sin nya arbetsgivare. *sucka* Men nya uppdragsgivarens huvudkontor är i Luleå och tanken är att de skall få arbeta mycket mera hemma än de gjort de senaste dryga tre åren som de arbetat åt kineserna.

De kommer dessutom bokstavligen att kunna arbeta mer hemma, vilket aldrig var en option med kineserna. Som läget är i våra liv, får G gärna arbeta hemma. För då är han i alla fall hemma.

Igår när jag kom tillbaka till arbetet efter mer är två veckors frånvaro, kändes det som att jag varit borta från jobbet ett halvår. Minst. Idag var jag tillbaka i sadeln igen.

På riktigt också. :) Igår red jag vanlig skolridning i Luleå. Ikväll sysslade jag med Jog Dance i Boden, då jag och Devil i den skönaste, långsammaste trav på volt, gjorde halt, ryggade och satte av i den där sköna traven igen. Allt i en böljande rörelse med flytande övergångar. Solen sken och det mesta var riktigt, riktigt bra...

Hungrig.

Barndomskamraten konstaterade att hon var hungrig då vi åkte från stallet närmare halv elva ikväll.

Inspirerad av henne uppmuntrade jag G att plocka fram tacorester från helgen. Det blev jättegott!

G klagade högljutt på den här bilden och menade att det verkligen inte ser så gott ut (som det var). Men som liten förklaring bara, så förutom skruttig upplösning och skojsig Instagrameffekt, så hade vi grön sås på. ;)

En riktig miss.

Jag fattar inte riktigt hur jag tänkt. Inte alls kan jag väl konstatera. Sedan fortsatte jag resolut med att inte tänka. :/

Sålunda har jag i flera veckor vetat att Ruben skall till BVC imorgon för sin sexårskontroll. Han lämnar BVC nu och går över till skolan. Jag har helt missat att förbereda honom. Helt.

Istället sade jag det då han satt i sin säng och skulle till att sova. I d i o t i. Han blev så ledsen! Han ville inte till BVC, det var tråkigt att gå till BVC, han ville inte ha någon spruta, han ville inte kolla sin syn. :/ Jag såg alla truliga barn som mina luttrade BVC-kollegor berättat om rada upp sig för min inre syn.

En luttrad kollega förbereer sig för att sticka vår koola Norah! Det var i november -09 och Norah hade alltså inte fyllt fem ännu. Hon satt själv i stolen när hon fick vaccinet mot svininfluensan.

Så förbaskat klantigt av mig. Jag som alltid lagt mig vinn om att förbereda barnen och gärna tutat om hur bra det då går för dem att klara av olika procedurer som man bara måste genomgå.

Jag samlade ihop mig och släppte allt annat och gav järnet i en intensiv peppning av lillemannen. Klockan var sen och sedan uppmuntrade jag sonen att lägga sig under täcket och börja avrunda dagen medan jag gjorde Norah klar för natten.

Ruben sov såklart när vi var klara. Jag hoppas att han får en lika bra natt som vanligt och så skall vi väcka Ruben i tid imorgon, så att han får förbereda sig ordentligt.

Klantmorsa.

In i dimman.

Förut fick jag upp tidigare rubriker som jag skrivit till inlägg i bloggen - rubriker som började likadant eller med samma bokstäver som den nya rubriken jag just höll på att skriva. Det var väldigt bra och förhindrade mer än en gång att jag gav samma eller allt för välliknande rubriker till olika inlägg.

Så byggde Blogger om sitt verktyg och åtminstone för mig så dyker inga gamla rubriker upp längre. Jag reserverar mig för att det kan ha varit en finess i webbläsaren, som i sådana fall försvunnit helt utan min förskyllan. Om någon vet något om fenomenet, får någon gärna tipsa mig. :)

Jag har i alla fall känslan av att jag möjligen har skrivit en sådan rubrik som i det här inlägget tidigare. Men jag vet inte. Vad jag vet är att G ikväll fick vända i luften säkert inte så långt härifrån och sedan landa i Skellefteå. Därifrån sitter han på buss nu och krånglar sig väl hemåt med taxi från busstationen så småningom.

Barnen och jag tog en tur efter skolan och åt middag på Max. Det var genomtrevligt och mycket uppskattat av barnen. När vi närmade oss hemmet, filosoferade jag över precis det här scenariot med barnen. Föga anade jag så rätt jag skulle få.


Men snart är G hemma igen!

Tid.

För fem år sedan idag kastade jag mig med bultande hjärta - ja! - ut i bloggandets värld. :) Jag hade längtat länge, men fick inte riktigt till det med ett litet barn och en bebis att ta hand om om dagarna. Men den här dagen, som också var en torsdag, kom jag alltså till skott. :)

På numera känt manér, tolkade båda barnen bakom skotern. Norah först på bobben och Ruben sist i pulkan. Norah gör inte ett nog bra jobb med att styra bobben hit och dit, så att pulkan får sladda omkring litet, utan Ruben sitter och vickar sig i sidled för att försöka få litet moves på pulkan. :D

Mina två barn har växt en del sedan dess. Bloggen har också växt och jag publicerat 898 inlägg inräknat detta. Det är inte värst, det är bara en västanfläkt jämfört med många och det handlar såklart inte om det, utan endast om min ohämmade lust att skriva och en liten dos exhibitionism. Och också om en stark önskan om att dela med mig till mina närmaste på ett sätt som annars inte skulle vara möjligt.

Jag ser att jag har tjugofem utkast också, som jag inte skrivit färdigt och som inte blivit publicerade. Det är skönt att det inte är fler än så och som jag nu känner det, så kanske jag bara skulle radera dem. Blogginlägg är för mig i hög grad färskvara och mycket sällan roliga att försöka göra färdiga i efterhand. Någon dag skall jag titta igenom dem och se om det är något att ha kvar och försöka färdigställa.

Mycket vatten har runnit under broarna på de här fem åren och jag blir klokare och klokare med åren. Jag minns inte alls hur jag kände och tänkte i början av bloggandet när det gällde bilder, men jag vet att idag är de essentiella för mig.

Jag tar ofta bilder med bloggen i bakhuvudet. Jag är seg ur startgroparna, men vill förstås kunna blogga på språng med min snajsiga telefon. Jag måste bara byta till ett surfabonnemang först. Bilderna jag tar med kameran ligger förstås i den till jag kommer åt att tömma upp dem i datorn för vidarebefordran ut på bloggen.

Stickningen upp till stan. Alla bilder utom den nedersta är tagna samma dag i februari i år, då det var väldigt vackert väder med magiska inslag. Det fanns av och till igen ett sådant fint dis av iskristaller i luften som gjorde att det blev väldigt tjusigt i vissa ljus under dagen.

Foto är nästan lika viktigt för mig som skrivandet. Det blir litet extremt ibland då jag kan balansera på eggen mellan den starka viljan att fotodokumentera en upplevelse - annars har jag inte upplevt den - eller att helt enkelt bara uppleva den. Men eftersom fotograferandet och bilderna är så viktiga för mig och vi lever i ett fritt land, så måste det väl vara okay. :)

Jag tänker på en gång den här vintern då vi åkte hem från Hindersön. Jag och Ruben i skoterpulkan och Norah och G på skotern. Jag hade fotograferat ute på isen (bland andra bilden här ovan) och satt därför med kameran i knät. Jag hade en massa fina bilder i kameran från helgen och kom på mig själv där jag satt och kupade händerna löst runt kameran och kände det som att jag vakade över en skatt. Så viktiga är bilderna för mig. :)

Den här bilden tog jag strax efter sju på kvällen den femte april, då vi åkte ut för att fira påsk på ön.

Kanske inte konstigt att jag fortfarande kan framkalla känslan av katastrof då syrran råkade radera alla sina bilder från vår vecka då vi var ensamma kvar i Australien, efter att G och mamma åkt hem. Tack och lov har jag ju då kvar mina bilder och så minnena förstås. :)

Simma.

När barnen var små, gick vi med dem på babysim. Vi hade en jättebra instruktör och syftet med babysimmet var att göra barnen vattenvana och i förlängningen simkunniga.

Då barnen blev större, skulle man så sakteliga gradvis glida över i siminriktad träning. På slutet lämnade fina instruktören över verksamheten till en annan person och med tiden slutade vi gå.

Jag har inte låtit barnen klaga så mycket på att få håret tvättat och så vidare och idag är de tämligen orädda för vatten, men ingen av dem kan simma. Ännu.

Norah har tränat varannan vecka med skolan och är en av de absolut sista i sin klass som ännu ej kan simma. I förrgår snabbade vi upp en process som vi redan inlett på tankestadiet G och jag, då en av Rubens kompisars föräldrar hörde av sig och berättade att de anmält sonen och undrade om inte vi skulle göra det med och kanske göra en del samordningsvinster där.

Jag skred till verket och anmälde båda barnen till sommarsimskolan på Hertsö badhus. Det blir intensivt - kursen går nio dagar i rad, med en ledig helg insprängd. Tydligen kan intensivträningen ge fina resultat. Kändes både skönt och spännande att vi föräldrar bara får närvara första och sista gången. :)

Nu rackarns skall vi knäcka simmandets gåta!

---> Bilden är lånad härifrån.

Ett under.

Får man inte anse det som ett rent underverk att G inte blev rökare? ;D

En helt f a n t a s t i s k bild, tagen i det som nu är vårt kök.

Uppenbart att man rökte på den tiden. Bilden är sannolikt tagen på Brändöskär.

På köksbänken "baki Skatan" på Hindersön med en av kusinerna.

Tack svärmor och pappa, från hjärtat tack, för att ni scannat in diabilderna med skatter från förr. :)

Teori i stallet.

Det var teori ikväll för Norah. Det skulle badas häst! Ruben blev så entusiasmerad av detta, att han ville följa också. :)

Bon-Bon och Moa fick ställa upp på den blöta upplevelsen. Otroligt tålmodigt stod åtminstone Bon-Bon stilla all den tid det tog för fyra små tjejer att blöta ned honom, svampa honom med såpa, skölja av honom och slutligen skrapa av honom vattnet. Enda gången han lyfte litet på huvudet eller en fot, var när tjejerna antingen spolade för nära öronen eller kring baken.

Ett jätteroligt inslag måste jag säga!

Norah var jätteduktig och är förstås den som sköter sig bäst, gentemot både häst och kamrater och jag är inte alls partisk. ;) En av tjejerna är otroligt bossig och framfusig och skall göra allt först och bestämma vem som sedan skall göra. Jag retar mig något kopiöst på det barnet, eller egentligen på hennes föräldrar. Mamman brukar sitta någon annanstans, men igår avlöstes hon av pappan, som faktiskt var på sin dotter något, om att skärpa sig och släppa fram andra

Ruben hade kul han med. En lång stund balanserade han på vattenspiltans gräns ut mot stallgången, fram och tillbaka framför hästen och försökte så gott han kunde att få stiga ned i vattnet som samlades på golvet. Så gick vi en runda på storhästsidan och tittade på varenda häst som var på plats. Just när jag tog bilden, stod han faktiskt stilla och betraktade badandet.

Senare ikväll har jag själv roat mig högeligen med tre appar i telefonen. Så kul det är, jag känner mig löjligt glad över det man kan göra! :D Jag tog alltså en del bilder med telefonen och sedan använde jag en app "Photo Grid" till att montera några av bilderna på ett underlag. Det färdiga montaget körde jag sedan genom en annan app "Instagram". In med den nu färdiga bilden i Blogger-appen och så ut på bloggen. :) Bilden blir tyvärr inte klickbar, eftersom jag ännu inte investerat i snyggversionen av appen.

---> Bilden är klickbar ser jag nu efter publicering. Förklara den?

Det svänger.

Temperaturen svänger diskret upp och ned i min kropp, men jag känner direkt av den där ömma känslan i korsryggen då jag faktiskt har förhöjd temperatur. Det går ingen direkt nöd på mig, det kan jag inte påstå, utom att jag brottas med en  del funderingar kring vad det är som drabbat mig.

Under tiden jag funderar, delar jag med mig av en rad bilder på våra barn i full fart på gröna mattan. 8) Och förutom alla andra funderingar, så funderar jag en hel del på hur vi skall få de här två barnen att vilja börja dansa.

Senast jag tog upp det med Ruben, föreslog han att han kunde börja kanske när han är femton år. Nähä, sade jag, då är det för sent. Fast det är det ju förstås inte, men vilken potential de har nu, medan de är små och formbara.

Ruben har mera moves i sig, eller kanske han är mindre blyg. Norah har blivit ganska gänglig och blir litet självmedveten när hon skall till. :) Båda barnen har suverän balans i rent huvudstående och dagen då jag tog de här bilderna, lade Ruben på eget initiativ till handstående och det gav honom liksom en helt ny repertoar.

Nu skall jag bege mig och hämta upp barnen och sedan få fart på middagen. :)

Trösta sig.

Prenumererar på Crocs nyhetsbrev och hade blivit varse att de hade ett fint erbjudande den här helgen.

G hade "gubbarna" (styrelsen i hamnföreningen) på möte ikväll och jag satte mig rätt så nöjd i soffan, beväpnad med datorn. På agendan fanns bland annat att fördjupa sig i utbudet på Crocs hemsida.

Jag har fördjupat mig enligt konstens alla regler och det blev ett a n t a l ultrakoola jibbitzar (å, jag vet både barn och vuxna som kommer att fnittra lyckligt över dem!) samt de orangea raringarna här i inlägget.

Jag har inte haft flip flops sedan jag var barn, men jag hoppas att den här modellen kan bli fin med en stor dos sommarkänsla! Jag läste en recension där en kvinna nämnde att hon hade den bland annat för vattenjoggning, vilket osökt ledde tankarna till solheta sten- och grusstränder på Rhodos! B)

Ja, det blev ett par till också. De chokladbruna vintertofflorna var nedsatta med fyrtio procent och slank med, så nu är jag utrustad inför kommande vintrar. Fluffet går att ta lös och tvätta.

G blev klar med mötet och jag blev varse en molande känsla i ryggslutet. Igen. Stegade iväg till badrummet och kollade tempen. Javisst - feber igen. :/ Men? Vaddå? Jag hade litet feber kvällen innan jag gick till doktorn i torsdags också. Messade chefen ikväll och berättade detta och fick till svar att de redan löst måndagen och tisdagen och att jag skulle stanna hemma och krya på mig. Så himla skönt.

Det är jättestressande att tänka på alla planerade besök som måste bokas om, alternativt försöka klaras av av mina kollegor (eftersom en del besök bara inte kan skjutas på framtiden), så det är alltid en tung faktor för min hjärna att hantera då jag måste vara hemma från jobbet.

Pimp my ride.

Nytvättad och fin, en liten fyrhjulsdriven Qashqai med automatlåda, årsmodell 2009. Blir en jättefin bil för Farmor, Farfar och Klinga, när de skall kränga sig från och till ön om vintrarna.

Eftersom de lämnat bilen i vår vård, får de skylla sig själva! Rattmuffen valde familjen mangrant ut och så har vi köpt ny klädsel och satt på framstolarna, då klädseln på förarstolen var ganska trasig på ett ställe.

Svärföräldrarna kör ju minimalt i stan, de får i bästa fall ihop 500 mil per år. Men nu blir det ändring på det, då en för familjen gemensam dröm går i (halv) uppfyllelse. Farbror J och faster N flyttar cirka 70 mil norrut till hösten och bosätter sig i Umeå. Vi kommer att kunna hälsa på över dagen (med viss ansträngning!)! :)

På väg till garaget i Stallarna.

Idag händer det?

Svärföräldrarnas gamla trotjänare säljs idag. Vi har i alla fall goda förhoppningar om det. Att det snöar kanske kan vara en avskräckande faktor dock, från att ge sig ut och köpa bil. X)

Väldigt många har ringt på den, så nu får vi se.

Strike A Pose.

Fotar barnen mycket och jag märker nu att de gärna "ställer upp" sig och visar sina finaste leenden. :) Så jag knyter an till föregående inlägg om då G var med Norah på hennes ridning. Innan de for, fick jag de här fina bilderna. Bilden längst ned tog jag dagen innan Valborgs. :)