Kärlek. Och saknad.

Klockan 09:59 sladdade vi in framför McD's drive through och beställde frukost. Det blev jäktigt på slutet hemma, men som syrran lärt mig, så är det verkligen effektivt för att komma ut ur huset när man skall iväg. :D

Frukosten åts under gemytliga former på vägen norrut. Vi styrde direkt till svärmors svåger som nu är ensam med sin lilla vita vovve efter att svärmors syster nyligen lämnade oss.

Vi stannade ganska länge och hemtjänsten hann komma och hjälpa till med lunchen. Då passade barnen och jag på att gå ut på promenad med Kotte. Då vi kom tillbaka, var kaffet framdukat.

Nu har vi lämnat svärmors svåger och spränger vidare i vår snabba svarta. :) Målet är förstås mamma/mormor. Vi skall dra fram husvagnen, där vi skall sova ikväll. Litet småpyssel blir det alltid och imorgon hälsar vi på Harry samt klipper Norah!

Det har varit hopplöst att få tid att klippa henne i Luleå. Vi har försökt få drop in-tid vid tre tillfällen utan att lyckas och nu har vi en bokad tid i Luleå imorgon, men då är vi som sagt inte hemma. Så nu har vi en bokad tid i Bränna istället. :)

Om rubriken då. Ja, inlägget handlar om precis det. Men rubriken triggades av att G imorse råkade kalla Ruben för "J" (som i farbror J alltså). :) Jag kallar ju Norah för "A" emellanåt och h e l a tiden då syrran och vi är tillsammans. Då blandar jag ihop Norahs och syrrans namn konstant. Ibland när jag känner mig litet sträng mot Ruben, händer det att jag kallar honom för G. Lustigt nog. ;D


- Posted using BlogPress from my iPad