måndag 4 april 2016

Grattis i en plåtask...

... och priset till klantigaste föräldrarna går till oss. :-/

Imorse klagade Ruben på att han hade ont i nacken. Jag viftade bort det med en torr påminnelse om att han brukar få ont i nacken då vi åkt slalom. Barnens stundtals hopkrupna åkställning gör att de måste vricka nacken ganska kraftigt uppåt för att se framåt överhuvudtaget.

Något ringde dock i bakhuvudet, då han inte alls klagade över ont i nacken då de gick slalomskolan i februari. Den tanken fick bara blåsa vidare tyvärr. Han hade så pass ont ändå, att han fick paracetamol under förmiddagen. Så småningom jagade vi honom ur huset till en kompis (Ruben vill helst att kompisarna skall komma till honom), där han blev kvar till sen middagstid.

Han och Norah hann spela en stund innan vi fick hem maten och när vi skulle till att äta hade Ruben tid att känna efter och berättade att han kände sig varm. Han kändes varm, men jag tänkte att det var "spelvärme". Tempade honom, fortfarande utan att koppla ihop nackstelheten med något annat.

38,9 grader. Joråsåatt... Och nackstel. I med nästa dos paracetamol, som två timmar senare hade lyckats pressa ned temperaturen till 38,6 grader, det vill säga i princip ingenting. Han kunde äta och riktigt hyfsat, men ont i nacken hade han och har. Ruben sover i vår säng nu, G i hans. Vi tog just av pyjamasbyxorna och nu känns han litet svalare. Vatten fick han också.

Fy tusan också. Jag hoppas att nackstelheten bara är ett släktdrag - G blir nästan alltid styv i nacken när han blir förkyld, i princip hans första symtom. Lilla hjärtat! Nu skall jag också krypa ned och lyssna till min pojkes andetag. <3

1 kommentar:

Birger sa...

Få se, visst jobbade du inom vården? Eller var du påskledig? Får ju hoppas att det inte var nåt värre än förkylning
Han blir säkert bättre, kram