Spridda skurar.

Luften går ur, vardagen tar över (eller är det nattsuddandet?) och så orkar jag inte blogga igen på några dagar. Fast jag vill. :-)

Den här bilden är inte arrangerad! Möjligen av katterna. Eller så lever Rubens egentovade pac-man sitt eget liv? :-)

Senaste två, tre veckorna har något hänt på jobbet. Jag har fett - fett - mycket att göra. Funderade på hemvägen idag om mitt schema som det ser ut nu medan jag fortfarande är "valpledig" innehåller mindre administrativ tid än mitt tidigare schema gjorde.

Det där solglittret... det med löfte om liv och varmare dagar. <3

Jag tar fortfarande bara en patient i taget. Jag har bokat någon extra, det har jag, på tid som egentligen skulle ha tillbringats på ett möte. Och ett par patienter har jag bokat tid för direkt på lab, utan att passera mig annat än på telefon. Inte tillfyllest, men okej när jag inte kan erbjuda tid förrän sista veckan i april.

När man böjer sig ned och upptäcker värsta chokladkakan (en av de jag fick av syrran i 50-årspresent) som ramlat in bakom en hylla i kylen..!

Vårarna brukar bli litet så här. När det närmar sig sommar och vi skall vara lediga. Då jobbar vi som gnuer (eller kanske som två stycken) för att hinna ta undan en del innan sommaren, då man är ensam på jobbet eftersom kollegan har semester. Och det är klart att det märks att jag var ledig hela påsklovet. Det var skönt - tack vare alla tre barnen hade jag inte tid att vara annat än där och då - men ingen gjorde mitt jobb medan jag var borta förstås. Det är därför jag inte har några lediga tider nu.

Klicka på bilden. Det sticker upp små krokustoppar överallt juh! Jag såg bara den i mitten när jag tog bilden.

Och det är mycket nu. Min telefonkö är full varje dag. Litet mer än full, då sjuksköterskorna flyttar ett eller två samtal per dag till mig, utöver de som redan ringt in till mig. Som egentligen är de jag skall hinna med. I inkorgen ligger ett eller två ärenden ytterligare, som kommit in elektroniskt.

Min signeringslista är grobianskt lång. Det är alltså mina journalanteckningar som jag ännu ej hunnit slutföra. Det... det är inte inte bra. Så får jag egentligen inte ha det. Min tålmodiga chef talar med mig om signeringslistan ibland.

Familjen fick vänta länge på mig idag. G och Ruben hade lagat mat och Norah hade initierat efterrätt. Jag fantiserar - drömmer - längtar - efter nya besök i Disneys värld och jag har barnen med mig!

Jag har litet panik faktiskt. Jag skulle behöva jobba extra för att beta av den. Pratade med G igår om att börja tidigare än jag skall denna vecka, för att hinna få undan en del. Funkar om G åker hem till Axi på lunch.

Turkisk youghurt och honung, med sötmandel. Enklare kan det nästan inte bli. Och så fin smak!

G har styrelsemöte här hemma just nu. Barnen fick en spelstund. Och jag tog mig den här stunden, i "mitt" rum i källaren. Strax skall jag borsta barnens tänder och så skall vi läsa saga innan nattningen. Sedan vet jag inte riktigt. Hur förbränna stressen som river i bröstet nu? Känner litet för en promenad med Axi. Det vore inte dumt! Kanske köra litet tvätt? Kolla litet tv?

T ä n k om jag skulle komma mig i säng litet tidigare..?