Sjukt.

När jag hämtade Norah i eftermiddags, berättade hon att hon frusit hela dagen, både inne och ute, fast hon haft sin fleece på sig (hon brukar skippa den ibland, under overallen). Precis när vi kom hem, var allting jättejobbigt och Norah grät så att tårarna trillade nedför ansiktet. Jag tänkte att hon bara var ordentligt trött, som barnen blir ju närmare fredagen vi kommer. Hon frös hemma, vi satte på henne den lilla, jättevarma ponchon som mormor stickat. Jag reagerade inte, jag frös också (-16 grader) och Ruben sade att han med gjorde det.

Norah såg jättetrött ut och sade att hon var det också då vi satt och åt. Ruben blev faktiskt klar före henne, vilket är litet ovanligt. Barnen ritade litet mellan middag och kvällsmat. Med kvällsmaten blev Norah klar mycket snabbare, då Ruben hade svårt att komma sig till bordet (så mycket bilar, så litet tid... ;)). Ruben fick äta själv medan Norah klarade av sina kvällsbestyr. När Norah var klar fick hon krypa i säng med uppmaningen att låta kroppen vila, medan hon väntade på Ruben.

Norah drog till sömnlandet snabbare än kvickt och sov redan strax före sju. Ruben och jag lullade på litet, men var helt klara då G kom hem strax innan halv åtta. Då drog Ruben också. :)

Ikväll kom Norah upp och skulle kissa. Hon hade lagt sig med den lilla ponchon på sig, med uppmaning av mig att kasta den till fotänden om hon vaknade och var varm. Så hon berättade att hon lagt bort den, medan hon satt och kissade och sade att hon kände sig så varm.

Det kände jag också, hon var nog varmare än bara som från under täcket.

39,8 grader varm var hon närmare bestämt.

Vi har tur igen - jag har patienter bara på förmiddagen och G kan vara hemma, så vi byter av varandra vid lunchtid och slipper VAB:ba. Vi flexar istället. Men stackars Norah. Inte konstigt att hon frusit hela dagen, lillgumman. :*

Tänk så fint ändå att Norah nu kan berätta så bra, så att man som förälder slipper gissa. Om hon då bara haft föräldrar som dragit slutsatser av det hon berättar också. X)