Vi rullar.

Märkligt det här att bo på lantgård. :) Vi steg in i en familjs hem och där har vi bott i natt. Det var ett stort boningshus, tre våningar och källare. Vi bodde i två rum en trappa upp. En kort, kort hall var mellan barnens rum och vårt. Barnen sov på riktiga resårbottnar, medan G och jag sov i en bäddsoffa som lämnade mycket övrigt att önska. ;D Men ingen av oss hade i alla fall ont i ryggen imorse. X)

En lugn stund efter frukost. Gården hade alla kanaler. :)

Vi fick en bra frukost som innehöll det mesta man kan önska sig. Barnen hoppade studsmatta innan vi till slut åkte vidare.

Första äventyret tog plats på E4:an och Höga Kustenbron. Ena väghalvan var avspärrad och skyltar med gångväg var uppsatta, så vi knatade hela familjen ut till första pylonen. Barnen hade jättekul och jag var höjdrädd. :) Sedan fick vi reda på att man inte alls fick gå där, utan vägbanan var avspärrad för att man höll på med vajerarbeten. Men vad med skylten då? Allt gick väl och vi fick många roliga bilder. :)
När vi ätit lunch sökte vi reda på Kustvägen som vi fått tips om och tänkte att vi skulle få oss fika och ett bad utefter den. Paddan är ovärderlig som karta och den behövdes verkligen då vi körde fel rätt många gånger. Vi pratar skogs- och byavägar, inte alls alltid asfalterade.
Vägen var inte så scenisk som jag hade hoppats, då det oftast var skog mellan oss och havet. Men vi fick en fullträff vid havet till fikat och barnen badade senare vid ett litet havsbad där Bottenhavet svallade in. Vi var helt ensamma på stranden. :)

Fika på Juniskär.

Efter badet var klockan halv sex och barnen blev båda ganska mögliga. Norah såg hängig ut och klagade på ont i magen. Ruben hakade på och jag genomfors av tankar på dålig mat, litet sömn och mycket bilåkande.

Två nakenfisar, ett svanpar och Bottenhavet.

Vi övergav Kustvägen direkt efter badet och tog oss ut till E4:an igen. Vi hittade snart ett värdshus där vi sladdade in och beställde "riktig" mat och barnen blev tack-och-lov som nya igen. :)

Nu är klockan helgalet sen igen och Ruben är fortfarande vaken. Norah har knoppat in. Vi har passerat Uppsala och räknar med att vara framme hos syrran strax efter tjugotre.---> Update: Vi hann in i syrrans hus före kl.23 och då sov Ruben äntligen. :)

Bilsemester.

Spränger fram mot Umeå, svårt försenade men vid gott mod. Black Eyed Peas håller alla, men särskilt Ruben, på gott humör.

Vi inledde resan med en kär detour till Älvsbyn med en födelsedagspresent till Oskar som fyller nitton år idag. Nitton år Bästisen, som mamma - grattis till dig med! :) På köpet fick vi jättesmarrig lunch som avnjöts på typiskt Älvsbymanér - ute, i tjugonio graders värme. B)
Sedan drog vi söderut och har tillbringat ett par timmar på Bovikens havsbad alldeles intill Skellefteå. Helt underbart och det känns osannolikt att vi får ha så här fint väder. :)

Tidsschemat var ju havererat redan från morgonen, så vi har inte hunnit till Crocs flag ship store här i Umeå. Får lov att bli på hemvägen!


- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Mariehemsvägen,Umeå,Sverige

Problem.

G och jag har målat in oss i ett klassiskt hörn. Vår lille pojke som fyller fem litet senare i höst, håller på att helt sluta äta. :/

Vi har tjatat hål i hans huvud om att äta, äta, äta. Så fort han slår ned rumpan vid matbordet, inleds tjatet från oss. :/ Det har pågått under lång tid och nu i samband med Rubens trots, antar jag att han också eskalerar sitt motstånd. Det är lektion 1A i barntrots, att barnen kontrollerar det de kan kontrollera - till exempel mat och ätande.
G och jag har idag, i g e n, sagt att vi inte skall tjata något mer på honom. Han måste få matro och han måste få hitta sin hunger och matlust igen. Så det som syns på bilden ovan, är det han lämnade efter en kvalfylld stund vid matbordet imorse. Ruben hade beställt litet fil (märk väl) och en rund macka.

Han tog några små tuggor av mackan, han åt någon sked fil, russinen åt han upp och juicen drack han upp. Och en skiva ost i handen slank ned också.

Ruben blir i nuläget sur cirka tretusen gånger per dag, grinar oftare än någonsin. Och jag regredierar precis som jag gjorde med Norah och orkar inte balansera varje situation med Ruben.

För Norah har ätandet skakat till sig det sista halvåret. Hon har alltid varit liten i maten, men nu äter hon oftast hyfsade portioner utan särskilde resonemang. Norah kan få för sig att hon inte tycker om något, som hon alltid ätit tidigare, men det hör nog till det med. ;)

Imorgon drar vi på vår road trip där vi har många små och större delmål. :) Jag hoppas att G och jag kan hålla oss från att tjata och bara låta Ruben äta det han möjligen äter, i fred.

Vi hörs efter vägen!

Hygienkris.

Jag fattar inte hur jag tänkte. Eller - jag har inte alls tänkt. Jag hade helt glömt bort att jag slängde de flera år gamla shampo- och balsamslattarna då vi lämnade ön för förfallet. Och sedan var jag (o)lyckligt omedveten om att min deodorant endast hade ångor kvar att leverera. X)

Så igår "lånade" jag shampo av svärmor och balsam av svägerskan (de är än så länge ovetande om detta ;)) och deodoranten får sig bestämda klatshar i ena änden, för att kanske leverera någon liten substans i mina armhålor.

Herregud. Blir till att fylla på lagren då vi kommer upp till stan. :)

- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Hindersö Byaväg,Luleå,Sverige

Midsommar.

Välkomstdrink, förrätt och varmrätt avklarad. Fjorton människor är vi, fjorton av mina käraste. Vädret är efter omständigheterna det bästa och litet senare hägrar jordgubbstårtorna jag själv lagt ihop. :)

Våra barn har en fantastisk dag ihop med sina tremänningar - Norah har redan önskat att stora tremänningstjejen vore hennes storasyster. :)

Kvällen är ung, natten är ljus! Mina önskningar till alla om en fortsatt god Midsommar!

- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Hindersö Byaväg,Luleå,Sverige

Nu bär det iväg.

Om en timme precis skall vi träffa G's kusin med fru i hamnen och därifrån stäva ut mot ön och traditionellt midsommarfirande där. :)

I helgen skall vi sjösätta båten, så att vi själva kan åka upp på söndag. Vi skall umgås med kusinen och hans fru, vilket sker alldeles för sällan annars. Vi skall umgås med svåger och svägerska, vilket faktiskt sker oftare än någonsin. :) Våra äldre anhöriga är självskrivna. Resten av våra anhöriga och vänner, får vi kommunicera med på distans.

Jag skall motionera som jag brukar på ön, med härliga promenader varunder jag antingen pratar med någon i telefon eller lyssnar på musik och ja, jag har tagit med myggmedel. ;)

Norah har gjort en almanacka för den närmaste tiden, där hon stryker bort dag efter dag och idag syns en båt i havets vågor och ett par som glatt håller varandra i hand - det är farbror J och faster N det. :)

Och för imorgon finns det en fin majstång som får symbolisera helgen. :)
Så, alla kära och nära - ha en fin Midsommar allihopa!

Suck...

O, I'm such a nerd... 8)

Regn.

Syrénen på framsidan blommar otroligt rikt i år. :)

Jag kan inte svära på det, men mest troligt har det regnat hela natten till idag också. Och då har det regnat drygt två och ett halvt dygn i sträck.

Det dryper fortfarande ned, men nu rackarns skiner solljus genom regnmolnen också. Molntäcket är i skrivande stund rätt så solitt, men börjar tunnas ut i nordost. Vi får väl se vart det bär hän - prognosen lovar inte mycket bättring.

Men tiden vi fick njuta av den förkortades brutalt av det här envetna regnet. Mycket av blomningen ligger numera på marken. :/

---> Update: Kors i tak - kl.14:28 och jag skådar fläckvis torr asfalt. Men jag skådar också mycket tunga moln, så jag tror inte torkan blir lång. X)

Tjuv och lögnare.

*puh*

Ruben tuffar på och ikväll, då jag och barnen satt i soffan och såg slutet av en film vi börjat se igår, ramlade något ur hans ficka och landade i mitt knä.

Jag hittade det och det var en glansig glasbit som helt klart var till dekoration. När filmen var slut, släppte jag iväg Norah och tog en allvarlig diskussion med Ruben.

Jag förklarade att det han gjort var att tjuva (han hade tagit två glasbitar och en döskalle i plast) och att det är helt uteslutet. Han har alltså tagit de här tre skatterna hos Elias, där han fick vara i många timmar idag. Elias är en av Rubens bästa kompisar och de leker suveränt bra.

Vi fick ta snacket några varv och jag fick "hota" med att fråga Elias mamma om sakerna kom från dem, innan han till slut berättade. Jag betonade det viktiga i att han faktiskt berättade sanningen.

Den som tog biten därefter, rev bygget! :)

Rubens tidigare trotsperiod, som jag tyckte gick snabbt över, var nog bara en försmak. För nu har det friskat i ordentligt sedan kanske tre, fyra veckor sedan. Ruben har alltid haft lätt för att falla i gråt då känslorna blir stora eller tar över, ofta äkta, ibland krokodilvarianten. Men nu blir han arg och han kan liksom veva med näven eller foten, men behärskar sig oftast. Han kan höja rösten och han blir sur oftare än vanligt.

Den skarpögde ser att Ruben surar på den här bilden. ;) Äh, man behöver inte vara skarpögd - hade han varit som vanligt, hade han smilat upp sig för kamran!

Däremellan är han sitt vanliga jag. Men åkturen är guppigare än någonsin. :]

Vaken.

Sedär, vad några få nätter med sex, sju timmars sömn istället för fyra, fem timmar kan göra för en. ;)Känner mig otroligt mycket mindre som en sådan här (en av mormors fantastiska amigurumis, just den här är Rubens). ;)

Och kanske litet mer som Norah och Moa, när de spexade för kamran i förra veckan. De och Ruben fick av en ovanligt impulsiv mamma lov att äta middagen (blodpudding) ute på picnicfilten. ;D

Blött.

Räddade just en laddning handdukar från sin blöta tillvaro på strecket i regnet. Jag hängde ut dem på lördag kväll och glömde att ta in dem innan det började regna igårkväll (återkommer till flyguppvisningen och ridningen som tog hela söndagen i anspråk).

Nu har det regnat nog länge och prognosen lovar regn till imorgonbitti åtminstone och sedan ostadigt, varför chanserna är små att få dem torra på ett vettigt sätt ute.

Centrifugerar dem nu och sedan bums in i tumlaren. :)

Och tro't eller ej, men jag gillar faktiskt att tvätta. Med maskin, märk väl, tro inget annat. ;) Och regnet, ja det behövs. Vi har inte haft mycket nederbörd sedan det blev barmark, så växtligheten njuter nog nu.

---> Update: Det regnar fortfarande, kl.09:48 tisdag morgon. :]

---> Update: Och fortfarande, med oförminskad styrka, kl.16:00. X)

---> Update: Jadå. Klockan är 23:47 och innan jag borstar tänderna, skall jag äta en banan. Gonatt!

Botten.

En toppnotering är i det här fallet samtidigt en bottennotering. För litet drygt ett år sedan, loggade jag glatt in hos Viktväktarna. Av den satsningen blev dock intet. Jag gick inledningsvis ned i vikt, men den här gången med Viktväktarna blev det så att jag missbrukade poängen genom att spara in så mycket poäng som möjligt - för att kunna äta godsaker.

Det slog helt fel. En massa månader tickade månadspengen in till VV utan att jag nyttjade deras tjänst. Jag orkade inte poängsätta maten jag lagade och åt (gjorde inte VV's recept). Till slut gjorde jag slut med dem.

Och nu kan man säga att "the båttom is nådd"... För några dagar sedan vägde jag sextioåtta kilo. Endast två komma nio kilo ifrån min rekordnotering då jag vägde in mig hos VV den där gången för många år sedan.

Det är bedrövligt. På alla tänkbara sätt. Det måste ta stopp här.

Sommarlov.

Fredagskänslan är litet nyanserad idag. Overkligt lång ledighet rullar upp sig framför barnen och mig. G skall också vara ledig, jag vet bara inte riktigt när.
Så - nu börjar allvaret. Det är nu jag skall varva ned, sova mera, ladda batterierna, bli gladare, sluta irritera mig på barnen, sluta äta så förbannat mycket godis (men jag vill ju inte), läsa, vara i nuet. Så att jag är pigg och fräsch om två månader när jag skall börja arbeta igen och vansinnet med hysteriska morgnar och jäktiga kvällar tar vid igen.
Är det någon som tror att jag lyckas?

De här raderna blev några helt andra än jag väntat mig när jag började skriva. Märkligt hur det blir ibland. Litet mörk känner jag mig helt klart. Jag tror att jag är ordentligt utsliten nu (men hur länge har jag inte formulerat de orden?) och har ett tydligt minne av hur precis outvilad jag kände mig efter förra sommaren. Jag är litet rädd att det skall bli så igen.
Jag har bestämt mig för att låta varma dagar bli en glad överraskning och de andra får vara normaltillståndet. Så tänkte jag skydda mig mot besvikelsen som vädret alltid innebär om somrarna. Sedan vore det förstås ett plus om jag lyckades njuta litet av de varma dagarna som kanske kommer. Ett jätteplus vore om jag lyckades ha roligt också.Jag skall börja med att gå ned i tvättstugan och kvällsnöjet där. Något litet senare skall jag sova, till barnen väcker oss.

Sedan får vi se.

Ssschhh!

Vet ni vem som uppträder i samband med flyguppvisningen på söndag? 8) Det heter förresten Nordic Air Show 2011 och programmet kan ni se här.

Eric Saade.

Jag har inte sagt något till barnen - måste prata med G först, eftersom han kommer att få lov att rodda den senare delen av tillställningen. Vi måste hålla snattran om det, till vi säkert vet att vi faktiskt kommer att stanna. Annars blir barnen så himla besvikna.

Swingfly, en kille från Brooklyn minsann. ;)

Danny Saucedo.

Jag drar till Boden på eftermiddagen för ett dubbelpass på westernhästarna och missar slutet av den häftigaste delen av flyguppvisningarna och konserten, men, men - jag överlever nog. :)

Uppdaterat.

Hittade via syrran en blogg som känns mycket tilltalande. En kvinna mitt på Manhattan, som lämnar tips om allt från håruppsättningar till farsdagspresenter (där Bästisen, finns det grymt snygga skinnet till ajfånen, som gör att den ser ut som en gammal Leica) och som lägger ut snygga bilder också. Så - Ett annat New York fick lämna (för den här gången - fortsätter att följa dem på FB), men jag släpper inte taget utan skjutsar alltså in en annan blogg från staden - A CUP OF JO. :)

Jämföra.

Sidobord som jag tycker är jätteläckert. Både funkis och koolt, men för dyrt med 5580 SEK på Inreda. Från House Doctor.

Konstverk - skulptur? möbel? - på Museum of Modern Art, NYC. Sannolikt obetalbart, jag kom inte ihåg att titta efter prislappen. ;)

Insiktsfullt.

Ruben glimrade igår. Han glimrar nästan jämt, men ibland mer än vanligt. Jag är glad att jag fortfarande lyckas komma ihåg hur glimret gick till. ;)

Ögonblicken kommer ofta farande med full fart och har man inte hjärnan med sig, så hinner det inte fastna. Det här var så märkvärdigt i alla fall, att jag genast var tvungen att berätta det för G och svärmor som var här. Och därför minns jag.
Jag hade nyss kommit hem från jobbet. Norah var hos en kompis, svärmor var här och skulle hjälpa oss med barnen, så att vi kunde gå ut och äta.

Efter att ha hälsat glatt som han brukar, frågade Ruben mig: "- Mamma? Vill du köra memory med mig?".

Jag gjorde ett snabbt överläggande med mig själv - G höll på att hjälpa sin mor med något och de verkade upptagna ett tag, så vi skulle ändå inte skulle komma oss iväg med en gång. Så jag svarade Ruben, att "-Ja."

Då kom Ruben med en följdfråga: "- Men kan du?". Det svajade till litet för mig där, för frågan var så djup. Det var helt klart inte så att han undrade om jag kunde spela memory, alltså rent praktiskt, utan Ruben frågade om jag k u n d e spela memory med honom, alltså motsvarigheten till att ha tid. Lilleman.

Jag tänker mycket nu också på hur oskyldiga och tillitsfulla barnen fortfarande är. Som när Ruben ställde de här frågorna till mig och hans otroligt vackra, klara ögon tittar rakt in i mina utan att vika, i förtroende för mig och mina svar. Vilket ansvar vi har.

Det här tänket går i vågor. Jag tänker på barnens tillit ofta. Och på hur den kommer att nötas, gnuggas och krossas och byggas upp igen i livets framfart. Och i det tänket kan det göra rätt ont i mammahjärtat.

Sista rycket.

Vi kom till vännerna i Älvsbyn igår eftermiddag och har precis kommit därifrån. Det känns som att vi varit där i flera dagar. Varenda stund har varit fylld av livgivande värme (fast det svalnade av till sexton grader framåt midnatt igår och då kände åtminstone Bästisen och jag oss litet hurvna) och efter imorgon inleder åtminstone barnen och jag vår sista arbetsvecka.
Men det här dygnet har vi laddat sommar. :)

Så underbart bara.

Examen II.

Vi räknar ju honom litet som vår också, den här kloke och stilige killen som vi följt genom hela hans uppväxt. Jag minns när Bästisen hade bränt sig i solen på den runda, stora magen som innehöll Oskar och visade mig den där jag satt på jobbet för nitton år sedan (långt innan jag blev barnmorska och fick dessa under till magar att arbeta med :)).

Nu har i alla fall Oskar gått ut gymnasiet med finfina betyg. Om bara några dagar börjar han arbeta inom en bransch som jag tror är mer rätt för honom än han själv vet. ;) Det är spännande att fortsätta att följa Oskar, som för alltid kommer att tillhöra vår utbyggda familj.

Vi älskar dig vi med, mannen! *kramar*

Oskars anhöriga stod för typ hälften av alla studentplakaten. ;D

Examen I.

Barnen samlades som vanligt på morgonen på skolan. Skillnaden idag var att föräldrarna fick stanna kvar och de hade dessutom fikabröd med sig. Efter samlingen utbröt knytkalaset och ungefär då anslöt jag. G var med Norah från morgonen.
Sedan gick vi alla till Örnäskyrkan, där vi fick vänta i värmen medan niondeklassarna blev klara med sin avslutning. Inne i kyrkan var det sedan overkligt fullt, då anhöriga till barnen i årskurserna noll till fyra hade skolavslutning.

Det var tyvärr så himla fullt, att det kändes mer kaotiskt än stämningsfullt. Jag hade också dåligt samvete för att jag uppmuntrat pappa att köpa en liten examensblomma till Norah och bara kunde konstatera att där blev han fast i kö och fick inte se Norah sjunga. Jag stod själv längst bak i kyrkan och väntade på Ruben och pappa då Norah sjöng, men G var där framme med henne i alla fall.

Varmt. :)

Efter detta åkte vi hem och åt lunch med pappa/morfar innan vi sprängde vidare mot nästa examen. :)

Tänker mycket på det här nu.

Tatueringar. :) Länken går till en bild som John, en av tatuerarna på The North Tattoos i Luleå har gjort. Plötsligt känner jag för att sätta barnens namn någonstans på min kropp.

De är för evigt mina barn. Den tatueringen skulle aldrig bli nödvändig att ångra. :*

Men så vill jag ha en häst också. Eller två karpar - som i fiskarnas tecken ni vet. :) Eller en ros. En pion?

Jag skall ha en tatuering. :)

Sådant man ramlar över.

Alla vi som ritar ibland, blir matta av fascination och beundran då vi ser det här. Kanske blir nästan alla litet matta av beundran då de ser det här. Så - luta er tillbaka och njut en stund. :)

Kära, älskade Norah!

Tog vår flicka till frisören idag. Skriver inget mera, utan låter bilderna tala. *älskar*