Då barnen blev större, skulle man så sakteliga gradvis glida över i siminriktad träning. På slutet lämnade fina instruktören över verksamheten till en annan person och med tiden slutade vi gå.Jag har inte låtit barnen klaga så mycket på att få håret tvättat och så vidare och idag är de tämligen orädda för vatten, men ingen av dem kan simma. Ännu.
Norah har tränat varannan vecka med skolan och är en av de absolut sista i sin klass som ännu ej kan simma. I förrgår snabbade vi upp en process som vi redan inlett på tankestadiet G och jag, då en av Rubens kompisars föräldrar hörde av sig och berättade att de anmält sonen och undrade om inte vi skulle göra det med och kanske göra en del samordningsvinster där.
Jag skred till verket och anmälde båda barnen till sommarsimskolan på Hertsö badhus. Det blir intensivt - kursen går nio dagar i rad, med en ledig helg insprängd. Tydligen kan intensivträningen ge fina resultat. Kändes både skönt och spännande att vi föräldrar bara får närvara första och sista gången. :)
Nu rackarns skall vi knäcka simmandets gåta!
---> Bilden är lånad härifrån.
4 kommentarer:
vilken god idé, simma blir ju som en extra dimension på sommaren, sedan så tillbringar dom ju sommaren vid vattnet...:)
Bra! Jättebra! :-) Vi kände också att det här med simskolan var bra, när de förklarade att vi föräldrar bara stör och vackert får vänta utanför.
Målet med Tobias klass nu är nog samma som på den nivån där Norah och Ruben slutade. Att kunna hoppa i, flyta utan hjälpmedel och att sparka sig in till kanten själv.
Det kan ta några år att lära sig det, så han kan mycket väl gå kvar i denna klass ett par år till. Men sen blir det simning som gäller. Ungefär kanske då han kommer upp i Norahs ålder. :-)
Ja, pappa, simma det bara måste man ju kunna. Ruben vill inte gå i simskola, men han får såklart inte välja. Norah sporrar vi litet med att säga att hon kommer att kunna simma då vi skall till Rhodos. :)
När lärde du dig att simma, @en annan? Jag har för mig att jag var sju och jag minns tydligt hur hopplöst svårt det kändes att kunna flyta/simma med huvudet ovan vattenytan. Att simma under vattnet var inga probblems! :)
Jag lärde mig simma allt för sent, minns jag. Jag fuskade och gick med fötterna i botten fram och tillbaka i FLERA ÅR på simträningen med skolan.
Vill minnas att jag simmade på riktigt först när jag var tio. Helt utan problem dök jag dock från femårsåldern eller så... 8-)
Har hört någonstans att de tänkt sluta lära barn simma bröstsim, eftersom det är den allra allra svåraste formen av simning (!). Barn borde först lära sig "hundsim" eller ryggsim eller crawl... :-)
Skicka en kommentar