Bemärkelsedag.

I år har syrran och jag inte ansträngt oss nog. Vi har en jättebra idé, som faktiskt var på tapeten redan ifjol vid den här tiden. Vi ber att få återkomma till Farsdag!

Pappa fyller år idag och barnen har i alla fall gjort sitt jobb i att tänka på morfarn idag. :) G är på väg hem och jag skall bara hänga en tvätt nu, så tar vi och drar ut till Örarna en sväng.

Soffa.

Jag har ju ganska länge tyckt att vi skall investera i en ny soffa. Jag har tyckt det varit rent pinsamt att inte kunna sätta folk i något då vi har gäster.

Under det här året har jag för mig själv erkänt att vår soffa numera officiellt är nedsutten samt har kunnat konstatera att ytskiktet på vår skinnsoffa har gett upp. Om jag minns rätt, så är våra möbler klädda med bycastläder vilket har varit mycket bra. Men som med så mycket annat, så har vi inte skött om möblerna enligt konstens alla regler och nu har ytan alltså gett upp på de två mest utsatt platserna (där G och jag lutar våra trötta nackar rätt många kvällar per vecka).

Men så plötsligt händer det. För litet drygt två veckor sedan, skulle G till Piteå och diskutera ett kikarsikte till sin prickskyttebössa. Barnen och jag hoppade av på Mio i Öjebyn. Jag släppte lös barnen med gängse förmaningar och satte igång att provsitta soffor igen. För någon gång i ordningen som jag inte kan numrera.

Friday, med cosy corner. Men inte för oss.

Efter ett tag haffade en säljare mig och då fick jag tillfälle att formulera en del tankar som jag inte riktigt insett förrän jag sade dem högt. Som det här med att nästan inga soffor är sköna i butiken. Det har ju bromsat oss länge det nu. Men det har väl mest att göra med att när man provar soffa i butik sitter rätt upp och ned, vilket man inte gör hemma, utan då kryper man upp i soffan alternativt ligger i den. Sofforna är oftast för djupa för mig, alltså sittdjupet, så när jag har soffan i knävecken har jag inte kontakt med ryggstödet. En del soffor är för höga för mig - känns ju löjligt att sitta och dingla med fötterna hemma i soffan. För G händer ju aldrig det, men han stöter på soffor som är för korta istället. En del har för låg rygg, som den vi har nu.

Jag har längtat efter en tygsoffa! Jag är spyleds på skinnet, som känns svalt initialt och som är så glatt att varenda kudde och filt glider av soffan då barnen suttit där i några få minuter. G kom tillbaka ganska snabbt och ja, jag vet inte vad som hände, men plötsligt började vi känna vibbar kring en soffa.

Soffan som gav oss vibbar var "Friday", en av Mios semibyggbara soffor. Säljaren (Conny!) sålde in oss på en modell med ett "cosy hörn" och en divan, vilken vi hade känslan av skulle rymmas hemma.

För det är ju det också. Soffan skall rymmas och samtidigt maximera antalet sittplatser. Vi har ju ett mikrohus och det gäller att soffan ser nätt ut för ögat. Ingen av oss är leds på vår egen soffas grundform - vi gillar det litet strama, raka, med de breda armstöden.

Vår blivande soffa. Enda skillnaden är att vi skall ha plymåer i ryggen och inte en miljard kuddar. Jag har ju egna kuddar, som fungerar som färgklickar och till mys.

Väl hemma mätte vi upp rummet och visst, soffan rymdes. Men som vi behövde ha den vänd, insåg vi att den tyvärr skulle skärma av öppna spisen och vända den som satt i den änden av soffan helt i sidled från brasan. Vi hade verkligen fastnat för det mysiga hörnet! Nu var vi tvungna att tänka om och det var ju litet jobbigt. ;) Vi pratade med Conny och justerade beställningen och nu blev det en sådan "u-soffa" som "alla" har. När u-sofforna kom, älskade jag dem. Nu känns det som att nästan alla har dem och jag var litet sugen på att undvika just den formen. Tror det var därför jag gillade det där mysiga hörnet så mycket.

Det vi nu har beställt, är en hörnsoffa med schäslong. Schäslongen erbjuder ett öppet avslut mot kök och brasa, som kommer att möjliggöra för den som vill att bara kasta sig i soffan! Tyget är ganska grovt, mellanbrunt med svarta stråk i (färgen kallas nougat). Benen, som i princip är osynliga då de sitter en bit in under soffan, är klädda med kromblank metall.

Vi hoppas och tror att soffan hinner komma innan jul! Och minsann - diskuterade vi inte kaffemaskin igår också. ;D

En till premiär.

Nu står jag och drar isär en extremt mör gris. Det blir pulled pork till lunch idag. :)

Vårt kött.

---> Update:

Receptet vi använde finns här. Vi attraherades av att receptet bland annat innehöll Dr Pepper och whisky. G hittade (som vanligt på Kvantum, som har a l l t) dessutom både chipotle och habanero. Chipotle är en rökt, torkad chili och habanero är också en chili, färsk i det här fallet

och hör till de starkaste chilifrukterna.

Klicka på bilden,
så går det bättre att läsa.

Det här blev ju snudd på olyckligt, men bara för mig och barnen. Alla andra runt bordet älskar hetta. Vi hade Älvsbyborna på besök, vi firade Ruben igen! Hettan i köttet blev hanterbar, men jag hade njutit mera utan den. Smakade köttet till kvällen igen och då var åtminstone min batch hetare än tidigare och jag funderar hur hettan kan utvecklas i rätten med tiden. :o Fast nu är resterna nedfrysta, så tillfälligt har det väl pausat. ;)

Det finns ju en skala, scoville, som mäter den upplevda hettan i ett livsmedel. Hettan orsakas av ett ämne som heter capsaicin, vilket är särskilt vanligt i olika pepparfrukter. Frukterna har troligen utvecklat ämnet som ett skydd mot växtätande djur och mikroorganismer, vilket inte på något sätt hindrar att många människor njuter av hettan. Ämnet är fettlösligt, så se till att ha något fett att ta till för att lindra hettan, till exempel grädde eller alkohol!

Habaneron, som G hade i två stycken av, är ju hyfsat het. Se där, fick man förkovra sig litet igen. :)

Längesedan sist.

Jag står och bakar. Jättelänge sedan jag gjorde det sist. Vansinnigt länge sedan. Och då räknar jag inte den mjuka pepparkakan jag bakade igår.

Idag gör jag en budapeststubbe som jag aldrig förut bakat och begriper inte varför jag tror att jag skall lyckas med det.

---> Update:
Stubben blev hur god som helst och var helt okomplicerad att baka. Jag såg ett recept på FB, där Leila Lindholm påstod att den var jätteenkel att baka och det var det som inspirerade mig att ge mig i kast med baket. Marängen skötte sig, bakplåtspapperet skötte sig. Det är sådant som amatörer oroar sig för. :D

Botten, utan fyllning, vilken senare rullades ihop precis som en jätterulltårta.

Den blev stor rullen och vi gick på konserverade mandarinklyftor i fyllningen istället för körsbär som i receptet. Men en sommardag, då det är säsong för körsbär, måste ju kakan bli sagolik! Jag hade idag tillfälle att bjuda pappa och faster Ingrid på stubben och det räcker till en bit var åt mig och G ikväll också, då vi ser "Homeland". :)

Så här såg Leilas kaka ut.

Överlevde.

Kan hända att jag använde den rubriken efter förra passet på jouren också. :/ Men jag överlevde, även om jag faktiskt fick ett hysteriskt utbrott då jag kom dit.

Jag har mått dåligt hela veckan inför den här helgen. Jag blir inåtvänd, känner mig skör, vill dra mig undan. Jag kan inte tänka på annat. Den frustrationen. Att behöva känna sig så rädd. Att behöva skämmas för att jag är så rädd. Att ha litet ont i magen inför arbetsdagen. Att behöva oroa sig för att bli tvungen att utföra arbetsuppgifter som jag inte varit i närheten av de senaste tio åren.

Den här bilden fick farmor låna för att gratta Ruben i tidningen. :)

Hur patientsäkert är det? Jag vankar som ett djur i bur innan passet och dagen idag har varit gräslig. Jag har inte kunnat sparka mig själv ut ur dimridåerna av rädda tankar som studsat omkring i min hjärna. Jag hade studerat schemat inför helgen och listat ut att på mitt pass skulle det vara telefonpassning som gällde. Det är det enda jag inte känner mig skräckslagen inför, för då behöver jag inte ta hand om patienter och inte heller assistera läkare.

Sully's in da house.

Telefonrådgivning är inte lätt, tro mig, men - ändå. Så när jag kom till jouren ikväll, så skulle jag vara på mottagningen. Jag fattade ingenting. Hade jag verkligen läst så krokigt på schemat? Det var då jag blev hysterisk på riktigt. Väldigt stillsamt visserligen, men rätt olikt mig. Jag satte mig på en stol och sade att "-då går jag hem" och hade mest av allt lust att falla i gråt. Ur mig rann litet osammanhängande att jag är barnmorska och jag har studerat schemat och jag håller aldrig på med de här arbetsuppgifterna och det här är det värsta jag vet... :/

Den stackars kollegan var en sansad och vänlig kvinna och bad nästan om ursäkt för att jag läst fel (har jag verkligen det? gissa om jag skall kolla på måndag), plockade ihop sina saker och lämnade sin arbetsplats för att låta mig sätta mig där. Jag bad om ursäkt till båda kollegorna på plats innan jag gick hem. Jag har oftast inte det minsta svårt för att be om ursäkt. Jag tyckte att jag burit mig illa åt, men jag står för att jag är precis så rädd som jag är för arbetet på jouren.

Imorgon har jag telefonen hela mitt pass. Vi kollade det tillsammans innan jag gick hem. :)

Imorgon - idag - fyller också vår lillkille sju år! För sju år sedan hade vi nog landat i ett av förlossningsrummen i Sunderbyn, kanske var jag redan på väg ned i badet. När jag kom hem från jouren ikväll vid halv elva, satte vi igång att blåsa ballonger, hänga upp diverse från taken och så flyttade några monster in. Två paket ligger inslagna på bordet och Ruben har önskat sig frukost på sängen och buffé till middag. :D

Barnkalaset går av stapeln blott 45 minuter efter jag slutat mitt pass imorgon, men det är lugnt eftersom vi inte ställer till med det här hemma, utan med varm hand lämnar tio småkillar i händerna på en energisk yngling på Teknikens Hus. Det skall bli jätteskoj!

Leeedig...

Vi hade en vacker morgon med en jättefin soluppgång, men nu är det bara mulet. Men det gör inget, för jag är ledig och det är fredag! :) Det enda som klår lättnaden som sköljer över mig då jag slutar arbetet på fredagarna, är att slippa gå till jobbet överhuvudtaget en fredag. ;)

Båda barnen ville ha vindruvor i sina mellislådor och det här är vad jag oftast får se av de vindruvsklasar vi bär hem. Vindruvor är omåttligt populära, med all rätt. De här var jättegoda och jag smög i mig kanske två, tre stycken innan den här klasen var slut. Jag sade till G igårkväll, att det inte är någon idé att köpa en vindruvslåda, utan lika bra att köpa två på en gång. Då kanske mamman och pappan hinner smaka också.

Jättenöjd med kuddvaret vi köpte på Rhodos. Ett fint och påtagligt minne därifrån.

Jag skulle ha ätit frukost för ett bra tag sedan, men har lyxat mig med surf istället. En tvättmaskin har jag startat, men nu är jag hungrig på riktigt och skall äta. Jag har planer på att ta ett bad, men känner på mig att jag kommer att skippa det till förmån för något annat jag hellre vill göra. Vi får väl se. :)

Den som söker...

... finner ibland.

Ni minns den där gympapåsen? Det där svarta, brutalt nedknölade är den.

Den gula tändaren använde jag igår då jag tände en massa ljus innan barnen kom hem från sina respektive kompisar. Jag hade plockat fram vårt Halloweenpynt och ville överraska dem. Plötsligt stod tändaren inte att finna någonstans. Jag sökte seriöst igenom hela huset, på en del konstiga ställen också, där jag visste att jag varit sedan jag börjat ställa fram grejorna. "Hittade" den i eftermiddags i ena kökslådan. Suck...

G är i stort sett helt klar med hobbyrummet som jag kanske kallar det hädanefter. Det var han inte på den här bilden, men den får illustrera den gode mannen som funnit sig väl till rätta där nere, där bland annat vår datorpark numera befinner sig. Det knattrar fridfullt och så hörs långa resonemang därifrån - herregud så han pratar för sig själv mannen. :D

Sixten kanske skulle kunna extraknäcka som biljettstansare på något tåg någonstans?

Ååhh...

Syrran - ni får bara inte gå på den här utställningen förrän vi är där och kan följa med. Antagligen behövs två, tre dagar där innan alla spelat igenom alla spelen. ;)

De två nedre bilderna kan mycket väl vara en del av utställningen i fråga. Jag tog bilder av bilderna på Teknikens Hus i våras, då där var just en spelutställning.

Vilar.

Jag plockar litet, med betoning på litet. Jag jagar Sixten med kameran. Jag kollar försäkringar. Jag har tagit fram lådan med Halloweengrejor - skall sätta fram de sakerna idag och överraska barnen när de kommer hem. Och jag kollar kattgrejer. Fortsätter att tvätta. Och njuuuter av att kunna ta det så himla lugnt. :)

Den här kattleksaken...

... får mig osökt att tänka på den här snurrgungan som barnen och papporna lekte med i somras nedanför Kaknästornet. :D

Så himla glad att det inte satt något barn på armen till höger i bild. :o

(Skuggan av) tornet och den fina lekplatsen nedanför. Inne i skogen fanns mer att upptäcka. :)

En alldeles ovanlig dag.

Sitter vid köksbordet och skriver och kan bara konstatera att något är galet med proportionerna mellan bord, stol och mig själv. Jag har kort rygg, visst, men det här bordet är alldeles för högt att sitta och skriva på datorn vid. Jag lyfter axlarna så det står härliga till och det funkar ju inte i längden. Längtar verkligen efter det där arbetsrummet vi fantiserar om.

Så här var vi klädda den 14:e maj i år.

Jag är ledig idag. Vilken osannolik lyx! Genom åren med graviditeter och sjukskrivningar blev det så att jag inte tog ut en hel massa semesterdagar. I sommar hade jag tecknat upp mina tjugo som jag måste ta ut i år, men vab:bade ju plötsligt en massa då barnen var sjuka ett par veckor i rad.

Så med gammal sparad semester och årets delvis outtagna semester, står jag plötsligt med 18 dagar fler än vad jag får spara och hot om utbetalning av dessa. Här skall inte betalas ut några dagar i pengar, utan jag min stackare får lov att trycka in enstaka dagar under resten av året. ;)

Så här var vi klädda bara fyra dagar senare, den 18:e maj! B) Vi var då för första gången till Steel Park, en superkool skatepark som man byggt på Örnäset. Barnen hade med sig sina kickar och G och jag njöt i solen. I förra veckan var Rubens klass dit och imorgon skall Norahs klass dit. Suveränt ställe!

Så jag är ledig idag och på fredag. Höstlovet är intecknat och jullovet skall strax ritas in. Så kommer nog väldigt många av mina resterande veckor i år att bli fyradagarsveckor, vilket inte känns fel någonstans. Litet trist, men tur just nu, är faktumet att jag har litet lägre belastning på mitt område och det möjliggör ju att jag kommer att kunna ta ut de här dagarna.

Vi tog inte ut några föräldradagar när jag var hemma med Ruben (och Norah) och vi lever gott på dessa dagar. Det är ju dem jag har tagit ut vartenda lov barnen har mer eller mindre, men nu får det lov att bli litet semester istället. Jag har ju ändå 40 dagar sparade - känner mig rik just i det avseendet! ;)

Det var vuxna, halvvuxna och barn som åkte kick, bräda och trickcykel. Alla höll i stort sett samma varv helt naturligt och medan vi var där skedde inga incidenter mellan människor, utan i sådana fall bara mellan människa och åkdon. :D

Jag åt första frukost (flingor och mjölk) med familjen imorse. G tog barnen till skolan och jag blev ensam kvar. Jag har bäddat vår säng och satt igång en tvättmaskin. Så har jag surfat på kattleksaker och klösträd en stund. När jag skrivit det här klart, skall jag dimpa ned i soffan med andra frukost - te och mackor.

Det regnar idag, perfekt liksom. Det finns som vanligt hur mycket som helst att göra, men några riktigt viktiga administrativa pryttlar skall klaras av. Måste försäkra Sixten och kolla när Teknikens Hus har tid för Rubens kalas. Han har äntligen kunnat bestämma sig och vill nu ha sitt kalas där. Borde titta in på banken och borde umgås med Försäkringskassan en stund. Och sedan borde jag plocka, plocka, plocka, så att G blir glad. ;)

Tiden, tiden.

Skrivsugen, men har litet för ont om tid för att fördjupa mig i det jag skulle vilja. Vi har sovit gott, men kort, eftersom mamma och jag suddade litet för länge igårkväll. Norah var vaken vid sextiden och ville kolla på teve, men fick vackert lov att somna om. Strax före åtta blev det sedan att stiga upp, så jag är fortfarande sjukligt trött. :/

Från G igen, någonstans efter vägen då de lämnat där de var imorse. :)

Skall strax ställa till med lunch och så skall jag texta litet i gratulationskortet till jubilarerna. Tre överdelar skall strykas också. Så småningom dyker nog G upp och så bär det iväg till 100-årskalaset. Någon gång skall Bränna passeras och lördagsgodis skall inhandlas. Mamma skall testa färdtjänst med Harry för första gången, till och från kalaset.

Ser fram emot att landa hemma hos mamma ikväll och har span på en film som tyvärr får dålig kritik på IMDb, men som jag nog tänkte avnjuta i alla fall. Man har slängt in en respektingivande mängd kända skådisar (inklusive Ms Julia Roberts, pappa ;)) och filmen heter "Valentine's Day", vilket är ett tema som känns rätt just idag. Är den för dålig, får jag mig väl en tupplur där och då. ;)

Å, just ja. Har hållit emot länge, inte riktigt satt mig in i. Jag har fortfarande inte satt mig in i, men kastade mig ut i Pinterest idag. :) Det var de grymma förvaringslådorna här ovan som till slut fick mig att vilja börja samla på snygga saker på en digital anslagstavla.

Måndag. Fredag.

Norahs fröken sade idag att det är som att veckorna består av måndagar och fredagar. Och visst ligger det något i det. Fredag idag igen och när jag och mamma hade samlat in barnen efter skolan idag, infann sig den där stillsamt euforiska känslan igen. Den friden av att vardagens stress för ett par dygn lyfts av en...

Magisk morgon.

Just i eftermiddag har jag dock stressat på ett seriöst sätt, för att mamma skulle slippa stressa sedan. ;) Vi hämtade som sagt barnen samma ögonblick som de slutade och just innan hade vi remmat in på Coop och handlade det vi behövde till middagen idag. Jag hade packat allt, så vi for direkt vidare från skolan och med barnen spelande DS i bilen, köpte vi presenter till de två 50-åringarna som vi skall fira imorgon.

Mitt på dagen kom det "Björn!" från G. Något senare kom den här bilden på sagda djurs bajs. :D

När vi kom till mamma, satte jag igång med maten och mamma kastade sig i duschen. Då vi ätit svidade mamma om och så drog hon på dans. Kul för henne! Barnen och jag hängde framför spel och teve hela kvällen utan att skämmas det minsta.

Nu har mamma kommit hem och bytt om igen till hemmakläderna. Jag sippar på te och så tänkte jag dela några av G's bilder från den här dagen. Imorgon kör de norrut och sedan tar G vår bil och kommer hit fram på dagen.

Byte, som sedan blev till herrarnas middag.

Jag är sinnessjukt trött, men skall bara surfa en liten stund nu innan jag bär över barnen till deras sängar och gör dem sällskap för en välsignad natt något längre än mina vanliga fem timmar... [Sic!]

Fågeljakt.

G's sovkompis. Vovven hade tydligen makat sig upp på huvudkudden så småningom. Skönt och mysigt tyckte G, som hellre låg nära vovven än den främmande mannen som G annars delade säng med. :D

På pass med nybössan. Tjädrarna kliver tydligen ut på vägen i gryningen för att picka i sig litet grus. Och då ligger det skjutglada jägare där och vaktar på dem. G hörde av sig i eftermiddags och de hade då sett en och hört en tjäder. Ingen fågel hade dock blivit fälld. Hoppas de har bättre tur imorgon!

Jaktmaskinen Kanel. :)

Te-Be-Te.

Lättnad, nu igen. En hashtag med denna förkortning har jagat mig en tid. Så pass har jag fattat att förkortningen står för "throwback thursday". Men vad tusan betyder det?

Alldeles nyss googlade jag det (varför har jag väntat så länge med att göra det?) och fick ju svar direkt. :D

Det är tydligen en tagg som mest troligt började användas på Instagram och man taggar med den på gamla bilder som kanske känns litet nostalgiska. Rart!

Så nu vet jag. Kanske får anledning att använda den taggen någon gång nu då, när jag vet vad den innebär. :D

Varsågoda - vi kör litet #tbt här också!

Ja, jag blir bara så himla glad när jag ser de här bilderna!! <3 Jag är glad också att pappa fotograferade så mycket, men som vanligt är för fotografen, så syns han själv mindre ofta på bilderna. ;)

Sixten.

Jag roade mig för ett par kvällar sedan att ta reda på vad namnet Sixten betyder. Jag hade egentligen tänkt titta på kattnamn (suck, så dumt...), men slog alltså upp Sixten istället.

Jag hamnade förstås på en föräldrasida, men hör här: Sixten är ett fornsvenskt namn och betyder "seger" och "sten". Allt det är gott och väl, men det som bara är för bra, är att Sixten har namnsdag på Norahs födelsedag!! Fatta så koolt!

Givet att "värsta raskatten" (citerar Tuva ;)) skall heta Sixten! Det är ju bara jätteläckert att Norah hittar på ett namn, som jag gillar direkt och som blir så märkvärdigt. <3 Ruben deppade litet över att Norah fick hitta på namnet - hon fick ju döpa Klinga (fast jag styrde hårt där, utan att Norah någonsin uppfattade det). Det var ju aldrig meningen att Norah skulle döpa katten, utan hon hasplade bara ur sig namnet mitt där vi satt bland alla kattungarna. Så jag har lovat Ruben att han får döpa nästa djur (givetvis under min fasta styrning). :)

Så välkommen,

SIXTEN!

Nästan klara.

I eftermiddags flexade jag ut, cyklade direkt och hämtade Ruben och så hann vi hem och träffa G en stund innan han drog. G's kollega kom och hämtade och förutom kollegans son, så hade de med sig "jaktmaskinen" Kanel, en nioårig vorsteh som skall hjälpa jägarna att hitta fågel. Det blir nog supertrevligt för G - mig veterligt har han aldrig jagat i fjällen och inte just med fågelhund heller (kanske litet på ön, med fasters hundar i unga år).

Ruben och jag tog bilen och drog till Storheden och Djurmagazinet. Vi står på branten till att börja rusta det som skall bli Norahs rum och jag har inte orkat söka efter våra gamla kattgrejor. Vid snabba eftersök, har jag inte sett skymten av något. Så på vår utflykt ikväll shoppade vi det viktigaste till en liten kattunge.

Den här katten har jag tänkt att vi skall gå ut med i sele och till sommaren skall han få lära sig att vara i löplina. Jag kan inte se att vi kommer att bygga en rastgård till honom, men en löplina känns jättespännande. Katten måste ju kunna ha det riktigt kul då, utan de uppenbara riskerna med att gå lös i stan. Så en sele i kattungestorlek blev det ikväll, ett par leksaker, en myyyysig koja, ett matunderlägg och två fina skålar till mat och vatten. Och en tiokilossäck med kattungefoder. Det skall killen äta till han är ett år gammal.

Norah hade haft det jättebra hos kompisen och de hade varit otroligt duktiga och gjort hela skrivläxan klar! Dricker te och väntar litet på att G skall höra av sig. Imorrn är sista gången med westernridning på den här kursen och det känns helt okej. Det börjar vara sent på utesäsongen och nu känns det riktigt hoppfullt att instruktören fortsätter med sina kurser till våren. Mamma har lovat att komma till oss imorgon och vara med barnen medan jag är i Boden.

Ny månad.

Den första dagen i denna månad har i så många år varit Harrys födelsedag, idag faktiskt i 75 år. Vi har alltid firat honom, kanske inte alltid på dagen utan oftast på helgen då det också varit Mikaeli marknad i Överkalix. Mamma, Harrys son med familj och en av Harrys allra bästa vänner besökte honom idag. De fikade gott av det som min svärmor bakat, så på håll firade de också Harry.

Trist att släppa SAAB:en. Jag kommer aldrig att känna mig stolt över att vara Volvoägare så som jag varit över att vara SAAB-ägare och heller aldrig som medlem i ett halvhemligt sällskap som vet något som inte andra vet - vi som kör SAAB. ;) <3

Vi träffade Harry i lördags, på Mikaeli marknad. Vi stannade en stund hos honom, till han skulle äta middag. Inne på sitt rum steg Harry plötsligt upp och gick fram till Ruben som satt bredvid mig. En lång stund smekte Harry Rubens blonda lockar. <3 Smekte håret, strök det, kände på slingor av hår. Ruben satt andäktigt och litet blygt blick stilla.

Harry älskade oss, jag är helt säker. Han älskade även Norah och Ruben och vi älskade honom tillbaka. Harry sade alltid då jag ringde och artigt presenterade mig, att "-din röst känner jag igen vart som helst" och han ville ofta lyfta Ruben och känna hur tung han blivit. :) Någonstans älskar Harry oss alla fortfarande och vi älskar honom tillbaka.

Ny månad, Harrys födelsedag och numera också dagen då vi fick vår nya bil. :) Ruben och jag deppar ganska hårt över att vi har lämnat ifrån oss vår fina SAAB, men vi måste förstås känna oss himla glada över den nya Volvon också. Den har en massa fint lull-lull (det går till exempel vare sig att köra in i en bil bakifrån eller att köra på en fotgängare. Höh.) och färgen vi valde blev precis så svår som jag befarat. Seashell beige ser ut som silver, beige eller blekblekaste rosa beroende på hur ljuset faller.

Vi kände oss så uppåt efter att ha hämtat bilen, att vi firade med att gå ut och äta med barnen. Jag var tokhungrig efter en klen liten lunch, så salladen jag åt var nog den godaste sallad jag någonsin ätit. Resten av gänget åt sushi, vilket alltid står högst upp på Norahs önskemat. :)

Nu är klockan mycket och jag är supertrött. Imorgon åker G till Västerbottensfjällen med en kollega för fågeljakt och jag får en skön kväll för mig själv. Norah skall till en kompis efter skolan och jag funderar på om Ruben och jag skall ta nybilen till Djurmagazinet och shoppa kattsaker!