Ähum.

Inte riktigt lika fin som den norska, nä. ;D

Eeeuuw!

Oväntad bläig grej med att ha färgat håret mörkbrunt - alla hår jag fäller (på ljusa ytor) syns. Värst är det i tvättstället och badkaret. Och i sängen. :[

Jag har såklart alltid plockat hår efter mig och sett dem också. Men det är som att de blev ännu litet mera läskiga nu när de är så mörka. Jag bryr mig rätt mycket om mitt hår. Så länge det sitter kvar på huvudet. När det lämnat skalpen, vill jag inte längre veta av det.

Skriva.

Konstaterar att jag denna månad skrivit mer än ett inlägg per dag. :) Jag tror inte att jag lyckats med det någon annan månad tidigare i bloggen.

Ser också att jag i år kommer att ha skrivit (ja, redan har) fler inlägg än under något annat år med bloggen.

Kul!

Den 18:e november skrev Ruben sitt namn alldeles själv, för första gången. Sådär underbart baklänges som man gör när man börjar skriva. :)

Frustar av skratt!

Läst? :D

Fatta så out of this world det här är för G. Min G. Den G jag känner. :D

G skrev det här från Shanghai senast. Så om ni spanar in klockslagen, så kan jag berätta att lokal tid var strax före sex. På morgonen. Så. G hade p a r t a j a t. :D Han berättade om den surrealistiska miljön på en värstingklubb i Shanghai. Jag minns att han berättade om speglar och otidiga erbjudanden från små kinesiskor (det sista inte helt kul, för någon, enligt G).

Men, som sagt, han kom helskinnad ur det och imorse åkte han till Tokholm igen. :*

Hos frisören.

När jag sitter under värme för att få färg eller lockar att fastna i håret, frågar alltid frisören först om jag vill ha kaffe, med eller utan mjölk och sedan om jag vill ha något att läsa. Mer precist; "-Mode, skvaller eller inredning?". Ytterst charmigt och jag svarar alltid inredning. :)

Jag tänker ofta att jag skall välja något annat, men väljer alltid "Sköna Hem" i alla fall och sist greps jag av svårt habegär:

Vas "Stubbe". Stor, härlig vas, en riktig pjäs.

Väska "Manhattan". Mer en rolig grej. :)

Eländes elände. ;) Det är inte bra att lägga ögonen på så vackra saker, som kostar alldeles för många slantar (de kommer från Svenskt Tenn). Det blir till att njuta av själva vetskapen. :) Men vasen, den skulle jag trivas med. Och väskan. ;)

"Jul! Glitter! Hurra!"

Så skrev jag i dagboken för precis två år sedan, efter att vi varit och sett The Rockettes i Radio City Christmas Spectacular (finns en filmsnutt på den länken), i Radio City Music Hall på Manhattan.

Jag fick precis den överdos av amerikansk julkänsla som jag eftersökt utan att kanske riktigt veta om det. ;) Spektaklet inleddes med en filmad sekvens som vi tittade på med 3D-glasögon, vilket förstås var läckert. Sedan blev det live-show för hela slanten.Ett stort gäng tjejer provar ut för att bli Rockettes och tränar sedan en tid för att slutligen uppträda flera gånger per dag sista tiden fram till jul. Showen var jättetjusig och stundtals interaktiv, tårarna trillade på mig som vanligt av rörelse och jag minns att jag tänkte att herregud, jag vill att mina barn skall få uppleva det här medan de är små nog! Medan de t r o r. :) Det var en historia som berättades, minns inte riktigt handlingen, men tomten var helt klart inblandad. ;)

Ett roligt nummer, där det med litet trixande till slut var hur många tomtar som helst, många, många fler än på bilden. :)

Salongen var jättestor, vi hade fabulösa platser, man satt skönt och vi kunde njuta i fulla drag! Det var värt varenda slant det kostade att gå in. Vi köpte en läcker pumla som åskådliggör Rocketternas paradnummer nedan, där de står i en lång rad tätt ihop och så börjar falla mot varandra som dominobrickor.

Nitton minus.

Vi hade en vacker färd igår upp till mamma och Harry.Sedan hade vi rätt kul också. :)Jag passade på att laga litet.G bröstade upp sig.

Väntar.

Det är alldeles tyst här hemma. Jag har kommit hem, men ingen annan ännu. Jag och några till väntar på resten av familjen och på att fredagsmyset skall börja. :*
Fast det förstås - jag skall på after work först. :) Det blir jättetrevligt, men himmel så skönt det skall bli att komma hem igen!

På en skala.

Minus 19,9 som kallast inatt. I skrivande stund minus 17,9 grader. Och utlovat kuling.

Hur kul är det på en skala?

---> Update: I skrivande stund (26/11 kl.14:49) är det bara -14,3 grader. Men så blåser det också, som sagt. X]

Western clinic.

Jag tillbringade en trevlig lördag med Bästisen och Malin på Älvsby Ryttarförening och åtminstone jag njöt närapå hejdlöst!

Instruktör Anders Josefsson på marken i en för dagen typisk pose.

Lars Lindvall, ordförande i Midnattssolens Westernryttare.

Stefan Bendtsen, en av instruktörerna på R & S Star Stable. Han rider Catch!

Bästisen blev besviken på att ryttarna inte hade cowboyhattar och ropade "-Yiiihaaa!" i kurvorna. ;) Men hon tyckte det var fiffigt med amerikanska flaggan som hästtäcke. Det höll jag med om. :)

Hur kan det bli så här?

Syrran, S, G och jag. Alla har vi julfest med jobbet exakt samma kväll. G har redan lovat att vara barnvakt åt syrran och S. Jag kan gå, om jag anlitar barnvakt. Svårast blir det nog för G. Fortsättning följer. :)

Sjukt.

När jag hämtade Norah i eftermiddags, berättade hon att hon frusit hela dagen, både inne och ute, fast hon haft sin fleece på sig (hon brukar skippa den ibland, under overallen). Precis när vi kom hem, var allting jättejobbigt och Norah grät så att tårarna trillade nedför ansiktet. Jag tänkte att hon bara var ordentligt trött, som barnen blir ju närmare fredagen vi kommer. Hon frös hemma, vi satte på henne den lilla, jättevarma ponchon som mormor stickat. Jag reagerade inte, jag frös också (-16 grader) och Ruben sade att han med gjorde det.

Norah såg jättetrött ut och sade att hon var det också då vi satt och åt. Ruben blev faktiskt klar före henne, vilket är litet ovanligt. Barnen ritade litet mellan middag och kvällsmat. Med kvällsmaten blev Norah klar mycket snabbare, då Ruben hade svårt att komma sig till bordet (så mycket bilar, så litet tid... ;)). Ruben fick äta själv medan Norah klarade av sina kvällsbestyr. När Norah var klar fick hon krypa i säng med uppmaningen att låta kroppen vila, medan hon väntade på Ruben.

Norah drog till sömnlandet snabbare än kvickt och sov redan strax före sju. Ruben och jag lullade på litet, men var helt klara då G kom hem strax innan halv åtta. Då drog Ruben också. :)

Ikväll kom Norah upp och skulle kissa. Hon hade lagt sig med den lilla ponchon på sig, med uppmaning av mig att kasta den till fotänden om hon vaknade och var varm. Så hon berättade att hon lagt bort den, medan hon satt och kissade och sade att hon kände sig så varm.

Det kände jag också, hon var nog varmare än bara som från under täcket.

39,8 grader varm var hon närmare bestämt.

Vi har tur igen - jag har patienter bara på förmiddagen och G kan vara hemma, så vi byter av varandra vid lunchtid och slipper VAB:ba. Vi flexar istället. Men stackars Norah. Inte konstigt att hon frusit hela dagen, lillgumman. :*

Tänk så fint ändå att Norah nu kan berätta så bra, så att man som förälder slipper gissa. Om hon då bara haft föräldrar som dragit slutsatser av det hon berättar också. X)

Toothless.

Konstateranden.

I eftermiddags muttrade mamman till sonen, alltmedan hon klädde på sonen alla hans ytterkläder - trots att han är innehavare av påklädningskörkort:

- Det blir himla besvärligt att bära den här hem, då jag skall dra er på boben!

Det mamman åsyftade då, var dagens konstverk som absolut skulle med hem. En ur papper utklippt, rätt så rödmålad uggla. Sonen svarar med ett förklarat tonfall:

- Du kan bära med vänster hand.

Jahapp. Ingen kan ju argumentera med det. Så mamman bar sonens regnställ (hög tid att ta hem det från förskolan nu), gårdagens kvarglömda leksak (en tunn liten gummisnok) samt ovannämnda pappersuggla i vänster hand. Med den högra handen drog mamman de två barnen hem på boben.

:)

Ett annat krasst konstaterande från sonen: "- Det var knät." :D

Ledsamt på morgonkvisten.

Jag hade precis tagit upp Norah, G's taxi stod på gatan och väntade. G trampade omkring och fixade in i det sista och så kom Ruben upp mitt i allt det där. Norah var supertrött, jag själv hade lätt gett en månadslön för att bara vända om och få gå och sova. Tre snabba pussar av G till oss och sedan var han borta igen. :O/

Ruben grät, "-jag VILL att pappa skall vara med oss!" och "-jag vill vara med pappa..." ut i den tomma farstun. :'O/

Nu är allt helt bra. Båda barnen har ätit, hur nu det gick till, jag skall äta klart och titta litet i tidningen (!). Barnen har klätt sig helt själva (!), Ruben sjunger och leker med något, Norah textar bokstäver.

:O)

Tandborstning, påklädning och promenad iväg - kanske kommer jag i tid till jobbet idag? :O)

Ny kärlek II.

Jahapp. Så blev vi då äntligen med digital systemkamra. Objektiven hade vi kvar från gamla analoga kamran. Hmmm... Blir till att verkligen lära sig att fota nu då. :O)

Ny kärlek I.

O! O! Wow! O! Ikväll såg vi första halvtimmen av "How to Train Your Dragon" med barnen innan de skulle gå och sova. Å, igen en ny underbar film, med fantastiska figurer och stora känslor - tårarna har redan spelat i mammans ögonvrå. :O)

Hur skall jag kunna vänta till denna veckas fredagsmys? :O)

---> Klicka gärna på bilden - den blir stor och fin!

Väntan.

Dags att gå och sova. Hög tid att gå och sova. ;O) Fördriver tid (jag vet, vore bättre att fördriva den sovande) de sista skälvande timmarna innan G landar i Europa. Men vi är lediga imorgon, all stress från vardagen är lyft från mitt bröst, i alla fall för två morgnar. Jag skall sova till barnen väcker mig och sedan skall vi försöka få litet ordning här i huset. Om tiden och orken räcker till, så kommer barnen och jag att sticka in till stan sedan, för ett fika och några ärenden.

G och en GT, på Madeira i Atlanten.

Precis nu vaknade Ruben till. Jag gick in till honom och han sade tre långa meningar och det enda jag uppfattade var ordet vinteroverall. Sötis... Han ville i alla fall sova i min säng och så fick det bli. Så jag får en varm liten kropp bredvid mig inatt i alla fall. :O*

Tycker att jag lyckas rätt bra i mina strävanden att få barnen att tycka om att "gå på stan" (G, han rullar ju bara med ögonen när det kommer på tal :OD). Norah, hon har "shoppingstövlar", vilka är ett par svarta skinnstövlar hon ärvt av Hanna B. Och så frågade hon i förra veckan, om hon fick ha en särskild mössa när vi "går på stan" någon gång. :O)

Igår när Norah och jag hämtat upp Ruben och alla satt fastspända och vi rullade hemåt, så frågade Ruben strax efter han gäspat stort om vi skulle "in till stan". Rätt så barnen! ;O)

Gonatt.
*kramar*

Sådant man kan göra.

Det märks här att G varit borta en tid. Mer än ett inlägg per dag skrivet sedan han for. :OD Jag tror att jag nämnt tidigare här, att jag älskar att skriva. :O) Och, jag erkänner, jag tycker också om att läsa det jag skrivit. Svårmotiverat, men ändå.

Jag är sannolikt en av färre sköterskor/barnmorskor som faktiskt tycker om dokumentationen som vi är skyldiga att göra kring varje patientkontakt. :OD

Äntligen.

Så har då G äntligen anträtt resan hem. Han lämnade Shanghai för den här gången strax före fem i eftermiddags, vår tid. Han landar drygt tolv timmar senare strax efter fem på morgonen i Munchen (hur gör man tyska "y":n?). Där får han vänta onödigt länge, i fyra timmar innan han lättar mot Stockholm. Landar i Luleå gör han lagom till eftermiddagsfikat (imorrn alltså). :O) :O* På min begäran, skickade han en bild på sig själv strax innan avfärd (kl.23:50, Shanghaitid), där han erkände att han var litet trött. :O)När jag hämtade upp barnen i eftermiddags, åkte vi och förlustade oss på Storheden. :O) Elgiganten öppnar en Megastore idag och det var ju ett galet beslut att åka dit! De hade parkeringsvakter som dirigerade trafiken dit, de hade discjockey som spelade glad dunkadunka i ett partytält utanför ingången. När vi klev in steg en man fram och sade ett resolut "-Hej!" och sträckte fram en stor korg full med godis, så barnen fick ta varsin.

Lokalen är ENORM. 8O) Där inne var det rätt lugnt trots allt, antagligen för att det var så himla stort. Barnen är så duktiga och hängde med mig. Vi tittade på än det ena, än det andra - vi kollade en stund på en barnfilm i 3D, vilket båda tyckte var kul! Sedan kollade vi länge på alla barnfilmer som såldes, där de också rullade trailers på barnfilmer. Populärt!

Jag glodde glosögt på så mycket jag bara kunde och norpade åt mig ett par nya KOSS hörlurar till min telefon. Mannen som betalade före mig, hade en Kitchen Aid (bland annat) på kärran och jag hörde att han och kassörskan pratade om bra pris och så vidare, så när det blev min tur frågade jag vad den kostade och priset är riktigt bra; 3333 kr. Det är åtminstone 2000 under något slags ordinarie pris. *sukta*Den uppmärksamma läste att jag skrev "ett par nya..." här ovan. Jag har nämligen ett par alldeles nya sådana lurar (inte lika kool färg), som jag själv har söndrat. :O/ Jag hade dem då och då i en jackficka och två olika gånger när jag böjt mig, knakade eller snarare knäppte det till litet i fickan. Sedan en gång när jag skulle ta på dem, ramlade ena luren lös. Skrutt också. Det är verkligen inte ofta som jag söndrar något, så det kändes rätt snopet när det hände. Nåväl, nu har jag ett par nya och tygklädd sladd bör innebära mindre sladdtrassel tror jag, eftersom den inte "klibbar" likadant som en vanlig sladd. Och så ser ju lurarna grymma ut! :O) Och. Jag skall inte klämma dem i jackfickan.

Vi stannade inte där, å nej. Vi åkte vidare till min och barnens favoritaffär - Toys'R'Us. :O) Helt galet, jag är nästan lyckligare än barnen när vi är där! *rodna* Jag vet inte riktigt varför faktiskt, men det är jättekul att vara där! Bara entrén, där barnen kan välja att klättre upp och åka en rutschkana in, eller så gå genom en "grotta". Och det finns två uppsättningar, en på ömse sidor om ingången, så barnen tar varsin när vi går in. *glad*

Times Square, jag och japp - smått där i bakgrunden - entrén till Toys'R'Us. :O)

Den här gången fick barnen inte följa med in, utan mitt mål med besöket var att hämta deras julkatalog (en avigsida med att ha sagt bort reklam - jag måste hämta leksakskatalogerna själv. ;O) Klart vi skall ha dem!). De kommer först på måndag, fick jag veta av den expedit jag haffat.

Jag bubblade på litet om att vi inte får dem, av ovan nämnd orsak, bla bla bla och den trevliga människan sänkte rösten och sade att hon hade några bakom disk. Jag tackade så mycket, kastade mig ut och sade att jag lovat barnen varsin. Hon menade att hade hon lovat så hade hon och räckte över två stycken till mig. :O) Glad skuttade jag ut till barnen och tände lamporna i biltaket så att de kunde börja läsa. :O)

Vi toppade av detta med drive thru på Max. Efter "Monsters vs Aliens" och popcorn, var barnen mer än redo för sängen. Jag hoppas på sovmorgon imorrn!För mamman blir det nu te, litet choklad och förra veckans Idol (tänk att hela veckan gått utan att jag lyckats exponeras för vem som åkte ut då). Kvällens Idol, från Luleå, sparar jag och ser med G i myssoffan en annan gång. :O)

Nope.

Nä. Det blev ingen bh idag heller. :O/

Vi har ju slutat.

Men om vi fortfarande hade gett varandra julklappar, så hade jag önskat mig en sådan här:Och till den ett par sådana här:Jag skulle inte lämna dem förrän jag ska till jobbet någon gång nästa år. :OD Och nu måste jag sluta skriva för idag. :O)

Film, eller ännu en ursäkt för att få skriva om NYC.

Måste lätta litet på stämningen, efter förra inlägget. Sist vi besökte pappa, såg vi några minuter på filmen "Night at the Museum". Den utspelar sig på Naturhistoriska i NYC och då blev jag inspirerad att igen titta på våra bilder därifrån.Vi hann ju bara se bråkdelar av museet. Jag minns inte exakt, men vi tillbringade några timmar där i alla fall. Vi fokuserade på däggdjuren och skeletten och så förstås den omfattande (två? tre? våningar!) presentbutiken. :O)
Presentbutikerna på sådana här ställen har alltid lockat mig. :O) Där köpte vi två tröjor med värsta pufftrycket i starka, glada färger, en var till våra barn som vid det här laget för länge sedan har exporterats till småkusinerna. :O)Det fanns montrar, där uppstoppade djur var arrangerade i "naturliga" miljöer, men där den stora effekten kom av tjusiga målningar som bildade fond bakom djuren och gav ett djup och tredimensionalitet till vyn. Det kändes som att man "var där" med djuren. Elegant! Framför varje monter stod också vem som skänkt djuren till museet.

Ser ni pytteskeletten i förgrunden? De, som jag tror är på illustrationen bakom. Väldigt informativt och jättekoolt att se!

Bland dinosaurieskeletten satt den dagen studenter och ritade av dem. Rolig uppgift! Det fanns inte bara dinosaurieskelett, utan det fanns också skelett från "vanliga" djur och jättespännande - från utdöda djur, som funnits för länge sedan (som alltså inte var dinosaurier ;O)).