Rent vatten är viktigt.

Radar sitter tätt intill vattenskålen och stirrar rätt stint på mig, när han anser att vattnet är litet för gammalt. Det är bara att rengöra skålen och spola i iskallt vatten. Inte förrän då blir han nöjd och så skall det drickas. Idag var det trängsel vid vattenskålen. :-)

Vi springer omkring i huset och städar litet ikväll, G och jag. Axi tycker vi är skitjobbiga som inte sitter och myser i soffan som brukligt är. Hon gnällde och klagade, följde efter mig då jag flyttade mig. Stod jag stilla, så skällde hon åt mig. Till slut lyfte jag upp henne i vår säng och där somnade hon som klubbad. Tulle liten. <3

Tajt.

Litet smal hylla att vila på, när man är en långsträckt kisse med långa ben dessutom.

Men för övrigt - klart man skall ligga där och vila.

Katterna och nattsömnen.

Norahs verk. :-D

De här två katterna vi har, är ju oftast rätt okej att leva med. Framförallt har de varit så himla skötsamma nattetid. Vi har kunnat sova med dörrarna lätt igenputtade och de har sovit tämligen tyst och stilla om natten.

Okej, några nätter (delar av) har de busat eller väsnats. Under vårterminen började vi mer att stänga dörrarna, åtminstone barnens när de gick och lade sig. Nu stänger vi oftast vår egen dörr också. Det var från början mest för att Radar kunde få för sig att gå upp i fönstret och dra i persiennen för att kunna titta ut. Det slamrar ju och prasslar metalliskt, så det är uteslutet när man vill sova.

Radar höll ju länge också på att slamra med handtaget till ytterdörren i sina försök att lämna hemmets trygga vrå för all spänning som bara väntar på utsidan. Men det där med att vända på handtaget har faktiskt fått honom att minska ned på den aktiviteten ordentligt. Han försöker fortfarande ibland, men det slamrar inte längre, eftersom han inte får tag i handtaget.

Men de två senaste nätterna. Herre. Gud. Katterna har varit i sitt esse och Sixten som ju fick smak för utelivet häromsistens, har ju tyvärr börjat skråla en del han med. Mindre än Radar, men mer än han gjorde förut. Så de här två nätterna har de jamat. Sixten har grävt (inga klor) vid golvet utanför vår och Rubens dörrar och velat komma in till oss.

Låter inte farligt kanske. Men till ett, två på natten. Detta toppas av att Ruben återupptagit nattvandring med den äran och vill sova med mig och G varenda natt. Jag var så trött imorse.

Idag har jag medvetet aktiverat katterna. Efter vi ätit middag idag, gick Norah och jag ut med varsin katt i band. Mormor och Ruben knallade iväg med litet återvinning. Vi var ute en hyfsad stund. Så fort jag fått barnen i säng, körde jag ett långt rejs med laserpekaren, där jag hade katterna att springa och hoppa.

När de så småningom började lägga sig tillrätta för att sova, störde jag dem lagom ofta. Här skall inte somnas för tidigt, så att man skall hålla igång på natten. Känner försiktig förtröstan nu. De är båda helt tysta. Sixten har gått och jamat några vändor och jag har konsekvent stigit upp från köksstolen och blött ned honom med hjälp av duschflaskan.

G är i Finland med ett gäng kollegor och arbetar till imorrn. Jag ville gärna ha sällskap och bad mormor komma till oss. Jag hade en jättebra ridlektion på Luleå Ridklubb igår och imorgon rider vi dressyr i naturen på westernridskolan. Om vi är rätt underrättade, börjar Ruben sin judo igen imorgon.

Och nu går jag i säng, kryper ned mellan mina barn som denna natt fått lov att sova i vår säng. <3

En hemma.

Litet skönt ändå att komma hem kanske.

Katterna har varit hemifrån i drygt tre månader, sedan renoveringen av källaren började. I början av veckan hämtade vi hem Radar från Hindersön. Sixten då, kanske någon undrar. Ja, Sixten tog för cirka två veckor sedan steget och blev utekatt. Han började försiktigt och var ute tre timmar. Bara några dagar senare var han ute ett helt dygn - gick ut på morgonen och kom hem först morgonen efter, trött och hungrig enligt svärmor. Han hade sovit hela dagen därefter.

Fult som f-n och jä..igt besvärligt, men vi testar en tid för att inte vara tvungna att låsa ytterdörren hela tiden för att hålla utekatten och tillika rymmaren Radar inne.

Som det nu är, har Sixten varit ute sedan lördag kväll, alltså en vecka. Det känns inte alls bra. Är ganska orolig faktiskt. Han är ju katt, men inte det minsta van att vara ute. Svärmor upplevde också att han inte kom när hon ropade, som faktiskt Radar gör. Radar kommer också in som en klok katt flera gånger om dagen, för en kort paus och alltid till natten.

En stund efter han smitit hos mamma. Tog skydd nära huset från ilskna svalor.

Ruben - tar det där med spelställning till nya höjder. Ber om ursäkt för den usla bildkvalitén - blev en besvärlig white out, som min mobilkamera inte rådde på.

Igår lyckades så Radar, trots bevakning, slinka ut från mammas altan. G och jag har funderat ganska länge på att Radar kanske skulle kunna få gå ut hos mamma (hur dumma kattägare får det finnas kan man tänka...). I de desperata ögonblicken är jag färdig att släppa ut honom i stan... Desperata därför att Radar jamar, jamar och jamar i långa perioder under dagen i sin längtan efter att få gå ut. Vi blev ju varse när vi haft Radar en tid, att han var chockerande ljudlig jämför med vår tystlåtne Sixten.

Så nu har vi en tyst Radar, här hos mamma. Han kommer och går, hälsar ibland, hoppar upp i en stol och tvättar sig och vilar en stund. Det är såklart så här Radar skall ha det. Det är bara att bli bättre på de där promenaderna i koppel.

G och Radar fick samtidigt syn på en fågel som fastnat i ett nät som mamma har runt en bärbuske. Radar hann först. G fick slå ihjäl fågeln sedan - ingen var intresserad av att se Radar leka med en döende liten pippi. Radar som är nybadad slapp ett till bad, men åkte på en ordentlig avtorkning med tvättlapp kring ansikte och framben. Inte populärt, men men. Smakar det, så kostar det.