Bild eller inte bild?

Nope. Prutt. Då måste jag försöka minnas hur i helsicke man löste det här problemet då...

Depp.

Jag kan inte lägga ut bilderna till föregående inlägg..! Gaahh! Har så fina bilder från idag. Antar att jag nått den där bortre gränsen igen för Blogger/Google eller något sådant. Datorn har passat på att uppdatera sig också, tänkte att det kanske var det som tjorvade (innan). Men det blev inget bättre efteråt. Nu klappar jag ihop datorn och går i säng, så får jag ta nya tag imornn. Eller någon annan dag. *Morra*

Rensning.

Alla verkar ha slutat blogga samtidigt som jag gjorde det. Sex av bloggarna jag följt har inte skrivit på 4-6 månader. Och en har jag inte ens access till längre (kollat och den är inte uppdaterad sedan i juli). Är det något som går eller... Nåväl. Häck väck med dem. En får hänga kvar - syrrans barndomskamrats. För nyfiken för att vilja missa om hon lägger ut ett nytt hantverk. :-)

Uppdatering.

Så var det hög tid att göra en försiktig förändring i blogglistan. ;-) Ut åker Rubens klass gamla blogg som deras fröken inte längre använder och in åker Genusfotografen.

Fotograf och genusvetare Tomas Gunnarsson bloggar så väldigt bra om detta så viktiga och allestädes närvarande ämne. Jag har haft honom på gång till min blogglista tidigare, men lyckades glömma bort det innan jag hann föra dit honom. Nu stötte jag på hans material igen, så nu så.

Kolla gärna på det här inlägget, om hur det blir när man fotograferar och intervjuar manliga företagare så som man gör kvinnliga företagare. Det tog mig en stunds läsning innan jag kände tyngden i texten, trots att jag hade tanken klar för mig. Så pass indoktrinerad är jag själv också, att jag nästan snubblar på tröskeln. Ingen av de intervjuade männen förstår den första frågan ("Hur fungerar det för dig att vara man och egen företagare?") - några av dem tycker till och med att den är konstig. Såklart - normen för att vara egen företagare är ju att man är man. Det går för sakta! Måtte en kantring komma under Norahs och Rubens livstid - vi har ett ansvar att hjälpa dem på väg där.

---> Men så konstigt. Länken till bloggen presenteras med ett gammalt inlägg från 2013. Om man klickar på rubriken (bloggnamnet), så kommer man till nyaste inlägget, precis som det skall vara. Jag har provat att ta bort länken, kopierat den på nytt och lagt in den igen. Och så läggs den längst ned i listan, eftersom inlägget är så gammalt. Vad tusan?

Det vill sig bara inte.

Vi har varit utan lilla datorn i köket i flera veckor, efter att ett barn burit den en gång för mycket på ett felaktigt sätt och ett av gångjärnen havererat. Det gångjärnet måste uppenbarligen konstrueras på nytt, men först efter man gjort sig litet plast ur någon olja eller något återvunnet (kunde man ju önska...), antagligen för hand med små fina instrument på någon avlägsen plats här på jorden (eller?), för att sedan för fot föras till närmaste postkontor och nu kanske det åker båt till Sverige för att så småningom komma till firman som sedan skall byta det på datorn.

Så, ja, den datorn går bort för nu. En viss valp som vi skaffat oss förhindrar litet (oftast mycket) att jag sitter vid datorn med den stora fina skärmen här nere i källaren. Så bloggar gör jag inte. De två senaste inläggen har jag lyckats få ut via pissappen jag har i telefon, men där stannar annars de flesta inlägg som jag ibland försöker få ut.

Idag har Norah och jag haft en kul stund ihop, med hennes ansikte och litet färg. Vi skulle provmåla inför Halloween. Jag kände att jag verkligen ville lägga ut några bilder på det, men så är inte Dropbox installerat på min användare på den här jämra datorn. Kunde ha svurit på att jag såg G göra det för länge sedan, men det finns ingen sådan, så jag vet inte.

Nu är klockan för mycket och jag orkar inte börja förstå hur jag installerar Dropbox bland apparna här i Windows. Jag vet att Dropbox kan tas upp på en webbsida också, men nu skiter jag i det.

Jag går och sover istället.

Åtta bilder.

Åtta bilder från helgen, får symbolisera vart och ett av de åtta år jag bloggat till och med just denna dag. Det går trögt med bloggandet. Skrivlusten finns där, bilderna tas. Men orken saknas. På kvällen (som nu...), när jag tar mig tiden, är jag alltid för trött och gruvar mig redan för nästa morgons uppvaknande i sömnbristens tecken.

Solnedgång i Norra hamn i fredags vid 21-tiden. Bara litet is kvar nu!

Well, well. Jag har en del idéer om hur jag skulle kunna få det att funka. Jag trivs verkligen inte med att blogga från telefonen. Appen har inte gjort det bättre på sistone, då den vägrat publicera fler inlägg än jag faktiskt lyckats trycka ut den vägen.

Men hur som helst.

Rubens go to-aktivitet då han inte får spela. Helt okej kan jag tycka.

G tog planet imorse och drog till Korea. Han landar där om cirka en och en halv timme. Han kommer hem igen på torsdag kväll. Hantverkarna hantverkar och gjorde så även igår. Veckan som kommer, planerar de att arbeta den röda torsdagen och såklart klämfredagen - lördagen vet jag inget om i nuläget. De pressar på, fyra veckor är gjorda. Två kvar. Heja!

Rensandet fortsätter, tro inget annat. Rensar pärmar från studietiden. Tre års universitetsstudier genererar en del papper och anteckningar. Lade sedan om studietekniken under barnmorskeutbildningen och slutade skriva så gott som hundraprocentigt. Det gick ju bra det med!

Mitt i allt damm från ombyggnationerna, eller kanske just därför, har vår dammsugare behagat att gå sönder. Mekaniskt. Riktigt trasig, G har dömt ut den (trots att jag erbjöd mina kulörta/mönstrade rullar med silvertejp åt honom att laga med). Vi for en vända igår och tvingade med oss barnen. Barnen testade hellre iPad Minisar (än dammsugare). :-D

Biltema hade en riktigt stor stol.

Gick ju jättebra att bråka i den med. ;-)

Norahs version av en huvudfoting! Genialiskt! Jag höll på att skratta ihjäl mig till Norahs stora förtrytelse ("-Mamma!") av bara åsynen. Vi fyndade hjälm och stövlar via Blocket för totalt 175 pix. Sådant gillar vi verkligen!

Norahs mellis på Kallax gårdsbutik.

Årets första.

Känner mig exakt så här, oroväckande ofta. :-D

Den här filmen skall vi se på bio med barnen.

Kan konstatera att 2014 blev mitt tredje mest produktiva bloggår och det känns riktigt bra!

Flikar in här bara litet.

Jag har uppdaterat några av de senaste inläggen med text - ett eller två som bara innehöll bilder tidigare. Och så vill jag bara uppmärksamma den lässugna (inte krävande alls) på att Rubens fröken bloggar i ett projekt om arbetet som bedrivs i Rubens klass. Den bloggen finns i min blogglista under "Ruben - 2E".

Ruben fyllde ju år.

Ibland orkar jag bara inte skriva de där inläggen som jag egentligen vill skriva allra mest. Så det blev inget på själva dagen. Min bästa syster producerade dock ett fint inlägg om Rubster. <3

Idag kom äntligen böckerna som pappa beställt från honom och mamma. Jag lät Ruben öppna paketet såklart! Han blev genuint glad, men frågade litet avvaktande om han var tvungen att läsa dem på en gång. Såklart inte. :)

Glad!

Ruben spelar precis nu Skylanders Trap Team som var min och G's present till honom. Det verkar vara en succé! När vi var in och köpte spelet, hade vi med oss gamla spelet och portalen och tänkte byta in dem då vi köpte nytt. Vi skulle få s v i n d l a n d e tio kronor för respektive pryttel. Skall vi ändå inte lyckas sälja det för _litet_ mer än tjugo spänn på Blocket?! Det är ju definitivt bättre att ge bort spelet än att "ge" det tillbaka till spelbutiken. *muttra*

Supersnygg och större portal.

Provar.

Efter ett av de längre uppehållen i bloggen (värdelöst, tycker jag med) provar jag med några bilder från ikväll.

Svågern och svägerskan bjöd över oss på drinkar och jag utmanade barnen att promenera med mig in till byn. Det är tre kilometer in till byn och promenerandet gick galant. Jag hade på träningsappen på telefonen och Norah hade en stegräknare. Det tog oss 41 minuter utan stress och med alla stopp som krävs för barn i den här åldern, vilket bara är elva minuter längre än det tar för mig ensam.

Ruben bar på diverse pinnar och stenar i omgångar. Båda barnen fick ont "i hjärtat" efter bara en bit, vilket jag tolkade som håll. Båda hade vistats på studsmattan halva dagen och ont i hjärtat tror jag ingen av dem får.

Halvvägs råkade jag få syn på en snäcka (som syrran lärt mig att det heter), vilken Ruben lyckligt plockade upp. Norah var långt framför oss då, men vi strålade samman så småningom. Snäckan fick givetvis heta Turbo, inspirerat av filmen med samma namn.

När vi var nästan framme, förde jag på tal att "-tänk om Turbo egentligen var på väg åt vårt håll och så har vi burit honom tillbaka åt helt fel håll?". Det spann såklart iväg i några stillsamma reflektioner över vart Turbo kom ifrån, om han haft familjen där vi lyfte upp honom och vart han egentligen var på väg. Nyttigt och bra.

Ett parti kubb spelades, vilket var precis vad barnen önskat sig. Tjejerna vann över killarna, precis som det brukar gå. Vi hängde ute en god stund sedan, till Norah började frysa. Då gick vi in och brasan gick igång. Norah och Ruben fick lördagsgodis och speltid, medan vi vuxna satt tillsammans och utbytte tankar. Exakt så trevligt som det kan bli!

Imorgon (ja, redan nu) är en ny månad. Tröttare än någonsin, äldre än någonsin, tyngre än någonsin rasslar tiden på fortare än någonsin. Om bara en och en halv vecka är det sommarlov.

Klockan är för mycket för att ta tanken längre. Det får duga så, för det här lilla provet att skriva igen.

Lampjakt.

Vi skall ha en lampa i taket ovanför soffhörnet, där det blir litet dunkelt - särskilt om vi plockar ned maskrosen från IKEA.

Ganska klart att det blir den här i hörnet. Jag såg den redan under senhösten, långt innan soffan kom.

Och så har vi span på en fönsterlampa till G's Man Cave (före detta verkstaden) samt såklart då en taklampa, som på något vis känns som att det måste bli en plafond. Sweet!

Lampan i f d verkstaden tarvar en del eftertanke. Den skall kännas litet stram/tuff/kool/rustik och eventuellt får den ta upp det röda golvet. Utifrån det jag just skrivit, inser jag att den översta lampan går bort. Den röda längst till vänster, ser ut som den gröna snett nedanför (tror jag).

Plafonden mitt i bild, den klara med vitt mönster på, såg jag förra helgen i Jotex katalog hos mamma. Och här hänger den hos Elkedjan. Glömde att kolla vad den kostade, så jag kan inte jämföra.

Det här inlägget blir också ett test på en ny bloggerapp. Heh.

---> Se gärna den underbara filmen "I Love You, Man", där G och jag först blev bekanta med begreppet "man cave". :D

Syfte.

Jag använder den här bloggen ibland för att lyfta mig själv. Då jag skriver om något visst, får jag tillfälle att hänge mig åt det en stund. Inte särskilt ofta är det elände. Elände är ju inte särskilt upplyftande att hänge sig åt. Det tycker inte ens jag, som inte är den glättigaste personen här på klotet direkt.

Nu skall jag hänge mig åt något som jag gillar jättemycket. Julen. Men bara en kort stund. :)

En bloggare nära mig var nyligen till London med sina två flickor. Bloggarkompisen hade lagt ut en bild som fångade min uppmärksamhet. Det var en bild på varuhuset Selfridges och deras Destination Christmas.

Jag inser att jag nog skulle kunna känna mig litet lycklig där. :) Jag känner mig alltid något okultiverad som aldrig varit till London eller Storbritannien överhuvudtaget, men varför inte bara åka dit någon gång. Det är ju löjligt nära om man jämför med andra önskeresmål.

När jag nu surfat på bilder från stället en stund, förstår jag att jag skulle behöva vara där, kanske ensam (ingen annan utom kanske syrran skulle orka titta på så mycket pumlor som jag skulle måsta göra), en hel dag. Jag skulle få hjärtklappning och känna mig nära döden. Jag skulle få brottas med svåra impulser att vilja ha jättemånga pumlor. Jag skulle ruinera mig och vi skulle vara tvungna att bygga ett enkom förråd till allt julpynt.

Man kan gratis boka en "Elfridge" som lugnt guidar en till den perfekta julklappen, vare sig man vet vad man skall ha eller inte. :)

Kanske lika bra att låta bli att åka till London, åtminstone den här årstiden. ;)

Nu blev jag sugen att titta på serien om amerikanen som grundade Selfridges också. "Mr Selfridge" heter serien och det var 1909 det begav sig.

Det finns en "Christmas Sweater Shop" i Selfridges. Det är på riktigt alltså? Det där man så ofta sett i främst amerikanska filmer, men även brittiska, att man har (oftast rätt töntiga) jultröjor på sig? Fattar att det är tradition - vi har ju julslipsar. Men jag trodde nog inte att det var på riktigt. Säkert skulle jag hitta någon jag skulle vilja ha. :D

Den som känner för ett bildspel eller två från stället, kan kolla här.

Jävelskap.

Bara för att jag precis innan förra inlägget googlade litet på hur man konverterar en bloggerblogg till en wordpressblogg (som syrran gjorde), så trasslade formatet något så överjävligt. Bilder hoppade uppåt och nedåt i inlägget, när jag försökte lägga till bildtext försvann bilden, alternativt hoppade högst upp i inlägget.

Jag kunde ju se att något blivit alldeles galet med formateringen i inlägget, men eftersom jag inte är någon fena på HTML, så kan jag inte redigera skiten. I alla fall inte i ett så pass stort inlägg.

Jag hittade i alla fall en liten tutorial på Youtube om hur man konverterar - det såg ju inte så dramatiskt ut? 8] Hääh...

Spel.

Norah vaknade med feber i måndags och blev varmare och varmare under dagen. Tur att mamma kommit till oss för att vara med Norah medan jag tog Ruben till ögonmottagningen - som det nu var hade jag ju inte kunnat ta med henne. Norah sov bort det mesta av den dagen och hade närmare 40 graders feber under eftermiddagen och natten.

Vanellope von Schweetz och Wreck-It Ralph, eller Vanilja och Röjar-Ralf som de heter i svenska versionen.

På tisdagen var Norah väldigt mycket piggare och var vaken hela dagen. Hungrig var hon också och åt misosoppa till frukost och fyra sushibitar som vi sparat till henne till lunch. På eftermiddagen hade hon drygt 38 grader igen. Med febernedsättande piggnade bruttan till och så såg vi "Wreck-It Ralph" medan Ruben var på kalas på Teknikens Hus och G passade på att arbeta under tiden.

Minions. De myllrande, superroliga och inte alls betydelselösa bifigurerna i "Dumma mej".

Apropå film, så ser jag fram emot "Despicable Me 2" som haft premiär i veckan! Jag tror att vi tar barnen på bio och ser den, i 3D. :) Det är ju så pass kostsamt att gå på bio alla fyra och det mesta ser vi ju hemma, men ibland måste man ju bara få gå på bio! "Röjar-Ralf" var det vi sist såg på bio med barnen och den är jättehärlig! "Dumma Mej" hade vi helt missat och "upptäckte" en gång när vi hyrde den. Den historien var så överraskande bra och det jag sett av trailers på uppföljaren verkar lovande. :)

Jag tog mig en helledig dag i tisdags. Jag satt vid den här datorn hela dagen. Jag läste tidningar och kollade på bilder och så skrev jag litet. Skrivandet krävde mera läsning. Norah fick ta det lugnt såklart och Ruben med. De två hängde i soffan hela dagen, utom då vi åt. Norah spelade litet då hon orkade, Ruben spelade så gott som hela tiden. Strunt samma tänkte jag - det kommer fler dagar då vi kan vara aktiva.

Norah var ännu litet piggare igår, men på kvällen tempade hon närmare 38 grader och nu är hennes körtlar i käkvinkeln så där groteskt stora igen. :( Hon låter tjock i halsen och när jag tittade så fick jag det bekräftat. Det är jättesvullet i hennes svalg. Förmodligen har hon halsfluss, för hon har inga andra förkylningssymtom. Matlusten är fortfarande inte på topp. Litet trist i sammanhanget, förutom att Norah är sjuk, är att veckan bjudit på sol och värme hittills och en del badande hade kunnat ske. Men det får bli senare. :)

Och så rubriken då. Redan i våras då vi var till syrran och familjen, pratade S om att Disney skulle komma med ett spel liknande Skylanders. Nu är det på gång. Disney Infinity heter det och man kan förboka spelet, som kommer ut senare i augusti. Hemsidan är jättesnygg, med magiska stjärnbeströdda spår efter pekaren. :)

Och jag, ja, jag är ju såld. 8) Det ser fantastiskt ut! Med kända och älskade karaktärer från Disneys och Disney/Pixar kan man köra äventyr fritt över alla världar. Så man kan ta Lightning McQueen och köra omkring på Monsters University, eller Jack Sparrow och hoppa omkring i "The Incredibles" värld.

Igår kollade barnen och jag på en massa filmer från spelet och jag insåg då att det erbjuder fler spelvarianter än Skylanders som mest ändå går ut på att slåss. I Radiator Springs verkar man bland annat köra race och det kanske inte innebär att slåss så mycket. Annars är det verkligen likt Skylanders. Tredimensionella figurer som man kan leka med i den fysiska världen och sedan ställer man dem på en portal och så dyker de upp på skärmen framför en.

Japp. En sådan får det bli. Det bara måste. Jag tror att jag också kommer att vilja spela det här spelet. Ruben undrade försiktigt imorse om jag verkligen skulle komma ihåg att köpa spelet då det kommer ut. :D Jag lovade att jag inte skulle glömma.

Jubileum.

Sent i januari timrades karet upp på gården på ön. Det gick snabbare än någon av oss hade kunnat drömma om. Men tre gubbs och två motorsågar kan ha den effekten ibland.

Dagen efter var vi ut till Brändöskär och där borrades det många hål och mättes i dessa hur långt det var ned till botten, för att få en uppfattning om hur djupt det nu är efter muddringen. Detta för att försöka förstå huruvida karet skulle bottna utan att drunkna, eller om det krävdes fler varv på timringen..

I början av mars timrades så karet upp ute på Brändöskär. Det gamla karet skars helt sonika bort redan i höstas, med tak och allt av två raska bröder och samma motorsågar som tidigare nämnts. Senare eldade svärföräldrarna upp resterna av det där ute. D, farbror J och G fraktade ut stockarna på tre timmerkälkar i två vändor. Något snyggt jobbat!

En solig dag i slutet av mars snickrades så stenkistor på ett modernt vis som ifrågasattes en del av den äldre generationen. Vi får hoppas att det funkar. ;)

13 april fylldes stenkistorna med sten och G passade på att bryta (krossa? ingen vet då G valde att sköta fingret i hemmet) lillfingertoppen. Han kan böja leden och det ganska köttiga såret  (besparar er bilder på det) har läkt komplikationsfritt. Men den skadade översta delen av lillfingret är fortfarande respektingivande större än på det oskadade fingret.

Idag är det sex år sedan jag startade den här bloggen. Jag var föräldraledig med mina två små hjärtan, Norah snart två och ett halvt och Ruben dryga halvåret.

Idag är det lovdag, en klämdag mellan Kristi himmelsfärdsdag och helgen. G är den som stannar hemma med barnen och han sover gott. Jag är på väg till jobbet och har fått sällskap vid frukostbordet av barnen.

Nattens regn har inte dragit vidare än - det är utlovat växlande molnighet. Hoppas att solen orkar fram idag.

Så här såg det ut i hamnen idag då farbror J åkte ut. Isen ruttnar nu och är pipig med råkar och hål. Snart är det ju öppenvatten. :)

Farbror J kommer på lunch innan han sedan tar svävaren ut till ön. Och vi är alla grymt nyfikna på hur det ser ut på Brändöskär! Det vore fantastiskt att få se hur öppet det är och hur mycket karet sjunkit ned. Tack vare muddringen har vi i alla fall nu cirka 1,2 meters djup framför bryggan mot tidigare ungefär en halvmeter. 

Published with Blogger-droid v2.0.10

Majbrasa och provkörning.

Väntar på Norahs första offentliga framträdande. Hon skall strax sjunga i en mikroliten kör som hon hittills övat med tre gånger, inklusive dagens uppvärmning. :)

Och så provkör jag en Blogger-app som jag redan tycker bär sig irriterande åt.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Städa litet.

Den här bloggen är sorgligt eftersatt och jag börjar idag med att ta bort en del bloggar från min läslista. Två stycken har ungefär samtidigt lagt av med att blogga och de två hade jag börjat läsa mycket mindre av, liksom en tredje blogg. Den sistnämnda bloggar i rasande fart, men känns inte längre lika kul, varför jag följer henne på FB istället. Ser jag det så ser jag det - annars inte. :)

En stilla undran.

Om maken i förbigående kommenterar till mig, att "-det är länge sedan du var korthårig." - tycker inte han då att jag borde klippa håret kortare?

Jag frågade ju förstås med en gång om G tyckte att jag är långhårig (vilket jag verkligen är). Han förnekade detta och menade att han minsann inte menade att jag behöver klippa mig.

Det här var några dagar sedan och kommentaren har gnagt litet stillsamt i bakhuvudet sedan dess. Förbaskat också att en sådan här kommentar från G kan påverka mig så. Som förra sommaren då G sade att vita jeans var för tanter (...) och jag därmed inte förmådde mig att köpa några fast jag tyckte det var så himla fräscht. Va? Jag är väl nog gammal att bestämma själv.

Orka.

Nåväl. Jag tycker själv att håret är väldans långt, så vi får väl se vad jag låter frissan göra i början av augusti. ;)

En och en halv arbetsdag kvar innan jag hasar mig ut i sommarledighet. Har ingen känsla av detta ännu. Kanske efter midsommar eller så. Igår var syrran här och solen sken varmt - idag är hon hemma med de sina och här är det kallt. Barnen har trätt in i sommarlovsmode - Ruben sov till tio idag. 8)

Vänta bara till jag blir ledig - då skall jag börja skriva igen. :)

In i dimman.

Förut fick jag upp tidigare rubriker som jag skrivit till inlägg i bloggen - rubriker som började likadant eller med samma bokstäver som den nya rubriken jag just höll på att skriva. Det var väldigt bra och förhindrade mer än en gång att jag gav samma eller allt för välliknande rubriker till olika inlägg.

Så byggde Blogger om sitt verktyg och åtminstone för mig så dyker inga gamla rubriker upp längre. Jag reserverar mig för att det kan ha varit en finess i webbläsaren, som i sådana fall försvunnit helt utan min förskyllan. Om någon vet något om fenomenet, får någon gärna tipsa mig. :)

Jag har i alla fall känslan av att jag möjligen har skrivit en sådan rubrik som i det här inlägget tidigare. Men jag vet inte. Vad jag vet är att G ikväll fick vända i luften säkert inte så långt härifrån och sedan landa i Skellefteå. Därifrån sitter han på buss nu och krånglar sig väl hemåt med taxi från busstationen så småningom.

Barnen och jag tog en tur efter skolan och åt middag på Max. Det var genomtrevligt och mycket uppskattat av barnen. När vi närmade oss hemmet, filosoferade jag över precis det här scenariot med barnen. Föga anade jag så rätt jag skulle få.


Men snart är G hemma igen!

Tid.

För fem år sedan idag kastade jag mig med bultande hjärta - ja! - ut i bloggandets värld. :) Jag hade längtat länge, men fick inte riktigt till det med ett litet barn och en bebis att ta hand om om dagarna. Men den här dagen, som också var en torsdag, kom jag alltså till skott. :)

På numera känt manér, tolkade båda barnen bakom skotern. Norah först på bobben och Ruben sist i pulkan. Norah gör inte ett nog bra jobb med att styra bobben hit och dit, så att pulkan får sladda omkring litet, utan Ruben sitter och vickar sig i sidled för att försöka få litet moves på pulkan. :D

Mina två barn har växt en del sedan dess. Bloggen har också växt och jag publicerat 898 inlägg inräknat detta. Det är inte värst, det är bara en västanfläkt jämfört med många och det handlar såklart inte om det, utan endast om min ohämmade lust att skriva och en liten dos exhibitionism. Och också om en stark önskan om att dela med mig till mina närmaste på ett sätt som annars inte skulle vara möjligt.

Jag ser att jag har tjugofem utkast också, som jag inte skrivit färdigt och som inte blivit publicerade. Det är skönt att det inte är fler än så och som jag nu känner det, så kanske jag bara skulle radera dem. Blogginlägg är för mig i hög grad färskvara och mycket sällan roliga att försöka göra färdiga i efterhand. Någon dag skall jag titta igenom dem och se om det är något att ha kvar och försöka färdigställa.

Mycket vatten har runnit under broarna på de här fem åren och jag blir klokare och klokare med åren. Jag minns inte alls hur jag kände och tänkte i början av bloggandet när det gällde bilder, men jag vet att idag är de essentiella för mig.

Jag tar ofta bilder med bloggen i bakhuvudet. Jag är seg ur startgroparna, men vill förstås kunna blogga på språng med min snajsiga telefon. Jag måste bara byta till ett surfabonnemang först. Bilderna jag tar med kameran ligger förstås i den till jag kommer åt att tömma upp dem i datorn för vidarebefordran ut på bloggen.

Stickningen upp till stan. Alla bilder utom den nedersta är tagna samma dag i februari i år, då det var väldigt vackert väder med magiska inslag. Det fanns av och till igen ett sådant fint dis av iskristaller i luften som gjorde att det blev väldigt tjusigt i vissa ljus under dagen.

Foto är nästan lika viktigt för mig som skrivandet. Det blir litet extremt ibland då jag kan balansera på eggen mellan den starka viljan att fotodokumentera en upplevelse - annars har jag inte upplevt den - eller att helt enkelt bara uppleva den. Men eftersom fotograferandet och bilderna är så viktiga för mig och vi lever i ett fritt land, så måste det väl vara okay. :)

Jag tänker på en gång den här vintern då vi åkte hem från Hindersön. Jag och Ruben i skoterpulkan och Norah och G på skotern. Jag hade fotograferat ute på isen (bland andra bilden här ovan) och satt därför med kameran i knät. Jag hade en massa fina bilder i kameran från helgen och kom på mig själv där jag satt och kupade händerna löst runt kameran och kände det som att jag vakade över en skatt. Så viktiga är bilderna för mig. :)

Den här bilden tog jag strax efter sju på kvällen den femte april, då vi åkte ut för att fira påsk på ön.

Kanske inte konstigt att jag fortfarande kan framkalla känslan av katastrof då syrran råkade radera alla sina bilder från vår vecka då vi var ensamma kvar i Australien, efter att G och mamma åkt hem. Tack och lov har jag ju då kvar mina bilder och så minnena förstås. :)