Linne.

Bröllopsdag nummer nio är linne.

Gå, gå...

Bygg...

... bygg...

... byggelibygg...

... bygg.

... och gå.

Jag hade planer som vi endast pratat mycket löst om och igårkväll blev det klart att det inte längre går att äta frukost på Hemmagastronomin, som vi gjort en eller två andra bröllopsdagar. Då tänkte jag att vi skulle ta en hotellfrukost istället (G och jag hade tagit ledigt idag), men sölade så pass att det blev försent. De tre hotell vi kollade upp, slutade servera frukost kl.09:30.

Så hade jag tänkt att vi skulle ta Axi på långpromenad längs isbanan, men det blev inte heller. Istället tog vi henne på en gruvligt lång promenad runt Bredviken och Kronan. På Kronan byggs det så otroligt mycket, att vi inte tog oss fram utan fick lov att vända. Vet inte hur länge vi var ute, men skulle tro att det rörde sig om minst två timmar. Axi var väldigt nöjd sedan.

När vi kom hem, hade båda barnen kommit hem från skolan. Vi klädde på oss "stads"-kläder och åkte in till stan för fika och ärenden. Vi fick oss smaskigt fika på Börje Olssons och klarade sedan av ärendena.

Medan vi väntade på maten, så... ;-D

Innan vi lämnade stan, köpte vi med oss thaimat hem, vilket är många år sedan vi gjorde sist. Det var väldigt gott och avnjöts framför tv:n med med brasa och bra, bra film. Nu har vi tagit en paus och Norah har monterat en Smartphone VR Headset för 29 pix från Clas Ohlson. Får vi se bara om fånen hennes kör 3D/VR.

Mums!

Firar med barnen.

Glad.

Lyckades stuva om litet i min dag idag, sparade några oskrivna rader till imorrn och så flexade jag ut och drog till stan med mamma.

Vi fick gjort flera viktiga ärenden. Mamma fick hämta sin ring, som numera ståtar med en ny pärla på glänsande, nyputsat guld. Mamma investerade också i ett par ultralätta Skechers med innersula i ett Tempurliknande material. Blir mumma att knalla i dem i London!

Av rostfritt stål, som inte oxiderar.

Jag hämtade mitt fina halsband som G gav mig på bröllopsdagen och fick justerat ett örhänge som inte gick att stänga. Jag lämnade också in mina bedrövligt ledsna silverhalsband, som oxiderat till oigenkännlighet. Ser fram emot att få tillbaka dem i glänsande skick.

Något lurt med prissättningen på Skoogs?

Mitt viktigaste ärende var dock att göra ett försök att hämta min Fossil-väska som jag köpte i New York 2011. 2012 hade jag sönder den då Bästisen och jag vandrade i hettan på Floriaden i Holland. Jag överlastade väskan med systemkamera, vattenflaskan, broschyrer, solskydd, plånbok och med mera. Och vips så hade handtagen i väskans ena ände dragit sönder skinnet.

Provkörde Storytel till och från tankstället. Det var ju kul!

Väskan har länge hängt oanvänd efter detta. På försommaren ifjol lämnade jag till slut in den för lagning hos skomakaren. Väskan skulle vara klar till G's födelsedag.

Tiden gick. Det var så mycket. Jag glömde väskan. Förträngde den? Tiden gick. Plötsligt hade det gått mycket tid. Typ långt in på hösten. Jag sökte fram inlämningskvittot. Där stod att de bara ansvarade för grejorna i tre månader eller något sådant. Sucka. Våndas. Jag tappade inlämningskvittot. Sucka.

De har världens tjorvigaste öppettider. Inga vanliga, då jag är i stan. Hopplöst. Glömde litet till. Surade över att jag låtit den fina väskan förkomma bara så där. Nu idag hade jag ju plötsligt möjlighet att åka förbi. Vi åkte dit först av allt, men då var det stängt för lunch 13-14. Suck. De hade dock öppet till klockan fem, så vi sade att vi skulle avsluta med att åka förbi där.

Ruben fick gå in till judon själv - jag släppte av honom utanför. G har gjort så några gånger då det varit tajt om tid (ibland kan man få leta länge efter parkeringsplats där). Jag åkte så raka spåret och tankade och när jag kom tillbaka till Ruben, så hade han vikt ihop och ställt upp sina kläder och skor så här prydligt. <3

Jag var ganska modstulen då jag igen vankade mot butiken. Blev desto gladare då jag såg min väska ligga där på hyllan. Så länge den legat där! Jag hasplade ur mig mitt problem, som visade sig ej vara ett problem. Jag kände ju igen väskan, menade kvinnan bakom disken. Duh! Skomakaren hade inte satt något pris på lagningen, så kvinnan jag pratade med knallade iväg med väskan till honom och frågade. Jag hörde att hon sade att det var lääänge sedan han gjort reparationen, trettonde juni och jag hörde också hans utrop "-Trettonde juni?!". Ha ha ha...

Kari visar fallteknik. Ruben är hindret till vänster.

Jag betalade glatt i alla fall det de ville ha och gick lättad tillbaka till mamma som väntade i bilen. Äntligen har jag fått den där surdegen ur världen!

Ruben har varit på judo ikväll och G har kommit hem hel och hållen från Korea.

Allt är gott och väl.

Bröllopsdag.

Förra året hade vi varit tillsammans i tjugofyra år, eller, uttryckt på ett annat sätt, halva våra liv. Nu har vi passerat tjugofem år tillsammans och idag har vi varit gifta i hela sju år! ;-)

Vi firar stillsamt efter en vanlig arbetsdag med te och Aladdins jubileumslåda från ifjol. På fredag firar vi litet mera, med en ledig dag tillsammans. Programmet för dagen är inte helt spikat, men förslaget jag lagt fram är extremt likt det vi gjorde ifjol. :-)

På havsbadet.

Svärföräldrarna bjuder oss på en helg på havsbadet. Orsaken? De firar 50-årig bröllopsdag! Som mamma säger - de borde få medalj!

Så jag ligger här på mage i en bäddsoffa på hotellet och skriver. G snusar intill mig och på andra sidan en sorglig ursäkt för en vägg, ligger barnen i varsin riktig säng. Litet tur är det allt att jag fortfarande är vaken, för Ruben välte just ut ett litet vattenglas han hade på sängbordet. Ingen annan (än jag) märkte det. x)

Två gånger idag har vi ätit smörgåstårta och lika många gånger har vi ätit vanlig tårta. Till middag ikväll blev det sedvanlig fredagsmysmat - tacos på Skeppet, havsbadets lekland. Otroligt perfekt då barnen lyckliga sprang iväg och lekte så fort de ätit. Vi vuxna flyttade oss en liten bit till de stora panoramafönstren som bjöd på vacker havsutsikt över Norrbottens Riviera. :)

Innan vi lämnade leklandet, hade vi spelat en runda Äventyrs(mini)golf. En runda förresten - alla spelade minst två och Norah spelade säkert tio rundor. På slutet spelade hon kors och tvärs och då var det lämpligt att hänga upp golfklubborna igen.

Vi körde via Älvsbyn till havsbadet och firade Frans som tagit studenten!

Innan vi lämnade hemmet hade vi förstås firat barnens skolavslutning i Örnäskyrkan tillsammans med ofattbara mängder barn och deras imponerande antal anhöriga. :)

Ikväll på rummet, medan G avnjöt en kall med sin broder i hotellobbyn, fick barnen varsin sådan pysseltidning och när de kollat litet på den, knäppte vi igång en film på tabben. En liten Pringles var åt de mycket nöjt till. Efter detta somnade de nästan lika snabbt som man knäpper med fingrarna - lights out liksom (ha! det blir ju "lol"!).

Imorgon rullar oändliga möjligheter upp sig! Det lär ska badas, en barnshow finns det, kupolbio finns det, paltlunch skall ätas och till kvällen blir det show med sång och bensprattel, lämpligt nog kallad "The Wedding". :)

Published with Blogger-droid v2.0.10

Och där kom det.

För rätt länge sedan skrev jag om att G indirekt skrev under sin avskedsansökan till Försvarsmakten i och med att han tackade nej till utlandstjänstgöring. I förra veckan fick G meddelande om att han hade ett rekommenderat brev att hämta ut.

En påminnelse hann komma i denna vecka, innan G fick tummen ur och hämtade brevet. Och där var beskedet från Försvarsmakten om uppsägning på grund av arbetsbrist, detta då alltså för att G sagt nej till internationell arbetsskyldighet. G har hela tolv månaders uppsägningstid, så hans sista anställningsdag är den sista mars 2013.

Så nu är det färdigt med att använda mässdräkten. G måste lämna tillbaka alla persedlar, men mässdräkten äger han. Han får bara inte använda den. Tur att vi hann gifta oss innan! ;D

Fyra år.

Helt rätt på något vis, har jag aldrig känt mig så snygg som på bröllopsdagen. ;) Jag var grymt nöjd med make up och hår, allt designat av Mió på Sax & Maskin. Den dagen kommer aldrig att komma, att jag är nöjd med min kropp, men jag vägde i alla fall litet drygt sju kilo mindre än jag gör idag. :)

Så skönt det ändå var, när allt var över. :)

Nygifta, i kyrkan där G's föräldrar gift sig, där vi båda är döpta och där vi döpt båda våra barn. Vi ville måla upp den linjen. <3

Ruben var litet förkyld och bara en liten knodd. Så skönt och roligt det var att få dela den där dagen med alla våra nära och kära! :)

Idag firar vi alltså vår fjärde bröllopsdag. Rätt så oviktigt jämfört med alla åren som passerade fram till bröllopsdagen. ;) Men i alla fall - det var jättekul att få ställa till med kalaset och att gifta sig betydde mycket för oss, på flera plan.

Jag hade lyckats ordna en ledig dag till mig själv (kompensation för helgarbetet härförleden) idag, men lyckades också helt utan egen förskyllan dra på mig ett ryggskott igårkväll. Det smög sig liksom bara på, utan att jag märkt att något hänt med ryggen.

Jag tog en värktablett tidigt imorse, men det tog ända fram till lunchtid innan smärtorna lättade något. Och då blev det väldigt mycket bättre, så det skall nog gå bra att gå ut och äta ikväll. :) G har bokat bord på Bistro Norrland, som är helt oprovad av undertecknad.

Vet ni förresten varför vi gifte oss den tionde februari? Då vi på sensommaren bestämt att vi skulle gifta oss, bläddrade jag snabbt i almanackan till jag hittade ett tionde som inföll på en helg. Datumet tionde betyder en del för oss. Vi har förlovat oss (två gånger märk väl) den tionde och Ruben döptes den tionde. Februari var rimligt långt borta för att hinna sno ihop ett bröllop och jag var nog ganska klar över att jag ville ha ett vinterbröllop, eftersom det är bästa årstiden! :)

Känsla.

Jag vet att jag älskar hästar, när det här fotografiet omedelbart leder mina tankar till de vackra djuren. ;)

---> Fotot är lånat från Jonas Petersons fotoblogg och specifikt från Mitra & Fabios bröllop. Jonas Peterson är en framgångsrik svensk bröllopsfotograf som bor i Brisbane, Australien.

Amor fati.

G gav mig detta halsband på vår bröllopsdag. Han hade missuppfattat litet vad som stod på halsbandet, eller vad det betydde.

Men lydelsen blev bättre än han hade kunnat ana. Jag kämpar hårt med att älska mitt öde. Det är inte alls svårt. :)

Det är svårt bara när G är i Kina. Eller när han är i Stockholm. Han är ju på de där platserna ganska ofta. Vi hade aldrig planerat att ha det så här.

Därför kämpar jag hårt med att älska mitt öde.

Cape East.

Lånar den här filmsnutten från YouTube. Bara så ni skall få en känsla för en del av det som G och jag roade oss med under helgen. Dunderduschen - 100 liter vatten, fyra grader varmt.

Men det var otroligt fräscht efteråt. :D

Tre år.

Rosen på bilden fick jag av G då vi i januari firade tjugoett år tillsammans. Passar att lägga ut den idag då vi firar tre år som gifta.

Vi har inte firat de två tidigare bröllopsdagarna; den första tillbringade jag ihop med Ruben på infektion, då vi med hjärtat på utsidan var rädda att vår lille pojke hade hjärnhinneinflammation. Den andra försvann bara i för mycket vardag.

Men nu skall vi fira! På lördag lämnar vi barnen på ön och styr norrut. Första delen av dagen tillbringar vi på IKEA (G är inte lycklig över detta, men det är jag!). Mitt på eftermiddagen checkar vi så in på Cape East. Där skall vi ta oss genom två, tre timmars njutningsfullt badande och bastande - fatta alltså - det finns en enorm bastu, där det ibland snöar. Det finns en dunderdusch där det ramlar ned 300 liter vatten över en - låter det inte läckert? :)

Fast först möts vi av champagne, jordgubbar, choklad och plockmat på rummet. Efter spaövningarna blir det trerätters och på söndagen har vi sen utcheckning med brunch och tillgång till spa:et även då. :)

Efter detta känner vi oss nog tillbörligt firade!

Avslappnad.

En alldeles märkvärdigt skön lördag går in i sista andningen.

Resan fram till precis den här punkten, inleddes redan i torsdags då mor och Harry kom till oss och började med att hämta barnen från förskolan. G kom hem på kvällen och vi fikade smarriga glassar från Ben & Jerry's. De är galet goda och lika dyra, men what the heck - det är hittills allt vi ätit utöver det vanliga för att fira vår tvååriga bröllopsdag. ;O)

Fredagen var helt underbar såtillvida att barnen och jag var lediga. Norah steg upp och började umgås med mormor och Harry, men Rubbe och jag snarkade till typ tjugo över nio. 8O) G jobbade en knapp halvdag. Mamma hjälpte mig (som vanligt) att byta gardiner i köket och så lunchade vi allihopa.

Pojkarna (Norahs ord) for sedan och besiktade bil och släp och sedan drog de ut på ön med skoter och pulka (bilvägen lyser tyvärr med sin frånvaro än så länge). Flickorna for till ICA Maxi, så att mormor äntligen skulle få se hur det är där och så hade vi ju det viktiga uppdraget att köpa en födelsedagspresent till Anton. Norah skulle på hans kalas samma kväll. Vi svamlade på så länge på Maxi, att vi till slut fick bråttom hem.

Allt gick bra, Norah och jag lämnade mor hemma och drog till kalaset. Norah ville att jag skulle stanna till de ätit och jag kunde inte gärna göra annat. Vi mumsade korv, pommes och majs, men sedan slank jag hem en stund. Allt gick bra för Norah och barnen fick sedan vara uppe rätt länge och se på Let's Dance med oss.

Idag har mamma bytt gardiner i vardagsrummet (tack, TACK igen käraste mamma! :O*). Under tiden tittades det på litet OS-invigning och svamlades omkring i största allmänhet. Vi åt lunch, fikade semla och så åkte mor och Harry hem.

Solen har flödat idag liksom igår och nu hände det ovanliga. G och Rubbe brände in till stan och gjorde ärenden. Norah och jag klädde oss och gick till Norahs blivande skola, Furuparksskolan, och åkte skridskor där. Hemma igen, bytte Norah bara skodon och så gick vi ut och åkte skidor. Äntligen litet föräldrapoäng ihopskrapade... :O) Ruben hann remma på sig grillorna en stund också och provade att gå-halka-omkring i dem här på infarten.

Så galet mycket snö!

G och jag hade som vanligt inte kommunicerat kring middagsmaten. G hade rotat runt i frysen och ingen av oss tände riktigt på det som stod till buds. Så då hände nästa märkliga sak. Vi beställde via webben pizza - med hemkörning. Vi har beställt hemkörning endast en gång tidigare och då tog det mer än en timme att få maten. Så litet skeptisk var jag nog. Vi provade beställa via webben en gång för länge sedan också, men då hände absolut ingenting.

Nu kom en bekräftelse inom 30 sekunder och pizzorna skulle levereras senast kl.17.22 (en knapp halvtimme efter vi gjort beställningen). Kl.17.16 rullade leveransen in. Suveränt! G som är en god far, hittar ofta på saker med barnen. Nu blev det pizza ur kartongen på golvet framför brasan. Cola till barnen, cider till mamman (erkänner att jag motvilligt gick med på matpåhittet... ;O)) och öl till pappan. En liten påse lördagsgodis till barnen sedan, litet film (pappan snarkade, mamman stickade). Mysiga barn, a v s l a p p n a d mamma (så länge sedan...).

G fick ta hand om ett litet kvällsmål medan jag fortsatte att ogenerat mysa framför tv:n. Jag kollade gamla inspelade Oprah och såg ett avsnitt då hon besökte Texas State Fare, USA's största. Det var förstås en likadan tillställning som jag besökte med syrran i Australien, Sydney Royal Easter Show och det var ju hur kul som helst! Jag lärde mig något himla koolt i alla fall om Stetsonhattar. Hör här: från brättet till kullens topp skall det vara lika långt som från brättet till hakspetsen. Formen och bredden på kullens topp (kan inte terminologin - "greppet"?) skall matcha ens haka. Och slutligen så skall formen på kullen matcha ens ansiktsform.

Farbrorn som stod och ångade hattarna, formade dem, sade att han kompletterade ens ansikte, att det var som att måla en tavla. Han hade förstås hållit på med det där i närmare 30 år och hade USA's bästa hattar där. Barnen myste en stund till med mig i soffan, medan två tjejer visade sin ko för bedömning. Hon vann förstås!

Barnen sover gott nu, G grejar med en film ("The Taking of Pelham 1 2 3"). Kanske blir det den, kanske blir det "Slumdog Millionaire" som jag laddat för en tid nu! ;O) Snart ser vi den!

En god dag. En god, god dag. Jag tackar för den.

Bröllopsdag.

Bröllopsdagar är överskattade. Vad skall man med dem till? Ifjol låg jag på sjukhus med en jättejättesjuk liten Ruben. I år är jag här. Och G är där han är. Inte är vi tillsammans i alla fall. :O/

Men G har skött sig med den äran (till skillnad mot vad jag har gjort)! Ikväll kom ett bud med en stor bukett blomster med vidhängande chokladask. Det är jättetjusiga chokladbitar!
Så nu blir det te, macka på smarrigt bröd som jag handlat ikväll (inte ätit middag ännu) och till efterrätt - choklad. *yum*
---> Teet för kvällen blir en sort jag ännu inte provat av Friggs läckra kollektion ovan, Eco Chic. Sweet Citrus heter den och tidigare har jag provat Minty Liquorice och Green Chai. Lakritsteet var jag rätt skeptisk till och blev därför så positivt överraskad av det. Jättegott, mild lakritssmak, mera mint och liksom sött. Njutbart!

Reslust.

För ett år sedan packade vi som bäst inför vår bröllopsresa. Motsvarande imorgon åkte vi efter visst mankemang till syrran och den 25 november drog vi över till Staterna och New York City.

Min längtan tillbaka är stark. Märklig. Jag kände mig som hemma. Jag skulle gärna åka över dit en sväng vartenda år. Jag är, åtminstone som jag känner det nu, den här tiden i mitt liv, djupt allvarlig när jag hoppas att vi skall kunna bo där en tid senare i livet. G och jag. Gärna fler, men - G och jag. :O)

Nu är det i alla fall hög tid att bjuda på några bilder från stan igen. Idag - bling! Väl bekomme!

Cartier. Det bling-bling-blingade så hjärtat slog volter av lycka!

Syrran - skor!

Macy's. My-oh-my... Bling away baby!

Får rodnande erkänna att jag i skrivande stund inte minns vilket varuhus det här var. Det är inte Macy's och inte Bloomingdale's. Någon? :O)