Åtta bilder.

Åtta bilder från helgen, får symbolisera vart och ett av de åtta år jag bloggat till och med just denna dag. Det går trögt med bloggandet. Skrivlusten finns där, bilderna tas. Men orken saknas. På kvällen (som nu...), när jag tar mig tiden, är jag alltid för trött och gruvar mig redan för nästa morgons uppvaknande i sömnbristens tecken.

Solnedgång i Norra hamn i fredags vid 21-tiden. Bara litet is kvar nu!

Well, well. Jag har en del idéer om hur jag skulle kunna få det att funka. Jag trivs verkligen inte med att blogga från telefonen. Appen har inte gjort det bättre på sistone, då den vägrat publicera fler inlägg än jag faktiskt lyckats trycka ut den vägen.

Men hur som helst.

Rubens go to-aktivitet då han inte får spela. Helt okej kan jag tycka.

G tog planet imorse och drog till Korea. Han landar där om cirka en och en halv timme. Han kommer hem igen på torsdag kväll. Hantverkarna hantverkar och gjorde så även igår. Veckan som kommer, planerar de att arbeta den röda torsdagen och såklart klämfredagen - lördagen vet jag inget om i nuläget. De pressar på, fyra veckor är gjorda. Två kvar. Heja!

Rensandet fortsätter, tro inget annat. Rensar pärmar från studietiden. Tre års universitetsstudier genererar en del papper och anteckningar. Lade sedan om studietekniken under barnmorskeutbildningen och slutade skriva så gott som hundraprocentigt. Det gick ju bra det med!

Mitt i allt damm från ombyggnationerna, eller kanske just därför, har vår dammsugare behagat att gå sönder. Mekaniskt. Riktigt trasig, G har dömt ut den (trots att jag erbjöd mina kulörta/mönstrade rullar med silvertejp åt honom att laga med). Vi for en vända igår och tvingade med oss barnen. Barnen testade hellre iPad Minisar (än dammsugare). :-D

Biltema hade en riktigt stor stol.

Gick ju jättebra att bråka i den med. ;-)

Norahs version av en huvudfoting! Genialiskt! Jag höll på att skratta ihjäl mig till Norahs stora förtrytelse ("-Mamma!") av bara åsynen. Vi fyndade hjälm och stövlar via Blocket för totalt 175 pix. Sådant gillar vi verkligen!

Norahs mellis på Kallax gårdsbutik.

Årets första.

Känner mig exakt så här, oroväckande ofta. :-D

Den här filmen skall vi se på bio med barnen.

Kan konstatera att 2014 blev mitt tredje mest produktiva bloggår och det känns riktigt bra!

Flikar in här bara litet.

Jag har uppdaterat några av de senaste inläggen med text - ett eller två som bara innehöll bilder tidigare. Och så vill jag bara uppmärksamma den lässugna (inte krävande alls) på att Rubens fröken bloggar i ett projekt om arbetet som bedrivs i Rubens klass. Den bloggen finns i min blogglista under "Ruben - 2E".

Ruben fyllde ju år.

Ibland orkar jag bara inte skriva de där inläggen som jag egentligen vill skriva allra mest. Så det blev inget på själva dagen. Min bästa syster producerade dock ett fint inlägg om Rubster. <3

Idag kom äntligen böckerna som pappa beställt från honom och mamma. Jag lät Ruben öppna paketet såklart! Han blev genuint glad, men frågade litet avvaktande om han var tvungen att läsa dem på en gång. Såklart inte. :)

Glad!

Ruben spelar precis nu Skylanders Trap Team som var min och G's present till honom. Det verkar vara en succé! När vi var in och köpte spelet, hade vi med oss gamla spelet och portalen och tänkte byta in dem då vi köpte nytt. Vi skulle få s v i n d l a n d e tio kronor för respektive pryttel. Skall vi ändå inte lyckas sälja det för _litet_ mer än tjugo spänn på Blocket?! Det är ju definitivt bättre att ge bort spelet än att "ge" det tillbaka till spelbutiken. *muttra*

Supersnygg och större portal.

Provar.

Efter ett av de längre uppehållen i bloggen (värdelöst, tycker jag med) provar jag med några bilder från ikväll.

Svågern och svägerskan bjöd över oss på drinkar och jag utmanade barnen att promenera med mig in till byn. Det är tre kilometer in till byn och promenerandet gick galant. Jag hade på träningsappen på telefonen och Norah hade en stegräknare. Det tog oss 41 minuter utan stress och med alla stopp som krävs för barn i den här åldern, vilket bara är elva minuter längre än det tar för mig ensam.

Ruben bar på diverse pinnar och stenar i omgångar. Båda barnen fick ont "i hjärtat" efter bara en bit, vilket jag tolkade som håll. Båda hade vistats på studsmattan halva dagen och ont i hjärtat tror jag ingen av dem får.

Halvvägs råkade jag få syn på en snäcka (som syrran lärt mig att det heter), vilken Ruben lyckligt plockade upp. Norah var långt framför oss då, men vi strålade samman så småningom. Snäckan fick givetvis heta Turbo, inspirerat av filmen med samma namn.

När vi var nästan framme, förde jag på tal att "-tänk om Turbo egentligen var på väg åt vårt håll och så har vi burit honom tillbaka åt helt fel håll?". Det spann såklart iväg i några stillsamma reflektioner över vart Turbo kom ifrån, om han haft familjen där vi lyfte upp honom och vart han egentligen var på väg. Nyttigt och bra.

Ett parti kubb spelades, vilket var precis vad barnen önskat sig. Tjejerna vann över killarna, precis som det brukar gå. Vi hängde ute en god stund sedan, till Norah började frysa. Då gick vi in och brasan gick igång. Norah och Ruben fick lördagsgodis och speltid, medan vi vuxna satt tillsammans och utbytte tankar. Exakt så trevligt som det kan bli!

Imorgon (ja, redan nu) är en ny månad. Tröttare än någonsin, äldre än någonsin, tyngre än någonsin rasslar tiden på fortare än någonsin. Om bara en och en halv vecka är det sommarlov.

Klockan är för mycket för att ta tanken längre. Det får duga så, för det här lilla provet att skriva igen.

Spel.

Norah vaknade med feber i måndags och blev varmare och varmare under dagen. Tur att mamma kommit till oss för att vara med Norah medan jag tog Ruben till ögonmottagningen - som det nu var hade jag ju inte kunnat ta med henne. Norah sov bort det mesta av den dagen och hade närmare 40 graders feber under eftermiddagen och natten.

Vanellope von Schweetz och Wreck-It Ralph, eller Vanilja och Röjar-Ralf som de heter i svenska versionen.

På tisdagen var Norah väldigt mycket piggare och var vaken hela dagen. Hungrig var hon också och åt misosoppa till frukost och fyra sushibitar som vi sparat till henne till lunch. På eftermiddagen hade hon drygt 38 grader igen. Med febernedsättande piggnade bruttan till och så såg vi "Wreck-It Ralph" medan Ruben var på kalas på Teknikens Hus och G passade på att arbeta under tiden.

Minions. De myllrande, superroliga och inte alls betydelselösa bifigurerna i "Dumma mej".

Apropå film, så ser jag fram emot "Despicable Me 2" som haft premiär i veckan! Jag tror att vi tar barnen på bio och ser den, i 3D. :) Det är ju så pass kostsamt att gå på bio alla fyra och det mesta ser vi ju hemma, men ibland måste man ju bara få gå på bio! "Röjar-Ralf" var det vi sist såg på bio med barnen och den är jättehärlig! "Dumma Mej" hade vi helt missat och "upptäckte" en gång när vi hyrde den. Den historien var så överraskande bra och det jag sett av trailers på uppföljaren verkar lovande. :)

Jag tog mig en helledig dag i tisdags. Jag satt vid den här datorn hela dagen. Jag läste tidningar och kollade på bilder och så skrev jag litet. Skrivandet krävde mera läsning. Norah fick ta det lugnt såklart och Ruben med. De två hängde i soffan hela dagen, utom då vi åt. Norah spelade litet då hon orkade, Ruben spelade så gott som hela tiden. Strunt samma tänkte jag - det kommer fler dagar då vi kan vara aktiva.

Norah var ännu litet piggare igår, men på kvällen tempade hon närmare 38 grader och nu är hennes körtlar i käkvinkeln så där groteskt stora igen. :( Hon låter tjock i halsen och när jag tittade så fick jag det bekräftat. Det är jättesvullet i hennes svalg. Förmodligen har hon halsfluss, för hon har inga andra förkylningssymtom. Matlusten är fortfarande inte på topp. Litet trist i sammanhanget, förutom att Norah är sjuk, är att veckan bjudit på sol och värme hittills och en del badande hade kunnat ske. Men det får bli senare. :)

Och så rubriken då. Redan i våras då vi var till syrran och familjen, pratade S om att Disney skulle komma med ett spel liknande Skylanders. Nu är det på gång. Disney Infinity heter det och man kan förboka spelet, som kommer ut senare i augusti. Hemsidan är jättesnygg, med magiska stjärnbeströdda spår efter pekaren. :)

Och jag, ja, jag är ju såld. 8) Det ser fantastiskt ut! Med kända och älskade karaktärer från Disneys och Disney/Pixar kan man köra äventyr fritt över alla världar. Så man kan ta Lightning McQueen och köra omkring på Monsters University, eller Jack Sparrow och hoppa omkring i "The Incredibles" värld.

Igår kollade barnen och jag på en massa filmer från spelet och jag insåg då att det erbjuder fler spelvarianter än Skylanders som mest ändå går ut på att slåss. I Radiator Springs verkar man bland annat köra race och det kanske inte innebär att slåss så mycket. Annars är det verkligen likt Skylanders. Tredimensionella figurer som man kan leka med i den fysiska världen och sedan ställer man dem på en portal och så dyker de upp på skärmen framför en.

Japp. En sådan får det bli. Det bara måste. Jag tror att jag också kommer att vilja spela det här spelet. Ruben undrade försiktigt imorse om jag verkligen skulle komma ihåg att köpa spelet då det kommer ut. :D Jag lovade att jag inte skulle glömma.

Ordfejd.

I november då jag och Ruben var hos syrran för att passa deras pojkar om det skulle bära iväg till förlossningen, började jag spela Wordfeud. Jag spelar inget annat och känner mig litet glad över ett sådant här spel. :) Jag tror nämligen på det där med att korsordslösande håller hjärnan vital. Eller i alla fall att det är en av de saker som kan hjälpa till att gymnastisera hjärnan.

Här ordnade vännen på Hertsön löjligt höga poäng åt sig själv. :D

Det är roligt och jag spelar med några människor, uteslutande släkt och vänner. Det skulle kunna vara knäckande att jag är så himla dålig på spelet bara, men det är inte det. ;D Jag hade högsta betyg i svenska och känner mig litet fascinerad över att jag ändå är så pass dålig som jag är på spelet. Jag vet att jag har ett hyfsat ordförråd också, men min hjärna får allt som oftast förstås dras med en överväldigande trötthet som väl bidrar till att dra ned min förmåga i ordletandet.

Det finns givetvis en massa hjälpmedel för att ta sig fram på ett rejälare sätt i spelet, men jag vägrar att fuska. Man kan välja på två olika sorters spelplaner, där den ena kan leda till svindlande poäng för enstaka ord, medan den andra oftast ger litet mer kontrollerade poängtal. :D

Samma parti, nu avslutat. Den mest förkrossande nederlag jag (hittills) lidit (i det här sammanhanget). :D  

Jag har aldrig kunnat skryta med att vara en taktiker, men så sakta lär jag mig att vara mer uppmärksam på var de poänggivande rutorna är och också att bygga orden på ett annat sätt än jag gjorde från början.

För inte så länge sedan bjöd jag in syrran på ett spel på engelska, vilket jag till min stora förvåning vann! Jag har nästan aldrig vunnit något endaste parti WF och aldrig över syrran och så tar jag det här. :D Känner mig märkvärdigt glad över det. :) Jag spelade från början några partier på engelska med okända motståndare, men hade aldrig någon chans.

Som sagt, med viss stolthet - mitt vunna parti på engelska. :)

Och vet någon hur många ord som slutar med "äck"? Jag satt en gång med de tre bokstäverna som de sista eller bland de sista i ett spel och jag satt febrigt och sökte runt på spelplanen efter en ensam bokstav som jag kunde haka på mitt "äck" på.

Kolla bara: bäck, däck, gäck, häck, käck, läck, näck (nåja, kanske inte skulle ha godkänts), räck, säck, täck, väck - det är mer än hälften av alla konsonanter i alfabetet det. Jag fick inte ut ordet. När man är inne på de sista bokstäverna i spelet är spelplanen så full, att det är svårt att dels hitta enstaka bokstäver som också är de rätta och så är det trångt. Kul är det i alla fall!

Jubileum.

Sent i januari timrades karet upp på gården på ön. Det gick snabbare än någon av oss hade kunnat drömma om. Men tre gubbs och två motorsågar kan ha den effekten ibland.

Dagen efter var vi ut till Brändöskär och där borrades det många hål och mättes i dessa hur långt det var ned till botten, för att få en uppfattning om hur djupt det nu är efter muddringen. Detta för att försöka förstå huruvida karet skulle bottna utan att drunkna, eller om det krävdes fler varv på timringen..

I början av mars timrades så karet upp ute på Brändöskär. Det gamla karet skars helt sonika bort redan i höstas, med tak och allt av två raska bröder och samma motorsågar som tidigare nämnts. Senare eldade svärföräldrarna upp resterna av det där ute. D, farbror J och G fraktade ut stockarna på tre timmerkälkar i två vändor. Något snyggt jobbat!

En solig dag i slutet av mars snickrades så stenkistor på ett modernt vis som ifrågasattes en del av den äldre generationen. Vi får hoppas att det funkar. ;)

13 april fylldes stenkistorna med sten och G passade på att bryta (krossa? ingen vet då G valde att sköta fingret i hemmet) lillfingertoppen. Han kan böja leden och det ganska köttiga såret  (besparar er bilder på det) har läkt komplikationsfritt. Men den skadade översta delen av lillfingret är fortfarande respektingivande större än på det oskadade fingret.

Idag är det sex år sedan jag startade den här bloggen. Jag var föräldraledig med mina två små hjärtan, Norah snart två och ett halvt och Ruben dryga halvåret.

Idag är det lovdag, en klämdag mellan Kristi himmelsfärdsdag och helgen. G är den som stannar hemma med barnen och han sover gott. Jag är på väg till jobbet och har fått sällskap vid frukostbordet av barnen.

Nattens regn har inte dragit vidare än - det är utlovat växlande molnighet. Hoppas att solen orkar fram idag.

Så här såg det ut i hamnen idag då farbror J åkte ut. Isen ruttnar nu och är pipig med råkar och hål. Snart är det ju öppenvatten. :)

Farbror J kommer på lunch innan han sedan tar svävaren ut till ön. Och vi är alla grymt nyfikna på hur det ser ut på Brändöskär! Det vore fantastiskt att få se hur öppet det är och hur mycket karet sjunkit ned. Tack vare muddringen har vi i alla fall nu cirka 1,2 meters djup framför bryggan mot tidigare ungefär en halvmeter. 

Published with Blogger-droid v2.0.10

Mot bättre vetande.

Nej. Nej. Nej. Det är alldeles för sent. Alldeles för sent med tanke på att väckaren ringer om bara drygt fem timmar. Alldeles för sent med tanke på att jag skall fungera medan jag är vaken.

Norah rider själv. Jag tittar på. Bra för oss båda! :)

Inbillar mig dock att jag upplever en liten svängning i tänket. Hade en stark ambition inför slutet av lovet, att komma i säng i tid. Det fungerar inte alls så länge till att nattsudda på det här sättet nämligen. Särskilt som vi fortfarande har bitvis väldigt stökiga nätter. Norah skall upp och kissa, Ruben vandrar till vår säng.

Så, visst, vi kom i säng tidigare än under lovet på söndag kväll. Men alldeles för sent. Senare än det är nu. Igår lade vi oss tidigare. Men somnade inte förrän senare. Igår sade G att vi skulle lägga oss klockan tio ikväll. Jag kontrade med elva. Och nu sitter jag här och skriver och kommer väl inte att somna förrän senare. Gaahhh... X]

Norah fick ett skönt bubbelbad helt allena efter ridningen, då hennes badkompis sussade i soffan med hög feber och tom mage.

Badkompisen.

Igår fick vi post. <3 Senare fikade vi. Tack bästa ni!

Måste prioritera om. Göra om. Kvällsrutinen. Måste vika tid på riktigt för skrivet. Inte sätta igång med det då jag skall lägga mig. Så nu slutar jag - skall bara lägga ut några bilder från de senaste dagarna. :)

Norah ville bli hämtad tidigt idag, då Ruben var hemma från skolan. Tar alltid länge att gå hem, då färden går över alla snöhögar. :)

Bummer.

G har ju en ny telefon. Den här gången utan att tappa den gamla först. Den här gången bara för att han ville. Och kan. Han har nu en sådan där som han tidigare sagt att man inte behöver, om man redan har dess föregångare. ;)

Men sicken otur då. På nya telefonen kan han inte använda appen Instagram. Appen är inte kompatibel med telefonen. Eller antagligen egntligen med versionen av android som är i just den telefonen.

Nu är ju inte G den mest entusiastiska användaren av Instagram, men ändå. Jag hade lämnat tillbaka telefonen.

Rubriken då. Jag tycker oftast att det är jättelätt att sätta rubrik på inläggen. Förhållandevis ofta kommer rubrikerna till mig på engelska. Inte särskilt ofta sätter jag rubriker på engelska. På Instagram, som jag snurrade på om här ovan, skriver jag däremot enbart på engelska. Det är mitt utlopp för den skrivna engelskan. Jag skriver något enstaka på svenska när det är något speciellt, men annars bara engelska.

Det är roligt! Jag tänker jättemycket på engelska. För några år sedan kom jag äntligen över mitt behov av att ha text till filmer och jag är salig över att vara så pass flytande i ett främmande språk. Tacksam är jag och tar alla chanser jag får att prata engelska. Senast idag hade jag en patient som pratar engelska och det går näsan lika lätt som på svenska. Så bra!

Fick mig drygt två timmar på stan i eftermiddags. Shoppade förstrött men hyfsat målmedvetet kläder till barnen. Finkläder till jul och en del kommer att hamna i deras adventskalendrar. Så glad över årets kalenderidéer, men får ta det i ett annat inlägg (tiden, tiden)!

Det slank med en helröd lång tunika/klänning till mig också. :) Skall prova den nu, innan jag hoppar i duschen. Därefter tror jag vi klämmer en Ben & Jerry's tillsammans med dr House. :)

En stilla undran.

Om maken i förbigående kommenterar till mig, att "-det är länge sedan du var korthårig." - tycker inte han då att jag borde klippa håret kortare?

Jag frågade ju förstås med en gång om G tyckte att jag är långhårig (vilket jag verkligen är). Han förnekade detta och menade att han minsann inte menade att jag behöver klippa mig.

Det här var några dagar sedan och kommentaren har gnagt litet stillsamt i bakhuvudet sedan dess. Förbaskat också att en sådan här kommentar från G kan påverka mig så. Som förra sommaren då G sade att vita jeans var för tanter (...) och jag därmed inte förmådde mig att köpa några fast jag tyckte det var så himla fräscht. Va? Jag är väl nog gammal att bestämma själv.

Orka.

Nåväl. Jag tycker själv att håret är väldans långt, så vi får väl se vad jag låter frissan göra i början av augusti. ;)

En och en halv arbetsdag kvar innan jag hasar mig ut i sommarledighet. Har ingen känsla av detta ännu. Kanske efter midsommar eller så. Igår var syrran här och solen sken varmt - idag är hon hemma med de sina och här är det kallt. Barnen har trätt in i sommarlovsmode - Ruben sov till tio idag. 8)

Vänta bara till jag blir ledig - då skall jag börja skriva igen. :)

Dumpad.

Snacka om att bli dumpad. Till syrrans uppdateras-sällan-lista (tror den listan är ny. Hon har säkert skapat den för att reta mig).

Nä, nu ärre barra att spotta upp sig. Jag kommer sakta ur chocken efter allt trassel som kom med flytten till Google och nu gäller det bara att få fejjan att släppa greppet om mig också. Hmm... ;)

Nota bene: Min bästa syster skulle aldrig göra något för att reta upp mig på riktigt. Men ibland försöker hon ge mig en spark i rumpan. ;D

Livslängd.

Råkade under påsken få syn på Norahs fingerhandskar som låg och luftade sig i solen. Konstaterar att de börjar närma sig bortre gränsen för sin livslängd. Norah kommer att ha dem max tre, fyra veckor till och rätt sporadiskt, eftersom hon är sugen på lättare utstyrslar och bestämmer mycket mer än hennes mor och far riktigt fattat ännu. ;)

Första båtfärden till ön åker de på igen och så kanske de faktiskt hänger med under hösten också. Då har hon haft dem två sommarhalvår och det kan duga tycker jag, för ett par No Name från KappAhl. :)

Och så har sjuhundra inlägg strömmat ut ur mitt huvud och hjärta, över tangenterna och landat här. :)

Sjukdag.

Och skrivsugen mamma. :)

Så - så här såg Ruben ut i torsdags.Han var vaken hela dagen.

Så här har Norah sett ut idag.

Hon var vaken under förmiddagen och sedan har hon sovit. Vid fyratiden fick hon febernedsättande, för jag hade tankar på att hon kanske skulle orka prova äta litet. Dagens intag för Norahs del är ett litet glas juice på morgonen, två, tre vindruvor, en tugga plättar och några klunkar avslagen cola. Norah missar tyvärr Lilla Vasaloppet imorgon.

Ruben är piggare. :) Han har ätit en slät tallrik fil och en mjukmacka med smör på, två plättar till lunch, ett antal vindruvor, en banan och en glass. Så han börjar vara tillbaka på banan och kommer att få åka Hagaloppet imorgon. Men fatta magnituden av Rubens matlustsvacka, då han dels inte bryr sig om russin till filet - heligt! och dels i lördags inte åt upp allt sitt lördagsgodis (har aldrig hänt tidigare).

Men det ger sig väl så småningom. :)

När katten är borta...

Ok. G är i Stockholm, barnen har knoppat in. Jag är gaaaalet trött och slut, men förbaskat skrivsugen. Så många tankar, så många bilder - var skall jag börja? :)

För att inte strula så mycket med mig själv och min tid, måste jag börja med att duscha. Inte göra det halv elva som det brukar bli, när G är borta och inte styr upp mig. Men innan duschen en kort sittning i soffan med kvällens nyheter, medan barnen somnar tungt.

Tomt.

Tyst och stilla sedan husets invånarantal plötsligt halverats. G och jag vet inte riktigt vad vi skall göra av oss själva och skramlar litet vilset omkring i huset.

Norah kom just upp och kissade, tidigare än vanligt och i Tobias hörna i barnens rum ligger bara en massa mjukisar igen. Jättekonstigt.

Vi har hittat en säl i taklampan i vardagsrummet och detta var inlägg nummer sexhundra i denna min blogg. :)

Skriva.

Konstaterar att jag denna månad skrivit mer än ett inlägg per dag. :) Jag tror inte att jag lyckats med det någon annan månad tidigare i bloggen.

Ser också att jag i år kommer att ha skrivit (ja, redan har) fler inlägg än under något annat år med bloggen.

Kul!

Den 18:e november skrev Ruben sitt namn alldeles själv, för första gången. Sådär underbart baklänges som man gör när man börjar skriva. :)