lördag 28 februari 2009

Nu är det klart.

Japp. Den har växt på mig. :O)
Igår landade mina ögon på en bil som stod litet halvvägs upp på trottoaren och jag hann tänka att den var väldigt snygg. Den var uppenbart helt ny och så började jag le både inombords och utvärtes, när jag insåg att det var en Subaru Outback. :O)

onsdag 25 februari 2009

Och förresten!

Grattis Bästis!

I full färd med att producera färskpressad juice - standard i en Älvsbyfrukost! ;O)

Unikum?!

Är jag den enda svensk som idag inte hade en endaste aning om att vår kronprinsessa igår förlovade sig? XO)

Tanterna (sagt med största värme!) på jobbet började prata om "förlovningen" idag vid lunch. Jag frågade stillsamt men nyfiket vilken förlovning det handlade om och fick chockerade utrop till svar. "-Såg du inte det?" och "-Det var på tv hela dagen om det!" och "-Silvia såg inte ut att trivas." Och så var diskussionen i full gång.

Så blir det med HTPC! ;O) Man ser bara sina noggrant (nåja...) utvalda redan inspelade program och så missar man helt att kronprinsessan förlovat sig. Himmel!

tisdag 24 februari 2009

Stor tjej!

Vår lilla Norah har börjat gå på dans på Luleå Rytmik & Balettförening. Än så länge och antagligen och förhoppningsvis, är det bara frågan om lek dock. Rörlig, glad lek, ibland med tillbehör.
Känns speciellt. Ens lilla telning sträcker sig vidare ut i världen. Och litet mystiskt! :O) Vi får inte se nämligen. Barnen separeras direkt från sina föräldrar, som vackert får fördriva de 45 minutrarna utanför danslokalen.

Redan efter ett par gånger, började Norah prata om att de andra barnen drack ur flaskor, att de hade vatten som de kunde dricka under tiden det dansades. Helt givet skulle ju Norah få en sådan, även om jag inte sade det till henne.

Så i fredags sprang jag på sådana på COOP Forum. Jag skyr allt som ser ut som prinsessor, så jag blev jätteglad när jag fann de här! I lördags, efter Norahs ridpass, då vi for hem till Leffe en stund, såg Norah flaskorna med en gång. Och som den stora ;O) tjej hon börjar vara, utbrast hon i ett klockrent "-Är det SANT?!" och blev jätteglad. Hon fattade ju direkt vad det var för något och valde blixtsnabbt den gröna flaskan. Duktig tjej! Jag bad henne att titta ordentligt på den rosa flaskan, på motivet, men nä, hon ville ha den gröna.

Så länge det går, så länge inte Norah själv blir väldigt förtjust i prinsessor, så skall jag inte bidra till det fenomenet. Det skall vara rackarns tuffa sessor i sådana fall! ;O)

Annars verkar det som att Norah är i någon fas igen. En del häftiga känsloyttringar har visats upp, ofta några per dag, de sista dagarna. Norah har inte känts helt återställd efter magsjukan, även om hon faktiskt överlag haft en sjusärdeles matlust de senaste dagarna. Och det är vi inte bortskämda med! :O) Hon verkar tröttare än vanligt, eller så inbillar vi oss. Natten till idag tjorvade både Norah och Ruben exceptionellt mycket, så G och jag är rätt möra idag.

Men det hör till den här tiden i livet - tjorviga småbarnsnätter... ;O)

lördag 21 februari 2009

Vinter.

Det är full storm idag. Formellt är det säkert bara styv kuling, men det tar i ordentligt i byarna. Det snöar inte, men det driver frenetiskt.

Sålunda körde Norah och jag fast ordentligt när vi skulle lämna ön för ett par timmar sedan. Vi satt och småpratade i bilen och jag var inte koncentrerad, utan gled ned på isen i maklig fart. Och så låg vi på underredet i en djup, packad driva.

Tur som var, så satt G i huset på ön och fikade med de tre Stockholmarna, så de fick göra en utryckning med skotrarna för att hjälpa oss. Det skottades och skakades på huvuden, gasades litet, mera huvudskakningar - och så kom traktorn.

Kenneth på ön höll på att ploga byvägarna och kom förstås till vår undsättning. Det provades först att dra bilen framåt, vilket kändes tungt. Så drogs vi utan problem baklänges upp ur drivan, så att jag själv kunde backa upp på vägen och spränga vidare på isen.

Så for vi till stallet och hade en riddejt med Tuva och Åsa. Norah och Tuva tuffade runt sina varv, Norah på Felix, en alldeles vit ponny.

Nu har vi varit hemma med Leffe en stund och gett honom mat och nytt vatten och vi själva har fått ett litet eftermiddagsfika.

Åter ut till ön!

fredag 20 februari 2009

Myggfritt.

Vi brukar säga så, här uppe, när det är riktigt kallt.

Nu är det blygsamma åtta minusgrader, men vi har i närmare tre veckors tid tampats med temperaturer som envist hängt mellan säg femton och tjugoåtta minus. Strax före kylan kom ju all den där snön en helg, så det har verkligen känts som riktig vinter ett tag nu. Massor med fluffig, vit snö, knarr under skorna och krispigt nypande kyla.
G testar isarna för några veckor sedan.

Det var bra att det blev mildare idag, för G har varit på en försvarlig skoterrajd med Hertsöpappan och tre Tokholmare (åtminstone bor de där - tror jag ;O)). Jag hoppas att G har kommit tillbaka till ön, dit jag alldeles strax också skall åka.

Jag tar mig det här lilla ögonblicket att skriva, eftersom jag tycker det är så kul!

Barnen är rätt så återställda nu. Jag dras med ett milt men envist illamående när det börjar vara dags att äta, så jag förstår hur Norah känt sig i veckan.

Nu åker jag!

onsdag 18 februari 2009

Rätt tokigt faktiskt.

Jag har tänkt på det en längre tid. Att jag aldrig duschar utan att ha bråttom någonstans. Aldrig.

Numera.

Förr, innan barnen, duschade jag nog oftare utan att något hängde över mig. Nuförtiden skall jag antingen i säng, helst redan innan jag klev in i duschen. Eller så skall jag hänga tvätt. Eller så skall vi någonstans.

Är inte det helt galet?

tisdag 17 februari 2009

Righteous Kill.

När jag stått och sökt bild till det här inlägget, har jag stött på ett par recensioner av filmen, som båda menade att filmen var dålig. Den får i nuläget 6,2/10 på IMDb och jag personligen tycker att den är värd det och kanske litet till.

Robert De Niro och Al Pacino i samma film bör vara bra. De utreder en möjlig seriemördare, som man så småningom misstänker kan vara en polis.

Jag tycker att upplägget är smart och jag erkänner att jag blev lurad. G och jag fick ett ofrivilligt avbrott i tittandet (det blev dags att gå och sova... ;O)) och innan vi satte oss att se slutet, funderade jag hur det skulle gå. Spåret var utlagt och jag kunde bara se traditionella varianter på slut för mitt inre öga.

Men jag fick som sagt bli överraskad då filmen tog en annan riktning än den utpekade. Jag som alltid gillat amerikanska polisserier kan inte annat än gilla detta också.

måndag 16 februari 2009

Lägesrapport två punkt noll.

VARNING! Nedanstående skall EJ läsas av kräsmagade, typ Hertsömamman och kanske Bästisen! ;O)
Det här togs faktiskt kvällen innan Norah fick sina första koppor. Vi mådde alla bra här!

Jag har inte så ofta haft magsjuka/matförgiftning. Men de gånger jag haft det, har jag oftast kastat upp på rätt exotiska ställen. Det är inte så ofta jag "kört Gustavsberg" XO) här hemma.

Så här kommer en liten, kanske rätt makaber ;O) , lista:

I ungdomens dagar (mellanstadiet eller högstadiet), kräktes jag vid en skolvägg.

Jag har kräkts på Café Symphoni på en skyltsöndag för många år sedan. Toan var upptagen, så det blev på golvet i ett hörn där vi satt. På väg hem en stund senare, minns jag att vi fick stanna utefter vägen så att jag kunde kräkas ut genom bildörren.

Jag har kräkts i djupsnön på Jokkmokks marknad. På väg hem från Jokkmokk fick vi stanna ett flertal gånger, så att jag kunde hoppa ut på plogkarmen och just - kräkas. Och då hade vi en förskräckt fransman med i bilen. :O)

Jag har såklart kräkts på Hindersön. Men det har varit civiliserat inomhus. Och förutom någon magsjuka, så vet jag att det skett under graviditet.

Jag har kräkts på jobbet, i helt galna smärtor då jag hade mitt första riktigt svåra gallstensanfall. Då blev jag inskickad till akuten av en av våra trygga distriktsläkare.

Och så nu idag har jag kräkts två gånger på Medborgarskolans toa.

Jag kände en våg av illamående igårkväll, som jag inte låtsades om. Imorse kände jag mig litet skum, men vid gott mod. Sykursen är rasande rolig och jag betalar ju slantar för att få sy upp min ullkappa, så jag for.
Jag har lätt för att kräkas - vet ju att det blir så skönt efteråt, då illamåendet släpper - så när det blev dags var det bara att knata iväg till toan. Kursledaren klappade mig försiktigt på axeln när vi skulle gå hem och frågade hur jag mådde, tyckte att jag varit så tyst. Jag bekräftade att jag inte alls var frisk, men inte exakt hur. Tänkte att de inte behöver veta vad jag gjort på deras toa. XO)

Jag är faktiskt litet hungrig, men vågar inte äta några mängder. Inte just dricka heller. Jag har ont i huvudet, fryser, fryser, fryser och har ont i hela kroppen. Allt blir bättre till imorrn.

Jag vill avrunda det här märkliga inlägget med att påstå att jag aldrig kräkts på grund av alkohol. Så full har jag aldrig varit. Men det har nog att göra med att jag inte började dricka alkohol förrän jag var 25. Men det är en helt annan historia! ;O)

söndag 15 februari 2009

Lägesrapport.

Rubbe är nästan ute på andra sidan av sin sjuka. Han är helt feberfri och det går alldeles hyfsat bra att få i honom antibiotikan. Hans matlust är på väg tillbaka, men är inte alls återställd.
Vi tycker att Rubbe är litet retligare än vanligt, kanske litet mer lättgråten än vanligt och har sista två nätterna vaknat någon gång då och då och verkat förtvivlad. Suttit upp, ropat högt, gråtit.

Allt det här kan säkert hänföras till den senaste veckans hårdkörning som har drabbat hans lilla kropp och hela system. Hög, hög feber, ett dygn på sjukhus där en massa spännande (not... :O/) undersökningar företogs.
Vi tittar på djurspår.

G är säker på att Ruben inte kommer att få magsjuka, eftersom han äter antibiotika. G kan ha rätt, men bara om vi har sådan tur att det är en bakterie som hoppat in i Norahs mage och inte ett virus. Och att den bakterien inte tål fenoximetylpenicillinkalium! :O) Antibiotikan smakar av kakao och citron, som den fräckaste dessert, men man anar den oerhört läbbiga antibiotikalukten i basen och Rubbes kiss doftar antibiotika. *hurvas*

Så då väntar vi på prickarna.

Norah kräktes sista gången igår morse. Hon har inte alls fått tillbaka matlusten. Men en del energi och livslust har kommit åter. Ikväll satt Norah och tuggade länge på flingorna. Insåg varför när hon kväljde när hon skulle svälja. Stackars tösen kväljde även vid någon tugga av middagsmaten. Så hon försöker så gott hon kan.
Norah myser med ena "storebrorsan"!

Tur att de har ledig dag imorgon också!

lördag 14 februari 2009

Alla Hjärtans Dag.

*puss*

Nota Bene.

När ett barn som har magsjuka ser olyckligt ut, skall föräldern inte fråga hur det är fatt, utan bara hålla fram hinken.

XO)

fredag 13 februari 2009

Gaaahh...

Med Ruben nätt och jämnt ut ur feberdimmorna, har Norah just börjat kräkas. Så har vi fått vår första magsjuka sedan barnen föddes.

Snälla gode Gud - låt det bara inte vara vinterkräksjukan... :O(

tisdag 10 februari 2009

Bomullsbröllop.

Knävelborrar à monsieur Poirot! :O)

Idag firar G och jag vår ettåriga bröllopsdag. Det är ju både märkvärdigt och inte. Vi har haft ett mycket äventyrligt senaste dygn, som innefattat Rubbe på sjukhus och om det skall jag skriva en annan gång. Han är tack-och-lov hemma igen, inte frisk men väl undersökt och sover just nu gott i sin säng. Norah sover förstås också.

Alla mina och G's litet vaga planer men dock, på att fira bröllopsdagen, har liksom stupat eftersom. Ruben har varit för sjuk. Och då blir ju en bröllopsdag rätt oviktig.

Nu firar vi i alla fall med en lyxig hämtpizza på kvällskanten och en brasa. Litet tv blir det säkert också. Och plockgodis. :O) Och ett glas vin - en bourgogne från Les Dames de Vergy. När barnen blir större och råkar vara friska, lovar jag att vi skall fira bättre. Nästa år firar vi 20 år tillsammans - det kanske föranleder ett större kalas? ;O)

Till helgen bjuder vi Bästisen med familj på middag. De var värdar då vi gifte oss och de är våra barns gudföräldrar. G har sagt (känner mig mycket tveksam till sanningshalten dock) att man skall bjuda sitt värdpar på middag på ettårsdagen. Och om det nu är något som G fabricerat, så är det ju i alla fall väldigt trevligt!

En sådan här dag, då mitt barn blivit frikänt från otäck sjukdom, känner jag stor och stilla glädje.




Det blev en del snö i helgen! ;O)

söndag 8 februari 2009

Provkörning.

Jag har i hemlighet en längre tid funderat på att en Subaru Outback kunde vara ett gott alternativ för oss den dagen vi skall skaffa en ny bil. Subaru har alltid haft fyrhjulsdrift på sina bilar och vi behöver ju det flera gånger varje vinter, många gånger faktiskt. Så fick jag för bara några kvällar sedan åka med en kollega som hade en ny Outback och det triggade helgens event.

I helgen har det lämpligtvis har vräkt ned snö. Vi har glatt kört några turer fram och tillbaka ut till ön, bara för att få njuta av bilen vi lånat. En från fabriken ny bil, som gick så bra, så bra.

I rätt djupa drivor på isen malde den bara på, tyst och målmedvetet. Inget kanande hit och dit, inget som tog fast. När vi körde hem mitt på dagen idag, kändes det stundtals som att åka båt - snön svepte in över huven och framrutan som vågorna kan göra över båten. Skön och trygg känsla att så enkelt ta sig fram i ett sådant före. Bilen har 20 cm markfrigång och är särskilt slät under - precis som V4:an var!
Vi hämtade upp SAAB:en och jag körde vidare med Subarun. Jag lade mig i det vänstra, oplogade körfältet och gasade på - det kändes som att köra på asfalt. :O) Men pulsen steg något! :OD

Varför i hemlighet då? Ja, jag är ju en stillsam SAAB-nörd. De två bilar vi ägt, har varit SAAB. Bilen innan dess, var (en av) svärföräldrarnas SAAB:ar. Jag har i flera år trott (ja, vi har länge funderat på en ny bil...) att nästa bil skulle bli en SAAB. Och jag har svår att ändra på sådant. ;O)

Men nu så. Vi stannade förbi Hertsövännerna på hemvägen idag och D sade att den fyrhjulsdrivna Passaten var väldigt fin den med, så kanske vi måste provköra den med? G pratar ju mycket om Passat.

Outback:en är fulsnygg, tyvärr. Men jag vet ju att utseendet snart är helt underordnat personligheten och jag gillade verkligen den här bilen! :O)

söndag 1 februari 2009

Mina brills!

Så här ser de ut! De är supersköna på ansiktet och rätt potenta ;O) jämfört med de minimalistiska Silhouette som jag haft sedan 2001.
De glasögonen har varit underbara - de väger ingenting, de är makalöst flexibla och de har tålt alla knuffar och brottningsmatcher som barnen har bjudit på. Men nu, någon dag innan julafton, ramlade en sadel lös (metalliskt brott) och så var glasen gruvligt skråmiga (knappast korrekt svenska?). Ett presentkort av en älskad make samt en kampanj hos Synoptik gav mig en knuff i rätt riktning och nu ser jag vilsamt kristallklart igen.

Jätteskönt faktiskt!