Plus minus noll.

Så kom den, hastigt och lustigt, den första gången Ruben skulle komma att sova borta. Det började med att Anupongs mamma frågade igår om Ruben ville följa och hoppa studsmatta. Vi skulle ju ut till ön, så jag frågade Ruben om han skulle vilja sova över hos Anupong, då det var hans enda chans att få följa och studsa också.

Packad och klar. Väntar. VILL iväg!
Den uppmärksamme ser att vi nu fått upp verktygstavlorna ovanför Rubens soffa, så att han fått upp sin arsenal från golvet. Plus litet annat. Helt kopierat från S i Tobias rum. :-)

Köpte en pytteliten plattång till Norah igår. Hennes nya, korta frisyr kräver något mindre än den plattång vi annars har. Kostade inte mycket, på Clas Ohlson. Blir spännande att se om den duger till något. Norahs hand för jämförelse av storlek.

Ruben svarade ja utan tvekan och där är vi nu. Vi sov ut imorse och åt ordentlig brunch och mitt i det ringde Moa och ville träffa Norah. Norah fick samma val - sova över eller inte träffas. Hon och Moa valde att sova över hos oss, det vill säga ute på ön. Det hade kunnat bli så att vi varit helt utan barn! Både väldigt främmande och spännande på samma gång. ;-D Jag är glad att vi (jag) tränat på Norah i några år nu, så att det gick riktigt lätt att lämna ifrån sig Ruben. <3

Tjejerna har haft det bra! De lekte ute då vi kom hit och sedan fikade vi medhavda semlor. Därefter drog de sig undan upp på andra våningen, medan resten av huset så sakteliga gjorde sig klara för middag. J o N kom och vi åt alla middag med efterrätt. Efter detta försvann tjejerna upp på övervåningen igen och har kollat på mello och ätit godis och lattjat med sina telefoner.

Ruben har också haft det bra. Anupongs mamma har skickat över några bilder, precis som jag gjort till Moas mamma. Så väldigt skönt med dagens teknik, som låter oss enkelt ta del av barnens upplevelser fast vi inte är tillsammans!

Svärföräldrarna gick i säng och resten av oss har sett film. Och ätit godis. En mycket trevlig kväll.

Glada.

Tuva var så glad när hon steg in hos oss imorse!

Kan knappt föreställa mig hur fantastiskt det måste vara att få sin bästis till sin klass! Jag hade ju själv min bästis redan i min klass, vi blev bästisar på plats så att säga. Men de här två tjejerna har ju jag och min bästis tussat ihop från det att de var bebisar och som de har fastnat för varandra!

Enligt de kortfattade rapporter jag fått, har båda barnen och Tuva, haft en bra sista dag i skolan och nu är det officiellt jullov!

Farväl till en god lärare.

Och förhoppningsvis hej igen till hösten!

Paddat för vintern.

Norahs fina fina fröken Eva (något med namnet kanske? ;-)) slutar nu, mitt i skolåret och lämnar klassen med endast en termin kvar i mellanstadiet. Det fantastiska i den kråksången är dock att hon går till Örnässkolan, där Norah börjar sjuan i augusti nästa år.

Norah och G hann före mig i halkan.

Eva har jobbat där förr och efter 14 år på Furupark ville hon tillbaka igen. Och vi känner oss stärkta i att ha peppat Norah att gå på Örnässkolan på högstadiet. Om Eva vill tillbaka dit, kan vi inte vara så fel ute tänker jag. Det vore ju helt fantastiskt om Norah skulle få ha Eva igen! Jag har hört gott om skolan från lärare som jobbat där och den ambitiösa rundvandringen vi fick för bara ett par veckor sedan kändes jättetrevlig.

"-Peka på C" sade jag till G. Tänkte vi skulle dokumentera så att Tuva hittar imorrn.

En flicka i klassen sitter längst ut, Norah i mitten och så en sprillans ny plats iordninggjord till Tuva.

Det märks såklart att det inte är en ny skola. Det var flera föräldrar, bland annat G, som småpratade om var i skolan de hade haft det eller det ämnet när de gick där, eller som G som har sina anekdoter därifrån med fritt strömmande vatten nedför trappor i en korridor alternativt fastlimmade träskor för någon stackars lärare. :-D

Men det skolan saknar mot en nybyggd skola, vinner den i historia och miljö. Det finns en mycket kool ljusgård, med fik längst ned och jag förstår att det blir ett populärt ställe för barnen som går där.
Jag älskar tanken på att få ha Norah så nära hem ytterligare tre år. När gymnasiet börjar sedan, så hamnar hon i stan vare sig vi vill det eller inte. Eller på annan ort! :-o

Så Eva slutar, klassföräldrarna hade ordnat enkelt fika och present till fröken. Barnen hade skrivit brev och hälsningar till henne och satt ihop det i ett häfte som de överlämnade. Eva höjer den här klassen till skyarna som den bästa och finaste klass hon haft, med de bästa och finaste föräldrarna. Hon har alltid låtit helt ärlig när hon sagt det och att barn står på kö för att få komma in i denna specifika klass, talar för att hon har rätt. Eva har haft en betydelsefull roll och Ulla lade grunden i lågstadiet.

Norahs brev till Eva.

Norah har fyllt tolv och får imorgon sina första riktiga betyg. Det blir väldigt spännande! Imorgon är sista dagen innan lovet och det står bara mys på schemat för Norah. Men det slutar inte där - myset når oanade höjder när Tuva imorgon besöker klassen för första gången! Hon börjar på allvar i Norahs klass när vårterminen börjar! Det är koolare än vad någon av oss kunnat tänka ut i våra vildaste fantasier. :-D

Tuva lämnar Benzeliusskolan för Furupark och går sedan till Örnässkolan med de barn från 6A som skall gå där. Yay!

Så finurligt.

Ja, det var en stekpanna också - fjolårets julklapp från NLL, som jag beställt först nu.

Som vanligt inget nytt det här, annat än för mig. Sålunda klickat hem 10 kg kattmat, 150 spänn billigare än på butiken och 10 kg kattsand, även det billigare. Fraktfritt, framburet till ytterdörren.

Aldrig mer att jag släpar från butiken!

Katterna visste absolut att det var mat i den där lådan. :-)

Kul!

Judokillen är redo!

Så var det dags.

Bra app, som vi knogar och använder då Ruben funderar vad det är för mat på skolan. Kändes litet kul att det stod "sommarlov" där också. :)

Namnskyltar som barnen förberedde i våras.

Ny fröken, nytt klassrum, en klasskamrat färre (en av flickorna har bytt skola).

Tiden, tiden.

Skrivsugen, men har litet för ont om tid för att fördjupa mig i det jag skulle vilja. Vi har sovit gott, men kort, eftersom mamma och jag suddade litet för länge igårkväll. Norah var vaken vid sextiden och ville kolla på teve, men fick vackert lov att somna om. Strax före åtta blev det sedan att stiga upp, så jag är fortfarande sjukligt trött. :/

Från G igen, någonstans efter vägen då de lämnat där de var imorse. :)

Skall strax ställa till med lunch och så skall jag texta litet i gratulationskortet till jubilarerna. Tre överdelar skall strykas också. Så småningom dyker nog G upp och så bär det iväg till 100-årskalaset. Någon gång skall Bränna passeras och lördagsgodis skall inhandlas. Mamma skall testa färdtjänst med Harry för första gången, till och från kalaset.

Ser fram emot att landa hemma hos mamma ikväll och har span på en film som tyvärr får dålig kritik på IMDb, men som jag nog tänkte avnjuta i alla fall. Man har slängt in en respektingivande mängd kända skådisar (inklusive Ms Julia Roberts, pappa ;)) och filmen heter "Valentine's Day", vilket är ett tema som känns rätt just idag. Är den för dålig, får jag mig väl en tupplur där och då. ;)

Å, just ja. Har hållit emot länge, inte riktigt satt mig in i. Jag har fortfarande inte satt mig in i, men kastade mig ut i Pinterest idag. :) Det var de grymma förvaringslådorna här ovan som till slut fick mig att vilja börja samla på snygga saker på en digital anslagstavla.

Nästan klara.

I eftermiddags flexade jag ut, cyklade direkt och hämtade Ruben och så hann vi hem och träffa G en stund innan han drog. G's kollega kom och hämtade och förutom kollegans son, så hade de med sig "jaktmaskinen" Kanel, en nioårig vorsteh som skall hjälpa jägarna att hitta fågel. Det blir nog supertrevligt för G - mig veterligt har han aldrig jagat i fjällen och inte just med fågelhund heller (kanske litet på ön, med fasters hundar i unga år).

Ruben och jag tog bilen och drog till Storheden och Djurmagazinet. Vi står på branten till att börja rusta det som skall bli Norahs rum och jag har inte orkat söka efter våra gamla kattgrejor. Vid snabba eftersök, har jag inte sett skymten av något. Så på vår utflykt ikväll shoppade vi det viktigaste till en liten kattunge.

Den här katten har jag tänkt att vi skall gå ut med i sele och till sommaren skall han få lära sig att vara i löplina. Jag kan inte se att vi kommer att bygga en rastgård till honom, men en löplina känns jättespännande. Katten måste ju kunna ha det riktigt kul då, utan de uppenbara riskerna med att gå lös i stan. Så en sele i kattungestorlek blev det ikväll, ett par leksaker, en myyyysig koja, ett matunderlägg och två fina skålar till mat och vatten. Och en tiokilossäck med kattungefoder. Det skall killen äta till han är ett år gammal.

Norah hade haft det jättebra hos kompisen och de hade varit otroligt duktiga och gjort hela skrivläxan klar! Dricker te och väntar litet på att G skall höra av sig. Imorrn är sista gången med westernridning på den här kursen och det känns helt okej. Det börjar vara sent på utesäsongen och nu känns det riktigt hoppfullt att instruktören fortsätter med sina kurser till våren. Mamma har lovat att komma till oss imorgon och vara med barnen medan jag är i Boden.

Ny månad.

Den första dagen i denna månad har i så många år varit Harrys födelsedag, idag faktiskt i 75 år. Vi har alltid firat honom, kanske inte alltid på dagen utan oftast på helgen då det också varit Mikaeli marknad i Överkalix. Mamma, Harrys son med familj och en av Harrys allra bästa vänner besökte honom idag. De fikade gott av det som min svärmor bakat, så på håll firade de också Harry.

Trist att släppa SAAB:en. Jag kommer aldrig att känna mig stolt över att vara Volvoägare så som jag varit över att vara SAAB-ägare och heller aldrig som medlem i ett halvhemligt sällskap som vet något som inte andra vet - vi som kör SAAB. ;) <3

Vi träffade Harry i lördags, på Mikaeli marknad. Vi stannade en stund hos honom, till han skulle äta middag. Inne på sitt rum steg Harry plötsligt upp och gick fram till Ruben som satt bredvid mig. En lång stund smekte Harry Rubens blonda lockar. <3 Smekte håret, strök det, kände på slingor av hår. Ruben satt andäktigt och litet blygt blick stilla.

Harry älskade oss, jag är helt säker. Han älskade även Norah och Ruben och vi älskade honom tillbaka. Harry sade alltid då jag ringde och artigt presenterade mig, att "-din röst känner jag igen vart som helst" och han ville ofta lyfta Ruben och känna hur tung han blivit. :) Någonstans älskar Harry oss alla fortfarande och vi älskar honom tillbaka.

Ny månad, Harrys födelsedag och numera också dagen då vi fick vår nya bil. :) Ruben och jag deppar ganska hårt över att vi har lämnat ifrån oss vår fina SAAB, men vi måste förstås känna oss himla glada över den nya Volvon också. Den har en massa fint lull-lull (det går till exempel vare sig att köra in i en bil bakifrån eller att köra på en fotgängare. Höh.) och färgen vi valde blev precis så svår som jag befarat. Seashell beige ser ut som silver, beige eller blekblekaste rosa beroende på hur ljuset faller.

Vi kände oss så uppåt efter att ha hämtat bilen, att vi firade med att gå ut och äta med barnen. Jag var tokhungrig efter en klen liten lunch, så salladen jag åt var nog den godaste sallad jag någonsin ätit. Resten av gänget åt sushi, vilket alltid står högst upp på Norahs önskemat. :)

Nu är klockan mycket och jag är supertrött. Imorgon åker G till Västerbottensfjällen med en kollega för fågeljakt och jag får en skön kväll för mig själv. Norah skall till en kompis efter skolan och jag funderar på om Ruben och jag skall ta nybilen till Djurmagazinet och shoppa kattsaker!

Rusty.

Vi har pratat katt en tid. Det har puttrat på litet så där bakom pannbenet. För några veckor sedan var vi på kattutställning och tittade runt. Jag har nämligen styrt över på raskatt igen, då jag inbillar mig att man bättre vet vad man får för en kisse då.

Jag skrev för ett tag sedan till några som föder upp ocicat, eftersom vi såg en massa bengaler på utställningen (inte en enda ocicat) och blev litet inspirerade av dessa exotiska fläckar. Ocicatuppfödarna svarade trevligt på mina mail, men sedan har jag inte agerat något.

Till i tisdags, då barndomskamraten messade att hon skulle åka och kolla på en bengaltjej i Boden dagen efter. En kollega till barndomskamraten hade nyss köpt en kattunge av samma uppfödare och var mycket nöjd. Ganska klar över den extremt stora risken för att vi också skulle bli med kattunge den där kvällen, bestämde jag mig för att jag och barnen skulle haka på resan till Boden.

Bilderna i inlägget innan är alla på kattungen Rusty, som alltså är en bengal. Den översta bilden är på hans mamma Engla. Medan vi hälsade på i Boden, hittade Norah på namnet "Sixten", som rimmade på Blixten, eftersom han var snabb som blixten. Jag gillade omedelbart namnet Sixten, men vi får väl se.

Barndomskamraten bestämde sig väldigt snabbt för den tjejen de kommit för att titta på. Jag reserverade Rusty och sedan har G och jag pratat och funderat litet. På väg till mamma igårkväll, ringde jag uppfödaren och sade att vi bestämt oss.

Under veckan som kommer, måste G och jag "kattsäkra" vårt hus igen. Ähum. Se över en del härdar vi har (måste jag skriva "jag"?), som kanske inte skall stå öppet för en nyfiken kattunge att botanisera i. Det är ju inte enbart av ondo, tvärt om, att måsta se över de där härdarna. ;) Måste titta över vad vi har kvar sedan tidigare och så shoppa hem sådant som saknas. Vid en snabb översyn, kunde jag vare sig se kattlåda eller liten klätterleksak som vi hade senast.

Nästa helg hämtar vi hem honom!

Såja.

Så har då försäkringsbolaget sagt sitt. Och jag har sagt mitt. :)

Avgjort.

Igår beställde vi bilen. Det blir en Volvo XC60 och då får vi äntligen den efterlängtade fyrhjulsdriften, parad med diesel och automatlåda. Vår finfina SAAB kommer att gå till en annan lycklig ägare.

Färgen heter Seashell Beige - what the heck, vi kallas ju för "the beige people". ;D Jag ville helst ha en svart igen, men G muttrar om att smuts och fina skador syns så himla mycket på svart. G hade helst velat ha en röd, men det ville inte jag.

Volvo har lovat tio veckors leveranstid. Vi får väl se. Jag vill här påpeka att Bilkompaniet levererade vår SAAB exakt på utlovad dag. :)

Skolavslutning.

Provsmakning av varandras glassar. :)

Pågick en del på stan och var allmänt gemytligt denna Natinaldag.

Syrenen blommar jättefint i år.

Barnen på kyrkmuren i Överkalix helgen som var. :)

Det är något speciellt med den här dagen ändå! Det är lätt att dra fram känslan av lycka som jag själv upplevde och även känslan av de eoner av tid som låg framför mig. Många år var det sol, sandiga stränder och bad som snurrade i huvudet, innan så småningom sommarjobben började tränga sig på.

Nu får Norah och Ruben sommarlov! De har båda varit otroligt duktiga i skolan och haft mycket roligt. :) Till hösten börjar Norah trean och Ruben ettan - tänka sig!

Igårkväll målades Norahs tånaglar i glittrigt ljusgult och Rubens naglar på ena handen i samma färg. Naglarna på hans andra hand är glittrigt röda. :)

När jag kommer hem från jobbet, skall frisyrerna fixas och sedan bär det av till skolan för sista gången denna termin. G, jag, morfar, farmor och farfar ansluter sedan i kyrkan. Mormor kommer inte idag, eftersom hon skall vara hos oss och hjälpa oss med barnen hela nästa vecka. :)

Published with Blogger-droid v2.0.10

Jubileum.

Sent i januari timrades karet upp på gården på ön. Det gick snabbare än någon av oss hade kunnat drömma om. Men tre gubbs och två motorsågar kan ha den effekten ibland.

Dagen efter var vi ut till Brändöskär och där borrades det många hål och mättes i dessa hur långt det var ned till botten, för att få en uppfattning om hur djupt det nu är efter muddringen. Detta för att försöka förstå huruvida karet skulle bottna utan att drunkna, eller om det krävdes fler varv på timringen..

I början av mars timrades så karet upp ute på Brändöskär. Det gamla karet skars helt sonika bort redan i höstas, med tak och allt av två raska bröder och samma motorsågar som tidigare nämnts. Senare eldade svärföräldrarna upp resterna av det där ute. D, farbror J och G fraktade ut stockarna på tre timmerkälkar i två vändor. Något snyggt jobbat!

En solig dag i slutet av mars snickrades så stenkistor på ett modernt vis som ifrågasattes en del av den äldre generationen. Vi får hoppas att det funkar. ;)

13 april fylldes stenkistorna med sten och G passade på att bryta (krossa? ingen vet då G valde att sköta fingret i hemmet) lillfingertoppen. Han kan böja leden och det ganska köttiga såret  (besparar er bilder på det) har läkt komplikationsfritt. Men den skadade översta delen av lillfingret är fortfarande respektingivande större än på det oskadade fingret.

Idag är det sex år sedan jag startade den här bloggen. Jag var föräldraledig med mina två små hjärtan, Norah snart två och ett halvt och Ruben dryga halvåret.

Idag är det lovdag, en klämdag mellan Kristi himmelsfärdsdag och helgen. G är den som stannar hemma med barnen och han sover gott. Jag är på väg till jobbet och har fått sällskap vid frukostbordet av barnen.

Nattens regn har inte dragit vidare än - det är utlovat växlande molnighet. Hoppas att solen orkar fram idag.

Så här såg det ut i hamnen idag då farbror J åkte ut. Isen ruttnar nu och är pipig med råkar och hål. Snart är det ju öppenvatten. :)

Farbror J kommer på lunch innan han sedan tar svävaren ut till ön. Och vi är alla grymt nyfikna på hur det ser ut på Brändöskär! Det vore fantastiskt att få se hur öppet det är och hur mycket karet sjunkit ned. Tack vare muddringen har vi i alla fall nu cirka 1,2 meters djup framför bryggan mot tidigare ungefär en halvmeter. 

Published with Blogger-droid v2.0.10

Första gången.

Tandborste. Hårborste. Rena trosor, ett ombyte kläder. De två viktigaste sovmjukisarna. Ett par leksaker med sina pyttesmå tillbehör. Den egna kudden. Utekläder. Se där en glad och förväntansfull Norah och hennes packning för den första övernattningen hos en kompis. :) <3 Norah sover alltså över hos Tuva inatt! Tjejerna fortsätter traditionen deras mammor inledde för så svindlande många år sedan. :)

Vårt lilla hjärta. Herregud så vi saknar henne! Vi har inget hört från henne eller Barndomskamraten, vilket givetvis är av godo. Tuva sov hos oss en gång i somras, vilket var fullständigt komplikationsfritt. Jag vet att flickorna har haft det kul ikväll, de försvann i samma ögonblick som vi kom dit och började leka direkt. Innan jag åkte därifrån efter en trevlig fikastund, kramades och pussades Norah och jag och sade godnatt liksom i förskott och Norah bad mig hälsa godnatt till Ruben och pappa. Norah sade ordentligt och på eget initiativ hej då till Ruben innan vi for, med att krama honom. De kramas mycket sällan, men skrattar ihop varenda dag!

Självvald posé - knasunge! - hos frisören, innan klippning.

Norah har fyllt åtta år och har helt nyligt tappat sin åttonde tand. Hon vill ha långt hår med lång lugg. På väg till Tuva sade hon att hon vill prova att åka slalom (jag tog upp ämnet och får skylla mig själv). Så fort vi är på en sport- eller leksaksbutik skall Norah prova att stå på skateboards - intressant.

Klockan är mycket nu, det är de sista flämtande dagarna av jullovet. Ruben fick en helkväll han med. Medan jag skjutsade Norah och for och handlade, röjde G ut verkstaden. Den är nu utblåst och skall genomgå samma slags transformation som matkällaren och förrådet har gjort. Det kommer att bli så fint därinne, att vi kan ha det som pysselrum också (kom jag just att tänka på). :)

Mamma leker med kameran. :)

Medan G röjde, fick Ruben spela sitt älskade Mario. :) När jag kom hem åt vi och sedan dukade vi upp med Coca Cola i glasflaska, ostkrokar och "Cars 2". Då Ruben lagt sig, vevade vi igång "Flight" med Mr Denzel Washington, vilket var en tungt bra film om en briljant men katastrofal pilot. Ruben avkrävde oss ett löfte om att få sova med oss och ville att vi skulle hämta honom då vi lade oss, vilket är nu. Så jag får nog lov att hämta guldklimpen.

Snöhögar erbjuder en fullständigt oemotståndlig lockelse! :)

Vi får se när vi får se Norah igen, men senare idag blir det i alla fall. Ruben har planerat att leka med Elias, detaljerna klarnar då vi kommit till liv och skakat igång dagen. G och jag skall mest troligt fortsätta att kava fram genom allt som behöver röjas här hemma.

Så här ser det tydligen ut när vi åker pulka bakom skotern! X) Det känns så där också, kan jag meddela. :D

Natta!