Jag tror ta mig f-n att de samarbetar.

Har fått börja gruva mig inför vad som skall möta oss när vi kliver in hemma...

Katterna knuffar ned - Axi tuggar sönder.

Vare sig Axi eller katterna fick någon middag den här dagen.

Idag var det servetter som plockats ned.

Ruben hade glömt dörren öppen till sitt rum. Axi tog såklart chansen att botanisera och provtugga på ett urval grejor.

SPINDELJÄ...EL!!!

Igårkväll, typ för ett dygn sedan, satt vi i godan ro och kvällsfikade. Som tur var hade Norah lagt sig. För plötsligt spanade syrran in en av de beryktade husspindlarna (skogsspindel? något heter fanstyget...) i ett hörn i köket. Den första för i år, ganska högt upp.

Ett visst kaos utbröt - ingen av oss får ju panik, men fy för farao så otäckt stora de är. Stor kropp OCH tjocka, långa ben. Jättemycket spindel. Snabba är de också.

Skulle fota spindeln där i hörnet, men syrran råkade komma i vägen.

Syrran är ju "van" dem och beväpnad med både manuell och elektrisk flugsmälla (en i varje hand) avrättade hon den. Jag kunde inte förmå mig att gå nog nära för att fota den, vare sig före eller efter avrättningen.

Strax innan avrättning.

Resten av kvällen hade jag akut svårt att ha fötterna på golvet. Idag har jag tvångsmässigt tittat i det där hörnet, flera flera gånger och för övrigt liksom sveper jag med blicken över golven och väggarna när jag färdas i huset. Känns som att vara tillbaka i Australien. Tur att jag inte planerar en resa dit.

Nattliga besök.

Upptäckte imorse när jag var ute med Axi att vi haft besök av älg(ar) under natten. Jag har inte kunnat se att de ätit upp något! Vi har ju haft älg på tomten förr, men det var ju länge sedan. Litet mäktigt ändå att tänka att de knallat förbi medan vi låg och sov. :-)

Ser ni Axi där hon sitter på tomtgränsen, mitt i spåret? :-D

Imorgon skall vårt hjärta, modiga Norah, dra två mjölktänder. De första två. Senare skall två till dras. Symmetriskt förstås, hörntand och närmaste lilla tuggtand på respektive sida i överkäken. Detta för att bereda väg för de två permanenta hörntänderna som har tagit litet tid på sig att komma ned.

Den ena ligger rätt i sin kanal och har försiktigt börjat anträda sin bana nedåt. Den andra ligger högt uppe i käken och pekar dessutom litet i riktning mot roten på den permanenta framtanden intill, vilket inte är bra.

Vi har försökt förbereda Norah så bra det bara går, rätt så detaljerat. Hon är ju otroligt tuff och härdig i de här sammanhangen, så det gäller att pejla henne väl. Hon är inte den som klagar när det är på allvar liksom. Hon somnade trygg och lugn (vi pratade inte om tänderna precis vid läggdags) och där känner jag att vi lyckats väl. Själv var jag sjuk av nervositet inför det enklaste lilla tandläkarbesök till jag blev vuxen och bytte till min nuvarande tandläkare. Halleluja!

Så finurligt.

Ja, det var en stekpanna också - fjolårets julklapp från NLL, som jag beställt först nu.

Som vanligt inget nytt det här, annat än för mig. Sålunda klickat hem 10 kg kattmat, 150 spänn billigare än på butiken och 10 kg kattsand, även det billigare. Fraktfritt, framburet till ytterdörren.

Aldrig mer att jag släpar från butiken!

Katterna visste absolut att det var mat i den där lådan. :-)

Tumult på morgonkvisten.

Medan syrran delade bilder på skönt snusande barn, hade vi just klarat av ett raketuppstigande, där åtminstone G och jag liksom sprang upp ur sängen. Ruben, som legat med oss, var inte långt efter. Helt förskonad var Norah, som sov gott i sitt rum.

Nog vet jag att katterna är på bänken när vi inte är hemma. Det är därför jag alltid börjar med att torka hela bänken innan jag börjar med någon matlagning där.

I sömniga dimmor hade jag hört att katterna jamade en del vid något tillfälle. Jag tänkte kort att de nog busade med varandra. Senare ringde min väckare. Jag hade precis börjat försöka få upp ögonen, då jag hörde en katt jama väldigt nära. Men från helt fel håll. Vi började röra oss samtidigt G och jag och jag muttrade samtidigt som vi faktiskt insåg att det var så, att det lät som att Sixten jamade utanför vårt fönster.

G öppnade balkongdörren och efter kort lockande, så spatserade en ganska så blöt Sixten in genom dörren och det var ju bra. Under tiden hade jag dragit på mig något och högg ett paraply (för det r e g n a d e..!) och begav mig ut och lockade på Radar.

Inte ett ljud. Av erfarenhet från både Radar och från tidigare katter, så vet jag att de ibland kommer först efter en stund om de var för långt borta för att svara när man ropade första gången. Och mycket riktigt, den här skötsamme killen jamade befordrande och upplysande en stund senare utanför köksfönstret och när jag öppnade ytterdörren, så kom en blöt Radar knallande som om det vore den naturligaste sak i världen.

Så himla skönt! Jag var innan ganska säker på att Radar inte skulle hinna komma in innan vi skulle åka till jobb och skola.

Vi gjorde så här en stund en dag ganska nyligt. Fönstret på vid gavel och träpersiennen innanför nedfälld. Vi tänkte att katterna inte skulle märka att fönstret var öppet. Det funkade. Igårkväll gjorde vi om det (huset blir fortfarande tossigt varmt inuti), men då gick det bara en stund så var katterna där och försökte tränga sig ut genom persiennen. Jag vickade för den helt och hoppades att de skulle stanna inne. Och det gjorde de. Någon av oss slarvade dock sedan då vi stängde fönstret, så katterna kunde pressa sig ut via det.

Som sagt... X-)

En hemma.

Litet skönt ändå att komma hem kanske.

Katterna har varit hemifrån i drygt tre månader, sedan renoveringen av källaren började. I början av veckan hämtade vi hem Radar från Hindersön. Sixten då, kanske någon undrar. Ja, Sixten tog för cirka två veckor sedan steget och blev utekatt. Han började försiktigt och var ute tre timmar. Bara några dagar senare var han ute ett helt dygn - gick ut på morgonen och kom hem först morgonen efter, trött och hungrig enligt svärmor. Han hade sovit hela dagen därefter.

Fult som f-n och jä..igt besvärligt, men vi testar en tid för att inte vara tvungna att låsa ytterdörren hela tiden för att hålla utekatten och tillika rymmaren Radar inne.

Som det nu är, har Sixten varit ute sedan lördag kväll, alltså en vecka. Det känns inte alls bra. Är ganska orolig faktiskt. Han är ju katt, men inte det minsta van att vara ute. Svärmor upplevde också att han inte kom när hon ropade, som faktiskt Radar gör. Radar kommer också in som en klok katt flera gånger om dagen, för en kort paus och alltid till natten.

En stund efter han smitit hos mamma. Tog skydd nära huset från ilskna svalor.

Ruben - tar det där med spelställning till nya höjder. Ber om ursäkt för den usla bildkvalitén - blev en besvärlig white out, som min mobilkamera inte rådde på.

Igår lyckades så Radar, trots bevakning, slinka ut från mammas altan. G och jag har funderat ganska länge på att Radar kanske skulle kunna få gå ut hos mamma (hur dumma kattägare får det finnas kan man tänka...). I de desperata ögonblicken är jag färdig att släppa ut honom i stan... Desperata därför att Radar jamar, jamar och jamar i långa perioder under dagen i sin längtan efter att få gå ut. Vi blev ju varse när vi haft Radar en tid, att han var chockerande ljudlig jämför med vår tystlåtne Sixten.

Så nu har vi en tyst Radar, här hos mamma. Han kommer och går, hälsar ibland, hoppar upp i en stol och tvättar sig och vilar en stund. Det är såklart så här Radar skall ha det. Det är bara att bli bättre på de där promenaderna i koppel.

G och Radar fick samtidigt syn på en fågel som fastnat i ett nät som mamma har runt en bärbuske. Radar hann först. G fick slå ihjäl fågeln sedan - ingen var intresserad av att se Radar leka med en döende liten pippi. Radar som är nybadad slapp ett till bad, men åkte på en ordentlig avtorkning med tvättlapp kring ansikte och framben. Inte populärt, men men. Smakar det, så kostar det.

Vilar.

Jag plockar litet, med betoning på litet. Jag jagar Sixten med kameran. Jag kollar försäkringar. Jag har tagit fram lådan med Halloweengrejor - skall sätta fram de sakerna idag och överraska barnen när de kommer hem. Och jag kollar kattgrejer. Fortsätter att tvätta. Och njuuuter av att kunna ta det så himla lugnt. :)

Den här kattleksaken...

... får mig osökt att tänka på den här snurrgungan som barnen och papporna lekte med i somras nedanför Kaknästornet. :D

Så himla glad att det inte satt något barn på armen till höger i bild. :o

(Skuggan av) tornet och den fina lekplatsen nedanför. Inne i skogen fanns mer att upptäcka. :)

Nästan klara.

I eftermiddags flexade jag ut, cyklade direkt och hämtade Ruben och så hann vi hem och träffa G en stund innan han drog. G's kollega kom och hämtade och förutom kollegans son, så hade de med sig "jaktmaskinen" Kanel, en nioårig vorsteh som skall hjälpa jägarna att hitta fågel. Det blir nog supertrevligt för G - mig veterligt har han aldrig jagat i fjällen och inte just med fågelhund heller (kanske litet på ön, med fasters hundar i unga år).

Ruben och jag tog bilen och drog till Storheden och Djurmagazinet. Vi står på branten till att börja rusta det som skall bli Norahs rum och jag har inte orkat söka efter våra gamla kattgrejor. Vid snabba eftersök, har jag inte sett skymten av något. Så på vår utflykt ikväll shoppade vi det viktigaste till en liten kattunge.

Den här katten har jag tänkt att vi skall gå ut med i sele och till sommaren skall han få lära sig att vara i löplina. Jag kan inte se att vi kommer att bygga en rastgård till honom, men en löplina känns jättespännande. Katten måste ju kunna ha det riktigt kul då, utan de uppenbara riskerna med att gå lös i stan. Så en sele i kattungestorlek blev det ikväll, ett par leksaker, en myyyysig koja, ett matunderlägg och två fina skålar till mat och vatten. Och en tiokilossäck med kattungefoder. Det skall killen äta till han är ett år gammal.

Norah hade haft det jättebra hos kompisen och de hade varit otroligt duktiga och gjort hela skrivläxan klar! Dricker te och väntar litet på att G skall höra av sig. Imorrn är sista gången med westernridning på den här kursen och det känns helt okej. Det börjar vara sent på utesäsongen och nu känns det riktigt hoppfullt att instruktören fortsätter med sina kurser till våren. Mamma har lovat att komma till oss imorgon och vara med barnen medan jag är i Boden.

Rusty.

Vi har pratat katt en tid. Det har puttrat på litet så där bakom pannbenet. För några veckor sedan var vi på kattutställning och tittade runt. Jag har nämligen styrt över på raskatt igen, då jag inbillar mig att man bättre vet vad man får för en kisse då.

Jag skrev för ett tag sedan till några som föder upp ocicat, eftersom vi såg en massa bengaler på utställningen (inte en enda ocicat) och blev litet inspirerade av dessa exotiska fläckar. Ocicatuppfödarna svarade trevligt på mina mail, men sedan har jag inte agerat något.

Till i tisdags, då barndomskamraten messade att hon skulle åka och kolla på en bengaltjej i Boden dagen efter. En kollega till barndomskamraten hade nyss köpt en kattunge av samma uppfödare och var mycket nöjd. Ganska klar över den extremt stora risken för att vi också skulle bli med kattunge den där kvällen, bestämde jag mig för att jag och barnen skulle haka på resan till Boden.

Bilderna i inlägget innan är alla på kattungen Rusty, som alltså är en bengal. Den översta bilden är på hans mamma Engla. Medan vi hälsade på i Boden, hittade Norah på namnet "Sixten", som rimmade på Blixten, eftersom han var snabb som blixten. Jag gillade omedelbart namnet Sixten, men vi får väl se.

Barndomskamraten bestämde sig väldigt snabbt för den tjejen de kommit för att titta på. Jag reserverade Rusty och sedan har G och jag pratat och funderat litet. På väg till mamma igårkväll, ringde jag uppfödaren och sade att vi bestämt oss.

Under veckan som kommer, måste G och jag "kattsäkra" vårt hus igen. Ähum. Se över en del härdar vi har (måste jag skriva "jag"?), som kanske inte skall stå öppet för en nyfiken kattunge att botanisera i. Det är ju inte enbart av ondo, tvärt om, att måsta se över de där härdarna. ;) Måste titta över vad vi har kvar sedan tidigare och så shoppa hem sådant som saknas. Vid en snabb översyn, kunde jag vare sig se kattlåda eller liten klätterleksak som vi hade senast.

Nästa helg hämtar vi hem honom!

Å men gud!

Björn.

På hemvägen idag från IKEA, vid 21-tiden, fick jag för första gången och mest troligt sista, se en björn i det fria. Tjohoo!

Hinderbana. Många varv blev det. :D

Litet koolt var det allt. 8) Mamma såg den först (fattar inte vad jag gjorde, utom möjligen att jag kommunicerade med de två stollarna i baksätet). Hon sade något om att "-men vad är det där för djur?!" och nu när jag frågat henne, så var det så att hon såg björnen redan då den kom upp på vägen från vänster och hela dess färd över vägen.

"-Ligg stilla!". "-Titta fram under mattan!"

Jag vände förstås uppmärksamheten framåt och hann se stora delar av björnen innan den försvann ned på höger sida av vägen. Den var stor och hade varmt mörkbrun päls. Den räckte gott och väl över slyet som växte i diket och det som slog mig var hur snabbt och liksom "rinnande" den tog sig fram. Det såg otroligt smidigt ut. :)

Det fanns så himla många sängar att provligga.

Björnen var förstås som uppslukad av skogen då vi kom fram till platsen där den gått över. Den gick tack-och-lov över vägen på vederbörligt avstånd, så vi behövde aldrig bromsa för den. Jag bromsade ju i alla fall, kunde inte låta bli - med skräckblandad förtjusning spanade vi in i skogen för att kanske få en skymt av nalle igen.

Barnen som satt djupt nedböjda över sina spel, missade nalle helt.

Någon bild på björnen har jag givetvis inte, men jag delar med mig av några av bilderna från dagen. :)

Här fick barnen göra en G. :D

Förresten så såg vi ett helt annat "storvilt" då vi åkte till IKEA imorse. På en äng till vänster om oss spanade mamma för första gången idag och ropade "-men titta - rådjur!" (typ så). Jag såg direkt att det minsann inte var rådjur och det upptäckte mamma också och så ropade vi båda i kör "-NEEEJ!" och så sade jag att det var "-traanoor!". De här tre individerna stod majestätiskt helt stilla och betade i ängen och barnen hann därmed se dem (säkert delvis tack vare ropandet i framsätena). :D

Lugnt.

Farfar genomgick som sagt en medicinsk procedur i förrgår. Man gjorde en ballongsprängning på två ställen i hjärtats kranskärl och det var samma doktor som gjorde det denna gång, som också gjorde det för tio år sedan. Allt gick bra och igår tog han svävaren ut till ön igen.

Efter proceduren skall han ta det lugnt i några dagar, Farmor pratade om att han skulle få ta det lugnt till nästa helg i alla fall. Det firade Farfar med att idag skjuta en räv. X)

Farfar har fångat tre mårdhundar hittills. De går i hans rävfällor. Två har han avlivat, medan en är i livet, steriliserad och märkt. Mårdhunden är väldigt söt, men innerligt oönskad. Den sprider rabies och dvärgbandmask, vilken är dödlig för människan och hör inte alls hemma i vår fauna.

Besök.

På sistone har en svartvit katt börjat komma och hälsa på oss. :)

Från början såg vi henne smyga på baksidan och hittade henne ofta liggande i våra utemöbler (då slutade vi att lämna dynorna ute). Så började hon komma närmare och hälsade på oss ute. Nu kommer hon in i huset.
Jag hittade henne en gång i sängkammaren. Igårkväll upptäckte Oskar henne i trappan upp till huset. Om hon möter oss ute, siktar hon på dörren. Igår när jag var hem på lunch och stegade mot huset, hörde jag ett litet jam en bit bakom mig. Då kom kisse spankulerande in på gården och skulle följa mig in.

Och fy så svårt det är att inte låta henne komma in. Kissen är jättego som det verkar och jag tror att hon hör hemma några hus högre upp på gatan. De har alltid varit ute med katten i koppel och jag har inte tänkt mer på det. Men nu verkar den plötsligt få gå lös (jag vet verkligen inte om det är en tjej eller kille - jag lyfter inte på svansen på en främmande katt. Men det känns rätt att kalla den för hon).
Igår fick vi också kärt besök av Oskar och Urmat. Det är ju så koolt nu när Oskar har körkort och de kan komma själva. :) Vi åt, fikade och kvällen avrundades med godnattsaga i soffan. Jag valde en bok som gudfamiljen gett till barnen, om Gittan då hon är på semester. Den är småputtrigt fnissig för en vuxen och Oskar fick lov att göra alla svamliga små ljud som fårskallarna gör (jag har det på film!!). :D:D

Slut.

Vi har kört slut på vår lille son. Herregud.

Slutet av den här dagen har Ruben kvidit all den stund han inte varit road av något eller annars engagerad i något. Det har gjort ont i nacken, i pannan, i benen och han har inte orkat gå.

Det är inte konstigt, som vi gått backe upp och ned de sista ett och ett halvt dygnen. Vi sov jättegott inatt, men det var uppstigning med väckare imorse som gällde och vi gled in på parken då de öppnade i förmiddags. :)

Nu har vi åkt en och en halv timme från Kolmården och hoppas snart vara hos syrran, så att vi får bädda ned barnen i liggande position. Ruben vaknade till för en stund sedan och var ganska tagen. Han var ledsen och jättevarm, bad om något att äta, drack litet, fick en bullbit. Vi fick stanna två gånger för att trösta och rätta till, lätta på klädseln och servera vatten. Nu sover lillgubben igen.

Och jag undrar bara - hur många är det som rörs till tårar av delfinerna på Kolmården? ;)

Djurparken.

Den höll måttet! Vi fick inte se varg och inte heller lo, men väl älg, vicent och björn och vi skymtade nos, ansikte och framtass av snöleopard! Linbanan var jättefin - öppna korgliftar som just idag var helt underbara i värmen!
I skrivande stund är det tjugofem graders varmt och sommarbuffé hägrar på Villa Solliden, med utsikt direkt över Bråviken. :)
- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Kvarsebovägen,Kolmården,Sverige