Tredje utedagen och sista i Levi.

Andra utedagen.

Barnen sov som murmeldjur imorse. <3

Jag är noga med att hålla koll på vilken färg det är på nedfarterna vi åker i, egentligen enbart för att åtminstone jag själv inte skall hamna i någon svart nedfart, alternativt en med en massa hopp och elände i. G är ju helt orädd och barnen hakar på. Hela den här dagen har jag sett tre ryggar svänga iväg nedför sluttningen framför mig.

Home away from home - frukost.

De två figurerna där nedanför liften - G och Ruben.

Idag skulle jag inte ha behövt läsa på skyltarna, för mina lår har upplyst mig om vilken färg nedfarten haft. Herrejösses... Vi åkte första åket i en av backarna ned mot vårt boende, en röd nedfart. Det är en härlig backe och lång. Man åker och åker och åker. Svänger, svänger, svänger. Hinner tänka tankar, hinner känna efter hur det känns, hinner njuta. Och ändå är det en bit till innan man är nere. Härligt! Men i de röda backarna har lårmusklerna liksom kvidit oavbrutet, medan de i princip inte hörts av i de blå. Lustigt. :-D

Min egen åkning var sämre idag än igår. Jag har fallit tre, fyra gånger idag, tack-och-lov inte medan jag åkt, utan märkligt nog ifrån stillastående. En gång ställde jag mig på min egen stav och fällde mig själv. En annan gång hamnade Norah och jag i trångmål med den "blåa" liften, som vi annars älskar. och blev omkullknuffade båda två. Tror mina trötta ben ligger bakom känslan av sämre åkning i alla fall.

De två första middagarna grejade vi här "hemma", så ikväll var det dags att äta ute. :-)

American junkfood de lux till middag idag. :-) Vi hade dock ett dåligt bord i draget från ytterdörren som öppnades ofta (bra betyg för restaurangen visserligen), så när vi ätit klart, hade vi bråttom hem.

Lampan som lyser ovanför taket på byggnaden rakt fram är pistmaskinen som gick för fullt när vi kom hem från middagen.

Första utedagen.

Morgonpromenad.

Det var ju för det här jag ville att vi skulle skaffa hund! Jag skulle givetvis inte ha varit på promenad på morgnarna om jag inte haft Axi som tvingar mig ut.

Sötnos!

Alltså - nu värmer den igen!

Morfarns bil, resolut parkerad för att vi skall rymmas på infarten (och bildbevis på att den fick följa med upp från ön).

Jag gillar den här gatan. Eller namnet på gatan. Jag gillar tanken på att det en gång löpte en rågång förmodligen någonstans nära gatan och i dess sträckning. 

Sötnosen är inte fullt så söt när hon hittar på bus med grejor här i huset. Hmm...

Kort agenda.

Vi hade som enda mål idag att ta oss ut på en långpromenad med Axi. Då hela familjen var vaken till bortåt 02-tiden efter en Nyårsdag i Älvsbyn, sov vi ut ordentligt till 12-tiden. Ruben kravlade sig upp litet tidigare, ivrig att testa de nya amiibo-figurerna han fick i julklapp av Älvsbyborna.

Vi gjorde oss ingen brådska, utan åt ordentlig frunch och grejade med de vanliga "morgon"-bestyren, innan vi till slut kom oss iväg. G och jag ville att Axi skulle få gå lös, så vi tog bilen en liten bit bort och begav oss in efter en skogsbilväg här i närheten.

Två pannlampor och en ficklampa hade vi med oss, vilket var bra att ha. Nu blev det inte helmörkt, men närapå. Vi peppade barnen att gömma sig för oss i skogen och kolla så väl vi hördes och syntes, bara man själv är helt tyst. Modiga!

Axi höll sig mest på vägen, men på tillbakavägen tog hos sig ett par längre rundor ut i skogen utefter andra stigar, vilket är precis det som vi vill att hon skall göra. Norah blev orolig, vis av erfarenheterna vi har från katterna, men vi förklarade att Axi inte har någon sådan drift att liksom dra för att komma tillbaka om åtta veckor eller så.

En timme var vi ute och gick (halkade - hasade - trippade - föll - fifan för det här isföret...) och Axi har i princip vilat efter det. Hon har haft något snack med brasan och jobbat litet med ett tuggben men annars tagit det mycket lugnt. :-)

Väl hemma dukade vi fram fika och såg sista avsnittet av "Allt för Sverige" med barnen. De fick se det näst sista också för någon dag sedan och tyckte genast att det var jättebra! Fattar inte varför vi inte kom på det tidigare. Det är ju genialiskt juh - Sveriges historia, seder och bruk, serverade på ett lättsamt sätt av Anders Lundin som jag gillar skarpt. Och så tävlingsmomentet, de ofta till tårar rörda amerikanerna (mamman är väldigt lättrörd här också) och så upplösningen med släktåterföreningen. Nästa år skall vi se det med barnen!

Sista dagen och avfärd.

Den här kvällen.

Idag kom mamma till oss igen. <3 Vi var rätt uppställda, då G planerat aktiviteter med några kollegor trots att det är han som har ledig dag idag för att vara med barnen. Jag har passat på att arbeta tre hela dagar nu, möjligen till min arbetsgivares förtjusning.

Spännande med automaten. :-)

G har tillbringat en lååång lunch på skjutbanan. De är flera skyttar på jobbet, plus en vapensmed (!), så de har roat sig kungligt tror jag. Förstås jättebra att vara sociala på det sättet ibland.

För att ytterligare komplicera logistiken, så hade jag planerat in barnens tredje och sista injektion med vaccin mot hepatit A och B idag. Pappa ryckte ut och var här med Axi, medan jag tog mamma och alla barnen i mammas bil till jobbet. Efter injektionen vill man hålla koll på eventuella akuta reaktioner i 20-30 minuter, så de tillbringade vi i vårt personalrum. Det dracks choklad och kaffe och eftersom jag jobbar på stället, fick barnen välja sig mer än en sak var för att de varit extremt koola vid injektionen. <3 David fick också välja! Sedan promenerade de hem, så de har fått en ordentlig promenad idag.

De här djuren fick följa med hem.

G fortsätter att vara social ikväll, nu med ett par medlemmar ur den gamla hamnstyrelsen. Så han drog för en stund sedan, skjutsad av mamma som minsann också är ute och socialiserar sig! Hon bad att få ledigt ikväll, då Överkalix PRO-förening besöker Tunas PRO och där blir det motionsdans. Mamma strålar ihop med bästisen hemifrån.

Det är dem båda så väl unt! Jag känner också tydligt att jag är grymt nöjd med att få vara hemma. Tvättmaskinen går, Norah är i sitt rum och pysslar, Ruben och David hänger i spelsoffan med Minecraft och jag hör dem resonera oupphörligt. Intet en irriterad ton dem emellan! Axi sover och jag s l a p p n a r av... :-)

När barnen lagt sig ikväll, tycker jag att jag känner mig värd litet Ben & Jerry's. Så det så.

Nya ridpryttlar.

Mina stövlar som jag varit så nöjd med, sjunger på sista versen. Dragkedjorna som redan är bytta en gång, har varit litet besvärliga att stänga en tid. I förra veckan upptäckte jag att det är hål i en av stövlarna! Där till vänster på vänstra skon, i böjvecket. Hmm...

Sedan jag fann hålet, har jag snabbt rekat runt på stan och tyvärr bara blivit nedslagen. Jag har tidigare suktat efter de där vackra stövlarna med snörning på vristen, men nu när jag rider western och klafsar i leriga hagar, så tycker jag inte längre att de passar. Boots vore det enda rätta, men riktigt så tokig är jag inte heller. ;-) Mina rustika men ändå tajta stövlar har varit jättebra.

Stövlarna här ovan är de som så att säga kommer närmast de jag har, för själva modellen finns såklart inte kvar. Men Granngården, som är en av två återförsäljare av märket här i stan, för inte den här modellen. De för hela - håll i er nu - t v å modeller... Men om jag mäter alla olika delar av mitt underben och provar skostorlek och så vidare hos dem, så kan de nog visst ta hem ett par åt mig. Och då vill det ju till att jag kan ha dem. 8-]

Här ovan är chapsen som jag köpt idag, från konkurrenten. Ett par lösa läderskaft helt enkelt. De skall jag testa till mina låga ridskor som jag haft i några år nu. Jag har aldrig vare sig ägt eller prova att rida i chaps förut. Hmm... Hur var'e syrran - har du erbjudit mig att låna ett par fransade rackare från Oz? :-) Jag skall försöka komma mig till den andra återförsäljaren av märket som mina stövlar är av och se om de möjligen har hemma stöveln jag inbillar mig att jag vill ha. Men som jag gärna provar innan köp.

Fick med mig en softshelljacka också som var på rea. Insåg att den varma jacka jag rider i nu, är litet väl varm och bylsig.

Vi har inte haft sådan tur med vädret den här terminen som vi brukar ha, så nu köpte jag de här också - regnchaps. Otroligt finurliga täcker de lårens ovansida och knäna - de delar som är absolut mest utsatta under en vanlig ridlektion ute i regnigt väder.

Kort vecka.

Full fart, upp och ned...

... och mamman med hjärtat i halsgropen. Har svårt att njuta av deras framfart, när jag bara ser söndrade knän och ansikten framför mig. <3

Så Ruben var ordentligt uppvärmd inför judon. :-D

Norah och jag tog ett litet fika - jag en chokladboll dagen till ära och Norah en Piggelin.

Som den effektiva förälder jag (ibland) är, hade vi Norahs läxa med oss, så den blev också gjord.

Känns allt litet stort att Ruben skall gradera i judon! Jag rider tyvärr och kommer inte att stå över det, men vi kanske kan fresta morfarn att komma istället?