Känslor.

Det här är ett konstverk som klev rakt in i mitt hjärta. Det är maken till en före detta kollega till mig som målat denna. Han ställer ut på Liljevalchs vårsalong, viket är imponerande i sig.

Det är alltså en akvarell, som föreställer hans mammas sista dagboksanteckning, som hon satt och skrev då hon fick en stroke som sedan ändade hennes liv.

Som sjuksköterska kan jag känna mig nästan perverst fascinerad av ett rätt unikt dokument, som visar hur en människas hjärna kan fungera under de sista medvetna minutrarna av ett långt liv (mamman var 91 år gammal).

Som människa känner jag sorg och kärlek, trots att jag inte har någon som helst anknytning till människan som skrev orden. Orden som tar slut då livet tar slut.

Tunnel nummer tre.

Igår försökte jag raska mig litet och få i barnen lunch då jag kom hem. Vi hade tingat bilen, så G hade fått lov att cykla till jobbet på morgonen. Det som hägrade för mig var ett besök på handelsträdgården i Rutvik. Jag tänkte mig ett eftermiddagsfika där också.

 Så hade jag råkat se att det var invigning av ännu en dekorerad gångtunnel. Några ungdomar har haft som sommarjobb att pynta en gångtunnel på Tuna. Tema den här gången var superhjältar. Jag beslöt mig för att ta barnen och mig dit.

Men så var det ju en till invigning - Team Sportia vevade igång en helt ny avdelning med jakt- och fiskeprylar. Ja, vi var ju tvungna att besöka den invigningen med.

Så först åkte barnen och jag och hade kul i gångtunneln. Vi såg tyvärr invigningsfikat stega iväg då vi anlände, men fick istället vara ensamma i tunneln och kunde därmed spexa så mycket vi ville! Därifrån åkte vi till G och så drog vi till Team Sportia. Där investerade G i riktiga jaktkläder. Det var honom väl unt efter att ha rumlat runt i skogarna i gamla militärkläder i alla tider - kläder som blir fuktiga och tunga. Nu har han snajsiga, jättemjuka Goretex-kläder som är dekorerade med grönska och höstlöv. Skitsnygga!

Så raka spåret till trädgården, där jag fyndade en pion för halva priset samt två fina funkior. Vi fick oss jättegott fika på Café Bygård därefter och som grädde på moset hann jag in på Blomsterlandet där jag köpte fem perenner till, vilka jag inte minns namnen på just nu. Nu gäller det bara att få hem jord till nya rabatten och så gräva ned blomstren, så de får börja komma sig till rätta innan kyla och vinter kommer.

Koll.

Jag gillar den här mannen. Han heter Andy Scott och jag vet i princip inget om honom, men jag kan se på hans konst att han gillar - mest troligt älskar - hästar och han ser dem och förstår dem. Sådana människor är bra. Och vilken konst! Vilka dimensioner! Kan ju få vara ett litet delmål i livet, att någon gång få lägga ögonen på ett av hans verk och allra, allra helst en av hästarna. Lyllo de människor som har ett av av hans konstverk i sin livsmiljö!

The Heavy Horse.

The Cob.

Handens sketcher mellan hjärnan och konstverket. Helt fantastiskt! Tänk att ha de visionerna och den förmågan.

Riktigt S T O R konst. :)

Konstnären, modellen och verket.

Här är en bildgoogling på Andy Scotts hästskulpturer. Han gör andra figurer också, oftast människor som ser jättefina ut de med, men äsch - orkar inte titta på dem. ;)

Bilderna i mitt inlägg har jag lånat kors och tvärs från webben - jag hoppas att ingen biter skrivfingrarna av mig, då jag bara vill hylla en konstnär och få någon till att upptäcka honom. :)

Investeringar.

Haft några små ärenden att göra sedan en tid. Mamma hade också ett par ärenden. Hade kort dag på jobbet och allt sammantaget ledde till att vi drog på stan allihopa. Norah, som blev förkyld igår, men verkat feberfri idag, fick följa, liksom Ruben.

För någon dryg vecka sedan lade jag undan ett blad av konstnären Karl Mårtens. Det är en skata som är avbildad och jag har suktat efter någon av hans skator sedan länge. Jag nämnde det för G och han hade inget att invända, inte som han lät mig höra i alla fall. Jag bestämde mig och stegade in på Lindbergs i avsikt att köpa bladet i alla fall.




Jag hade tänkt vänta litet med att rama det, bara för att fördela utgiften litet. Nu blev det inte så. Passepartout, ram, glas och hur det skall monteras är klart. Betalning och leverans sker i början av oktober. Blir fint!

Jag gjorde en till investering också, en liten en. Olikt mig nuförtiden impulsköpte jag mig en klocka. Alltså, jag har aldrig brukat impulsköpa klockor, men det hände i mina yngre dagar att jag impulshandlade. Punkt. :D

Jag såg en sådan här klocka på en person och fick veta att de reades på Ur & Penn. Ingen finklocka direkt, utan jag ser den mera som ett smycke som också visar tiden. Den är jättesnygg, mörkt brunbronsig, stel, i metall och med varmt orangea markeringar. Yay! :)

Hög tid.

Jag och barnen rensar i deras rum. Det går sakta. Jag har PMS och känner mig otroligt seg och barnen hittar så mycket de bara måste leka med. De leker alldeles för litet nu - inte alls deras fel, utan vårt. Får de spela, så faller all annan lek. Känns jätteskönt att de dock hänfaller till lek tämligen odramatiskt, när vi sätter stopp för spelandet.

Norah håller på att bli så stor! Det känns fantastiskt att vår lilla bebis bara rusar iväg och hennes person blir tydligare och tydligare. Hon har frikostigt slängt saker idag och gått med på att slänga annat, men jag har varit tvungen att dokumentera en del av dem. De är så läckra och blir härliga tidsdokument!

Vi tvättar mjukisarna. Fyllde maskinen med "vita" mjukisar. Norah hade fått förbereda sig några dagar och var beredd på en natt utan Tiger. <3

Nytvättad, torkad, uppfluffad och med påbättrade svarta linjer, strax innan Tiger återfördes till sin sovande lilla matte.

Medan jag klippte Ruben igår, passade Norah på att pynta sig. :)

Ett litet hus som Norah konstruerat från en godisburk. En pytteval har bott där, därav "V":et ovanför dörren. Och observera att den lilla uteplatsen har en liten grindöppning.

Norah gjorde en skattjakt idag åt Ruben. Den här lappen satt vid målgången (vår kyl/frys här i köket). Det vankades glass!

Kan nog bara kommentera att denna förmodligen blev till omkring påsk. :D

Fantastisk bild med text som lär oss litet mer om Norahs favoritmjukis Tiger. <3

Tipsade lilltjejen om att göra en förteckning över de gånger hon hade (kvar) att ta sin medicin, för att kunna bocka av vartefter. Psykologin här var naturligtvis att Norah skulle se att det faktiskt blev färre och färre doser kvar att ta. I måndagsmorse tog hon sista dosen och hon får nog anses vara frisk som en nötkärna nu.

Har hittills dragit oss för att ge barnen betalt för att de utför något här hemma. Men häromsistens hände det. Det var mitt fel! G ville de skulle plocka kottar (vi har några tallar på gården) och de blev lovade 25 öre per kotte. Norah är mer fokuserad än Ruben och rafsade ihop en imponerande mängd kottar. De visste båda att fyra kottar genererade en krona. Norah drog in närmare hundra kronor, Ruben ganska precis hälften. Så hjälpte mormor dem på slutet, så det blev några kronor till på båda barnen.

Vad gör man inte?

Laddar för att städa toa. Uppladdningen blir ett stort glas vatten och några bilder här hemifrån från den senaste tiden. :)

Snyggt på Hertsö torg.

Utlandsinsprerat - en cembratall utanför G's jobb.

Sorterar de nya gogo'sarna. :)

En stor gul och en liten fläckig.

Norah ville prova lapp idag. :)

Konst.

Så har det hänt igen då. Jag har stött på konst som jag känner mig fattigare av att inte leva med. Vill ha!

Så här var det att häromsistens på sportlovet i huvudstaden, sprang vi på de här fåglarna i den trevliga konsthantverksbutiken i ett hörn på Drottninggatan. De talade till mig med en gång! :) Enligt butikspersonalen var varje fågel unik och tyvärr men givetvis kostade pippifåglarna någon till flera modiga tusenlappar per styck och är följdaktligen inte något man bara impulsköper sådär. Men jag övervägde febrigt under några minuter ett inköp.

Den som är skyldig till de här fina fåglarna heter Ritva Karlsson. Hon är en keramiker från Finland, drygt 60 år gammal och har bott i Sverige i snart 50 år. Två, tre av de här fåglarna får stå på min önskelista för investeringar i framtiden. :)

Rörligt.

Jag hoppades att någon skulle lägga ut det här på YouTube.com. :) Så - varsågoda!

Stad i ljus.

I måndags överraskade G och jag oss själva med att dra ut med barnen på utflykt. Vi ville se Luleå i nytt ljus. :)

Vi har det ruggigt mörkt och fuktigt här nu och ikväll har det regnat ordentligt, så den här ljussättningen är ju jätterolig. De som känner mig, förstår exakt hur irriterad och frustrerad jag blev, när kamerabatterierna behagade ta slut väldigt tidigt under turen runt alla ljus. *morra*

I länken ovan finns alla belysta objekt beskrivna. I Hermelinsparken till exempel, satt ett par väldigt suggestiva ljusskapelser i varsina träd. De glödande varmgula inbjudande formerna här nedan finns intill muséet och de inbjöd till lek. :) Parkeringshuset ovan är det bakom Shopping.

Oslagbart läckrast var ljusshowen som spelas upp på hela muséets framsida. Den är riktigt läcker! Ljusspelet ackompanjeras av ljud och hjärnan åker villigt med. :)

Det var jättekul att åka ut med barnen så där. Vi gör så gott som aldrig något utanför hemmet på vardagkvällarna av naturliga skäl - barnen måste i säng. Men det upplysta Luleå var för frestande för att missas. :)

På plats.

Till förra julen skickade jag efter handgjorda tvålar från en tjej i USA (länk till sajten). Hon gör alla sina tvålar själv, för hand och de är ofta miljö- och veganvänliga (det sista inte viktigt för mig, men för många andra). Jätteläckert och tvålarna är underbara! Jag har förstås sparat litet på de här tvålarna, medan några gick som presenter. :)

Just den här tvålen är ju helt makalös! För ett gammalt Star Wars-fan går den utanpå det mesta. :) Den scenen då Han Solo blev infrusen i carbonite (översätts ej; påhittad legering i Star Wars) precis i slutet av den femte filmen om Star Wars - The Empire Strikes Back höll på att riktigt ta knäcken på mig. ;) Leia hade precis berättat att hon älskade honom, som jag förstås förstod långt före hon själv gjorde det och så frös skurkarna in honom för leverans till en annan jätteskurk. :) Året var 1980 och jag var blott fjorton år gammal - o, mitt hjärta överlevde nästan inte. :) Harrison Ford blev med alla sina filmhjältar en inte så hemlig kärlek, även om åren nu börjar ta ut sin rätt för både min kärlek och Mr Ford. ;)

Finurligt nog är just vår tvål "frusen" precis på Norahs födelsedag ifjol. :)

Och så här till hösten och så småningom Halloween, tyckte jag det passade bra att börja njuta av den. :)

 Min son, min lilla prinskorv, har sedan unga år ibland fyrat av litet sneda leenden som alltid får mig att tänka på Harrison. Litet lustigt bara det. ;)

Kreativitet.

Norah gjorde snabbt en älg i sanden, helt enligt modell från älgar gjorda i papper av småkusinerna. Avtryck av hennes fot och händerna. Så himla koolt!

Moddad. :)

De jättefina pappersälgarna hänger hos mormor på kylskåpet och sanden på bilderna ligger på Skvalpens stränder. Alla - alla - människor borde få besöka själens paradis på Skvalpen. :)

Jämföra.

Sidobord som jag tycker är jätteläckert. Både funkis och koolt, men för dyrt med 5580 SEK på Inreda. Från House Doctor.

Konstverk - skulptur? möbel? - på Museum of Modern Art, NYC. Sannolikt obetalbart, jag kom inte ihåg att titta efter prislappen. ;)

Tänker mycket på det här nu.

Tatueringar. :) Länken går till en bild som John, en av tatuerarna på The North Tattoos i Luleå har gjort. Plötsligt känner jag för att sätta barnens namn någonstans på min kropp.

De är för evigt mina barn. Den tatueringen skulle aldrig bli nödvändig att ångra. :*

Men så vill jag ha en häst också. Eller två karpar - som i fiskarnas tecken ni vet. :) Eller en ros. En pion?

Jag skall ha en tatuering. :)

Sådant man ramlar över.

Alla vi som ritar ibland, blir matta av fascination och beundran då vi ser det här. Kanske blir nästan alla litet matta av beundran då de ser det här. Så - luta er tillbaka och njut en stund. :)