Sjukt.

Bilden lånad från www.photonesta.com

Otroligt så länge det går att intala sig att man bara är trött och extra allergisk. Jag och barnen har varit "sub"-förkylda (det vill säga bara litet förkylda, långt ifrån så illa att vi behövt stanna hemma från skola/jobb) sedan en dryg vecka. Jag vet att jag tänkte "skit också..." när barnen simultant började snora i förra veckan och vi hade planerat att mamma skulle komma till helgen. Hon som nyss genomlevt en av sina saftiga förkylningar som spänt över två veckors tid typ.

Javäl, vi blev ju inte mer förkylda än så. Jag nattsuddade seriöst under helgen, men steg upp i vanlig tid ändå. Barnen fick nattsudda också och vaknade alldeles för tidigt. Summa summarum en klase trötta familjemedlemmar på söndag kväll. G var ganska fräsch efter sin fjälltur.

Jag gick till jobbet på måndag. Jag red på kvällen. Men jag kände mig så otroligt tung i kroppen och snorade oupphörligt. Var till slut tvungen att lyssna litet inåt och inse att jag nog var förkyld. Så igår stannade jag hemma från jobbet. Idag med. Och visst är jag förkyld. Inte bara trött och allergisk. Hittills har jag bara snorat och haft huvudvärk (den har jag haft sedan i söndags). Idag har jag börjat hosta litet, med betoning på litet.

Så nu har jag haft en riktigt hyfsad stund framför datorn. Ren lyx. Jag har studerat ett livsviktigt ämne en liten stund och jag har skrivit mitt livs längsta inlägg på FB (tänkte sedan att det borde ha skrivits här, men men...). Regnet öser ned och skall fortsätta att göra det till tidig kväll. Temperaturen har spottat upp sig till hela 5,7 grader, trots regnet, så det finns väl hopp om vår vad det lider. Ser just att det finns potential till riktigt gott väder när vi dimper ned hos syrran i nästa vecka! :-)

Nu skall jag ta mig te och en macka. Filtallriken åt jag imorse med resten av familjen. Och så skall jag slå på tv:n. Fast vad tusan skall jag se för något? :-)

Till slut blev det fredag.

Ruben hade fortsatt ont i magen imorse, även om det var bättre. Fortfarande ingen feber. Jag fick ju lov att fundera och fundera medan jag iakttog honom (är tyvärr så misstänksam/rädd att han överdriver eller än värre fejkar), för att komma fram till det minst felaktiga beslutet. Och samtidigt språka med Norah om allt rörande frissabesöket idag och detaljerna kring kalaset hos Moa ikväll. För att inte tala om att spränga in litet sista-minuten-läxförhör också.

Norah knallade iväg till skolan, medan jag rafsade av det värsta från en stökig diskbänk (gud så jag önskar att jag var som syrran, som alltid röjer bänken innan hon går och sover). Mitt i allt där jag sprang fram och tillbaka i huset, fick jag syn på Axi med sitt senaste offer i munnen.

Sprillernya Disney Infinity-figuren från igår, Nick Wilde, låg mellan framfötterna på taxen, båda öronen ordentligt avtuggade. Jag höll på att falla i gråt (jag gillar de där figurerna väldigt mycket) och taxfan var rätt billig där och då... :-/ Ruben hade suttit på golvet och antagligen hållit i figuren och sedan lämnat den där. Ruben fick sig en liten avhyvling också. Jag hoppas att han lär sig, blir mer uppmärksam, någon gång.

Axi har gnagt sönder rätt många små leksaker nu. Det är inte kul.

Moas pappa arbetar på reklambyrå och då dyker den koolaste kalasinbjudan hittills upp!

När jag varit en stund på jobbet, hade jag skakat av mig morgonen hemma. Arbetsdagen blixtrade förbi, med både väldigt roliga möten och ett rätt så svårt ett. Och så var det dags att flexa ut och dra till stan med Norah!

Norah blev så fin!! Får lov att återkomma med det färdiga resultatet senare.

Vi hade det mysigt den stund vi fick ihop. Vi marscherade genom H&M och Norah hittade sina examenskläder helt oförhappandes. Så då var det klart. Redan. Ruben fick nya mjukisshorts (ja, redan) och en jättesnygg t-shirt. Själv norpade jag två nya nagellack!

Överlät åt Norah att slå in sina presenter till Moa. Vilken tur att jag gjorde det!

Vi har köpt en fast bur till Axi att ha i bilen. Det blev till att montera den direkt. :-)

Farbror J har kommit och imorgon drar han, G och mest troligt Axi till Hindersön med sikte på Brändöskär och färdigställande av karet till sjöbodan. Föret ute på isarna går det bara utför med och jag känner mig inte angelägen att följa med ut, särskilt som jag ändå inte skulle få träffa G.

Istället siktar jag på en tur till Boden! Har planer på att besöka ett par butiker som jag är nyfiken på (inredning, leksaker) samt ett gott fika. Barnen hänkar med mig!

Grattis i en plåtask...

... och priset till klantigaste föräldrarna går till oss. :-/

Imorse klagade Ruben på att han hade ont i nacken. Jag viftade bort det med en torr påminnelse om att han brukar få ont i nacken då vi åkt slalom. Barnens stundtals hopkrupna åkställning gör att de måste vricka nacken ganska kraftigt uppåt för att se framåt överhuvudtaget.

Något ringde dock i bakhuvudet, då han inte alls klagade över ont i nacken då de gick slalomskolan i februari. Den tanken fick bara blåsa vidare tyvärr. Han hade så pass ont ändå, att han fick paracetamol under förmiddagen. Så småningom jagade vi honom ur huset till en kompis (Ruben vill helst att kompisarna skall komma till honom), där han blev kvar till sen middagstid.

Han och Norah hann spela en stund innan vi fick hem maten och när vi skulle till att äta hade Ruben tid att känna efter och berättade att han kände sig varm. Han kändes varm, men jag tänkte att det var "spelvärme". Tempade honom, fortfarande utan att koppla ihop nackstelheten med något annat.

38,9 grader. Joråsåatt... Och nackstel. I med nästa dos paracetamol, som två timmar senare hade lyckats pressa ned temperaturen till 38,6 grader, det vill säga i princip ingenting. Han kunde äta och riktigt hyfsat, men ont i nacken hade han och har. Ruben sover i vår säng nu, G i hans. Vi tog just av pyjamasbyxorna och nu känns han litet svalare. Vatten fick han också.

Fy tusan också. Jag hoppas att nackstelheten bara är ett släktdrag - G blir nästan alltid styv i nacken när han blir förkyld, i princip hans första symtom. Lilla hjärtat! Nu skall jag också krypa ned och lyssna till min pojkes andetag. <3

Nattliga besök.

Upptäckte imorse när jag var ute med Axi att vi haft besök av älg(ar) under natten. Jag har inte kunnat se att de ätit upp något! Vi har ju haft älg på tomten förr, men det var ju länge sedan. Litet mäktigt ändå att tänka att de knallat förbi medan vi låg och sov. :-)

Ser ni Axi där hon sitter på tomtgränsen, mitt i spåret? :-D

Imorgon skall vårt hjärta, modiga Norah, dra två mjölktänder. De första två. Senare skall två till dras. Symmetriskt förstås, hörntand och närmaste lilla tuggtand på respektive sida i överkäken. Detta för att bereda väg för de två permanenta hörntänderna som har tagit litet tid på sig att komma ned.

Den ena ligger rätt i sin kanal och har försiktigt börjat anträda sin bana nedåt. Den andra ligger högt uppe i käken och pekar dessutom litet i riktning mot roten på den permanenta framtanden intill, vilket inte är bra.

Vi har försökt förbereda Norah så bra det bara går, rätt så detaljerat. Hon är ju otroligt tuff och härdig i de här sammanhangen, så det gäller att pejla henne väl. Hon är inte den som klagar när det är på allvar liksom. Hon somnade trygg och lugn (vi pratade inte om tänderna precis vid läggdags) och där känner jag att vi lyckats väl. Själv var jag sjuk av nervositet inför det enklaste lilla tandläkarbesök till jag blev vuxen och bytte till min nuvarande tandläkare. Halleluja!

Morgonpromenad.

Det var ju för det här jag ville att vi skulle skaffa hund! Jag skulle givetvis inte ha varit på promenad på morgnarna om jag inte haft Axi som tvingar mig ut.

Sötnos!

Alltså - nu värmer den igen!

Morfarns bil, resolut parkerad för att vi skall rymmas på infarten (och bildbevis på att den fick följa med upp från ön).

Jag gillar den här gatan. Eller namnet på gatan. Jag gillar tanken på att det en gång löpte en rågång förmodligen någonstans nära gatan och i dess sträckning. 

Sötnosen är inte fullt så söt när hon hittar på bus med grejor här i huset. Hmm...

Den här kvällen.

Idag kom mamma till oss igen. <3 Vi var rätt uppställda, då G planerat aktiviteter med några kollegor trots att det är han som har ledig dag idag för att vara med barnen. Jag har passat på att arbeta tre hela dagar nu, möjligen till min arbetsgivares förtjusning.

Spännande med automaten. :-)

G har tillbringat en lååång lunch på skjutbanan. De är flera skyttar på jobbet, plus en vapensmed (!), så de har roat sig kungligt tror jag. Förstås jättebra att vara sociala på det sättet ibland.

För att ytterligare komplicera logistiken, så hade jag planerat in barnens tredje och sista injektion med vaccin mot hepatit A och B idag. Pappa ryckte ut och var här med Axi, medan jag tog mamma och alla barnen i mammas bil till jobbet. Efter injektionen vill man hålla koll på eventuella akuta reaktioner i 20-30 minuter, så de tillbringade vi i vårt personalrum. Det dracks choklad och kaffe och eftersom jag jobbar på stället, fick barnen välja sig mer än en sak var för att de varit extremt koola vid injektionen. <3 David fick också välja! Sedan promenerade de hem, så de har fått en ordentlig promenad idag.

De här djuren fick följa med hem.

G fortsätter att vara social ikväll, nu med ett par medlemmar ur den gamla hamnstyrelsen. Så han drog för en stund sedan, skjutsad av mamma som minsann också är ute och socialiserar sig! Hon bad att få ledigt ikväll, då Överkalix PRO-förening besöker Tunas PRO och där blir det motionsdans. Mamma strålar ihop med bästisen hemifrån.

Det är dem båda så väl unt! Jag känner också tydligt att jag är grymt nöjd med att få vara hemma. Tvättmaskinen går, Norah är i sitt rum och pysslar, Ruben och David hänger i spelsoffan med Minecraft och jag hör dem resonera oupphörligt. Intet en irriterad ton dem emellan! Axi sover och jag s l a p p n a r av... :-)

När barnen lagt sig ikväll, tycker jag att jag känner mig värd litet Ben & Jerry's. Så det så.

Sjukt.

Igår kom själva förkylningen igång, efter veckans torrhostande. Snuva, inte den värsta, desto värre med huvudvärken och så började det äntligen komma upp något ur lungorna när jag hostade. Samma status idag. Efter en värktablett kände jag mig otroligt lyft, så den landade uppenbarligen där den skulle. Effekten av den är förstås borta sedan länge och nu längtar jag svårt till sängen, där Ruben ligger och snusar.

Sixten kom och lade sig tätt bakom min rygg imorse och sov så gott där. <3

Det har varit så fint väder i princip oavbrutet sedan mitten av augusti. Första september föll temperaturen som en sten, men det gick bra det med. Sedan har den sakta knagglat sig uppåt igen och i skrivande stund är det overkliga 13,4 grader varmt ute. Norah och Tuva som båda gillar att vara lättklädda, var kaxigt ute i korta shorts idag. Ruben och jag körde långa mjukisar.

Jag har inte gjort många knop idag, nära nog inga. Jag har sett till att vi fått i oss något i matväg, det är allt (ja, jag har tvättat en maskin också). Vi åt sen frukost och tidig middag och däremellan tog vi oss en liten promenad till macken och köpte glass. Det var gott! Efter middagen tog vi bilen och åkte och handlade lördagsgodis. Tuva kör en 2-nätters och sover här inatt också.

Tack vare andra i jaktlaget och diverse sociala medier, vet jag att de skjutit fyra älgar idag. G har jag nämligen bara fått ett par mycket korta livstecken ifrån. Vi får anta att han haft det snärjigt helt enkelt. ;-)

Tänder och jakt.

Idag var det så dags för Ruben att göra samma specialröntgen som Norah fick göra i början av sommaren. Norahs tandläkare ville kolla att hennes permanenta tänder låg på rad och väntade på att få titta ut, åtminstone delvis för att hon då bara hade tappat åtta tänder (de fyra små mitt fram, uppe och nere) och för att hennes hörntänder som borde vara på gång att släppa, satt som berget.

Var mer beredd med kameran den här gången och klev in och tittade över Rubens axel medan sköterskan höll på att ställa in maskinen. Frågade artigt om jag fick fota innan och det fick jag visst det och sedan stack hon in huvudet i bilden. Knas! Maskade bort henne med en lämplig döskalle. ;-)

Vi fick lugnande besked efter Norahs röntgen och sedan dess har ju minsann en av hörntänderna lossnat. Norah bröt ganska kallblodigt lös den ur munnen när den vickat och retat henne nog länge. Ruben hade nyligt tappat sin första hörntand och vid jämförelse hade Norahs tand en seriöst kraftig och lång rot jämfört med Rubens.

Tack vare att Norah var tidigare, kunde jag ju preppa Ruben i detalj innan besöket. Det är värdefullt. Undersökningen gick som en dans och så tipsade sköterskan om att fota röntgenbilden också. Finurlig person det där! Vi stod och tittade på den ordentligt Ruben och jag. Han tyckte den var jättekool och litet läskig, med skelett och allt. Ruben fick ju göra den här undersökningen för att en av hans permanenta tuggtänder längst bak i överkäken lyckats brotta lös en mjölktand på sin väg ned/ut i munhålan. En mjölktand som inte skulle ha släppt på länge än.

Vis av G's historia som barn, med tänder som drogs och vandrade hit och dit, förde jag på tal frågan om hur Rubens tänder kunde tänkas göra nu då. Med en stor lucka i överkäken efter den för tidigt tappade tuggtanden, som kanske inte täpps till så snabbt då av sin permanenta ersättare. Frågan var relevant och så fick vi remiss på den här röntgen. Så då får vi se. Men Ruben påstår att han känner den nya tanden redan. Och det måste väl vara bra antar jag. Då skall väl ändå inte tänderna hinna börja vandra så mycket i käken.

G åkte ut tidigt efter lunch idag, i skamligt fint väder. En veckas älgjakt med mycket umgänge och mycket [skit-]prat är han absolut värd! Radar hakade på, som vi planerat, för en veckas semester med ett par, tre råttor om dagen. Jag önskar G all lycka med jakten och kanske ser vi honom på en blixtvisit under veckan, eller så i näst bästa fall om en vecka.

De här små luftbubblorna som skickas fram under båten av propellrarna när G lägger i backen - de är så vackra! Nya motorn är så tyst också, så man hör rasslet av dem där de porlar just under ytan. [Need. Better. Camera.]

En bra början.

Jag gick ut på långpromenad idag efter te och macka. Jag var litet ivrig, för jag skulle prova att lyssna på en bok medan jag gick. Jag kollade in kategorier på Storytel och bestämde mig ganska omgående för en biografi. Det fick bli "En blomma i Afrikas öken" som jag var sugen på att läsa då den kom ut. Den kom tydligen ut 1999 på svenska och då blev jag färdig sjuksköterska. Sedan dess har jag blivit barnmorska och träffar nu då och då de här kvinnorna från Somalia.

Aldrig har det gått så fort att gå till Skagsudden! Sedan var det så mycket action längs vägen också, vilket inte direkt fick promenden att gå saktare (i hjärnan - alltså, så mycket distraktion). Det är mycket renar ute i skärgården just nu och så även här på ön. Så när jag plötsligt hörde en koskälla blev jag inte förvånad.

Litet förvånad blev jag dock, när en liten skara på fem renar kom galopperande i full fart runt en kurva. Jag vet ju inte vad de sprang ifrån, eller till. Kanske dags att lämna ön? :-)

Så här ser det ut överallt i vinter. Den myckna snön som sedan i blidan blivit jättetung, har tyngt ned träden till marken.

Blir roliga formationer också.

Ruben passade på att beställa småplättar till lunch av farmor. Norah var ju på Moas och Linneas kalas idag och sov hos Moa från igår. G hämtade Norah efter kalaset och nu ligger hon och snusar i våningssängen med Ruben här på ön.

Årets första.

Känner mig exakt så här, oroväckande ofta. :-D

Den här filmen skall vi se på bio med barnen.

Kan konstatera att 2014 blev mitt tredje mest produktiva bloggår och det känns riktigt bra!

Hujja. Burr. Usch.

Hade tänkt gå på jobbet, sista dagen i veckan. Hostar dock lika frekvent som tidigare och är trött till tusen. Allt som allt var det redan ganska ordnat på arbetet för att jag inte skulle dyka upp och den kollegiala träffen i eftermiddag kändes för krävande. Uppskattar verkligen våra träffar, men idag skulle vi in till stan och äta tillsammans innan vi skulle till ungdomsmottagningen på studiebesök. Supertrevligt och intressant upplägg, som alltid, men för jobbigt idag.

Istället skall jag packa Norahs lilla övernattningsväska, då hon flyr fältet (hoppar över Rubens barnkalas imorgon) och skall sova hos Tuva ikväll efter ridningen.

Jag erkänner - nu lyssnar jag på julmusiken igen! Två favoritband har släppt varsin julskiva och de rullar friskt på Spotify sedan igår. Båda är a cappella-band - ultrafavoriten "Home Free" och så "Pentatonix". Sweet!

Luleå precis just nu.

Just skiljts från mamma som styr norrut. Jag har hämtat upp bilen från Porsön, då G skall ut och äta med folk ikväll.

Solen har kämpat idag med att skina igenom luckorna i de tjocka molnen. Jag misstänkte att det kunde vara vackert i Södra Hamn och styrde förbi där på vägen till mataffären. Just den här bilden fångar Luleås essens tycker jag - hav, solglitter och vind. Och så kranen som blivit ett kärt signum för staden.

Barnen väntar hemma, jag skall hämta paketet med Rubens böcker och fylla på mjölkförrådet.

Jag har varit hemma hela veckan, feberfri, men jobbigt hostig. Hostade halva natten till igår, nästan inget inatt. Får dock regelbundet hostattacker dagtid, men behandlar med slemlösande.

Tänker mig att jag skall jobba igen imorrn. Fast i hemlighet önskar att jag fick vara hemma och sköta barnen och sådant man sköter i ett hem. Aldrig mera stress. Så fort det där arbetet blir oviktigt. Om man bara inte behövt pengarna.

Överraskades av att det var så blåsigt och var tvungen att kolla hur det stod till med vindarna.

Mamma lämnade efter sig en bit sommar liksom.

Vila i känslan.

Uppkrupen i soffan, skall strax klippa G.

Men först:

Uppfylld. Tillfreds. Rusig. Stilla. Lugn. Allt detta av häst. Knarrande läder. Tagel. Vackra ögon som följer mig. En mjuk mule som buffar på mig. Sporrar. Western. Sol på väg ned, som färgar molnens undersidor i alla rosa och brandgula nyanser. Ridning. Försöka få kroppen att följa hästens rörelser utan att störa. Förutse. Parera. Slappna av.

Lyckas.

Kärlek.

Har aldrig anat.

Galet! Inte visste jag att min väckare var en sådan rackare!
Tror bara Norah ser sådant. <3

Jag vab:bar hela dagen med Norah. Har ju faktiskt mitt eget öra att sköta om också. Vi har det jätteskönt! Jag följde Ruben till skolan och han var som en sol. Det är obeskrivligt skönt att slippa stressa med barnen på morgnarna. Och på kvällarna.

Klockan är slagen.

Vi har stannat i Töre för att få oss middag barnen och jag. Vi skulle äta hemma, men tiden funkar liksom inte riktigt.

Fin inredning i restaurangen, fina färger, till och med på utemöblerna. Och sol.

Norahs plättar serverades med blåbärssylt gjord på bär från Kalix. Jag fotade inte Rubens grillkorv. :)

Jag tog en förrätt, med avsikt att äta en macka senare på kvällen. Huvudrätterna är snäppet dyrare än på enkla resteuranger, så jag ville spara litet pengar. Jag tog i alla fall gratinerad chèvre med nattbakad tomat från Nikkala. Örtsallad, ringlad pepparhonung och rostade pinjenötter kompletterade smakerna. Det var chockerande gott och kändes hur exklusivt som helst. Tomaten var utomjordisk och har antagligen bakats så länge som det påstås. Den var som det ljuvligaste katrinplommon, fast en tomat - söt, seg, ljummen och jättegod. Till min bedrövelse hade de för hösten lyft bort den supergoda pulled pork som de haft på menyn tidigare. Får hoppas den kommer tillbaka senare.

Imorgon får Norah stanna hemma från skolan, då hon har friluftsdag = friidrott hela dagen. Jag skall boka om mina patienter på eftermiddagen, så att jag kan gå hem till Norah.

På ön har de skjutit tre vuxna djur idag och en kalv, summa 9+1. Finns ju potential att jakten blir klar imorrn. Skulle inte göra mig det minsta.

Paus i jakten och vovven tar igen sig.