Semester.

Semestern har börjat och jag nattsuddar såklart. Men nu får jag, för jag får sova på morgonen. Tänkte bara litet kort dela våra två andra boenden på USA-resan. Vi flyger från New York till Orlando och där har vi hyrt ett hus.

Efter några nätter där (sex tror jag) styr vi vår bil snett nedåt till Cape Coral på Floridas västkust, där vi har hyrt ett annat hus. Där blir vi sedan resten av tiden, till vi kör upp till Orlando igen för att anträda resan hemåt.

De här husen känns superlyxiga tycker jag! Vi hade kunnat vara fler i husen och de kostar rimligt omkring 1000 spänn per natt för oss fyra. Jag jämför alltid med vad det kostar att bo på vandrarhem i Sverige (200-300 kr/pers) och då är ju priset inte så tokigt.

Båda husen ligger i gated communities, där man alltså inte bara kan rulla in med bilen utan att kunna visa att man har rätt att vara där och det känns väl bra efter alla omständigheter. Vi ville ha pool såklart, så kan barnen roa sig i alla lägen. Poolerna är överbyggda, för att - vad? Skydda mot väder? Insekter? Krokodiler?!

Kolla gärna länkarna och se bilder på husen. Utanför poolen på nedre bilden, hänger en båt i en docka! Minsann, minsann. Vi har dock inte hyrt den, men om andan faller på så... :-)

Vi hyrde ju bil för att kunna röra på oss i Florida. Allt är ganska nära där, så från Orlando kan vi åka västerut en dryg timme, så är vi på någon fantastisk strand med vit sand. Det känns redan nu väldigt lockande att köra den där speciella vägen ut till Key West, men jag har hört att det visst kostar en del vägtullar att komma sig längre och längre ut. Måste ta reda på det.

Jag tror vi kommer att få en fantastisk resa! Jag fattar inte att vi skall åka. Det är större än jag kunnat drömma om. Och jag är innerligt glad att vi kan och att vi får dela trippen med våra underbara barn!

Hej och hå, nu börjar det åska. Tycker det är koolt, men också litet läskigt när jag sitter här ensam (alla andra sover såklart). Så - natta!

Hinner kanske inte med mer.

Ny favoritfilm.

Som vi har längtat efter "Zootopia"! Vi har sett trailern säkert tusen gånger (nåja...) och väntat. Nu har filmen gått ett bra tag och jag höll på att räkna ut den. På slutet när man flyttar filmerna till de minsta salongerna, vill jag inte slösa pengar på att se dem på bio. Men så blev det typ barnens bio i söndags och alla filmer gick för halva priset fram till klockan tre och filmen i fråga gick på näst största salongen, så då fanns det inga tvivel mera.

Vi bänkade oss med både godis och popcorn och njöt av filmen!

Jag vet inte om jag är särdeles barnslig eller vad det är, men jag älskar Disney och deras magi! <3 Och jag tror jag skrivit det förr, det om att dagens barnfilmer är så, så himla bra! Många detaljer, skämt och budskap är riktade direkt till den vuxna publiken. Temat och historien är alltid väldigt bra och genomtänkt i de stora filmerna - här är den lilla kaninen (tjej) från landet som vill göra karriär som polis. Jag svär, när hon kommer med tåget in till den stora staden, kände jag hur det kändes och ögonen tårades av hennes lycka och ambition. En sådan som hon har aldrig varit polis, men hon klarar utbildningen och blir placerad mitt i storstan. Stort, viktigt tema med att alla olika djur levde tillsammans i den stora staden.

Den nybakade polisen får en perfekt motvikt i koola räven, en underdog som lever litet vid sidan av samhället (kan man förresten bli litet småkär i en räv? ;-)). Filmen hade sina småläskiga ögonblick som särskilt Ruben var tvungen att bearbeta under dagen efter vi sett filmen. Längtar redan till vi får se den igen, på engelska.

Låten från filmmusiken som nog alla hört, har precis gjorts en cover på av Home Free, där man också får se den nye medlemmen. Håll till godo - först originalet, med snuttar ur filmen och sedan Home Free's version.

Ha haah hah haa!

Norah berättar mycket historier nu. Moa, hennes kompis, inspirerar och förser henne med material. Så ikväll vid middagen berättade Norah så här:

Det är två män som pratar med varandra. Den ene mannen sade till den andre:
-Vet du vad min tjej sade när jag friade till henne?
-Nä?
-Hur visste du det?!

Alla runt bordet skrattade gott åt det här skämtet, utom Ruben som klockrent fällde in ett "-Vaddå?".

Sifferövningar. Eller åtminstone årtal.

För 38 år sedan tog pappa mig med på den första Star Wars-filmen. Det var 1977 och jag var elva år gammal. Jag älskade filmen och älskar den än idag. Genom åren har vi sett om de existerande filmerna flera gånger och de sista två åren typ har vi sett alla filmerna igen, säkert ett par varv, med barnen.

Jag höll redan från början reda på att George Lucas planerade tre trilogier. Längtan var stor efter varje ny film. Lika stor var sorgen då Mr Lucas deklarerade att han inte skulle mäkta med att göra den tredje trilogin. Så hände något. Kanske var det Disney som hände. Och nu har den första filmen i den avslutande trilogin premiär i nästa vecka. :-) Genialt nog kommer den här omgången filmer rätt i kronologisk ordning och det är helt okej att Harrison Ford har åldrats. ;-)

Senast i början av denna vecka var åldersgränsen på filmen fortfarande satt till 15 år och hela familjen fick lov att inse att vi inte skulle få se den här filmen på bio. Det fanns ett litet halmstrå och det var att så länge en film inte är granskad, så sätts automagiskt åldersgränsen till 15 år. Inatt när jag inte kunde somna (hej hej syrran! <3), såg jag då att man tydligen äntligen granskat filmen och nu var åldersgränsen satt till rimliga 11 år.

Premiären är en onsdag och barnen går fortfarande i skolan då. Så tre dagar senare, på lördagen, går vi och ser filmen hela familjen. Laddade med 3D-glasögon och godis på jullovets första dag blir det åka av! Och då har Norah just fyllt elva år!

Eget arbete.

I helgen arbetad vi ganska effektivt G och jag. Ivern att få inreda gästrummet var seriöst stor. Så lördagkvällen efter barnen lagt sig, ägnades åt att montera sängen. Det var ett ganska gediget arbete och därefter var vi tvungna att gå och sova.

Familjesängen "Nils" från Mio. 120 cm nedtill och 90 upptill.

Under söndagen städade och tvättade jag, medan G slet med IKEA's platta paket. Vi varvade allt detta med att som vanligt serva barn i möjliga och omöjliga situationer samt sitta ned och äta litet då och då. Jag gjorde mig ärenden ned i källaren ideligen, för att få se hur allt växte fram och ge litet handräckning då och då.

Skrivbord, hurts och köksskåpar från bästaste IKEA förstås. Det ser litet tomt ut, men vänta bara så skall jag nog ha fyllt på det där illa kvickt. ;) En dator med seriös skärm skall så småningom landa där till vänster på skivan, där lampan nu står.

Jag är så nöjd!! Renoveringen i källaren är värd varenda jämra slant den kostat! Vi har fått det så fint!! I ett nafs tre fina rum med riktiga väggar, golv och tak, till skillnad från det sunkiga gamla som var förut. Helt ofattbart. Jag är lika lycklig som ett barn som just fått sitt första egna rum. <3

Det första som fick flytta in i mina nya skåp var mina rullar med mönstrad silvertejp.

En glimt av den vackra tapeten och en glimt även in i vår nya tvättstuga. Tvättställningen på golvet har jag lånat av mamma. Den skall ersättas av mest troligt en från taket hängande anordning. Jag är gammaldags på det sättet och vill fortfarande hänga en del tvätt att torka.

Sista rycket.

Så tar bygget fart igen, efter huvudmannens två lediga veckor. Allt var klart och vi väntade egentligen på några saker, så byggstoppet kunde inte ha varit bättre planerat.

Imorse svängde han förbi redan vid kvart över sju och ställde av det vi väntat på. Yay!

Och idag luktade det sommar för första gången när jag steg ut för att ta mig till jobbet.

Ideellt arbete.

I ganska många år har det varit krav att man skall ta arbetspass i kafeterian eller som de senare ridgrupperna på kvällarna får göra - ge hästarna kvällsfoder. Detta istället för att sälja lotter eller underkläder eller något annat elände.

Många år red jag i en av grupperna som fodrade, men pass i kafeterian har jag aldrig tagit på mig. Nu kläckte Barndomskamraten för en tid sedan idén att vi skulle ta ett sådant arbetspass en tisdag då vi ändå var i stallet.

Det har varit jättetrevligt. Tjejerna har haft hur kul och mysigt som helst! Litet skojigt var att två av Norahs klasskompisar också rider på tisdagar, men litet senare, så Norah och Tuva kunde kolla in deras lektion.

Vi ser alla fyra fram emot en till tisdag senare i februari. :-) Sedan har vi gjort de pass vi behöver göra.

Det är litet ler och långhalm över de här två. <3

Kafeterian i stallet är riktigt mysig! Doftljus, många fina ljushållare, massa mestadels hembakt fika och välförsedda kylar och skafferier. Som tjänstgörande får man ta sig ett eget fika också. :-) Hon som arbetar dagtid i kafeterian hade lagat mat, så det fanns köttfärssås och spagetti för den hugade och så hade hon förberett varma mackor som vi bara slängde i mackjärnet när de skulle ätas.

Finns märkligt nog hemma hos oss också. ;-)

Finns ju en liten men sprängfylld butik vägg-i-vägg med kafeterian, med de finaste saker för både häst och ryttare.

Bakar igen.

Sedan tidigare var det beställt Hulkengröna muffins till Rubens barnkalas. Bakning är ju inte min starka sida, men gröna muffins blev det, med en knuten Hulk-näve spritsad på i glasyr.

Besökte för första gången en jätteläcker köksbutik, eller köks- eller baktillbehörsbutik, som otroligt nog finns i fysisk form i Luleå. Den har funnits i några år och är rätt stor som webbutik också. "Lyckas med mat" är namnet. De hade så mycket muffinsformar att jag nästan blev yr!

Jag var där med Ruben efter vi hade varit till ögonmottagningen för en dryg vecka sedan. Det snurrade som sagt nästan i mitt huvud över allt läckert som fanns där. Med oss fick vi i alla fall en packe muffinsformar och karamellfärgerna som jag använt på sistone. Plus litet annat smått och gott!

Glömde initialt att färga smeten och fick en liten chock när jag insåg det. Hade tur som var kvar nog med smet för att färga in den och fylla upp muffinsformarna. Jag insåg att slutresultatet skulle bli precis så här, men det var ingen som opponerade sig. :)

En Hulk-näve i glasyr, enligt beskrivning i samma Robottidning som tårtan kom ifrån förra helgen. Och precis som då, så fixade Ruben inte smaken av glasyren (smaskig, av riktigt smör och florsocker). Jag spritsade inte på alla muffins av precis den orsaken.

Edward hade testat en "Black Widow"-kaka och Ruben hade tagit några tuggor av sin gröna muffin och så blev de som galna när de såg på varandra hur de såg ut. :D

Gjorde det enkelt för mig med kakorna - bakade inga (även om jag umgåtts med tanken), utan tog säsongens första pepparkakor och satte glasyren ("vanlig" glasyr, med florsocker, färg och vatten) på dem.

Marknadsdag.

Vi strosade runt hotellet och barnen lekte en kort stund i en liten men helt okej lekpark de hade där. Vi spanade in poolen, som är tillgänglig för allmänheten och vi måste nog provbada i den de här närmaste dagarna. B)

En liten nedfart till en ministrand intill. Barnen gick ut i älven till knäna och fick litet svalka. Vädret har varit helt ljuvligt - varmare än varmt.

Jättestora, bulliga, vita cumulus har förskönat himlen hela dagen. De gör sig hur bra som helst mot knallblå himmel och varm, varm sol. Till slut gled ett åskväder in, precis då vi for hem. Vi satt ute på mammas altan och njöt i värmen och kollade på det relativt milda åskvädret. Det drog förbi ganska snabbt och sedan blev det sol igen.

Nycklar.

De som känner oss vet att vi länge besvärats av att ha alldeles för få nycklar till huset. För flera år sedan vid det här laget, tappade G hela sin knippa med både hem- och jobbnycklar på. Han var på jobbresa i Tyskland, eventuellt på väg hem från Kina och passade samtidigt på att tappa en av alla sommarjackor han tappat genom åren.

Pappa har en nyckel och svärföräldrarna en. Kvar har vi haft min nyckel och en i reserv. Situationen har spetsats till i vinter då Norah börjat gå hem själv efter skolan och då behöver komma in i huset. Ett flertal gånger har jag, G och Norah alla funnit oss utelåsta, för att någon annan har nyckeln (jag är ju extremt snål om min nyckel - G och Norah har fått dela på reservnyckeln. Men så gjorde jag det där man inte får göra - bytte jacka). Till och med mamma har varit utelåst, då vi glömt att lämna nyckeln i den fina lilla nyckelgömman vi skaffat.

Min nya pimpade knippa. Nu med hästnyckel samt Harry Potters uggla Hedwig.

Sucka.

Känns som att jag skrivit om det förr, men vi har tvekat litet till att skaffa nya nycklar också, då det ibland är jättesvårt att låsa dörren med de två nycklar vi har. Skulle vi byta lås helt enkelt?

Så har jag snöat in på de där dekorerade nycklarna dessutom och tog mig plötsligt samman och kollade det med den lokala nyckelmakaren i stan. Han hade bara ämnen till de långa nycklarna som är aktuella idag. Vi har en kort liten nyckel.

Barnens nycklar. Utbudet var som sagt litet begränsat, men båda är mycket nöjda.

På vår bilsemester nu då, sprang jag på en nyckelmakare i Norrköping. Vi var på väg att äta lunch på ett ställe som visade sig vara en fullträff och genade genom ett köpcenter. Den här nyckelmannen hade minsann tre sorters ämnen, men vår korta variant fanns inte i så många olika mönster. Olikt mig själv slog jag till och så fick barnen och jag varsin dekorerad nyckel. Nyckelmannen kom från en annan del av världen och pratade småputtrigt med oss om det naturliga i att jag beställde och G fick betala, samt höjde förvånat på ögonbrynen när jag ville ha en häst på min nyckel. :D :D

För många år sedan köpte jag mig och G varsin nyckelring på Designtorget i Stockholm. Siffrorna representerade (gamla?) tunnelbanelinjer. Jag har haft 13 och G 14 - våra respektive födelsedagar. Fast varandras liksom. Ja, ni fattar. Tänkte att G kan få ta över den här nu. Min gamla nyckel och nyckelringen med hans egen födelsedag på. Har inte sett förrän nu hur sliten den blivit.

En dag på ön.

Idag var det så dags för Hindersödagen. Vädret har varit fortsatt fantastiskt med värme och lagom mycket fläkt för att man inte skall avlida. Jag var inte riktigt på humör för evenemanget, men humöret tog sig och då blev dagen förstås helt fin!

Mina killar. <3

Barnen och jag gick den sedvanliga tipsrundan och vi hade i slutänden besvärande få rätt. Men vi var lika glada för det. ;) Vi fikade hembakat och spänningen var stor när det senare skulle dras lotter. Hembygdsföreningen hade ordnat musikanter (en sades vara riksspelevink? :D), vilka gav en fin inramning till alltihopa. Fiskdammen med godispåsar på kroken var höjdpunkten för i alla fall barnen.

Kände mig glad och litet busig och tog en selfie på mig och Norah. Och plötsligt händer det - jag lyckas få en bild på mig själv, där jag faktiskt gillar hur jag ser ut. Jag ser ju riktigt glad och snäll ut på den bilden! Vi susar fram på vagnen bakom fyrhjulingen och det hoppar och skakar. Kanske är det de bästa förutsättningarna att fota mig på? ;)

På tipsrundan. Här fejkar barnen att de springer - de står blick stilla. :D

Här springer de!

I år hade föreningen hittat på att efter några få timmars paus fortsätta med pubafton inklusive mat. Efter diskussioner hade G och jag beslutat att inte gå - jag är ointresserad (läs: asocial) och barnen hade blivit uttråkade och velat hem efter en kvart eller så. Till vår lycka hade G's kusin T och hans familj beslutat att inte gå de heller, så vi tog våra respektive middagar och åt dem tillsammans. Deras barn och våra leker superbra ihop. Våra yngre barn ser upp till och beundrar sina stora tremänningar och studsmatta, allmänt bus och spel är det som sysselsätter dem mest.

Kusinerna.

Oavsett vad bilden ovan antyder, var faktiskt de här två ölen inte druckna då den togs.

Vi hade ju supertrevligt! Tydligen var pubaftonen inne i byn jättetrevlig den med, en succé för Hembygdsföreningen. Alla våra nära anhöriga här på ön var där, inklusive pappa.

Å, men vilket återseende!

Det är många år sedan G och jag besökte Gröna Lund. Jättejättemånga. Sedan dess har vi fått barnen och nu kändes det som att det var dags att de skulle få stifta bekantskap med nöjesparken.

Vi hade lovat det redan innan vi for hemifrån, men väl här kändes det som vanligt - att det skulle bli tungt att ta sig in till stan. Dels är det ett seriöst projekt att få fem barn resklara till en bestämd tidpunkt och dels är det ett seriöst projekt att ta sig in till stan. Promenad, buss, pendel, promenad, buss. Typ. Fast igår lyckades vi ju att hinna bli klara för att hinna med den där bussen som går från syrran och hela vägen in till stan. Därifrån tog vi spårvagnen ut till Djurgården och var på plats före elva på förmiddagen.

Vi beslöt oss för åkband för oss allihopa. Här skulle åkas! Och nog åkte vi. G säger att Norah inte har någon som helst rädsla för höjd, vilket jag kan känna mig grymt impad av. Hon och G åkte Eclipse och Norah hade tydligen inga problem med det. Hon ville åka allt hon såg, men fick ju inte. En del åk fick flera besök av oss och vi tre vuxna försökte fördela oss bland barnen och åken och en fick ju alltid stanna med åtminstone Elli. På väg till Gröna Lund hoppade vi in på ett apotek och köpte åksjuketabletter till G - de fungerade som tur var med den äran. :D

En hularing gick sönder! Hon hade tre, men en öppnade sig plötsligt.

Gillade verkligen att de hade omkringvandrande underhållning. Jag upplevde också att de flesta personal vi såg/hade kontakt med, var trevliga och tillmötesgående.

Lunch och senare fika på Classic Café, där det fanns pannkaks- och lasagnebuffé. Barnen var i himmelriket! Grädde, sylt, sirap, godissåser och STRÖSSEL till plättarna! Vi vuxna höll oss till lasagnen och sallad till, men jag kunde inte låta bli en plätta till efterrätt. :) Fikat som vi tog senare var precis så gott som det ser ut på bilden - barnen drack slush då, vilket de längtat efter redan innan vi for dit. :D Caféet låg i parkens kant, där det relativt sett var litet lugnare och vi kunde till och med låta de fyra stora barnen springa iväg och ta några åk utan oss, åk som var så nära att vi såg barnen i kön och åkandes. Jätteskönt för oss vuxna!

Japp. Norah ville absolut åka den. Insane, om man säger. ;)

Mitt favoritglassmärke hade ett utskänkningsställe här. Klart att jag skulle smaka den.

G var precis lika avslappnad på hemvägen som på ditvägen. Här vaknade han dock precis, då vi närmade oss avstigning.

Efter allt ätande och åkande under dagen, fick vi vuxna detta till nattamat. Mycket gott var det.

Det blev en helt fantastisk dag! Och en hel, lång dag. Trodde aldrig vi skulle bli så länge. Det sista vi "åkte" var Lustiga Huset. Syrran var en hjälte och tog Elli med sig genom huset. Elli är helt otrolig och tog sig genom huset skrattande i stort sett. Några delar fick hon lov att åka på syrrans arm - tjejen är ju bara drygt 1,5 år! Vi åkte tillsammans på flygande mattan ut ur huset - Ellinor först i syrrans famn och jag fegt hopkurad bakom de två. Herregud, så feg jag blivit. 8) Direkt efteråt fick G ta ett varv till med de fyra stora barnen, medan syrran och jag vilade oss litet med Elli.

Jag hoppas att det här blir till ett fint minne för barnen och jag har lovat Norah att vi skall återvända, då hon var litet frustrerad över att hon inte hade hunnit åka allt hon ville.