Får skriva litet då.

Sedan vi såg "Moana" har den filmmusiken varit barnens och mitt förstahandsval till kvällsmusik. Norah vägrade att lyssna på "Beauty And The Beast"-musiken innan vi sett filmen. Jag njöt av musiken medan vi såg filmen i eftermiddags - den är i klassisk Disneystil fullt av musik och händelseförlopp som sjungs fram istället för att pratas.

Så när vi åkte ut mot Storheden efter filmen, fick vi äntligen lyssna på filmmusiken. Roligt och som jag inte hört på länge, är att en del dialog som fanns insprängd i en del sjungna nummer, var med i musiken.

Så känner jag mig rätt fascinerad över att skådisarna sjunger så bra! De två huvudrollernas skådisar sjunger med den äran. Både Emma Watson och Dan Stevens har chockerande vackra röster! Alla de andra sjunger också, inklusive Sir Ian McKellen ("Gandalf", men i den här filmen ger han röst åt klockan "Cogsworth"). Det är en fin rollista och filmen var underbar!

Två tänkbara evenemangspunkter.

Kort bara, för jag skall gå och sova - i New York bjussar man på (oftast) gratis både filmer och konserter under bar himmel på sommaren. Här är de kompletta listorna på filmerna och konserterna.

Spanar på möjligheten att se "Big Hero 6" på Intrepids flight deck (start- och landningsbanan antar jag). Hur koolt vore inte det! Den filmen kändes mest lämplig för oss av de som går medan vi är där och så får vi då äntligen besöka det gamla hangarfartyget.

Ny favoritfilm.

Som vi har längtat efter "Zootopia"! Vi har sett trailern säkert tusen gånger (nåja...) och väntat. Nu har filmen gått ett bra tag och jag höll på att räkna ut den. På slutet när man flyttar filmerna till de minsta salongerna, vill jag inte slösa pengar på att se dem på bio. Men så blev det typ barnens bio i söndags och alla filmer gick för halva priset fram till klockan tre och filmen i fråga gick på näst största salongen, så då fanns det inga tvivel mera.

Vi bänkade oss med både godis och popcorn och njöt av filmen!

Jag vet inte om jag är särdeles barnslig eller vad det är, men jag älskar Disney och deras magi! <3 Och jag tror jag skrivit det förr, det om att dagens barnfilmer är så, så himla bra! Många detaljer, skämt och budskap är riktade direkt till den vuxna publiken. Temat och historien är alltid väldigt bra och genomtänkt i de stora filmerna - här är den lilla kaninen (tjej) från landet som vill göra karriär som polis. Jag svär, när hon kommer med tåget in till den stora staden, kände jag hur det kändes och ögonen tårades av hennes lycka och ambition. En sådan som hon har aldrig varit polis, men hon klarar utbildningen och blir placerad mitt i storstan. Stort, viktigt tema med att alla olika djur levde tillsammans i den stora staden.

Den nybakade polisen får en perfekt motvikt i koola räven, en underdog som lever litet vid sidan av samhället (kan man förresten bli litet småkär i en räv? ;-)). Filmen hade sina småläskiga ögonblick som särskilt Ruben var tvungen att bearbeta under dagen efter vi sett filmen. Längtar redan till vi får se den igen, på engelska.

Låten från filmmusiken som nog alla hört, har precis gjorts en cover på av Home Free, där man också får se den nye medlemmen. Håll till godo - först originalet, med snuttar ur filmen och sedan Home Free's version.

Hmm...

Vad tusan, tänker Axi...

I säkert trettio sekunder hade jag ett par biljetter till Bruce Springsteens tredje och extrainsatta konsert i juli i Göteborg. Men det stod att det var delvis skymd sikt och jag min mupp tänkte att jag skulle kolla om jag kunde få bättre än så.

... när hon hör sotaren rumstera på taket.

Då var alla biljetter intill varandra slut.

Så var det med det. Hade ju annars varit en lämplig 50-årspresent till oss. :-)

Axi hörde precis var sotaren befann sig. :-)

Så medan jag satt i nattlinnet och stirrade på nedräkningen och fortfarande hoppades få biljetter till konserten, kom alltså sotaren. Herregud.

Oh happy day!

Det trevliga och ibland angelägna programmet "Jills Veranda" börjar sin andra säsong den 11:e november (inser att det ju är i övermorgon!). Vi såg med rätt stor behållning den första säsongen. Min dragning till countrymusiken har inte direkt minskat sedan dess. Utan att ha riktigt koll, verkar det som att fler av hennes gäster i år faktiskt är sångare, vilket känns bra då alla framför både egna nummer, samt ett nummer ihop med Jill också.

Kan inte påstå att min längtan till USA minskat heller. G och jag fyller båda 50 år nästa år. Mer än hälften av de åren har vi följts åt, vandrat vid varandras sida. Alltså, jag menar - borde inte vi få ta en tur dit över igen?!

Seinabo Sey sjunger "Oh Happy Day".

Jag tillät mig s e r i ö s t nattsuddande igårkväll. Fördelen var att jag var vaken då G tog mark i Korea. Väldigt skönt att veta att han landat som han skulle där. Nackdelen blev att jag inte vet om att jag stängt av min väckare. Norah väckte Ruben och mig sex minuter över sju och en timme senare rullade barnen iväg mot skolan i god ordning. Själv var jag ute med Axi i nattlinnet.

Axi bäddade ned sig i vårt duntäcke som nu ligger i tvättmaskinen, medan hon konstaterade att matte nog var galen som höll henne vaken strax innan midnatt.

Ledig dag idag. Torktumlaren går med nattens tvätt. Nu skall jag ordna frukost åt mig själv och se om jag möjligen knoppar in litet i soffan sedan. Därefter kommer nog mamma rullande!

Hujja. Burr. Usch.

Hade tänkt gå på jobbet, sista dagen i veckan. Hostar dock lika frekvent som tidigare och är trött till tusen. Allt som allt var det redan ganska ordnat på arbetet för att jag inte skulle dyka upp och den kollegiala träffen i eftermiddag kändes för krävande. Uppskattar verkligen våra träffar, men idag skulle vi in till stan och äta tillsammans innan vi skulle till ungdomsmottagningen på studiebesök. Supertrevligt och intressant upplägg, som alltid, men för jobbigt idag.

Istället skall jag packa Norahs lilla övernattningsväska, då hon flyr fältet (hoppar över Rubens barnkalas imorgon) och skall sova hos Tuva ikväll efter ridningen.

Jag erkänner - nu lyssnar jag på julmusiken igen! Två favoritband har släppt varsin julskiva och de rullar friskt på Spotify sedan igår. Båda är a cappella-band - ultrafavoriten "Home Free" och så "Pentatonix". Sweet!

För kärleks skull.

Vin. Nobelbestick. Jättegod mat. U n d e r b a r musik. Det är en bra tisdag kväll.

Revelj.

http://open.spotify.com/track/2KNmDKL0Ngf5wd7iB25cap

Väckte barnen med den här låten nyss. *harkla*
Det är det maffiga temat från filmen "Pacific Rim" och hela familjen gillar både film och tema. Man skall inte låta sig avskräckas av de rockiga gitarriffen som inleder låten - det blir väldigt bra sedan. :D

Och när jag söker bild, ser jag att det minsann kommer en "Pacific Rim 2". Inte förvånande i dessa dagar. Kan bli bra, kan bli mindre bra. :)

Idag kör vi Stora Nolia för hela slanten. :)

Nyfiken.

Har just varit ute på en promenad - jupp! - och lyssnade på musik under tiden. En låt av Avicii ledde idag till flera och det enda jag vetat om honom är att han är en svensk diskjockey och att han skänkt enorma summor pengar till något slags välgörande ändamål. Idag lyssnade jag litet extra på texterna och de var ju jättefina!

Nu har jag läst på litet och det var till Radiohjälpen Avicii skänkte pengar. En miljon euro. Storslaget. En av de bästa låtarna släpptes i somras och heter "Wake Me Up" och är i dagsläget spelad drygt 200 miljoner gånger på Spotify (jag har bidragit med fyra eller fem lyssningar idag). Jag har också funderat om det är han själv som sjunger och det vet jag nu att det inte är. På låten ovan, är det en man som heter Aloe Blacc som sjunger. Avicii som egentligen heter Tim är blott 24 år gammal - vilka storverk skall han hinna med mera i sitt liv!

Älskar älskar älskar Spotify! Nu har jag satt igång Aloe Blacc, bara sådär. Så mycket musik, bara några tangenttryckningar bort. Känner mig på en bra plats precis nu - ett bra läge för en ledig dag. Jag väljer att inte tänka på helgarbetet som tornar upp sig, utan skall nu göra iordning en smaskig frunch och inta den framför tv:n.

Litet senare skall jag hämta hem Norah från skolan. Ruben ville stanna litet längre, för de skulle ha fredagsmys på fritids med film och popcorn! G skall ovanligt nog gå ut på pub med sin bror och det är de väl unnade! Jag skall mysa med barnen och se på premiären av "Let's Dance" (kör över barnen här - de får se med mig eller spela, vilket de vill!).

Frost.

På Spotify går musiken från filmen "Frozen" som vi längtar så mycket efter! Det passar bra till det kalla högtryck som långtidsparkerat här uppe. Nu skall sängkläderna och alla eventuella kvalster ut och frysa!

Evenemang.

Det var inte så jättemånga minusgrader (någon grad kallare än då jag tvättade fönstren) och vi hade klätt oss förnuftigt. Men vi stod utanför och väntade i drygt 30 minuter och till slut kände jag mig hurven.

Vi fick bedrövliga platser och jag såg ingenting alls. Men i första numret spred kören ut sig precis runt om där vi satt och det var trevligt. Sedan bjöd Carola in till att komma närmare, vilket många gjorde. De mest hängivna satta sig helt sonika på golvet framför henne. Från den skaran hördes lyckliga kvidande och stön emellanåt. :) G och jag steg fram ett par omgångar också och då kom vi ju helt nära. Ljudet var jättebra.

Carola är den Carola är och det här var första gången jag såg henne live. Jag kommer inte att eftersträva att göra om det, men det var en kul grej i vilket fall. Carola sjunger bra, men jag klarar inte av hennes Stockholmdialekt som skiner igenom så tydligt vare sig hon sjunger på svenska eller engelska. I mellan-låtarna-snacket låter hon lika omständig (förvirrad?) som kungen gör när han pratar fritt.

Så tråkig jag låter nu. Det _var_ fränt - att komma en artist så nära. Att se någon framträda live - det är alltid speciellt.

Da heels. 8)

Vi skall ju bara inte tala om liveframträdandet vi skall på imorgon! Ännu inte nio år fyllda, skall Norah sjunga Skyltsöndagskonsert på Kulturens Hus stora scen, med symfoniorkester och sopransolist. Jag misstänker att jag kommer att behöva näsduk. <3 Norah sade efter repetitionerna i torsdags att hon tyckte att det lät bra och så kommenterade hon litet torrt att hon trodde att jag skulle komma att gråta. Hon känner mig väl. ;)

Fail.

Hrrmm... Det fryser på fönstret när jag torkar det. Termometern visar -6,8 grader och yttre rutan är ju kall förstås. Har fönstret vänt och hoppas att ytterrutan värms upp litet medan jag skriver. Heh.

Årets första snö, som den såg ut på bilrutan.

Ikväll blir det advent. :)

Fast först skall vi på konsert. Overkligt. G, jag och cirka 140 andra i en yttepytteliten lokal, med Carola och kören Lust. Det blir västerbottensostpaj med löjrom och vin kommer vi att dricka till. Jag vet inget om konsertens inriktning, men med tanke på årstiden, kan det ju bli en del juliga inslag. Jag känner på mig att det kommer att bli bra i alla fall!

Kväll.

Lyssnar av oklar anledning först nu på Bruce Springsteens senaste album "Wrecking Ball" från ifjol. Den är ju jättebra! Glad och lättsam får lov att bli det första intrycket. Tror att mannen har något nytt på gång alldeles i dagarna också.

Norah kom hem med en sockrad ljushållare från "Efter Plugget" igår.

Det som är kvar av kvällen skall ägnas åt att vika tvätt och kolla på tv.

Julat till telefonen också! Å, så jag gillar att tända upp telefonen nu då. :)

För övrigt fortsätter vi stillsamt att jula till det. :) Norah kom hem med ett gäng nybakta pepparkakor idag - hon hade fått baka på fritids. Detta föranledde ett synnerligen okonventionellt kvällsmål, med pepparkakor, kaffe, glögg och julmust. Skvallra inte åt någon för guds skull! Men som Norah påpekade då jag ojade mig - det är _verkligen_ inte ofta vi äter så onyttiga kvällsmål. :)

Kände mig litet impad av mig själv när jag skar upp en lagom bit av salladskålen som skulle väga 300 gram. Ingen idé att köpa några lotter nu då. Äh. Jag köper ju aldrig lotter hur som helst. Och så är jag faktiskt ganska skicklig på proportioner och volymer. Kanske kommer från all träning jag fått och får av att dagligen känna på små doldisar i blivande mammors runda magar.

Så såg julmustkycklingen ut. En ny favorit!

Middagen just innan var julmustkyckling från matkassen. Den blev jättegod, med malen ingefära förutom julmusten som tydliga smaker i såsen. Till var det lättstekt salladskål och -lök, ringlad med honung och så salt och peppar. Sensationellt fint tillbehör till all möjlig mat. :)

Nu stänger jag av Bruce och slår på tv:n. :)

Bra TV.

Ja, om man gillar musik. Genialisk programidé som tydligen kommer från Holland ursprungligen. Sju artister runt ett bord, en är dagens huvudperson och de andra framför egna tolkningar av den personens låtar. Det sjungs till lunch och middag och däremellan pågår aktiviteter som huvudpersonen fått styra upp.

Det blir riktigt bra och man kommer närmare artisten/människan, vilket alltid är intressant. Sedan gillar vi alla olika mycket artisterna, men det hör till. Vi såg det här programmet för första gången ifjol och nu ligger musiken från programmen som flitigt spelade listor hos oss på Spotify.

I lördags tolkade alla låtar av Titiyo och Bo ifrån Bo Kaspers Orkester hade gjort en översättning tillsammans med en annan textskrivare, där refrängen slog an en sträng - sammanfattande livet väldigt fint:

man tror man vet

man lever lär

man trampar snett

blir den man är

Jättefint.

För övrigt menar jag att Agnes bara ÄR Så. Mycket. Bättre. :)

Skönt.

Vi har haft en bra morgon. Jag tar det alldeles för lugnt, men jag tror jag är på banan. Barnen är klädda, ätna, kissade och borstade. Norahs glosor är förhörda sista varvet, Rubens läxa inlämnad redan igår. Jag har kvar att borsta tänderna, men är annars klar.

Jag väckte barnen genom att knäppa igång syrrans suveräna spellista på Spotify, där hon samlat mestadels musik från olika spel. De vaknade direkt! :) Däremot har ingen av dem spelat något, men började för en liten stund sedan. Musiken är så bra, att den räcker. :)

Delar en rar bild som jag just stötte på. Jag har själv praktiserat den terapin, många gånger. <3

---> Picture copyright Sebastien Millon and borrowed from ThinkGeek's Facebook page.

Glad!

Vem - vem - kan låta bli att dansa till Super Mario Bros-temat i reggaetakt? :D *ovanligt-glad-morgon* :)

Hemma igen.

Känns ju litet som ett skämt att komma med den här rubriken efter den förra, utan något emellan. Av erfarenhet vet jag att det är som ett direkt hinder för inlägg att bli till om jag i förväg lovar att de skall skrivas, men jag hoppas verkligen att jag skall lyckas samla ihop mig nog mycket för att dela med mig av familjen Ökvists bilsemester 2013. ;)

Idag företog vi oss i alla fall det som jag känt mig tveksam inför - att köra raka såret hem, utan övernattning. Syrran och hennes familj har ju gjort det och då var deras barn betydligt yngre än vad Norah och Ruben är nu och det gick bra för dem.

Det har gått jättebra för oss också! Vi lämnade delar av våra hjärtan där norr om Stockholm och rullade iväg omkring halv tio imorse. Strax före halv elva ikväll rullade vi in på gården här hemma ikväll. Snitthastigheten landade på 92 km/h för hela resan som inalles sträckte sig över nästan 220 mil.

På vägen upp har barnen i baksätet huvudsakligen ägnat sig åt att spela och ganska jämlikt blanda upp det med att lyssna på musik alternativt sagor, prata med oss eller bara kontemplera sakernas ordning. En halvtimme innan Umeå knoppade båda barnen in och fick väckas då vi stannade i Umeå för middag på Max.

Vi körde ganska resolut från början av dagen, raka spåret till IKEA i Sundsvall faktiskt, med endast en kisspaus strax innan Sundsvall och innan ett ruskigt regnväder som vi sedan körde in i sekunderna efter vi haft stoppet. Mycket bra tajmat vill jag påstå.

För andra gången på en dryg vecka intog vi i alla fall en av våra måltider på IKEA och jag fick litet shopping gjord. Det jag inte hittade där då vi åkte söderut, hittade jag faktiskt idag (plus litet som jag inte fick tag i då G och jag senast besökte varuhuset i Happis) och med tanke på att jag mest troligt inte kommer mig till IKEA något mer förrän framåt julshoppingen, så känns det jättebra. :D

Så körde vi en stund till. Eller - G körde. Hela vägen. Med den äran. Jag har managerat musik och navigering. Då vi passerat Höga Kusten och den fantastiska bron, kom vi till drakbutiken vid vägen. Den snyggaste draken som jag ville ha idag, hade det konstigaste bettet med tre tänder mitt fram och det såg inte klokt ut, så jag lät bli att köpa den. Vi fick oss eftermiddagsfika i alla fall och Ruben hann få ett varv på deras minibilbana där barnen kör själva, innan regnet från innan Sundsvall hann ikapp oss igen. Norahs bil gick aldrig igång och det var väl lika bra det.

I år också örnar. De var jättefina de med!

I Umeå blev det som sagt middag och sedan tog vi oss en bensträckare med litet rutschkaneåkning för barnen i Skellefteå, där de också fick en drickyoghurt var.

Det har gått helt smärtfritt att köra hela vägen! Ruben hade ett stillsamt sammanbrott strax efter Piteå, men då slog vi på onkel S's kvällsmusik och pratade om intressanta och spännande saker och så gick resten av resan finfint!

Norah utstötte små njutningsfulla ljud för sig själv då hon steg upp i sin säng och arrangerade nya och gamla mjukisar inför natten. Ruben var strålande lycklig över att få återupptäcka sitt hem.

Vi konstaterade att stolarna i bilen måste vara sköna, för ingen av oss hade några problem med att sitta så länge i dem som vi gjort. Likafullt är vi möra till tusen och det skall bli gudomligt att få sträcka ut sig i sin egen säng. Men först en kopp te och en liten nattmacka som svärmor så himla snällt ordnat åt oss.

Tung.

Känner mig trött och utmattad som efter en lång stund av innerligt skrattande. Ni vet, så där som när man trygg kunnat slappna av och ge sig hän, alla varit på sitt bästa skratthumör och ett samtal eller något på teve lockat fram de där innerliga, förlösande skratten.

Nu är det inte det vi gjort ikväll. Eller - vi har skrattat! Men framför allt har vi, en skara människor i Luleå och massor av människor runt hela klotet, låtit våra hjärtan och själar fyllas av glädjen som kommer av att dels exponeras för en otrolig musiker och alldeles sannolikt fantastisk människa och dels få ta del av några av den artistens fans alldeles egna berättelser.

Vi har ikväll sett "Springsteen & I", en film om Bruce Springsteen, gjord av hans fans och friserad av Ridley Scott.

Jättekul att se dokumentär på bio! Ämnet och anslaget klockrent och redan några få minuter in i filmen stod tårarna i mina ögon, av rörelse av det jag fick dela. Filmen har gått idag och endast idag över hela klotet! :)

Innan filmäventyret åt vi gott på färjan i Norra hamn. Vädret var jättefint och hade varit perfekt om det varit bara några grader varmare. En superfin kväll! 

Vi <3 Springsteen.

Den största av alla de där runda lamporna är faktiskt fullmånen. :)

Semester.

Läser bok till frukosten. Hur länge sedan är det jag gjort det? Vilar stilla vid köksbordet, vänder blad efter blad. Jag får lägga band på de stressade impulserna som kommer över mig och påminna mig själv om att inte hemfalla till stressen. Jag var i alla fall så länge med barnen på mattan i vardagsrummet och kollade på deras nya gogo's, att teet kallnade och frallorna mjuknade. Men nu är teet varmt igen och mackorna smakar gott i alla fall. :)

Jag skall vara ledig i nio veckor nu. Det är sanslöst länge och ändå känns det inte självklart som att det skall bli så himla fantastiskt. Skulle behöva en vecka på jobbet för att städa och organisera i mitt rum rent fysiskt och ta ikapp den administration som släpar. När skall jag någonsin få den tiden?

Om några dagar har jag nog lyckats släppa taget om jobbet, jobbet som jag faktiskt ändå älskar och som ger mig otroligt mycket. Så gäller det då att landa här hemma istället. Sova ikapp. Bli litet piggare. Vi har vår bästa lånevovve hos oss och hon och jag kommer att ta promenader varje dag. Vi behöver det båda två, särskilt jag.

Vi har så mycket vi behöver göra här hemma. Jag är så missbelåten med mitt eget stök. Det tynger mig och gör att jag aldrig riktigt kan hänge mig åt vila, slappande, njutning - så som man kan göra när allt är klart. Man är såklart aldrig klar i ett hus, men om det var ordning - var sak på sin plats - och städat. Då skulle jag också kunna sitta en timme i solen och njuta.

Jag tar mig ju den här stunden att skriva nu och i ärlighetens namn så kanske det ger mer njutning är att sitta i solen. Men ändå.

En bild som syrran lämpligt nog delade med mig, från Imgur. "Life" heter den.

Boken jag läser, hittade jag hos mamma då vi hjälpte henne att möblera om för någon helg sedan. "Ro utan åror" av Ulla-Carin Lindquist. Den kom ut 2004 och skildrar Ulla-Carin sedan hon fått ALS. Den är skriven i jagform och är spretig som livet självt. Det är ur yrkesmässig synpunkt otroligt intressant att läsa, men ur mänsklig nästan bara tungt. Jag läste under studietiden "Klockan saknar visare" av Maj Fant och i den skrev hon om sitt förlopp i samma hemska sjukdom (boken är slut hos förlaget).

Jag är i mitt livs sämsta form och umgås ofta vid läggdags med en del funderingar över hur resten av mitt liv skall komma att se ut. Jag är ganska rädd för att bli akut sjuk. Jag har inte det bästa arvet och spär på det med allt för litet sömn, nära nog ingen motion och en hyfsad övervikt. Tack och lov röker jag inte i alla fall. Jag har jättesvårt att motivera mig själv till att ta bort det onyttiga och onödiga jag äter, som varje vecka är litet för mycket. Märkligt nog har jag och min kropp dock verkat finna något slags ekvilibrium, då jag sedan många månader står stilla i vikt och pendlar bara några hekto upp och ned. Varför hade inte den jämvikten kunnat infinna sig på en lättare nivå?

Jag hade ett riktigt aha!-ögonblick på en föreläsning vi var på i mödrahälsovården nu i vår, då jag för första gången på riktigt fattade att det är inaktiviteten som är allra farligast och att det där med att det faktiskt är bättre att vara en aktiv tjockis än en smal soffpotatis är sant. Om man spetsar till det. Självklart är det ännu bättre att vara normalviktig och aktiv.

Smilla signalerar att hon behöver ut nu, så det är dags att avrunda. Jag funderar mycket på de här sakerna - livet! - vilket väl är i sin ordning. Skall det här bli sommaren då jag vänder på skutan? G tränar oftast flera gånger i veckan, på lunchen. Han har helt slutat att äta godis och fika. Bra för honom! Jag är inte intresserad av att sluta, men jag vill minska. Måste hitta lusten, motivet. Orken.

Delar till sist en video med P!nk. Sången, rörelserna, texten leder tillsammans till en känsla och jag blir så lyft! Och så skulle jag kunna döda för att ha den form som den kvinna har! ;) Fast jag kanske får lov att börja med motionen. Och ja, det är P!nk som inspirerat Norah till hennes frisyr. <3

Fars dag.

Det är första gången jag är borta från G på farsdag, men jag är ganska säker på att G varit borta någon gång själv. Norah och jag hade dock ordnat med farsdagspresenter till G och Norah har med den äran delat ut dem imorse!

Farsdagsfika samt receptet till dagens middag - "Pulled Pork".

Här har vi precis firat S som blev litet besviken på att han inte fick slipsar. Fast jag är rätt säker på att han skojar en del. :)

S med paketen samt dagen till ära - julmust!

Vi lyssnar en del på country här, syrran och jag. Hon har introducerat mig för en artist som heter Rodney Atkins. Han har gjort en låt som heter "Cleaning This Gun (Come On In Boy)" och den handlar om pappor som oroar sig för pojkarna [och deras intentioner] som deras döttrar kommer att komma hem med. ;)

Det slog mig att den kan få vara en hälsning till särskilt två pappor - till Norahs och Rubens pappa och till min och syrrans egen pappa. :)

---> Låten på "Spotify": Rodney Atkins – Cleaning This Gun (Come On In Boy)