Böcker.

Jag har skickat efter böcker. :) Jag har en ständig önskelista på Adlibris som jag ibland skickar efter böcker ifrån. Det har pockat på rätt länge, så nu blev det dags igår.

Jag kan inte avslöja så mycket här, för det är presenter inblandade, men det som dimper ned hos oss i nästa vecka är i alla fall:

En barnbok.
En roman.
En biografi.
En självbiografi.
Fyra fackböcker.

Två av dem skall följa med mig till NYC. :)

O glädje!

En gammal favoritlåt som jag gillade enormt då det begav sig, i helt ny kostym. Och så gud-inni-himmelen-otroligt-bra-och-så-glad-och-omöjlig-att-stå-still-till låt det blev av den. :)

Will.i.am är en av frontfigurerna i Black Eyed Peas som sjunger här ovan. Han sjunger, skriver musik, producerar, skådespelar men gör också en del politiska gärningar. Och den gode mannen har startat en helt fantastiskt gärning med sin fond i.am home.

Will.i.am har lagt grunden till en fond, som sedan hjälper människor som står på branten till att förlora sina hem. Jag såg om allt detta på Oprah för ganska länge sedan och jag kan inte tycka annat än att det är stort gjort.

Upp och dansa nu, tanka glädje! :)

Änglar.

Jag har tänkt på änglar idag. Det späddes på när jag såg att en av mina favoritfilmer från förr gick på tv ikväll.

Änglar gör sig påminda i mitt liv. Idag har en ängel varit in hos oss och diskat upp det som var lämnat efter frukostkaoset. Jag tror den ängeln ibland kallas Farmor.

I förrgår hade en ängel tittat in hos oss och lämnat god, god choklad och en rolig tygpåse till. Jag tror att den ängeln ibland kallas Morfar.

Ni betyder så mycket för mig och för oss. Jag är så glad att barnen har en Mormor, en Harry, en Morfar, en Farmor och en Farfar.

Från hjärtat tack. :*

Uppmaning.

Min ack så söte son sade i eftermiddags till mig, att jag måste tvätta hans galonvantar. För att de stinker.

Jag förstår att han har rätt. Jag fann dem nämligen på förskolan i hans förvaring där, vilket betyder att de aldrig kommit hem för tvätt och vinterförvaring på senhösten.

Av svettiga barnhänder som leker och leker och leker och av fukt som ändå tränger in bara litet inuti galonvantar som inte dagligen vänds ut-och-in blir det s t a n k. Vi vänder dem aviga nästan jämt, men det räcker att man missar det en gång. Och att de torkar sakta. Då blir det s t a n k.

Så nu plaskar de runt, runt i tvättmaskinen. :)

Bubbligt.

Skrivsugen till tusen, men det verkar som att tiden bara inte räcker till. Och nu är det hög tid att greppa tandborsten.

Men först vill jag bara dela med mig litet i alla fall. Jag har nu min egen variant av barnens magsjukor som de hade varsina episoder av under de två senaste veckorna.

Igår vid lunchtid ungefär märkte jag att jag blev bubblig i magen. Och herregud vad det har bubblat sedan dess. Jag förstår de kvinnor som varit övertygade om att de varit gravida utan att vara det, då mina tarmar gör glada krumsprång under huden på buken.

Det bubblar i h e l a tarmpaketet. Inte samtidigt, men rätt så kontinuerligt ändå. Det skvalar och porlar, knorrar, jämrar och bubblar. Jag har ju skrivit om uppkastningar tidigare, så jag går väl vidare då med att berätta att det är som ett rinnande vatten det som kommer då jag går på toa (sorry, men det går alltid att låta bli att läsa).

Magen är högljudd. Funderade imorse på om jag skulle klara av att arbeta, mellan toabesök och en tydligt hörbar buk. Gick såklart på jobbet och har tvättat händerna extremt noggrant idag och dragit på med mera sprit än vanligt.

Jag har tack-och-lov inte ont i magen. Inte det minstaste. Inte heller mår jag illa. Men jag tror aldrig att magen har hört av sig så här ljudligt och så här länge.

Så då vet ni. Igår kom första matkassen från Lina. Idag var Norah hemma hos Selma och lekte i mer än fyra timmar. O så trött hon var ikväll, lillgumman och så roligt de hade haft det. :) Imorgon fyller farbror J år och G kommer hem.

Mot nya äventyr. :)

Om precis två månader.

Vår. I New York City. :) :) :)

På samma jord.

Jordbävning.

Tsunami.
Atomkraftskatastrof.

Å, jag tror inte vi fattar v i d d e n av hur bra vi har det.

Hörde här om kvällen på nyheterna om hur vi i Sverige ställer till med katastrofövningar och hur man då försöker få det att bli så riktigt hemskt som det bara går. Och att man inte ens då, i den iordningsställda katastrofen kunnat tänka ut något så katastrofalt som det som nu drabbat Japan.

Hagaloppet.

Idag gick båda barnens skidlöp av stapeln. Norah kunde ju dock inte delta i sitt, då hon vackert fått vara hemma idag. Hon åt nästan inget på hela dagen igår som sagt, men är tack-och-lov mycket piggare idag. Hon har faktiskt börjat äta litet igen till och med.
Ruben börjar kännas återställd. Igår åt han alla måltider och han åt själv. Imorse peppade vi honom att tanka upp ordentligt med "bränsle" så att han skulle orka runt.Jag kom sent från jobbet och Ruben hade precis gått i mål då jag fångade honom på första bilden. :) Han var jätteglad och stolt över sin prestation och han hade minsann åkt den "stora" banan. Saften och bullarna var mycket efterlängtade sedan!
Solen, som Rubens avdelning heter, har alltid tur med vädret vid sina tillställningar (ta-i-trä!!). Hagaloppet, Förskolans dag och Grillkväll brukar alltid ske i fint väder. :) Så även idag, en strålande vacker vårvinterdag med en sol som börjat värma igen.

G har varit hemma med Norah på förmiddagen och jag hade turligt nog en kort dag och är hemma nu. Imorgon kanske vi får låna ut Norah till farmor och farfar, så att G och jag båda kan arbeta och Norah får vila en dag till.

Sjukdag.

Och skrivsugen mamma. :)

Så - så här såg Ruben ut i torsdags.Han var vaken hela dagen.

Så här har Norah sett ut idag.

Hon var vaken under förmiddagen och sedan har hon sovit. Vid fyratiden fick hon febernedsättande, för jag hade tankar på att hon kanske skulle orka prova äta litet. Dagens intag för Norahs del är ett litet glas juice på morgonen, två, tre vindruvor, en tugga plättar och några klunkar avslagen cola. Norah missar tyvärr Lilla Vasaloppet imorgon.

Ruben är piggare. :) Han har ätit en slät tallrik fil och en mjukmacka med smör på, två plättar till lunch, ett antal vindruvor, en banan och en glass. Så han börjar vara tillbaka på banan och kommer att få åka Hagaloppet imorgon. Men fatta magnituden av Rubens matlustsvacka, då han dels inte bryr sig om russin till filet - heligt! och dels i lördags inte åt upp allt sitt lördagsgodis (har aldrig hänt tidigare).

Men det ger sig väl så småningom. :)

Verklighet.

För flera år sedan varnade mig Bästisen för att köpa ICA's och COOP's egna varor. Hon menade att detta oskick skulle komma att utarma sortimentet i butikerna, men vid den tidpunkten fattade jag inte riktigt vad hon pratade om.

Så rätt hon hade.

Den verkligheten är nu här. På ICA Kvantum i Luleå finns helt dominerande nästan bara ICA's egna krossade tomater att köpa. Om man letar så finns det några paket av "märket" Euro Shopper (ICA's lågprismärke). Och det finns ett märke till, Saltå Kvarns ekologiska krossade tomater. Som kostar ganska exakt dubbelt så mycket som Euro Shopperburken.

Behöver jag säga att jag köpte Saltå Kvarns produkt?

Jag väljer aldrig ICA's eller COOP's produkter. De är oftast inte producerade i Sverige. Jag handlar helst svenskt, ännu hellre lokalproducerat. Mer och mer ekologiskt. Men inte slaviskt något av det jag just nämnt.

Om mindre än en vecka kommer vår första leverans av Linas matkasse. Jag "pryade" litet hos syrran och lagade något av recepten från Lina. :) Och såg att Lina i ett fall hade valt kött av ICA's märke. Det tål att reflekteras över. Om jag känner att no name-varorna dominerar, kommer jag inte att fortsätta med Linas matkasse.

Repris.

Ifjol for G och några manliga vänner på en riktig skoterrajd i fjällen. Turen går i år igen. Ifjol var de fyra tror jag. I år är de sju. De skall köra jättelångt på två dagar. Skotrar, bränsle, kartor, rutter, åtgång, koordinering, delegering - mycket att pyssla med.

Så där rök vår filmstund i söndagskväll. :)

Trasig på riktigt.

Nu är den helt körd. Trodde ändå att den skulle överleva våren. Blir att köpa en ny dårå, för här har inte snöat färdigt ännu. :)

Två timmar och en eldsvåda senare.

När jag höll på att byta om för att gå hem från jobbet idag, behövde jag egentligen gå på toa. Inte akut, men det hade varit behagligt att göra bort det. Innan liksom. Men jag tänkte att jag snart skulle vara hemma och kunna gå då.

Jag åkte så till Norah. För att göra en annan lång historia kort, så blev jag där av med henne, då hon och två flickor till som vanligt låg i bakhåll med bönande böner om att få följa med varandra hem. Jag kom samtidigt med en av de andra flickornas mamma, så vi bestämde att Norah skulle få följa med Moa hem. Succé. :)Jag fick en badbomb med en ros i av Norah och ett galet guldglittrande skum av Ruben, valt helt och hållet av barnen själva.Ruben hade styrt rakt till glittret och han berättade viktigt att glittret inte fastnar på kroppen då man badar. :) Norah hade tydligen funderat litet mera innan hon valde. Älsklingar! :*

Vidare till Ruben. Allt väl där, de hade märkt av hans fortfarande svårt sviktande matlust. Fick litet bassning, att Ruben kanske egentligen skulle ha varit hemma idag också (jag har inte skrivit om det här, men Ruben fick magsjuka och började kräkas i torsdags).

Hemma då. Ruben bad och bad och bad och mamman kämpade inte emot alls idag, så han fick spela spel på paddan. Succé.

Absolut syrran, ranunklerna är jättefina! Jag var ordentligt orolig för buketten som stod lutad vid ytterdörren när vi kom hem då det trots allt var tre, fyra minusgrader. Tyckte blommorna såg tveksamma ut då jag så småningom öppnade paketet, men de verkar faktiskt må bra!

Började med maten. Mamma ringde och grattade. Pappa kom med fin present. God choklad och ett antal dollar att förbruka fram i maj. :) En fin bild av mig som liten hade han skrivit ut och placerat på presenten. Presentpapperet med bild och allt på bordet. Jag och pappa vid spisen, begrundande den fina presenten.

Jag trodde att det var G som fixat blommor och hoppades att det skulle vara choklad inuti. Det var dock Väsbyborna som kärleksfullt skickat blomster och chokladen var bifogad. Hmm... G har fortfarande chansen att räta upp situationen - jag ger honom till ikväll. ;)

I ögonvrån såg jag hur det blev väldigt ljust åt köksbordet till. Presentpapperet hade landat på ljusen på bordet och stod nu i ljusan låga. Jag kände hur mina ögon spärrades upp och hörde hur jag ropade typ menherreguud!!! 8o Pappa och jag redde ut situationen utan särskild struktur. Vi fläktade litet med armarna, vi bar brinnande, flagande sotsvarta pappers- och andra bitar till diskhon, vi gick om varandra och det brann på bordet och på golvet och jag tänkte herregudherregudnyttgolvnyttbord men allt redde ut sig till slut. Gud-i-himmelen.

Jag har inte tagit tag i den slutgiltiga saneringen ännu, men jag hoppas att det som syns på golvet skall gå bort. Det ser mer kladdigt ut, än bränt. Det ser ungefär likadant ut på bordet, men där kommer det att finnas några små brända märken kvar. Om man nu inte vågar gå på med finaste sandpapperet.

Vi drog ju en värstingrepa på nya rumsgolvet då det bara var några dagar gammalt, så det är väl okay att bordet börjar samla patina också. :S Jag fick en fin stickad tröja av svärföräldrarna och glada gratulationer från mor och Harry och via Skype från svågern och svägerskan. G grattade mig förstås redan imorse - men, men... ;D

Så för att sammanfatta det här inlägget, som förfärdigas långt efter det att det påbörjades, så var klockan nära sex på kvällen, efter eldsvådor och en kämpig middag på tu man hand med Ruben då jag till slut satte ned rumpan på toastolen och gjorde det jag hade behövt göra innan jag åkte från jobbet.

Grattis (i en plåtask, som vi brukar säga!) till mig! Och som pappa sade - helt klart en oförglömlig födelsedag. :)

---> Ruben märkte absolut ingenting av eldsvådan - han spelade ju på paddan bara ett par meter vid sidan om. X)

Känsla.

Precis som G och hans familj gjorde medan G och hans bror växte upp, precis som vi gör nu, precis som svågern med hustru gör nu, så sitter vi ofta på bron till stugan på Brändöskär när vi är där. Fast då är det under sommarhalvåret och benen dinglar bara i solskenet. Än så länge är det dock jättemycket vinter, underbar vårvinter. :)

Stugan var precis nedfrostad. Litet irriterad över att jag glömde att skriva i gästboken - men vi var i alla fall där först för i år! ;)

Direkt vi hade stängt av skotern och tystnaden lägrade sig, hörde jag grannens vindsnurra. Det kan ju hända att vi retar oss litet på det ljudet på somrarna - fast egentligen inte. Men nu serverade ljudet ett kraftfullt minne om sköna sommarstunder på ön. :)

Utmana ödet.

Jag har nog väldigt länge aktat mig för att utmana ödet. Utan att tänka efter särskilt mycket, påstår jag att det är det enda vidskepliga jag sysslar med. Jag spottar inte över axeln när jag ser en svart katt och jag lägger ogenerat nycklar på bord.

G utmanade ödet och körde litet för sakta i alldeles för djup snö. ;) Med barnen på skotern blir det svårt att manövrera och parera. Norah pulsade modigt hem för att hämta hjälp, men G fick allt klara sig själv. Ruben finns i snön bakom skotern, tro't eller ej. :)

Men jag påstår sällan saker utan att gardera med att ta i trä. Är jag i nöd, knackar jag i mitt eget huvud. ;)

Så någon gång innan utfärd till ön igår, tänkte jag förstrött att jag nog inte behöver tvätta våra sängkläder därute förrän inför förfallet, eftersom vi trots allt inte ligger så många nätter där.

Tanken gled så diskret genom mitt huvud, att jag inte fattade att jag jinxade det hela något så enormt. För igår kissade Klinga i vår säng medan vi höll på att natta barnen.

Här syns Ruben och G har klängt sig upp på skotern. :)

Klinga brukar inte ha tillgång till våra rum, eftersom hon fortfarande gnager på saker. Men igårkväll låg hon och vilade litet i vår säng medan vi var där uppe. Rätt konstigt att hon kissade, då hon är rumsren sedan länge. Vi upptäckte det då vi lade oss, så det blev till att rycka fram reservtäcken. Idag har tvättmaskinen gått och nu hänger täcke och lakan på tork, klara till nästa besök.


- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Hindersö Skataväg,Luleå,Sverige

Vårtecken.

Ett vårtecken så gott som något - när man kan sitta och läsa på utedasset på ön. :)

- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Hindersö Skataväg,Luleå,Sverige

Å nej II.

Vi köpte två pumlor i New York för drygt två år sedan. Båda speciella för oss, roliga minnen från städernas stad. Särskilda för att julen betyder så mycket för mig. På Radio City Music Hall köpte vi pumlan som är avbildad härovan.

I år så blev efterhand grenen som den ansenliga pumlan hängde på, litet ansträngd och började sloka farligt. G lyfta av pumlan och ställde den på fönsterbrädan intill granen. Där stod den sedan rätt många dagar.

Till G en dag stötte ned den med dammsugaren (det var den sextonde januari - så ni inte tror att den stått till nu!!). Och så var den sagan all.

Bestämde mig för att vara extremt rationell och inte sörja överdrivet, så jag fotade den och lade den resolut i återvinningen. Rätt duktigt av mig vill jag påstå. ;D

Efterlyst.

Kvällen innan vi åkte till släkten i Stockholm, tvättade jag min dunkappa. Kappan åkte raka spåret in i tumlaren efter tvätten och döm om min förvåning när jag sedan plockade ut kappan och fann det här tomma höljet skramlande i tumlaren. X)

Jag har oftast ett cerat i varje jacka, året om. I perioder har jag varit "beroende" som G skulle formulera det (och kröka snipigt på ena mungipan som han gör när han är missnöjd med mig - jag tror ingen annan människa än jag på den här jorden utsätts för den där minen. ;)) av cerat.

Nuförtiden vill jag hävda att jag inte är beroende längre. Jag använder sedan några år världens bästa läppsmorsel - Elizabeth Arden's Eight Hour Cream Skin Protectant. Den stryker jag på läpparna på morgonen efter jag borstat tänderna och sedan upprepar jag det på kvällen innan jag lägger mig. Helt suveränt. :)

Några gånger per år blir jag akut torr om min hud och märker det främst om läppar och händer. Då måste jag komplettera med cerat (eftersom dyrsmorslet står hemma i toaskåpet).

Jag brukar dock inte ha ett cerat i den här jackan och missade i vilket fall att kolla fickorna, så jag blev ett cerat kort den där kvällen. Kappan tvättades skonsamt i blott 30 graders vatten, men jag undrar ändå om ceratet började gå åt redan där eller om hela härligheten smälte och diffunderade in i kappan i tumlaren? XD

Å nej.

Gode värld. Bästa spaden e v e r har gått sönder (man kanske får lov att klicka på bilden för att se). Den är inte obrukbar, men precis nu har den väl inlett sin bana mot slutet.

Den har tjänat oss väl - det är ett rent nöje (seriöst!) att flytta snö med den. Goda och snälla vänner har hjälpt oss att flytta snö med den då vi varit borta, grannar har tyckt så mycket om den att de tagit med den hem till sig. ;D Spaden har varit med oss i mer än tio år.

Nu blir det till att hålla korpgluggarna öppna efter en ersättare. Det är en Fiskars och bladet är av plast och man skottar som en gud med den. :D Snön bara flyger iväg och klibbsnö blir aldrig ett problem - inget fastnar. Jag har spanat i flera år, mest för att konstatera att Fiskars inte gjort om just den här modellen. Men de har några olika, i plast och det är väl kanske en bra tid att köpa nu - snart rea? ;) Eller så väntar jag till hösten, så att jag får den senaste modellen. ;D

Definitioner.

Norah har förfärande lättsamt anammat en slags dialekt som för våra otränade öron låter stockholmsk, inspirerad av kusin Tobias, som vi inte kan göra annat än konstatera att han är en liten stockholmare. ;D

Sålunda sade hon något på löjligt bred stockholmska. Jag skrattade till och kommenterade att hon lät som en stockholmare. Norah korrigerade sig elegant och lät som hon brukar och detta kommenterade hon sedan med:

-Sådärja, nu lät jag som en människa.

:D :D :D

Sova.

Jag har skrivit om hur vi har det på nätterna med barnen förr. Mer än en gång. :)

Ruben närmar sig fyra och ett halvt. Jag vet verkligen inte hur länge det pågått, men de senaste två, tre åren är det ju, som vi sprungit till Ruben en till många, många gånger per natt. Jag har alltid varit väldigt tjurig med att barnen skall sova i sina sängar. Jag har inte trivts med att sova med dem, utom då de var bebisar och ammade. :)

Ruben har sista åren nästan alltid bara velat ha hjälp med att breda om sig täcket. Ibland är det mardrömmar, men mycket sällan. Tidigare sov Ruben väldigt lätt mellan kl.23-02 och vaknade ofta.

För litet drygt fyra år sedan - Ruben var tre och en halv månad på bilden. På den tiden sov han gott, prinskorven. :)

Till det kommer att Norah måste upp och kissa minst en gång per natt. Minst. Nuförtiden helt odramatiskt för henne, men jag måste upp och sedan måste jag somna om. Vi har pratat om att hon skall gå på toa utan att jag följer med (så fungerar det förstås dagtid) och vi kan glömma att G skulle få följa henne. Det är oftast uteslutet. För övrigt sover Norah så bra så, finns inga anmärkningar på hennes sömnmönster.

Med tiden holkar droppen ur stenen, så nu kan jag tycka det är jätteskönt att sova med barnen. Ibland tar jag över Ruben i förebyggande syfte, oftast när jag ser att min natt kommer att bli alldeles för kort och jag är ensam hemma. Då vet jag att jag kommer att slippa stiga upp med honom i alla fall. Båda barnen och båda föräldrarna i vår säng blir direkt obekvämt, sängen är för liten, men det är inte så ofta vi hamnar i den situationen. :)

Men nu. Nu märker vi en försiktig trend. Och den har kommit hastigt på. Definitivt i år, sista dryga månaden. Fler nätter än någonsin, en i veckan kanske, har Ruben sovit utan att ropa. En sanning med modifikation - han ropar ibland en gång eller två innan vi hunnit lägga oss. Men det räknas ju inte! X) Och lillvännen har blivit duktigare på att breda om sig och han vill verkligen ha täcket om sig. :) Han drar det högt, högt upp runt nacken och huvudet och det är lätt att frestas att tro att han brås på sin gudmor i Älvsbyn. ;D

Så. Kanske får vi också sova hela nätter igen någon gång. Då gäller det också bara att få till den där sömnen igen, så att kroppen och hjärnan kan slappna av från den beredskap som gäller om nätterna idag. Men det ger sig väl. :)

Amor fati.

G gav mig detta halsband på vår bröllopsdag. Han hade missuppfattat litet vad som stod på halsbandet, eller vad det betydde.

Men lydelsen blev bättre än han hade kunnat ana. Jag kämpar hårt med att älska mitt öde. Det är inte alls svårt. :)

Det är svårt bara när G är i Kina. Eller när han är i Stockholm. Han är ju på de där platserna ganska ofta. Vi hade aldrig planerat att ha det så här.

Därför kämpar jag hårt med att älska mitt öde.