Utställningen var så bra som jag någonsin kunnat föreställa mig. :O) Det hade bara kunnat toppas av att ha varit där på V.I.P-invigningen, då Chewbacca, C-3PO, Darth Vader med flera minglade och åtminstone C-3PO innehöll den skådis som alltid gestaltat droiden.
Utställningen var stor och fyllde hela museet i Ö-vik. Museet byggdes om och renoverades radikalt inför utställningen och rummet som huserade Darth Vader var mäktigt. Det var mörkt, väldigt svalt och Vader stod väl upphöjd och reste sig antagligen ett par meter ovanför en själv. Med effektfulla pauser, hördes Vader andetag (nästan _alla_ vet hur de låter ;O)) och det var stört omöjligt att inte få gåshud där inne. De facto började Norah gråta ett par gånger, då hon fördes in i det rummet av entusiastiska föräldrar! XO)
Man kunde spela in en filmsnutt framför en green screen, hur kul som helst och kostade bara en spottstyver. Det fanns också en jedi-skola, men vi kom oss aldrig dit (det var i en angränsande byggnad). Det var för barn, också det jättebilligt och alla som ville fick titta på och fotografera. Just det var ju så kul också, att man fick fotografera ALLT. Jag såg en del stora objektiv som vandrade omkring därinne. Själv larvade vi omkring med en digitalkamra som hade sett sina bästa dagar.
Och överallt mötte jag lyckligt fånflinande vuxna, som precis som jag fnittrade rusigt inombords av att få se och möta alla de här sakerna. Små, små modeller, fullskaliga modeller, detaljer, detaljrikedom. Stolar, stolar - inget man direkt tänker på i filmerna, men de finns överallt (kommer att titta mer på sådant nästa gång jag kollar på någon av filmerna :O)). Framförallt kostymer... åååhh! De är ju på riktigt, i alla fall de som bars av skådespelare av kött och blod (eller gummi! ;O)). Och så fina! :O)
Tryggt att ha en stor gudbror när man möter Darth Vader! ;O)
fram till nu. Jag misslyckades med att få dem i säng i rätt tid sista två kvällarna; det är senast 1930 som gäller nu, antagligen gärna 1915. Jag väcker dem ju mellan 0600-0630 och nu var orken slut. Vår lilla Solen-kompis (begrepp som nog används på förskolan och som jag hört Norah använda; "-nu är du ingen Solen-kompis" sade hon till Ruben ikväll!) somnade ovaggad efter en del gråt och tandagnisslan ikväll...
Ruben är helt fräsch, för han sover som en tok ute i en mojsig påse i en stor vagn. De har fått väcka honom den här veckan efter mer än två timmar, för att han skall hinna få i sig mellis! :O)
Gonatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar