
Någon gång per säsong har det varit ett avsnitt där man suttit med andan i halsen och hjärtat på utsidan, tårarna har trillat och sedan har jag varit helt slut då episoden slutar i ett svalt, stilla sovrum där en eller två av hjältarna kommer till ro.
Eller så de episoder där personal från akuten av olika anledningar hamnat i olyckshändelser utomhus, under besvärliga förhållanden och med oftast bristande resurser.

Några huvudpersoner har fått dö (andra har flyttat) och de dödsfallen har framkallat kontrollerade (eerrhh...) tårfloder. ;O)

Tröstar mig med att jag kommer att se om det med G någon gång. Han har sett en del "ER" han också, men knappast på eget initiativ. ;O)
Bedömer det som troligt att jag blir hemma med lilltjejen imorgon också. Hon behöver en dag till hemma, så vi får se om hon blir bättre innan hon går tillbaka till förskolan. Ruben, ta-i-trä, håller sig helt frisk. Och G, han är i Stockholm.
---> Endast för "ER" nerds - en bildserie från Time.com. ;O)
3 kommentarer:
Åhå! Fatta alltså, de har lagt ned den serien! :-o Jag har sporadiskt sett den och den är alltid bra! Den håller samma kvalitet som "Hill Street Blues" (eller vad den hette) hade på sin tid... :-)
Ja, jösses... Den var verkligen bra också. Och när du säger det, så var "NYPD Blue" också extremt bra (minns just nu inte vad serien kallades på svenska). :O)
"På spaning i New York" var det ju. Ännu en svensk mästarnamngivning av utländsk serie... XO)
Skicka en kommentar