Hagaloppet.

Barnens förskola höll idag traditionsenligt Hagaloppet, som går under Barnens Vasalopp. Vädret visade sig från sin bästa sida med blå himmel, sol och bara svaga vindar.




Jag skyndade mig från jobbet, visste att jag missat starten, men hoppades hinna se Norah åka. Ruben har precis fått ärva skidor av gudbröderna, men vi har inte grejat skor till honom, så han skulle inte åka. Ingen skada skedd - han lekte så intensivt när det blev fika, att han tackade nej till det! :O)

Sedan fikade han.

Jag ställde mig på pass och Marie, en av förskollärarna rapporterade med sportreferatorns upphetsade stämma, att "-Norah är därborta, hon kommer snart runt!". Jag spanade, hejade på andra barn och blev som vanligt väldigt rörd. Barnen och förskollärarna gick in för skidlöpet till hundra procent och till slut såg jag Norah!

Norah, i lila.

Min lilla, stora flicka! Hon kom åkande och halkade omkull på stjärten hur ofta som helst - spåren var stenhårda och glashala efter tövädret igår och i förrgår. Och jag blev så himla rörd. Tårarna sprang upp i ögonen och jag förstår att alla skolavslutningar och Luciatåg kommer att bli en stor prövning för mammahjärtat... :O*