Ruben tyckte i ett tidigt skede att vi skulle lämna tillbaka Klinga, just för att hon bets så mycket. XO) Han börjar äntligen bli mindre rädd för henne och det känns förstås skönt. Snart är det förfallsperiod och vi kommer inte att träffa Klinga så mycket under några månader till isen har lagt och förhoppningsvis har fröken Klinga Beagle dragit ned något på tuggandet då. :O)
måndag 20 september 2010
Hon växer.
Ruben tyckte i ett tidigt skede att vi skulle lämna tillbaka Klinga, just för att hon bets så mycket. XO) Han börjar äntligen bli mindre rädd för henne och det känns förstås skönt. Snart är det förfallsperiod och vi kommer inte att träffa Klinga så mycket under några månader till isen har lagt och förhoppningsvis har fröken Klinga Beagle dragit ned något på tuggandet då. :O)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Huset fullt med skrikande tuggben, roligt :)
Ha ha! Roligt att tänka på det så - levande, rörliga, skrikande tuggleksaker - himmelriket! :OD
He he... ja himmelriket för somliga! X-) Hon är snorsöt, den där hunden!
Ursnygg bild på dig där med jeans och vovve!! :-)
Meh?! *rodna* Nähädå. Men tack i alla fall. :OD
Skicka en kommentar