Gener.

I ett soligt Lulviken. :)

Pappa håller på med ett storartat arbete just nu, ett som jag känner mig innerligt tacksam för. Efter att ha katalogiserat hela sitt bibliotek, har han nu börjat scanna in alla sina diabilder. Varje dag strösslar han bilder över oss, juveler ur det förflutna. Jag skall orda mer om det här i ett annat inlägg.

I det här inlägget tänkte jag mer bara på att jag känner igen mig. ;D På översta bilden i föregående inlägg - är jag inte litet lik pappa där? :) Bilden av mamma känns så otroligt bekant,  det är som att det är jag men inte riktigt. Jag vet att jag är v ä l d i g t lik min mamma. Till och med Rubens bästa fröken säger det. ALLA säger det. :)

På foton från förr och nu ser jag likheter. Jag ser att min kusin Sandra liknar mig. Jag ser att Ruben liknar farbror Lennart (mina mostrar har alltid hävdat att Ruben är lik på pappas släkt). Jag ser att Tobias liknar min syster, särskilt kring ögonen. Jag ser att syrrans båda pojkar är väldigt lika sin far. Jag ser nu på de här gamla bilderna, att pappa är lik sin pappa. Min syrra är läskigt lik vår ena moster.

G är inte särskilt lik någon av sina föräldrar tycker jag, men det sägs att G's bror är lik en av sina morbröder. Norah hade som nyfödd väldigt många drag av G, men på sistone tycker jag mig se att hon är rätt så lik mig.

De flesta av de här likheterna hoppar ut mot mig när jag ser foton. Live har jag oftast svårt att se likheter. Man kanske distraheras då av att människan talar och rör på sig? :)

Jag skall gå och sova nu, men avslutar med att sända all styrka och kärlek jag kan uppbåda till min stackars syster och hela hennes familj som inatt kämpar med två jättekrassliga små pojkar. Mamman och pappan är inte friska de heller. *kramar*

Ja... Jag fattar att mamma föll. ;)