Influensa.

På lördag kväll för en och en halv vecka sedan, upptäckte jag att jag hade feber. Hostade gjorde jag redan. Ruben hade då kommit hem från skolan med feber och hosta onsdagen innan. G som var på skoterrajd, men kommit tillbaka till ön på lördagkvällen, hade också feber. På måndag tog jag hem Norah då skolan slutade och då hade hon nära på fyrtio graders feber.

Måndagen och tisdagen var nog de värsta dagarna för mig personligen. Då hade jag ont i kroppen och ont i huvudet och den där jämra huvudvärken vek inte fast jag tog tabletter. Febern var måttlig och höll sig mellan 38-39 grader.

Under pågående förkylningar radas alltid aktuella medikamenter upp i hörnet på bänken.

G vägrade att vara hemma något och har arbetat som vanligt. Han var dock tröttare än trött till i denna vecka. Igår sade han att han tyckte att tröttheten hade lagt sig något.

Barnen och jag följde samma förlopp, även om jag den här gången har varit sjukast av oss. Efter några dagar med feber och hosta kom även snuvan och det kändes som en hederlig förkylning. Fast i kubik. På torsdagen började jag bli hes och fick rackarns ont i halsen och eftersom barnen var hemma med mig, fanns ingen chans till röstvila och på den vägen är jag.

Efter läkarbesöket i fredags, byggdes utbudet ut. Vi har just nu alla Strepsils smaker hemma. Barnens favorit är tveklöst jordgubb, även om Ruben när han känner sig kaxig, kan satsa på en ingefära. Minten är hopplöst stark!

Jag har fortfarande något elakt ont i halsen och är hes. Hostar dagtid på ett sätt som går att leva med, men natthostan är inte att leka med. Sitter uppe nu, efter en hutt Cocillana-Etyfin, för att skona G och hans sömn. Jag är förstås glad för egen del att jag inte skall upp strax och till jobbet.

Första kvällen tog jag 10 milliliter Cocillana innan jag lade mig och 10 till senare på natten då jag satt uppe precis som nu. Så på lördagen mådde jag illa och spydde som en katt. Jag förstod direkt att det var en biverkan av etylmorfinet - jag har fått morfin några gånger i livet och alltid spytt hejdlöst av det. Jag åt två frukostar och fick båda i retur och åt sedan nästan inget under större delen av dagen. Till kvällen åt jag försiktigt middag och fick behålla den.

Ständiga följeslagare till oss tre denna influensa - vattenflaska och frukt.

Efter den duvningen vågade jag inte ta Cocillana. På söndag struntade jag i det och tog halva dosen och bara en gång och då mådde jag inte illa. :) Samma på måndag kväll och igårkväll. Nu har jag då varit tvungen att ta en andra dos, så vi får väl se hur jag mår idag på förmiddagen då.

Jag gick till doktorn i fredags och fick diagnosen, som jag själv redan tänkt att det här måste vara. Så nu provar jag att ha influensa. Flera barn i Rubens klass var sjuka och hemma i cirka en veckas tid vid tiden för när Ruben blev sjuk, så ett litet influensautbrott hade vi allt i den klassen. Doktorn sade i alla fall att det är ovanligt att man blir frisk från influensa efter en vecka, utan snarare handlar det om 10-14 dagar. Det är bara att invänta tillfrisknande, som hon avrundade med.

Ruben spelar. Norah fixar frillan.

Sista dagarna har jag varit nära på feberfri. Likaså igår morse. Men igårkväll kände jag att jag började frysa och hade plötsligt en febertopp som maxade ut omkring 37,8 grader. Den högsta temperatur jag mätt på mig själv är 39,9 och det var morgonen dagen innan jag jag till doktorn. Norah maxade med 40,2 grader en av kvällarna då hon kom upp och kissade.

Ruben blev ju riktigt dålig i sin andning, jag har hunnit glömma det. Känns som att vi varit sjuka i en evighet. :( Han blev kruppig och för första gången var jag tvungen att ta ut honom för att dämpa svullnaden i halsen. Ruben blir kruppig ibland då han är förkyld, men nu kom han upp och var litet panikslagen då han knappt kunde andas. Pratade lugnande med honom, så lugnande (mamman var litet skärrad ;)) att han bad mig att sluta säga åt honom att "-andas lugnt, andas lugnt!". På med överdragskläderna, mössa och vantar och så bar jag honom i några minuter ute. Andningen lugnade sig, men han fick förstås sova med mig resten av den natten. Huvva så mycket man hinner fundera. :/

G var på sin skotertur men som tur var, var mamma hos mig. Jag förberedde mig mentalt på att jag skulle måsta åka med Ruben till akuten. Nu blev det tack-och-lov inte så, men på fredag eftermiddag sedan, tog jag honom till jobbet och där fick han inhalera avsvällande och så fick han en hutt kortison också. Efter detta var lillkillen så slut, att han somnade då vi kom hem vid 17-tiden och sov till nästa morgon. Natten därefter blev mycket bättre och sedan vände det för Ruben. Han var feberfri de sista fyra dagarna av förra skolveckan, men hade jättemycket hosta och snuva och eftersom vi andra var hemma fick han också stanna hemma. Ruben gick tillbaka till skolan i måndags, Norah igår. Själv har jag annonserat till arbetet att jag blir hemma hela denna vecka också. :/

En av dagarna såg vi båda Kung Fu Panda-filmerna. Jag älskar Po och hans vedermödor medan han blir Kung Fu-mästare och vi skrattade högt flera gånger. Jag har alltid varit romantiserad av en del japanska aspekter - det inåtsiktande, meditativa, exakta och den andra filmen bjuder på några andlösa scener. Hela den filmen är mycket vacker. :)

Helt galet är att hela veckan som sjukast i i n f l u e n s a också ha varit tvungen att ta hand om barnen. Tänk att bara ha fått vila och släpa sig mellan säng, toa och soffa. ;) Jag hymlar inte med att spelandet under förra veckan nådde nya höjder! Som variation till spelen, kollade vi på teve - film eller dokumentärer. :)

Nu skall jag gå och lägga mig och se om jag får somna om något.

---> Update kl.12:33: Jag hade litet svårt att somna om och var rejält möglig då det var dags att stiga upp. Jag har inte mått illa idag, men hade ont i magen och kände mig som en spärrballong de första vakna timmarna. Nu är allt bra igen. :)