Besök.

Jag har fotat skamligt litet sedan vi kom hem från Mallorca. Har liksom "missat" en fin helg hos mamma och Harry, då det var födelsedag och höstmarknad (2-3/10). Missade också en helg på ön, då vi drog upp båten (9/10).Men nu har Norah besök av en klasskompis, Moa och vi fick nyss så roliga bilder att jag var tvungen att tömma upp dem med en gång!
Sista 20 minutrarna av lekstunden, fick barnen varva ned framför tv:n. Och det visade sig att Moa blev lika svårpratad som våra barn. :OD

Inga fler.

Köpte i våras på rea (ja, halva priset) mina första två par skor av märket Rieker. En lättare "fin"-promenadsko med klack och en litet rejälare promenadsko för som jag såg det, höst- och vårbruk.

Jag har sett märket i många år, men varit skeptisk. De ser litet så där "europeiska" ut och är inte alltid särskilt snygga och ganska ofta rent fula. När jag nu provade litet, så kände jag ju att de var väldigt sköna.

Första bakslaget kom på senvåren då jag började använda de gåvänliga skorna. Jag började använda dem då det fortfarande låg kvar en del isfläckar och det visade sig omedelbart att de var glashala! Det var ju en besvikelse förstås. Jag har inte i vuxen ålder varit med om något liknande.

Nåväl, det blev barmark och så småningom tog säsongen för dem slut. Nu i veckan åkte de hastigt fram igen och jag hade inte glömt att de var halkiga (alltså - det är otroligt obekvämt att gå i halkiga skor...) :O[

Idag kom så den slaskiga blötsnön. Skoeländena läcker som ett såll! :O( Det har jag heller inte varit med om sedan jag började köpa mina egna skor. Det är inte hål i skorna såklart, utan de läcker runt om sulan, där lädret är fastsytt. Det är t y d l i g t att skorna är gjorda för ett klimat längre söderut i Europa.

Skit var det värt. Jag är förstås glad att jag inte betalade fullpris för dem och helt klart är att jag inte kommer att köpa några fler par Rieker. Inte för bruk under vinterhalvåret i alla fall. Och sannolikt inte för någon annan del av året heller. Det finns så många andra märken att välja bland.

---> Update: Klockan är nu 18:30 och jag och Ruben följde Norah till hennes gympa för någon halvtimme sedan. Jag valde att gå i mina walking-skor från Ecco. De är ju gjorda för sommarbruk och därmed ursäktade för att möjligen vara halkiga. Men de var bara en bråkdel så halkiga som skruttet här ovan. *muttra*

---> De har en skitful och jättekorkad sajt också.

Reminiscing.

Ett litet svårt ord i rubriken, men igen ett ord på engelska som exakt säger det som jag menar. :O) Jag minns "gamla" tider, det som varit. Blir litet sentimental. ;O) Så jag tänker litet oftare än vanligt på New York. Snart är det två år sedan vi var där. Dags för litet bilder igen! :O) Tänkte den här gången visa hur vårt hotell såg ut.

Det hette St. Marks Hotel och låg i södra delen av Manhattan.

På väg upp. Minns inte om det var två eller tre trappor upp. Men trappor var det. O yes. :O)

Tv och garderob. Och G's fötter. Till höger vägg mot innergård = inget gatuljud i vårt rum. Till vänster dörr och badrum.

Samma fötter, tv:n, en spegel på väggen mot innergården.

Garderoben, dörren. Mittemot den, badrummet. Och så elementet, som mer än väl kompenserade att vi inte hade några gatuljud på rummet. Vi hade elementljud istället. :OD

Badrummet. Jättefräscht och rent, precis som resten av rummet. Vi hade bestämt att vi bara skulle sova där och äta alla måltider ute på stan. Rummet var pyttelitet men helt funkis.

Kanske bor vi där igen nästa gång. Eller så inte. :O)

OMG!

Granngården i Luleå säljer ut allt till 50 % rabatt! De flyttar till sprillernya lokaler på Storheden om ett par veckor.

Jag skulle bara in och kolla av överdragsbyxor när det blir kallt att rida ute och vinterridhandskar, för att ha något att jämföra med webben. Visste inget om rean.

Kom ut, lätt febrig av stress (skulle hämta barnen), med två par vinterridhandskar (ett par fingerhandskar och ett par "trefingrade" handskar) och så ett par gummistövlar till Ruben till nästa sommarhalvår.

Herregud. 8O) Jag måste tillbaka. Det fanns överdragsbyxor, men jag måste kolla på webben hur de skall se ut. Ridhjälmar, fanns det? Ridstövlar, ridskor, ridkläder överhuvudtaget. *gaaaahh* H a l v a priset. Gummistövlar till mig själv? Borde köpa - de jag har är "ärvda" från en av mina kusiner för säkert 20 år sedan. Eller mer.

Ibland har jag tur. Plötsligt händer det! ;O)

Avsked.

Idag postade jag brevet där G skrivit under sitt eget avsked från det militära. I alla fall i förlängningen. Både ordinarie personal och reservare har fått en förfrågan där man måste lämna besked om huruvida man skriver under på utlandtjänstgöring eller inte.

Utlandstjänstgörandet är inte specificerat på något vis; inga villkor, omständigheter, undantag - ingenting.

Om man inte skriver på för utlandstjänst riskerar man avsked.

G har länge trott att han skall bli av med sin reservofficerstjänst. Det är länge sedan nu de har övat och försvaret dras med en tung ekonomisk verklighet. Faktum är att det var så nära att han skulle förlora det jobbet omkring när vi skulle gifta oss, att vi (jag ;O)) oroade oss för om han skulle få använda mässdräkten. :O)

Vi har pratat litet om det här på sistone, då och då. Nu kom det rekommenderade brevet och diskussionen var extremt kort. G är borta så himla mycket redan som det är, så nu tackade han nej till utlandstjänst.

Så då får vi se om han blir av med jobbet.

---> Bilden är lånad härifrån. Ms Dora J. Strother fick avsked från flygvapnet dagen innan mamma föddes. :O)

Tack Öhman!

Idag blir det potatisbullar till middag. Jag hittade receptet här. :O) Moset hade vi förstås redan.

---> Update: Potatisbullarna blev jättegoda! :O) Vet inte riktigt vad jag haft för recept tidigare, men tydligen är det så här de skall tillagas på ett ungefär. Och då hade jag inga finesser i idag, som till exempel gräslök eller persilja.

Rolig iakttagelse kring barns (icke)logik. Ruben ratar omsorgsfullt varenda potatistärning när vi äter oxpytt. När vi äter sill och potatis, äter han lätt ett par kokta potatisar med smör på för att klara sig utan sillen som han då ratar.

Dagens mat var jättegod intygade båda barnen och åt snabbt ett par potatisbullar var. :O)

Rosa månad.

Hade jag råd, eller om jag kanske varit ännu litet stolligare än vad jag faktiskt är vid fyllda fyrtiofyra, så hade jag kanske köpt den här hästen. För att den är läcker, ja rent av fantastisk om jag tittar på den med mina flickögon och med Norahs - och för att den genererar slantar till viktig forskning för att förebygga och bota en elak cancer som företrädesvis drabbar oss kvinnor.

Stöd rosa, nu och alltid.