Uppdatering.

Så var det hög tid att göra en försiktig förändring i blogglistan. ;-) Ut åker Rubens klass gamla blogg som deras fröken inte längre använder och in åker Genusfotografen.

Fotograf och genusvetare Tomas Gunnarsson bloggar så väldigt bra om detta så viktiga och allestädes närvarande ämne. Jag har haft honom på gång till min blogglista tidigare, men lyckades glömma bort det innan jag hann föra dit honom. Nu stötte jag på hans material igen, så nu så.

Kolla gärna på det här inlägget, om hur det blir när man fotograferar och intervjuar manliga företagare så som man gör kvinnliga företagare. Det tog mig en stunds läsning innan jag kände tyngden i texten, trots att jag hade tanken klar för mig. Så pass indoktrinerad är jag själv också, att jag nästan snubblar på tröskeln. Ingen av de intervjuade männen förstår den första frågan ("Hur fungerar det för dig att vara man och egen företagare?") - några av dem tycker till och med att den är konstig. Såklart - normen för att vara egen företagare är ju att man är man. Det går för sakta! Måtte en kantring komma under Norahs och Rubens livstid - vi har ett ansvar att hjälpa dem på väg där.

---> Men så konstigt. Länken till bloggen presenteras med ett gammalt inlägg från 2013. Om man klickar på rubriken (bloggnamnet), så kommer man till nyaste inlägget, precis som det skall vara. Jag har provat att ta bort länken, kopierat den på nytt och lagt in den igen. Och så läggs den längst ned i listan, eftersom inlägget är så gammalt. Vad tusan?

Nämmen nu.

Ikväll var Norah alldeles trasig. Vi jobbade länge G och jag och var dessutom tvungna att handla litet innan vi for hem. Klockan var närmare halv sju när vi satte oss för att äta och då orkade Norah inte med det.

Hon var så trött och litet ledsen, mådde illa och frös om vartannat. Hon åt litet litet och jag lockade med en risifrutti innan hon ens lyckats äta färdigt, i hopp om att få i henne något. Hon fick i sig små klunkar med mjölk, men till slut var det bara att lägga ned.

Så Norah checkade ut strax efter sju ikväll. Vi måste bättra oss. Norah klarar inte av allt för sena kvällar under skolveckan.

Vi är själva illa däran, G och jag. G somnar på sistone ofta i soffan. Jag håller mig oftast vaken och i slutänden lägger vi oss sent, fortsätter att vara vakna ännu litet till och är som döda när väckaren ringer på morgonen. Och det må väl vara, trött när väckaren ringer är jag alltid. Men sedan, på kvällen när barnen lagt sig, är jag ju så himla trött att jag inte orkar göra någonting.

Önska oss lycka till, men ikväll skall vi baske mig i säng tidigare än vanligt.

Se så himla ljust det var igår när jag gick hem från jobbet igår en stund efter 17!

Yippee ki-yay!

Jag är så himla glad! Som i ett förklarat sken insåg jag i förrgår vad jag skall hitta på när G fyller år. Det blir såklart för hela familjen och när jag kollade på litet detaljer igår, så såg jag att idén är helt genomförbar! *glaaaad*

"-Kirby-byn!"

Ruben utropade med ytterlig förtjusning när vi åkte hemåt ikväll efter judon och mötte en buss.

Ruben har ganska lätt för att kasta om bokstäver i långa ord, i alla fall i högläsningen. Jag fick rådbråka hjärnan en liten stund, innan jag skrattande kom på att det var bussen till "Kyrkbyn" vi mött. :-D

(Kirby är förstås en liten spelfigur.)

Hmm...

Vad tusan, tänker Axi...

I säkert trettio sekunder hade jag ett par biljetter till Bruce Springsteens tredje och extrainsatta konsert i juli i Göteborg. Men det stod att det var delvis skymd sikt och jag min mupp tänkte att jag skulle kolla om jag kunde få bättre än så.

... när hon hör sotaren rumstera på taket.

Då var alla biljetter intill varandra slut.

Så var det med det. Hade ju annars varit en lämplig 50-årspresent till oss. :-)

Axi hörde precis var sotaren befann sig. :-)

Så medan jag satt i nattlinnet och stirrade på nedräkningen och fortfarande hoppades få biljetter till konserten, kom alltså sotaren. Herregud.

Firad!

Vi åt bara en helt lätt frukost hemma på morgonen och hängde en stund framför en film (ser om gamla "Ghostbusters"-filmerna med barnen. De höll mycket bättre än jag väntade mig.) under tiden. Sedan färdigställdes packning och förberedelser och så drog vi.

Hemmagastronomin och brunch visade sig vara målet. Ljuvligt. På bilden ovan hade vi tagit oss till efterrätten/fikat, med smoothie i lilla glaset och kokkaffe i koppen. Mätta och belåtna rullade vi vidare.

Vi landade på Havsbadet där det var bokat familje-VIP. Vi mumsade frukt och endast sparsamt med godis innan vi sedan knallade iväg till äventyrsbadet. Efter badandet duschade vi på rummet och gjorde oss klara för middagen.

Rolig feature i de här rummen. Glad att vi bara hade två barn med oss. Heh.

Tobbe Trollkarl. Vi vuxna skrattade gott mer än en gång och barnen var förtjusta i den rätt så fysiska trolleriföreställningen!

Har alltid varit förtjust i de här små budskapen som ibland gömmer sig inuti en del korkar.

Vi fick en skön sovmorgon idag - båda barnen sov gott trots en del spring i den lååånga korridoren som ledde fram till vårt rum. Vi hade kunnat bada idag med, men vi skippade det. Istället åt vi frukost i lugn och ro och tittade efteråt en stund på Vasaloppet med en kopp kaffe.

Innan vi åkte hem var vi en stund i Skeppet, där det finns diverse aktiviteter att syssla med. Norah och Ruben ville spela minigolf, så sagt och gjort. G och jag gick runt utan klubbor och jag skrattade ibland hejdlöst.

En olycklig kombination av sockar som snurrade osedvanligt lätt runt mina fötter och de böljande banorna, gjorde att jag lyckades falla också. Fötterna gled bara undan för mig! Det hände flera gånger att en fot gled och jag höll på att falla och till slut så föll jag förstås. Jag landade på samma höft som när jag föll i slalombacken för några veckor sedan och visade det sig, även på ena knät. En elak bula reste sig omedelbart på knäets utsida. Jag var riktigt öm där sedan, men nu känns det bara helt litet.

Alternativ spelställning.

Eftermiddagen har avslutats som en vanlig söndag. Norah har varit på sin ridning; hoppning idag. Det gick jättebra! Fint avslut på sportlovet också.

Den oron.

När G och barnen hittat på någonting för att påbörja firandet av min födelsedag. Jag fick världens minsta packlista och en del ledtrådar har jag fått. Vi har packat tandborstar till och med och jag pendlar mellan att tycka att det känns väldigt spännande till att tänka att det är ett av G's typiska sätt att luras på.


G är och skjutsar Axi till ön just nu och jag har fått lov att ösa upp litet mera mat till katterna än bara morgonmålet. Hmm... Det är så himla jobbigt att inte ha kontroll - OTROLIGT JOBBIGT - och så försöka att hålla humöret uppe, trots stressen av att inta ha ko(ntro)ll.

Usch så dålig jag är på att ta emot överraskningar.