Ähum.

Inte riktigt lika fin som den norska, nä. ;D

Eeeuuw!

Oväntad bläig grej med att ha färgat håret mörkbrunt - alla hår jag fäller (på ljusa ytor) syns. Värst är det i tvättstället och badkaret. Och i sängen. :[

Jag har såklart alltid plockat hår efter mig och sett dem också. Men det är som att de blev ännu litet mera läskiga nu när de är så mörka. Jag bryr mig rätt mycket om mitt hår. Så länge det sitter kvar på huvudet. När det lämnat skalpen, vill jag inte längre veta av det.

Skriva.

Konstaterar att jag denna månad skrivit mer än ett inlägg per dag. :) Jag tror inte att jag lyckats med det någon annan månad tidigare i bloggen.

Ser också att jag i år kommer att ha skrivit (ja, redan har) fler inlägg än under något annat år med bloggen.

Kul!

Den 18:e november skrev Ruben sitt namn alldeles själv, för första gången. Sådär underbart baklänges som man gör när man börjar skriva. :)

Frustar av skratt!

Läst? :D

Fatta så out of this world det här är för G. Min G. Den G jag känner. :D

G skrev det här från Shanghai senast. Så om ni spanar in klockslagen, så kan jag berätta att lokal tid var strax före sex. På morgonen. Så. G hade p a r t a j a t. :D Han berättade om den surrealistiska miljön på en värstingklubb i Shanghai. Jag minns att han berättade om speglar och otidiga erbjudanden från små kinesiskor (det sista inte helt kul, för någon, enligt G).

Men, som sagt, han kom helskinnad ur det och imorse åkte han till Tokholm igen. :*

Hos frisören.

När jag sitter under värme för att få färg eller lockar att fastna i håret, frågar alltid frisören först om jag vill ha kaffe, med eller utan mjölk och sedan om jag vill ha något att läsa. Mer precist; "-Mode, skvaller eller inredning?". Ytterst charmigt och jag svarar alltid inredning. :)

Jag tänker ofta att jag skall välja något annat, men väljer alltid "Sköna Hem" i alla fall och sist greps jag av svårt habegär:

Vas "Stubbe". Stor, härlig vas, en riktig pjäs.

Väska "Manhattan". Mer en rolig grej. :)

Eländes elände. ;) Det är inte bra att lägga ögonen på så vackra saker, som kostar alldeles för många slantar (de kommer från Svenskt Tenn). Det blir till att njuta av själva vetskapen. :) Men vasen, den skulle jag trivas med. Och väskan. ;)

"Jul! Glitter! Hurra!"

Så skrev jag i dagboken för precis två år sedan, efter att vi varit och sett The Rockettes i Radio City Christmas Spectacular (finns en filmsnutt på den länken), i Radio City Music Hall på Manhattan.

Jag fick precis den överdos av amerikansk julkänsla som jag eftersökt utan att kanske riktigt veta om det. ;) Spektaklet inleddes med en filmad sekvens som vi tittade på med 3D-glasögon, vilket förstås var läckert. Sedan blev det live-show för hela slanten.Ett stort gäng tjejer provar ut för att bli Rockettes och tränar sedan en tid för att slutligen uppträda flera gånger per dag sista tiden fram till jul. Showen var jättetjusig och stundtals interaktiv, tårarna trillade på mig som vanligt av rörelse och jag minns att jag tänkte att herregud, jag vill att mina barn skall få uppleva det här medan de är små nog! Medan de t r o r. :) Det var en historia som berättades, minns inte riktigt handlingen, men tomten var helt klart inblandad. ;)

Ett roligt nummer, där det med litet trixande till slut var hur många tomtar som helst, många, många fler än på bilden. :)

Salongen var jättestor, vi hade fabulösa platser, man satt skönt och vi kunde njuta i fulla drag! Det var värt varenda slant det kostade att gå in. Vi köpte en läcker pumla som åskådliggör Rocketternas paradnummer nedan, där de står i en lång rad tätt ihop och så börjar falla mot varandra som dominobrickor.

Nitton minus.

Vi hade en vacker färd igår upp till mamma och Harry.Sedan hade vi rätt kul också. :)Jag passade på att laga litet.G bröstade upp sig.