Ljudvarianter.

Särskilt Norah presenterar ibland rim som kan ställa till det för mamman. Sålunda lät det tidigare imorse så här:

"-Mamma?"
"-Ja?"
"-Rimmar 'kyl' och 'byl'?"
"-Ja, fast 'byl' är inget riktigt ord." replikerar mamman med ett något frågande tonfall.

Här kan jag inte återge det förvirrade utbyte som sedan följde, just därför att jag var förvirrad. Min hjärna brottades med ljuden och försökte få till vilka ord det var Norah egentligen sade. Det slutade i alla fall så här, då poletten till slut ramlade ned för mamman:

Tjur och bur. XO) Och det rimmar ju. :OD
Båda barnen säger mer eller mindre utpräglat "y" då det skall vara "u". Jag vet inte hur vanligt det är, har inte forskat i det.

Norah kan säga "r" nu, men fortfarande med en viss ansträngning. Hennes mun, tunga och hals får jobba litet för att producera ljudet. Sedan kommer hon oftast inte ihåg att använda det där besvärliga "r":et ännu, men det kommer, det fattar jag ju. :O) Ruben kan i sina bästa ögonblick säga ett riktigt, rullande "r", men mycket enkelt ett litet "fusk-r", ett "amerikanskt" "r" (ni vet hur det låter ;O)).

Ruben "pärlar" i Älvsbyn.

Norah har överraskat precis senaste dagarna med ett mer "visuellt" räknande, de facto huvudräkning. När hon vanligtvis adderar, så räknar hon oftast på fingrarna, alternativt räknar intensivt det hon ser framför sig, ibland högt, ibland i tysthet. Men nu har hon sagt högt till exempel "fyra plus två är sex", utan att jag har kunnat märka något direkt processande innan. Bra!

Norah och vi har ett avlägset fokus nu. Till hösten börjar skolan. Och då skall kanske en del ljud ha fallit på plats. Och så skall lilltjejen klara av toabesök även efter nummer två. :O)