Norah funderade i förra veckan:
"-Mamma?"
"-Ja?"
"-När jag fyller sex år, har jag redan börjat skolan."
"-Ja."
"-Jag
hinner inte ha kalas!"
"-Å, jo, nog hinner du det. Vi har kalaset på en helg..." och så vidare.
Så här såg det ut när vi tog oss tid att fika ute sista söndagen i april.
Ungefär som hos syrran hundra mil söderut, fast tolv dagar tidigare. :O)
Hur kan vår lilla flicka redan ha någon slags uppfattning om att skolan t a r t i d?
Vad har hon klart för sig? Det är klart - varenda morgon hör barnen hur (oftast) jag går an om hur
ont om tid vi har, hur mamma inte kommer att hinna till jobbet
i tid, om vi har
tid, när vi har
tid.
Här tog vi oss tid att gå till majbrasan på Skurholmsberget. :O)
Tid, tid, tid.
Det här är inte bra.
1 kommentar:
men tid för majbrasa, det är bra...
Skicka en kommentar