Precis som G och hans familj gjorde medan G och hans bror växte upp, precis som vi gör nu, precis som svågern med hustru gör nu, så sitter vi ofta på bron till stugan på Brändöskär när vi är där. Fast då är det under sommarhalvåret och benen dinglar bara i solskenet. Än så länge är det dock jättemycket vinter, underbar vårvinter. :)
Stugan var precis nedfrostad. Litet irriterad över att jag glömde att skriva i gästboken - men vi var i alla fall där först för i år! ;)
Direkt vi hade stängt av skotern och tystnaden lägrade sig, hörde jag grannens vindsnurra. Det kan ju hända att vi retar oss litet på det ljudet på somrarna - fast egentligen inte. Men nu serverade ljudet ett kraftfullt minne om sköna sommarstunder på ön. :)
Stugan var precis nedfrostad. Litet irriterad över att jag glömde att skriva i gästboken - men vi var i alla fall där först för i år! ;)
Direkt vi hade stängt av skotern och tystnaden lägrade sig, hörde jag grannens vindsnurra. Det kan ju hända att vi retar oss litet på det ljudet på somrarna - fast egentligen inte. Men nu serverade ljudet ett kraftfullt minne om sköna sommarstunder på ön. :)
2 kommentarer:
Tänk, det där stället är så mycket - både sommar och vinter, så mycket. Jag kan till och med känna lukter och höra ljud från den där ön fast jag sitter här i halvmörkret på gästrummet i Lapplands Väsby... :-) EGENTLIGEN, vem behöver Alcudia, när det finns ett Brändöskär? :-)
Ja, ja, visst är det så... :) Tänk så många sådana ställen det finns på jorden - ställen viktiga för envar. :)
*kramar*
Skicka en kommentar