Yiiihaaa!

Bilden är lånad från FineArtAmerica och konstnären heter Cate McCauley. Verket heter "Ropin' Cowboy".

Nu är det dags igen. :) :) :) Damma av ridskorna, stryka cowboyskjortan (skojar!! men erkänner att jag är sugen! ;)).

Vinterridskolan blev en halvmesyr. Vi var för sjuka, det blev för långt till Boden, det var alldeles för galet kallt och varenda helg där mitt i vintern kändes som att vi hade något roligt för oss. Om vi inte var sjuka.

Men nu börjar jag om igen. Om en och en halv vecka.

Underbart.

Se och njut av VW Passats senaste reklam. För en gammal, hängiven Star Wars-fan och som mamma till två fantastiska ungar, skjuter den här reklamsnutten mitt i prick! Helt lyckoframkallande och när jag ser filmen, så är det Rubbe som är på skärmen. Rörelser, gester, de små händerna - lovar! :)

Nytt bordsmatfett.

Sedan Arla kom med Bregott mellan har vi använt det. Vi kastade alla andra bordsmargarin överbord och gick på den mest naturliga produkten i den kategorin (räknar inte in "vanliga" Bregott där, eftersom den av naturliga skäl är både för fet och för hård att ha på mackan).

Mellanbregott innehåller kort och gott grädde, vatten och rapsolja.

Fettsammansättningen är fördelad på respektive 26 gram mättat, 22 gram enkelomättat och 7,5 gram fleromättat, totalt 60 gram.

Har alltid önskat att det fanns en ännu magrare produkt. Och nu finns det det. Bregott mindre. :)

Det här bordsmatfettet består av vatten, smör, rapsolja, grädde, modifierad potatisstärkelse, konserveringsmedel (kaliumsorbat).

Här är fettsammansättningen fördelad på 18 gram mättat, 16 gram enkelomättat och 5,5 gram fleromättat, totalt 43 gram. Ett klart magrare alternativ, med mindre av det skadliga mättade fettet.

Båda bordsfetterna innehåller mjölksyrakultur, salt och vitaminerna A och D.

Låter och känns som ett superalternativ. Jag har ännu inte läst vare sig "Den hemlige kocken" eller "Äkta vara" (nummer tre av de fackböcker som kom i förra veckan), men på sajten associerad med böckerna kan jag se att modifierad potatisstärkelse är stärkelse från potatis som modifierats kemiskt (till exempel genom oxidation) och detta tillsätts smöret för att det skall bli bredbart. Konserveringsmedlet behövs för hållbarheten då fetthalten är så pass låg.

Som varande en person med kolesterolvärden som varit i det högre normalintervallet och även över gränsvärdet sedan ungdomen, använder jag dock oftast mager philadelphia för att kladda fast pålägget. :) Men ibland vill jag bara ha själva smöret som pålägg och till vissa bröd är det bara smör som gäller och då är det bra med detta nya, magra alternativ. Min övertygelse säger att detta även är gott för barnen.

Kan det vara så?

Det har varit jättejobbigt en lång, lång period nu. Kan inte säga säkert, men det handlar om flera månader. Större delen av den här vintern kanske.
En period då vi utan tvekan kan konstatera att vår älskade Norah har jobbat sig genom sin sexårskris. Hon är inte genom riktigt ännu, men jag andades försiktigt till G i förra veckan om att det kanske är så att hon nu börjar komma ut på andra sidan.

"ORÄTTVIST!" - det har varit Norahs mantra de sista månaderna, så jag höll på att sätta i halsen av lättat fnitter då jag slog upp artikeln inne i tidningen och såg överskriften. Vi är inte ensamma, kände jag. ;D

Det har varit s å illa. Jag har varit så ledsen, arg och nedstämd i de helt otroligt jobbiga och förfärliga situationer som uppstått kring en argargargARG Norah, som skriker åt oss för sina lungors fulla kraft. En Norah som frågat om jag vill att hon skall dö kanske, om jag vill att hon skall ställa sig på vägen och bli påkörd kanske?

Jag har regredierat, förtvivlat, funderat, velat flytta hemifrån, suckat och undrat hur länge det skall kunna hålla på... (och har missmodigt sagt till G att det här kommer att hålla i sig till Norah fyller nitton eller så).

Kanske till nu? Vi tycker att frekvensen mattats av något mellan de starka utbrotten. Jag har inte orkat söka reda på "Trotsboken" ännu, men istället har jag investerat i ännu en fackbok som jag kände mig fnittrigt lycklig över, då jag läste om den.Samma kloka författare som skrivit just "Trotsboken". Jag tror jag kommer att finna stort stöd i den här boken. :)

Det kanske finns hopp trots allt (ha ha), om att vår snälla, milda, kloka Norah skall komma genom, ett steg framåt i livet. :)

Kan knappast skada.

Har just anmält oss som kandidater till att bli testpiloter hos Smartson.se på i det här fallet sommardäck från Dunlop. Tänkte de kunde vara bra att ha på långstyrningen söderut. :)

Ordning nu?

En av fackböckerna som landat hos oss är den här:
Jag har sett flera program med den gode mannen, en aussie som slagit stort hos Oprah. Jag önskar bara att han skulle flytta hem till mig för en tid, ta min hand och hjälpa mig att rensa i röran.

Men så länge skall jag ge mig i lag med hans arbetsbok. Också den på engelska såklart. Han finns inte översatt alls.

Intressant.

I yngre dagar var jag aldrig intresserad av att läsa om andra människor och inte alls intresserad av facklitteratur. Jag slukade istället ungdomsböcker om äventyrliga deckargåtelösande pojkar och flickor och om hästflickor. Jag läste Kamratposten och Kalle Anka och Fantomen.

Det fanns fulla bokhyllor hemma. Några böcker bläddrade jag ofta i, bland andra några stora böcker om djur från andra delar av världen och några där det fanns genomskinliga blad som i lager visade till exempel en människa och hur hon är uppbyggd - skelett, blodomlopp, muskler och så vidare (sedär borde jag ha anat vad som skulle komma senare).

Jag blev äldre och slukade numera science fiction och rysardeckare med mjuka pärmar. Jag läste allt som Stephen King skrev och har först senare förstått att det som gjorde hans böcker så otroligt bra var något så vuxet som välpresenterade, komplexa personporträtt. Böckerna var hur som helst helt galet spännande. :) Illustrerad Vetenskap lästes flitigt. Reader's Digest, å wow - en höjdpunkt då den landat i postlådan.

Jag läste passionerat dagstidningen. H e l a tidningen, från pärm till pärm. Jag tror dock att jag hoppade ledaren, som idag ofta är det enda jag hinner läsa i tidningen.

Jag läste då jag åt, då jag satt på toa och då jag skulle sova. Till långt in på nätterna, då jag stelfrusen låg som en pinne under täcket med en King-roman i händerna.

Sent i livet började jag studera på allvar. Då, när jag kom på vad jag skulle bli när jag blev stor. Därtill nödd och tvungen plöjdes många, många skolböcker under fyra och ett halvt års universitetsstudier som tog mig till världens bästa yrke - barnmorska. Tidigare hade jag, aldrig bortkastat men sett i backspegeln felorienterat, läst tre år på en civilingenjörslinje.

Jag älskar böcker och vill äga dem. Jag anser att böcker pekar i rätt riktning i ett hem. Idag köper jag nära på ingen skönlitteratur, för idag orkar jag aldrig läsa. Inte på det sättet. Jag läser mycket ändå, min hjärna är inställd på läsning. Jag måste till exempel på allvar säga åt mig själv att inte läsa om vartenda plagg i en katalog - det tar annars för länge att ta sig genom katalogen. X)

Jag läser på tetror, på flingpaket, reklam, upp-och-ned i andras tidningar. Jag läser för barnen. Jag läser fortfarande på toa och där oftast glossiga magasin om heminredning. Det gillar jag mycket den här perioden i mitt liv. :) Jag läser kopiöst mycket på webben där bland annat några bloggar roar.

Och så gillar jag numera också biografier. Och facklitteratur. Sålunda har det blivit en och annan trädgårdsbok de sista åren och några om resor. Om hästar och ridning förstås. Kokböcker givetvis. :)

Och så nu den här senaste självbiografin, om en av USA's "kungliga" - senator Edward Kennedy. Jag såg nyligt en lång intervju med hans fru, den första hon gav efter hans död. Och jag förstod att det var så mycket mer med honom, än vad som framställts i media. Så klart. Boken har han skrivit själv, under många års tid och till stöd har han haft sina egna minutiösa anteckningar som han fört under hela sitt liv.

Ovanligt nog valde jag att köpa den på engelska. Jag kände bara att jag ville läsa hans egna ord och inte en översättning. Känner på mig att det blir ett klockrent sällskap över till staden senare i maj. Förra gången vi for, läste jag så gott som hela resan över. Jag sov bara helt litet och njöt verkligen av lästiden. :)

Jag hyser förtröstan i att jag snart kommer att vilja börja skapa lästid för mig själv igen. Barnen blir fort större och vips behöver de mig inte fullt så mycket längre. Då tror jag att böckerna och jag hittar varandra igen. :)