Nu är det klart.

Japp. Den har växt på mig. :O)
Igår landade mina ögon på en bil som stod litet halvvägs upp på trottoaren och jag hann tänka att den var väldigt snygg. Den var uppenbart helt ny och så började jag le både inombords och utvärtes, när jag insåg att det var en Subaru Outback. :O)

Och förresten!

Grattis Bästis!

I full färd med att producera färskpressad juice - standard i en Älvsbyfrukost! ;O)

Unikum?!

Är jag den enda svensk som idag inte hade en endaste aning om att vår kronprinsessa igår förlovade sig? XO)

Tanterna (sagt med största värme!) på jobbet började prata om "förlovningen" idag vid lunch. Jag frågade stillsamt men nyfiket vilken förlovning det handlade om och fick chockerade utrop till svar. "-Såg du inte det?" och "-Det var på tv hela dagen om det!" och "-Silvia såg inte ut att trivas." Och så var diskussionen i full gång.

Så blir det med HTPC! ;O) Man ser bara sina noggrant (nåja...) utvalda redan inspelade program och så missar man helt att kronprinsessan förlovat sig. Himmel!

Stor tjej!

Vår lilla Norah har börjat gå på dans på Luleå Rytmik & Balettförening. Än så länge och antagligen och förhoppningsvis, är det bara frågan om lek dock. Rörlig, glad lek, ibland med tillbehör.
Känns speciellt. Ens lilla telning sträcker sig vidare ut i världen. Och litet mystiskt! :O) Vi får inte se nämligen. Barnen separeras direkt från sina föräldrar, som vackert får fördriva de 45 minutrarna utanför danslokalen.

Redan efter ett par gånger, började Norah prata om att de andra barnen drack ur flaskor, att de hade vatten som de kunde dricka under tiden det dansades. Helt givet skulle ju Norah få en sådan, även om jag inte sade det till henne.

Så i fredags sprang jag på sådana på COOP Forum. Jag skyr allt som ser ut som prinsessor, så jag blev jätteglad när jag fann de här! I lördags, efter Norahs ridpass, då vi for hem till Leffe en stund, såg Norah flaskorna med en gång. Och som den stora ;O) tjej hon börjar vara, utbrast hon i ett klockrent "-Är det SANT?!" och blev jätteglad. Hon fattade ju direkt vad det var för något och valde blixtsnabbt den gröna flaskan. Duktig tjej! Jag bad henne att titta ordentligt på den rosa flaskan, på motivet, men nä, hon ville ha den gröna.

Så länge det går, så länge inte Norah själv blir väldigt förtjust i prinsessor, så skall jag inte bidra till det fenomenet. Det skall vara rackarns tuffa sessor i sådana fall! ;O)

Annars verkar det som att Norah är i någon fas igen. En del häftiga känsloyttringar har visats upp, ofta några per dag, de sista dagarna. Norah har inte känts helt återställd efter magsjukan, även om hon faktiskt överlag haft en sjusärdeles matlust de senaste dagarna. Och det är vi inte bortskämda med! :O) Hon verkar tröttare än vanligt, eller så inbillar vi oss. Natten till idag tjorvade både Norah och Ruben exceptionellt mycket, så G och jag är rätt möra idag.

Men det hör till den här tiden i livet - tjorviga småbarnsnätter... ;O)

Vinter.

Det är full storm idag. Formellt är det säkert bara styv kuling, men det tar i ordentligt i byarna. Det snöar inte, men det driver frenetiskt.

Sålunda körde Norah och jag fast ordentligt när vi skulle lämna ön för ett par timmar sedan. Vi satt och småpratade i bilen och jag var inte koncentrerad, utan gled ned på isen i maklig fart. Och så låg vi på underredet i en djup, packad driva.

Tur som var, så satt G i huset på ön och fikade med de tre Stockholmarna, så de fick göra en utryckning med skotrarna för att hjälpa oss. Det skottades och skakades på huvuden, gasades litet, mera huvudskakningar - och så kom traktorn.

Kenneth på ön höll på att ploga byvägarna och kom förstås till vår undsättning. Det provades först att dra bilen framåt, vilket kändes tungt. Så drogs vi utan problem baklänges upp ur drivan, så att jag själv kunde backa upp på vägen och spränga vidare på isen.

Så for vi till stallet och hade en riddejt med Tuva och Åsa. Norah och Tuva tuffade runt sina varv, Norah på Felix, en alldeles vit ponny.

Nu har vi varit hemma med Leffe en stund och gett honom mat och nytt vatten och vi själva har fått ett litet eftermiddagsfika.

Åter ut till ön!

Myggfritt.

Vi brukar säga så, här uppe, när det är riktigt kallt.

Nu är det blygsamma åtta minusgrader, men vi har i närmare tre veckors tid tampats med temperaturer som envist hängt mellan säg femton och tjugoåtta minus. Strax före kylan kom ju all den där snön en helg, så det har verkligen känts som riktig vinter ett tag nu. Massor med fluffig, vit snö, knarr under skorna och krispigt nypande kyla.

G testar isarna för några veckor sedan.

Det var bra att det blev mildare idag, för G har varit på en försvarlig skoterrajd med Hertsöpappan och tre Tokholmare (åtminstone bor de där - tror jag ;O)). Jag hoppas att G har kommit tillbaka till ön, dit jag alldeles strax också skall åka.

Jag tar mig det här lilla ögonblicket att skriva, eftersom jag tycker det är så kul!

Barnen är rätt så återställda nu. Jag dras med ett milt men envist illamående när det börjar vara dags att äta, så jag förstår hur Norah känt sig i veckan.

Nu åker jag!

Rätt tokigt faktiskt.

Jag har tänkt på det en längre tid. Att jag aldrig duschar utan att ha bråttom någonstans. Aldrig.

Numera.

Förr, innan barnen, duschade jag nog oftare utan att något hängde över mig. Nuförtiden skall jag antingen i säng, helst redan innan jag klev in i duschen. Eller så skall jag hänga tvätt. Eller så skall vi någonstans.

Är inte det helt galet?