
Den är helt oförklarlig, den här starka attraktionen som den staden har på mig! :O) Jag har nämnt tror jag, att jag då och då i livet funderat över vem jag varit, om jag hade växt upp och levt i en storstad, ingen särskild definierad.
Jag hade ju varit jag såklart.
Men hur.
Annorlunda?
:O)
G sade för en tid sedan då vi pratade litet om New York, jag minns inte sammanhanget: "-Ska vi fara och bo där ett år?". Han slog an en sträng och jag kände en omotiverat stor längtan efter att göra just det. :O) Tidigare har jag sagt, mer på allvar än på skoj, att vi skall bo en del av vintern i Thailand när vi blivit pensionärer. Strunt i det - nu kände jag bara att jag ville dit, till New York! Jag vill att vi flyttar dit samma dag vi checkar ut från jobbet!
Jag kan livligt se G och mig flanera på gatorna, dricka kaffe på bokhandeln, utforska nya delar av stan, äta, dricka, skratta, leva! Gå på musikaler, shower, se när de tänder den stora granen vid advent och sedan åka skridskor på isen nedanför. Se på folk (något av det bästa som finns!), gå på bio - ansvariga b a r a för oss själva... (barnen, ja, de pluggarforskarkarriärar sig någonstans på klotet eller/och odlar fina familjer) :O)
Alltså, det måste bara hända! Jag klarar mig inte utan stan! ;O) :O)
Imorgon, för åtta år sedan, satt jag på bussen på väg hem från arbetet på förlossningen när jag hörde att flygplan kraschat i skyskraporna i New York. Klockan var omkring 16-tiden och det hade just hänt. Det lät ofattbart och jag messade min älskade syster som då bodde i Sydney och jag tänkte, hon kanske sover men hon måste höra.

Vi kom fram till Ground Zero och det var uppenbart att det saknades höga byggnader, det fanns mer luft och himmel just där. Det var en solig dag och en stund gick det bara att vara tyst. Det kändes speciellt att vara där, att tänka på det som hände, på hur mycket hemskt som hände så många den dagen. Omkring 3000 människor dog och långt fler än 6000 skadades. Oräkneliga anhöriga förlorade en älskad.


2 kommentarer:
Otroligt stark symbol, den där statyn "the sphere"...!
Jag satt ju uppe och smått lamslagen tittade på TV (mitt i natten) när det hände. Jag råkade nattsudda (surprise?) när de bröt TV-sändningen med nyheten om att ett plan flygit in i ett av tornen. Sen flög nästa in i nästa torn i direktsändning. OTROLIGT magstarkt och otäckt, man fattade inte vad som hände!!
Egentligen var det ju inte så många som dog - om man jämför med årlig/daglig statistik från olika krigszoner, men på en dag, på en plats som den är det helt fasansfullt många! Många många liv som blev påverkade!
Du, en av mina mammalediga kollegor skall ta sin man och sina två barn och spendera hela januari i Thailand. FY FAN vad jag är avundsjuk!
Skicka en kommentar