Succé!

Ikväll åt vi en (för mig) ny produkt från Abba - små bollar med lax i krämig sås. Jag valde smaken "Really cheesy" och Ruben skottade i sig "ostbollarna" med god aptit! :O) Norah åt också bra, som hon oftast gör nuförtiden. Ruben i stort sett totalvägrar fisk annars. Han är väldigt intresserad av fisk, bara inte av att äta den.

Jag har inte ätit fiskbullar på evinnerliga tider - minns inte när det skulle ha varit senast. Har hemska minnen av dylika från barnaåren och skolmaten. Som princip har vi alltid lagat det mesta av maten vi äter från råvaror. Sedan vi fick barn och sedan jag blev halvt om halvt ensamstående, har dock halvfabrikaten fått ett vidgat utrymme i vardagsmaten. Tyvärr.

Korv i olika former har vi alltid ätit, men nu står färdiga köttbullar på menyn liksom blodpudding. Och nu fiskbullar. De finns också i smakerna "Tasty tomato" och "Totally thai" och serveringstips finns på sajten på respektive produkt. Bollarna är inte alls särskilt feta och det är en bra fettsammansättning inklusive omega-3, men fiskinnehållet är generande lågt. På något vis kommer det här ändå att få räknas som acceptabel middagsmat en vanlig dag här i vårt hus.

På samma sätt som halvfabricerad mat känns som ett personligt nederlag, känns beslutet (inte taget, men närmar sig) att anlita städfirma. Jag orkar inte, hinner inte, vill inte. Orkar inte, vill inte leva i röran och framför allt smutsen - ja, det blir ju så med fyra plus några till som springer runt i huset - som hopar sig. Och med avdraget för hushållsnära tjänster är det värt pengen. Syrran gör det. Och vi har köpt snöskottning i rätt många år vid det här laget.

Varför inte städ? Tror jag slår in rätt öppna dörrar - många idag har inga större spärrar mot att anlita proffs. Utan att genera oss, anlitar vi snickare, snöskottare, målare, plattläggare - men städ?

---> Wow. Vilket light-bulb-moment för mig själv här ovan. Jag har aldrig formulerat det sådär för mig själv... Det är inte alls svårt att motivera nu! :O)