Han saknas mig.

Vi är tillsammans nästan jämnt. Vi gnabbas dagligen. Vi har gått sida vid sida i dryga 24 år. Men när han skall vara borta från mig (oftast är det så och inte tvärtom), börjar jag sakna honom redan innan han åkt.

Medan G fotade barnen, fotade jag honom och mig själv.

Imorse ringde väckaren vid 6-tiden och jag lovar att G rullade ut från mammas infart max en minut efter det. Han hade ett möte som väntade ute på ön på morgonen. Efter det har G kroppsarbetat, mestadels med att börja flytta vårt förlupna sjöbodkar.

Barnen och jag hänger hos lilla mamma, som inte varit på topp idag. Jag hoppas verkligen att hon känner sig bättre imorgon. <3