Vår hemliga strand.

I förrgår åkte G's kusin med familj upp till stan. Vädret var växlande och jag orkade inte dra iväg till någon annan ö. Då är det finurligt att vi har en "hemlig strand" som barnen kallar den. På riktigt kallas den Hannosviken här på Hindersön och någon strand är det inte fråga om. Det växer tjockt med mer än manshög vass ned mot vattnet och den döljer effektivt badet från vägen. Men sand, sand, sandbotten, den finaste. Finns inte en sten och väldigt långgrunt. Man kan springa och leka så himla bra där!

Någon eller några gånger per sommar brukar vi bada där. Det är ju nära oss och så tar vi fyrhjulingen för att komma ned till vattnet. Det finns ingen väg ned dit egentligen, kanske spåren av en under all vegetation som fyllt igen gläntan i skogen som skvallrar för oss invigda om vart badet är.

Vi kör ned i vattnet - bra med fyrhjuling och kärra då - eftersom det inte finns någon strand att vara på.

Det där solglittret...!

Ombyte.

Öppningen från vägen ned till badet är där vid G's vänstra axel. Ni fattar att det är svårt att ana att där är ett bad. Att ta sig gåendes ned till vattnet går bara inte.