söndag 13 juli 2014

Nycklar.

De som känner oss vet att vi länge besvärats av att ha alldeles för få nycklar till huset. För flera år sedan vid det här laget, tappade G hela sin knippa med både hem- och jobbnycklar på. Han var på jobbresa i Tyskland, eventuellt på väg hem från Kina och passade samtidigt på att tappa en av alla sommarjackor han tappat genom åren.
Pappa har en nyckel och svärföräldrarna en. Kvar har vi haft min nyckel och en i reserv. Situationen har spetsats till i vinter då Norah börjat gå hem själv efter skolan och då behöver komma in i huset. Ett flertal gånger har jag, G och Norah alla funnit oss utelåsta, för att någon annan har nyckeln (jag är ju extremt snål om min nyckel - G och Norah har fått dela på reservnyckeln. Men så gjorde jag det där man inte får göra - bytte jacka). Till och med mamma har varit utelåst, då vi glömt att lämna nyckeln i den fina lilla nyckelgömman vi skaffat.
Min nya pimpade knippa. Nu med hästnyckel samt Harry Potters uggla Hedwig.
Sucka.

Känns som att jag skrivit om det förr, men vi har tvekat litet till att skaffa nya nycklar också, då det ibland är jättesvårt att låsa dörren med de två nycklar vi har. Skulle vi byta lås helt enkelt?

Så har jag snöat in på de där dekorerade nycklarna dessutom och tog mig plötsligt samman och kollade det med den lokala nyckelmakaren i stan. Han hade bara ämnen till de långa nycklarna som är aktuella idag. Vi har en kort liten nyckel.
Barnens nycklar. Utbudet var som sagt litet begränsat, men båda är mycket nöjda.
På vår bilsemester nu då, sprang jag på en nyckelmakare i Norrköping. Vi var på väg att äta lunch på ett ställe som visade sig vara en fullträff och genade genom ett köpcenter. Den här nyckelmannen hade minsann tre sorters ämnen, men vår korta variant fanns inte i så många olika mönster. Olikt mig själv slog jag till och så fick barnen och jag varsin dekorerad nyckel. Nyckelmannen kom från en annan del av världen och pratade småputtrigt med oss om det naturliga i att jag beställde och G fick betala, samt höjde förvånat på ögonbrynen när jag ville ha en häst på min nyckel. :D :D
För många år sedan köpte jag mig och G varsin nyckelring på Designtorget i Stockholm. Siffrorna representerade (gamla?) tunnelbanelinjer. Jag har haft 13 och G 14 - våra respektive födelsedagar. Fast varandras liksom. Ja, ni fattar. Tänkte att G kan få ta över den här nu. Min gamla nyckel och nyckelringen med hans egen födelsedag på. Har inte sett förrän nu hur sliten den blivit.

2 kommentarer:

Birger Johansson sa...

Så nu finns det nycklar!

Veronica sa...

Skaffa en key box istället! Bara en kod att komma ihåg och slipper glömda och borttappade hemnycklar. Vi har haft i flera år och jag tycker det är så smidigt! Men lillan vill också ha en nyckel med häst på:)