Glädje!

Har inte läst på länge om Abbe. Höll nyligt på att läsa ikapp igen. I juli hade Abbepappan tipsat om följande helt makalösa glädjeuttryck! Jag måste bara skicka vidare!


Sådan kärlek! Tänk att vara omgärdad av så kärleksfulla, glada och generösa vänner och släktingar. Filmen är ett rent lyckopiller och jag citerar Abbepappan: "Varning för glädjetårar."! :OD

Har här på förvintern också blivit varse ett fenomen, som ger likadana glädjesprittningar i kroppen som filmen ovan. Flashmob. Galet häftigt! Bjuder på ett till lyckopiller och så en flashmob från Grand Central Station i NYC. ;O)

Ut ur garderoben.

Ja. Det är bara att erkänna.

Jag har sugits in i Facebook:andet. På senvåren/försommaren i år, började jag titta på FB. Sade mig ingenting, hade bara vaga tankar om att jag hört att det inte skulle vara bra (för en). Typ. Lät det bero.

Tittade igen, senare. Lade plötsligt upp ett konto åt mig själv där. Hittade min första "vän". ;O) Lät det bero.

Fick mitt i sommaren en gliring från den vännen, med glimten i ögat, om att det inte var mycket aktivitet på FB från min sida. Okay då. Lät det bero.

Började titta. Tittade mer. Hittade fler vänner. :O)

Och fy farao vad kul det är! Jag har jättesnabbt blivit jätteberoende ;O) av att veta vad mina vänner haft för sig under dagen. En ordentlig portion av vännerna på FB är kollegor. Det är jättekul! Jag hade aldrig haft den här "insynen" i deras liv utan FB.

Det är förstås valfritt hur man använder FB, men korta kommentarer ur ens vardag hamnar där. Jag pratade (formellt tror jag vi chattade) med Bästisen en gång om fenomenet. Skrev att "man får uttrycka sig fritt" och hon kontrade med att det är ju det hon gör på sin blog. Håller med om det - FB är till för kort och kärnfull förströelse. På sin blog kan man ta ut svängarna mer.

Jag uppmuntrar då och då G att göra sig en användare på FB. Jag vill att syrran skall vara med! För jag är där och sprider just nu mer korn av mig själv där, än här.

Jag älskar min blog. Jag älskar att skriva! Men strax skall G och jag titta på en film och göra slut på en öppnad glöggflaska, så jag avrundar här. Nästan. ;O)

Norah, fem år.

Vi har firat vår lilla tös i två dagar nu. Igår, med moster, onkel och bästa kusinerna, mormor, Harry och morfar. Idag kom farmor och farfar. Mormor och Harry var kvar och firandet fortsatte under något stillsammare former. Morfar kom med och vi tog oss alla till förskolan där det både firades Norahs födelsedag samt Lucia. :O)

Kommande lördag tänkte vi oss ett litet barnkalas. Det blir premiär för oss - spännande!

Avslappnat långpratande med gudfamiljen. :O) Observera lillebror på väg upp. 8O)

Ikväll Skype:ade Norah och Ruben med farbror J och fick en förhandsvisning av den jättefina presenten som de kommer att få tillsammans. :O) Sedan ringde gudfamiljen och grattade över telefon.

Fortfarande i Lucialinne och tomtedräkt. Lillebror som älskar sin storasyster, gör precis som hon. Som pratar, pratar, pratar... ;O) Se så avslappnad och liksom i rätt mode Norah ser ut. En vision av tonåren? Hjäääälp!! XO)

Jag har varit ledig idag och mamma har hjälpt mig att hänga julgardiner i köket. De är så fina och juliga, att jag blir alldeles varm då jag kommer in i köket. En jättebra dag idag! Nu bara tre arbetsdagar kvar innan JULLOV!!

Läs gärna här, min bästa systers fins inlägg om Norah. *kramar*

Utmaning!

Har blivit utmanad av Borta bra men hemma bäst?.

Utmana 5 personer och berätta det för dem, samt för personen som utmanat dig. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn. Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord.
Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt, får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger, eller skriva ditt namn som svar (förutom i fråga 1).

1. Vad heter du: Meh... jag har ju inte skrivit vad jag heter här? ;O) Men det börjar på "E"! :O)
2. Ett ord på 4 bokstäver: Elev
3. Flicknamn: Ellinor (tänkte vi först döpa Norah till!)
4. Pojknamn: Egron (ett av namnen som figurerade till Ruben - till vi insåg att det blir Norge baklänges!!)
5. Yrke: Elektriker
6. Färg: Ebenholtssvart
7. Klädesplagg: Espadrill
8. Mat: Eclair
9. Sak i badrummet: Epilerare
10. Plats/Stad: Elleholm ;O)
11. En orsak att vara sen: Eskalerande trötthet
12. Något man skriker: Eeeeeva!
13. Film: Eat, Pray, Love
14. Något man dricker: Evian
15. Band: Elegance XOp
16. Djur: Ekorre
17. Gatunamn: Ekorrstigen
18. Bil: Edsel
19. Sång: Every Little Thing She Does Is Magic

Jag utmanar: Bästisen, Syrran, Hertsökompisen, Sara och Linn.

Snabbare än kvickt.

Ähum. Det där kylskåpet som jag skrev om. Vi köpte det idag. Vi överraskade oss själva. Jag har inte hämtat mig än.

G har drabbats av ett förnyaril, som sveper omkull till och med mig. Alltså, jag är ju inte så förändringsbenägen egentligen, utom när jag kommit på det själv. Och då skall det som jag tidigare nämnt helst ha hänt igår. Men nu går det undan. *puh* :O)

Stefan från Bröderna Anderssons Bygg (de som med den äran byggde vår farstu) var här idag. Han tittade på den garderob som vi skall ha byggd i farstun och det beslutades att de skulle göra jobbet. G och jag skulle skulle bara bestämma om vi skulle ha skjutdörrar eller utanpåliggande dörrar.

Vi frågade också om bröderna kunde riva gammalt/sätta in nytt kök, eventuellt nytt golv också. Klart de kunde.

Stefan skickade oss till Ångsågen för skjutdörrar och till Stenvalls för köksinredningar. Bara för att titta. Vi valde brädgården först. De säljer Schmidt kök och enligt Stefan så konkurrerar de med IKEA:s kök i pris. Vi får väl se hur det blir med det. Men i alla fall.

Vi kom att prata om kylskåpet vi ville ha, när G hittade ett SMEG-skåp i standardmått. "-Ja, men det står ett här", sade kvinnan som visat oss litet köksinredningar. Hon tog oss till det stora skåpet och det var precis ett sådant vi kollat på, med dörrarna hängda åt rätt håll. Ägaren, som också visade sig vara kvinnans man, kom släntrande och sade glad i hågen att han sålde det för halva priset.

Här spann min hjärna upp i än högre varvtal än den redan befann sig på. Vi såg nog litet frågande ut och han förklarade att ett par hade beställt skåpet i våras, men i slutänden inte haft råd att lösa ut det. Han ville inte skicka någon till kronofogden, utan hämtade tillbaka skåpet och köpte det själv. Skåpet har stått i butiken på display och de har haft kalla drycker i det ibland.

Händelserna malde obevekligt på och nu äger vi skåpet. För halva priset. OMG!!!

G vill riva en vägg in till vardagsrummet. Jag har varit emot det länge, det leder till sådana svallvågor runt om i huset - då blir det rustning av vardagsrummet också. Idag har vi pratat mer om det. G introducerade en idé som var så jäkla bra, att han nästan tippade över mig mot rivningstanken. O M G. 8O)

Nu - hänga tvätt och sedan mys i soffan!

Förening.

Kvinnor, mammor, tjejer, brudar, flickor, damer, mormödrar, systrar, farmödrar, tanter, fastrar, mostrar - alla var vi där första adventshelgen, i Globen. Stockholm International Horse Show torde vara det av ett fåtal evenemang som fyller Globen så fullständigt övervägande med kvinnor. :O)

Frieser, frieser, frieser... Jag åkte ned enbart för dessa hästars skull! Öhm, äh - jag ville förstås mest av allt träffa syrran och hennes familj! ;O)

Och vi går dit, för att vi alla har hästdoft i vårt hår och hästens man mellan våra fingrar!

Brink klev symboliskt av sin Briar.

Galoppiruett till vänster.

Tacksägelsedagen.

I USA firar de slutet av tacksägelsedagen.

Ikväll fick G och jag en stund för oss själva tack vare mormor och Harry. Vi inledde med middag på Allstar, där vi åt Junkfood De Luxe i form av en Allstar Plate, som var "en fabulous mix av wings, skins och quesadillas ribbs och nachoscips serverad med dippsåser. Minst 2 pers.".
Det var jättegott och när jag började fundera på det här inlägget, så tyckte jag att det passade bra att vi åt amerikanskt just den här dagen. För ett år sedan åt vi en "Thanksgiving Plate" på en liten restaurang vi tipsats om, som låg på 30-40 minuters promenad från hotellet.
Efter maten strosade vi bort till Kulturens Hus och lyssnade på julkonserten jag köpte biljetter till redan i september. Sanna, Shirley, Sonja och Måns gjorde bra ifrån sig. Det var showigt, lagom glittrigt, roligt och juligt i en skön blandning. Sonja stod nog för det mest stämningsfulla numret, då hon gjorde "Ave Maria" med den äran. Måns stod för den största överraskningen då han gjorde en passionerad version av "Et Maintenant".

Nå. Det jag vill med det här inlägget, är att uttrycka min tacksamhet.

Jag är tacksam.

För livet. För G. För BARNEN. För familjen. För de nära vännerna. För att vi har mat. För taket över våra huvuden. För det meningsfulla arbetet.

För det är jag tacksam.

Och för att jag imorgon får åka till syster och gå på Stockholm International Horseshow! *yay*

Bilder till Bästisen.

Läste i en av våra guideböcker att det är typiskt NYC att man hittar butiker med lustiga kombinationer, till exempel skor och glasögon. Så vi fann den här - restaurang och kosttillägg. :O)
Bästis - det går att ha trädgård i den största staden! ;O)

Och - blomsterbutiker har de också!

Reslust.

För ett år sedan packade vi som bäst inför vår bröllopsresa. Motsvarande imorgon åkte vi efter visst mankemang till syrran och den 25 november drog vi över till Staterna och New York City.

Min längtan tillbaka är stark. Märklig. Jag kände mig som hemma. Jag skulle gärna åka över dit en sväng vartenda år. Jag är, åtminstone som jag känner det nu, den här tiden i mitt liv, djupt allvarlig när jag hoppas att vi skall kunna bo där en tid senare i livet. G och jag. Gärna fler, men - G och jag. :O)

Nu är det i alla fall hög tid att bjuda på några bilder från stan igen. Idag - bling! Väl bekomme!

Cartier. Det bling-bling-blingade så hjärtat slog volter av lycka!

Syrran - skor!

Macy's. My-oh-my... Bling away baby!

Får rodnande erkänna att jag i skrivande stund inte minns vilket varuhus det här var. Det är inte Macy's och inte Bloomingdale's. Någon? :O)

Svårt habegär.

Det finns ingenting som kan stoppa inköpet av denna takdusch den dagen vi skall inreda vårt spa i källaren. Bilden lånad från leverantören QMS Produktion AB. Gode värld så läcker! 8O) Se miljöbilder på ClearShower.com.

Såg också det här tvättstället från Villeroy & Boch:

Det är vanvettigt snyggt men jag skulle behöva daglig städhjälp för att orka leva med det tvättstället, så det får fortsätta att vara en lisa för ögat i sin sköna uppenbarelse... *yum*

Månne är det pappas och farfars rörmokargener som tar sig sådana här uttryck hos dotter/barnbarn? ;O)

Jag svär - jag tog den bilden då vi var på Madeira för snart två år sedan. 8O) Jag tycker det är viktigt med rätt blandare på rätt ställe! ;O)

Njut!

Tidigare i höst hade Lindbergs en del bilder på fåglar på väggarna. De var av en konstnär som heter Karl Mårtens. Fåglarna har intagit mig och särskilt en skata. Vi har så många skator här kring vår gård, de är närvarande året runt.

Igår var G och jag in där och jag visade honom fåglarna. En originalakvarell grejar vi inte, men en litografi kommer det nog att bli. Obevekligen. Tror jag. ;O) Sist jag kände så här, köpte jag tavlan. :O)

Lånar en bild från hans galleri, så att ni får en aning om vad jag pratar om. :O) Konstnären själv verkar vara en intressant människa och den röda stämpeln på hans bilder skvallrar helt riktigt om en asiatisk känsla. Läs mera i länken högst upp. Snart flyttar en skata in till oss!

Inkommande.

Planet har landat. Snart är han här!

Oh shit!

G och hans kollegor har med galghumor skämtat om dagens flight hem. Fredagen den 13:e flyger de hem och flighten heter CA 911. Ja, ni fattar. ;O)

Han har messat att de var sena när planet gick från Peking och ibland går det ju bra ändå. På långa flygningar, så hinner man ju ofta flyga in en del tid. Men idag skiter det sig, som rubriken antyder.
Jag kom nyss ihåg, nämligen, att jag kunde titta på "Luftis" hemsida. Och där ser jag att G's flight anländer kl.17.30.

Flighten upp till Luleå går kl.17.40.

Hur troligt är det att det går vägen på en skala?

---> Uppdatering: Nu står det att Pekingflighten anländer kl.17.20.

---> Uppdatering: Planet har landat kl.1725... Ser inte lovande ut. På Luleåflighten står det att utgången är stängd.

---> Uppdatering: SMS från G om att de verkar bomma Luleåflyget kom just.

---> Uppdatering (den sista hoppas jag): G ringde och de hade mycket riktigt bommat Luleåflighten. Nya flighten kl.19.15 har lättat kl.19.25, så om bara resten flyter på så har vi väl G här hemma omkring 21-tiden. *glad*

Imorrn - fredagsmys!

G har inlett resan hemåt såpass att han nu sitter i taxin på väg mot Pu Dong, som flygplatsen (en av?) heter i Shanghai. Om cirka 19 timmar står han här i farstun igen, med en lyckligt flinande hustru och två överlyckliga barn omkring sig! Norah har gjort ett paket åt honom och däri är ett halsband. En farsdagspresent har vi också, som vi väl lär överlämna imorgon. :O)

Barnen, då de skulle ha höstfest på förskolan. :O) Utrustningen kompletterades med en svart häst till Zorro och en brun till Pocahontas. :O*

Ikväll fick jag en och en halv timme på stan för mig själv, tack vare svärmor. Jag hade några ärenden, inga av akut karaktär. Tänkte att jag skulle låta en liten julkänsla smyga över mig och bara slappna av.

Modiga Norah just innan vaccinationen i eftermiddags!

Fann mig snart bläddrande bland barnkläder på Kapp Ahl, innan jag skärpte mig och gick över till Twilfit istället och tittade på silke och spetsar... ;O) Årets nattlinne från Po.P blev det och vips julutstyrslar till barnen. På Lindex blev det några sockor och strumpbyxor och trosor. *glad* Det behövs inte mycket, det säger jag er!

Men framförallt besökte jag HemmaGastronomi, där jag handlade mat för vuxna. Så att G och jag får litet fredagsmys när barnen lagt sig. :O*

Fördömt.

Igårkväll, bara litet tidigare än just nu, ställde jag mig här vid datorn och skulle titta på flygbiljetter till Stockholm. Upptäckte strax att Norwegians sajt var nere för underhåll. Jahapp. Inga biljetter igår då.

För en stund sedan skulle jag igen titta på biljetter med klar avsikt att också boka. Nädå. Ikväll fungerar inte SAS's sajt. Den är där, men utför inte det jag vill den skall göra. Nähäpp. Inga biljetter ikväll heller.

Imorgon kommer de att vara slut. Som straff för att jag väntat så länge med att boka. Förbaskat också.

Lika fördömt som det verkar vara att komma sig i säng.

G har just inlett sin sista dag i Shanghai. Imorgonkväll omkring den här tiden, anträder han den långa resan hem till oss. Äntligen.

Nu - gonatt.

---> Nota Bene: Med vintertid visas tiden en timme fel åtminstone i min blog. Så det är inte så sent som det verkar. Bara nästan. 8O] Säkert någon fjantig inställning som man kan ändra på. Någon?

---> Nota Bene igen: NU fungerar SAS sajt. Men NU är det verkligen för sent. Så nu får det vänta till imorgon. Eller senare idag om vi skall vara formella. :O)

Vet hela världen?

Det är som att hela alltet vet att G saknas oss. På de här åtta dagarna han hittills varit i Shanghai, har han fått ett enda brev i posten. Ett enda. Exceptionellt.

Första timmarna efter G hade åkt var jättejobbiga. Vi ser så löjligt litet av varandra redan som det är, att det kändes outhärdligt att han skulle åka bort. Så långt och så länge. Han åkte i ett huj, taxin hämtade honom klockan ett på eftermiddagen och så var han borta.

Överallt fanns spår efter honom. Där låg en tröja. Där låg ett par byxor. G som är snabbare än en oljad blixt, hann göra ett jätteryck ute på gården och vinterställde våra skruttiga små äppelträd, han räfsade ihop löven som till sist fallit från syrenerna och täckte vår lilla serbiska gran. Han skottade om komposten och tidigare under helgen hade han tömt och flyttat släpet till vinterparkeringen.

Recykling - syrenen lade alla sina gröna blad på marken, för att granen skulle få ett vintertäcke. :O)

Jag var genuint ledsen och undrade hur jag skulle klara de här två veckorna. Låter kanske löjligt, men det bjuder jag på. Till slut grät jag en skvätt och sedan övergick jag till att maniskt följa hans resa runt halva klotet. G åkte kl.1300 hemifrån och messade kl.0715 dagen efter, att han landat i Shanghai. Vi talades vid ifrån Stockholm och Frankfurt.

Vi talas vid dagligen på Skype. Underbart. Och nu är det bara knappt fyra dygn kvar till G kommer hem igen. Som barnen och jag längtar! :O)

Stort steg.

Vi har tränat litet på sistone. Och nu kan Norah, när hon fokuserar, säga "r"!! *glad* Det är inte ännu ett perfekt, rullande "r", utan ännu ganska tonande. Men lilltjejen är på gång!

Det skall böjas i tid...

Igårkväll satt Norah djupt böjd över det ljuvliga julbladet som IKEA skickat ut. Kommentarer som "-å, vad fint!" och "-å, det här skall vi ha till Lucia!" rann över hennes läppar. Plötsligt sade hon: "-Är den här katalogen från IKEA?!"

Ja, svarade jag, rätt överraskad. Frågade hur hon visste att den var från IKEA och fick till svar att hon identifierat en gung-älg som hon minsann sett med egna ögon då vi besökte varuhuset häromsistens. Aha, tänkte jag, det var ju skarpt. Erkänner att jag hoppats att Norah faktiskt läst ordet IKEA, eller åtminstone känt igen loggan. :O)

Och så kom slutklämmen, som värmde modershjärtat så:

"-Finns ALLT det här på IKEA?"

"-Jaa!!" svarade jag och kände mig märkligt lycklig! Alla IKEA-fantaster förstår min upplevelse. ;O)

Gullungen!

---> Lånat loggan från IKEA Hong Kong, som en slags association till att G strax vaknar för sin andra dag i Shanghai... *sakna*

Namn.

Jag har tänkt, när vi tänkt ut namnen till våra barn, att de skall fungera internationellt men även kännas svenska. Så innan vi visste att Rubbe var Rubbe, drömde jag om att vi skulle få en Magda. Ett underbart, vackert namn.

Så fick vi veta att det var en gosse vi väntade, så då drömde jag om Aaron. Till jag insåg att det var Norah baklänges. Ungefär.

Nästa namn jag drömde om var Egron. En morbror till barnens morfar hette så. Ser ni vad det blir baklänges? Norge. Ameh. Det gick ju bara inte.

Till slut landade vi på Ruben. Det namnet känns idag solklart och lika fint som vår lille gosse! Norah är vårt ljus, precis som hennes namn förtäljer. :O) Men det norska anslaget följer oss - gissa när Rubbe har namnsdag? Japp, 17 maj. Och så föddes ju sonen på syrrans S's födelsedag (S - råkar veta att paketet mest troligt landar i brevlådan imorrn! :O)). :O)

Avrundar det här lilla inlägget helt logiskt med att gratta lill-Tobias på namnsdagen, som morfar så tacknämligt påminde om i eftermiddags. *kos* (_vet_ inte hur det stavas!)

Team Dinoco. :O)

Ovanlig reaktion.

Men jag kanske måste köpa det här plagget till Norah? ;O)

---> Bild lånad från Lindex Shop Online

Fick den idag.

Absolut första gången jag sett en filmtrailer - till en bok. Snyggt!

Sammanhang.

Norah har bra koll på att farmor, farfar, moster, farbror och de andra allra närmaste släktingarna är mammas och pappas respektive föräldrar och syskon. Som jag minns det, var jag ordentligt äldre innan jag fick den bilden klar för mig. :O)

Om Norah förstår släktskapet, relationerna eller om hon bara "memorerat" det hela - det kan jag inte uttala mig om. Kanske litet av båda.

Visade sig ikväll tydligt att Ruben har nästan lika bra koll. Imponerande.

I alla fall utspann sig en sådan där gullig dialog igen:

Norah: "-Vad hette din farmor?"

Mamman: "-Lilly."

Norah: "-Vad hette din farfar?"

Mamman: "-Albert."

Och så där höll vi på en liten stund, med små utvik om en del av personerna. Och så kom knorren:

Norah: "- Vad hette din Harry?"

Och här sattes mamman på det hala, för jag hade ingen "Harry". :OD Jag förklarade förstås så gott det gick - att min mormor inte hade någon "Harry". Hon var visserligen skild från morfar, precis som Norahs mormor är, från Norahs morfar. Men Norahs mormor är omgift sedan 20 år med just Harry - därav frågan.

Fantastiskt. :O)

Norah i stilla sömn, med tre mjukisar i famnen. Älskade lilla dotter.

Lön för mödan? Fan tro't.

Tittade in på banken idag, mest för att kolla läget. Såg att förra månaden fick G ut i runda slängar tjugo tusen mer än jag. Jag arbetar då visserligen bara 75 % och G 100. Men i alla fall. Det är ju ingen nyhet förstås - om jag arbetade för pengarna, vore det ju som att kasta bort sin tid.

Nu trivs jag ju med mitt arbete helt osannolikt bra, de flesta dagarna och det är värt mycket pengar. Tro mig, jag vet. Inte den bästa lön väger upp misstrivsel med eller på arbetet.

Jag har fler högskolepoäng än G. Jag ansvarar i mina arbetsuppgifter idag indirekt för liv - på en förlossningsavdelning mera direkt för liv. Borde värderas högre tycker jag och om jag får gissa, ett hundra procent av mina kollegor.

Och nu tänker sig en av våra arbetsgivare, Sveriges Kommuner och Landsting, att sjuksköterskorna skall få ge avkall på den avtalade löneökningen nästa år.

Landstinget är inte känt som den bästa av arbetsgivare - eller hur! Kollegor - barnmorskor i Norrbotten - skall vi inte starta eget?! :O)

Ännu mela loligt!

En kväll tidigare i veckan, när jag borstade Norahs tänder, testade Norah en del ord som rimmade.

Norah: "-Boll och tloll."
Mamman: "-Jaa, boll och troll."
Norah: "-Hål och tål."
Mamman: "-Hål och tår?"
Igen den där minen i Norahs ansikte, som antyder att mamman inte riktigt är med.
Mamman, snabb upphämtning: "-Hår och tår!"

Klocklent. :O*

Älskade.

Toppen.

Nu har väl en av de mest märkliga sakerna hänt mig.

Jag hade ett brev med Sveriges Radios logga på i posten när jag kom hem idag. Funderade förstrött över vad det kunde vara, medan jag tog mig in med barnen.

Öppnade så småningom brevet och jag "är utvald att delta i Sveriges Radio P4:s svensktoppsjury!". För några svindlande mikrosekunder medan mina ögon flög över raderna och hjärnan inte riktigt hade hakat på, så tänkte jag melodifestival - jury - tv... Så tokigt va? XO) :O)

Nå. Sådana här uppdrag dyker ju inte upp för ofta, så det är väl bara att gripa sig an det hela. Fyra söndagar ingår jag i juryn och allt går att sköta via webben, både lyssnandet och röstandet.

Om det är någon som är svårt intresserad, så är det bara att ge mig ett erbjudande som jag inte kan motstå. En godispåse eller så. 8O) Så lägger jag min röst på rätt låt. :O)

För att förstärka det märkliga med händelsen, illustrerar jag med "House". Som jag skrivit om på annat ställe ikväll. :O)

Ledig en stund.

Ikväll fick jag en stund ledigt och kunde gå ut och äta med några gamla kollegor. Jag har haft förmånen att arbeta med dem allihop - de var mina mentorer och handledare under min utbildning, under min tidiga bana inom sjukvården och sedan som trygga kollegor.

Alla är pensionärer, med den äran, utom en av mina närmaste kollegor som dock går i pension till våren. Hon har arbetat länge på vårdcentralen - hon måste ha ett unikt perspektiv - hon träffar idag nyfödda bebisar, vars föräldrar hon hade som nyfödda. Fatta! :O)

I alla fall. De här damerna är aktiva. Så aktiva att jag kände mig litet matt där jag satt. En av distriktssköterskorna berättade:

2 ggr/v gick hon på gymmet
3 ggr/v var det vattengympa (kan ha varit tvärtom där)
hon sjunger i kör
hon är med i åtminstone två pensionärsföreningar och förestår ett café i en av föreningarnas regi
hon håller på att lära sig att spela bridge

De andra hade delvis liknande scheman. De reser, som tusan. De stavgår. De går skrivarkurser. De lever baske mig livet.

Anade jag inte det? :O)

Ruben, tre år!

För tre år sedan anlände vi till sjukhuset. Det bör ha varit vid den här tiden, för klockan var ungefär tio i midnatt då vi åkte hemifrån. Drygt tre timmar senare var vår lille gosse hos oss... *kär*

Grattis, vår älskade son! <3 <3 <3

Vi tjuvstartade firandet i lördags, då Älvsbyvännerna kom och åt thai med oss!

Först!

Grattis på tvåårsdagen, lillkusin Torbelorbe!

Ett par dinosaurier till.

Tänder.

Får man hata att borsta barnens tänder? ;O)

Morgon och kväll borstar jag sextioåtta tänder. Mina egna går förstås på rutin. Men barnens. Ibland tänker jag att nu, nu skulle man mäta mitt blodtryck, medan jag borstar något av barnens tänder... :O)

Köttätare som garanterat aldrig borstade tänderna. :O) Sågs av oss på American Museum of Natural History i New York för snart ett år sedan.

Norah går i ärlighetens namn jättebra att borsta tänderna på. Det enda hon gör, är att hon ibland vill prata samtidigt som jag borstar. Och då blir det ju svårt att borsta och jag måste bestämma mig för om jag orkar lyssna lugnt eller om jag skall be henne vara tyst så att jag får borsta färdigt.

Det enda Ruben gör, är också att prata. Men han vill prata hela tiden. Han har så mycket att berätta. Det är egentligen jätterart, men just i tandborstningssituationen så retar det gallfeber på mig. Vi har också alltid kroniskt bråttom när vi borstar tänderna - på morgonen skall vi iväg, på kvällen i säng. Mycket sällan i tid kan jag säga.

Ruben grejar med en del annat också. Han vill ju fortfarande inte alltid borsta tänderna. Diskussion. Ibland vill han stå på pallen. Ibland vill han sitta i knät. Ibland vill han ha munspegeln medan vi borstar. Förhandling.

Låt mig bara säga - jag borstar i bästa fall mina egna tänder de dagar G är hemma... XO) :O)

En livets sanning.

Tänk att en djuplodande och central sanning skulle levereras genom tv-rutan och detta ur ett avsnitt av en serie, antagligen ringa respekterad men högt älskad av oss som kikar på den. Igårkväll såg jag förra veckans avsnitt av "Desperate Housewives".

En av huvudkaraktärerna, fyrabarnsmor och i karriären, har just upptäckt att hon är gravid igen. Med tvillingar. Graviditeten var inte planerad och hela hennes liv ställs på ända. Karriären tar tvärstopp, småbarnslivet vecklar ut sig igen, hägrande "vuxen"-liv går upp i rök.

Hon sitter nu på en läkarmottagning för ett graviditetsbesök och en ung förstagångsmamma delar väntrummet med henne. Den unga, blivande mamman är rosig, vacker och glad, förväntansfull och entusiastisk över det kommande livet med man och barn.

Lynette, vår huvudperson, dräper effektivt alla den unga kvinnans illusioner om delat och jämlikt föräldraskap. Som slutkläm säger hon detta:

"-You're going to have so many lonely moments - but you're never going to be alone..." Sagt med desperat allvar.

Känn på den.

Alla småbarnsföräldrar som klivit ut ur den rusiga första förälskelsen, den som drabbar med en kraft större än någon kan förklara - kärleken till det egna barnet. Alla som landat i vardagen, med älskade, älskade ungar - med barn som är sjuka, som slår sig, som bråkar, trotsar, slåss, skriker, vägrar, vägrar, vägrar, inte vill, inte kan, som vill ha tröst. Som får en att tappa andan både av kärlek och av oro.

Alla vi vet.

Att man många gånger känner sig så ensam. Men aldrig får en stund för sig själv.

Jag är precis där nu. G arbetar i Stockholm sedan mars i år, måndag till torsdag, då han kommer hem sent. Vi försöker få till ett liv på tre dagar varje vecka. Det säger sig självt att det inte går helt smärtfritt. Det går inte att låtsas som att allt är som vanligt. Det var inte så här någon av oss tänkt det.

Man kan känna sig som den ensammaste människan som existerat, i ett rum fullt av människor. Det är väl känt. Jag är ensam på många sätt (tänker dock ofta på ensamstående föräldrar - jag får inte klaga) som vi nu har det. Jag har aldrig trivts i stora sällskap, men jag trivs inte alls med att vara ensam. G saknas mig. Oss.

Men. Det här innebär något annat också. Jag får aldrig en stund för mig själv, i frihet, i ansvarslöshet. När barnen lagt sig är jag ju för mig själv. Men inte fri. Inte en endaste stund. Låst. Utan tvekan. Jobbigt. Garanterat.

Barnen ville idag - och FICK! - äta middag i sitt rum. :O)

Allt det här är nytt för mig. I 38 år var jag bara ansvarig för mig själv. Rätt så fri att bestämma över min tid och dess innehåll. Ibland tänker jag att jag är för gammal för det här. För gammal för att slå knut på mig själv i påhittig kreativitet för att balansera trötta, hungriga ungar. Trotsiga ungar.

Det är inte lätt att vara förälder. Herregud. Men ändå - och om detta råder ingen tvekan faktiskt, för vare sig G eller mig - det är också meningen med livet. Att ha fått de här barnen - välsignelse! Att få uppleva den här kärleken och de nya perspektiven som barnen erbjuder. Mognaden. Att få följa dem på resan ut i livet. Wow!

Nog med djupsinnighet nu. Medan jag skrivit har jag ordnat krubb till kidsen och mig själv, vi har ätit, plockat undan och nu närmar sig barnens kvällsmat med stormsteg.

En liten sak.

Köpte för en liten tid sedan den kanske bästa disktrasan. Har inte hunnit prova den nog länge än, men den känns väldigt bra och helt olik andra trasor jag vispat runt med i hemmet.

Ekelunds står bakom produkten och den är gjord av 50 % bomull och 50 % bambu. Tvättas i 60 grader och finns i många mönster och motiv. Trasan känns stark och glider liksom lätt över ytor - den tar inte fast och vill "rulla ihop" sig som många trasor gör.

Den kostar 69 kr om jag minns rätt och jag köpte den på Cervera. Hoppas verkligen att de tar hem det här juliga motivet och apropå detta så är det exakt elva veckor till julafton idag!

Efter helgen.

Imorse åkte syster med sina två små gossar tillbaka hem. Hem till S. Bort från oss. Norah grät. Ruben var tyst och nära. Jag hann inte, så var de borta.

*sakna*

Ikväll läste barnen ivrigt igen i ett nytt nummer av Illustrerad Vetenskap. Pappa har burit tidningen till oss länge och i ett ovanligt lyckosamt infall, började jag samla dem i en fin hög i barnens bokhylla. Några gånger i veckan hänfaller de till tysta, intensiva studier och sedan kommer frågorna och diskussionerna. Fantastiskt!

Så ikväll diskuterade vi meteoriter. Vad de är för något. Och varför de "faller" nedåt. Vilken skada de kan göra. Fick en animerad berättelse av Ruben, då han talade om att han köpt en rymdraket och flugit rakt upp i rymden och träffat en meteorit som killade honom i håret. :O)

Hå-hå-ja-ja. Astronomi. Fysik. Visst är det väl helt fantastiskt!

Ikväll skall jag göra det mest förbjudna. Syster och jag köpte ett dräggelgott bröd igår, en l-i-m-p-a. Bara det alltså. Vatten, jäst, vetemjöl, sirap, salt, anis, fänkål tillsammans, bakat till en mörkbrun, överfluffig men ändå litet seg, väldoftande och själavårdande limpa. Stenuddens bageri är kreatörerna bakom limpan.

Strax, när jag duschat, skall jag ta en skiva av det brödet. Jag skall breda smör på skivan, ta min tekopp och sjunka ned i soffan. Men det slutar inte där. Vi firade Frasses namnsdag igår (grattis i efterskott, storbrorsan! :O)) med att äta en massa kanelbullar. G hade varit ordentlig och köpt många. Riktigt många. Så jag tänker ta med en bulle också till soffan.

Jag som tagit ett klent grepp om min vikt, kastar det projektet överbord en kväll som denna. Jag behöver det.

Imorrn fortsätter jag att larva mig med frukt och sånt fjant på kvällen. ;O) :O)

Yay!

Äntligen lyckats hetsa Bästisen till att göra sig en användare här på blogger.com, så att hon kan kommentera. *glad*

Är utan datorn i köket, som tappat kontakten med omvärlden - så det blir mindre datoriserande än vanligt. Nu måste jag gå upp och ta mig litet te innan läggdags. :O)

Och på torsdag kommer syrran och barnen upp. *glad*

Natti.

Förändringens vindar.

Jahapp. Nu kollar G på Audi. :O)

Fatta mera.

Alltså. G hinner bara komma hem, så har han fyllt diskmaskinen. Med ingenting.

Tänk att man skall måsta hålla efter allting. ;O) ;O) ;O)

Fatta.

Jag hade litet feber fortfarande imorse. Resignerade och ringde jobbet. Inte alls helt fel att vara hemma dock. Jag börjar ju som sagt att vänja mig. :O)

Jag har på allvar börjat fundera på vad min syster, den bästa i världen, skall få när hon fyller 40. :O) Jag har knappt ett år och åtta månader på mig att komma på det ultimativa. Jag har redan två, tre idéer, som alla är av upplevelsmässig karaktär. *iver* Det är som med Bästisens sambos 50-årspresent - den hade jag klar för mig säkert två, tre år innan han fyllde. XO)

Syrran, på mitt och G's 40-årskalas. :O)

Och jag har redan köpt Bästisens julklapp! Ha! :O) Torbelorbes födelsedagspresent är inhandlad. Till barnen köper jag hela tiden kläder och saker, varav en del läggs på hög till kommande födelsedagar och julklappar. Svärmor och svärfars födelsedagspresenter är klara, liksom pappas. Det är besvärande många som fyller år här på höstkanten. ;O)

Svårare är det med S's födelsedagspresent och mammas och Harrys. Och med Oskars och Frans klappar. Jag är glad och nöjd med att vi för övrigt slutat med julklappar. De som vill får ge till (de små ;O)) barnen tror jag vi har sagt. Men inte längre till oss vuxna. Födelsedagspresenter fortsätter vi med! :O)

Vad? Vad? Vad?

Vad gjorde jag innan jag började skriva här? ;O) Den här veckan har jag verkligen vilat, typ. Jag har gjort minimalt här hemma och bara varit med barnen. Och så stått här vid datorn.
Hmm... Tur att G kommer hem ikväll! :O) Nu måste jag ta mig samman och röja upp här. ;O)

Låt mig bli den första att nämna.

Kanske inte riktigt då, men jag började i alla fall läsa en bok då vi flög till och från USA för snart ett år sedan. Den är jättebra, verkligen. Men jag har inte läst en sida i den sedan vi kom hem från nämnda resa. Sorgligt.

Den heter "Lyckan, kärleken och meningen med livet" och jag blev intresserad av den efter jag sett en lång intervju på Oprah med författaren Elizabeth Gilbert. Författaren var otroligt charmig och hade ett smittande skratt och berättade om en omvälvande period i sitt liv. Showen gick ursprungligen i oktober -07, vilket betyder att jag såg den kanske i februari -08. Det talades redan då om att boken skulle filmas, med Julia Roberts som huvudpersonen. Och idag så såg jag det här på Aftonbladet.se. Låter ju litet överdrivet, men vad vet jag.

Jag ser i alla fall fram emot filmen och hoppas att jag hinner läsa ut boken innan. XO)

---> Bilden är lånad från Oprah.com

Källsortering.

Läste i tidningen idag, att i Sverige återvinns 96 procent av allt avfall på något sätt. Det låter helt fantastiskt?! För 10 år sedan återvanns 70 procent enligt samma källa.

I Luleå sorterar vi det mesta tror jag. Glas, metall, hård- och numera även mjukplast, kartong, papper, farligt avfall, grov- och specialavfall. Vi lämnar till återvinningscentralen och vi komposterar själva. Och visst. Nog märks det. Kolla bara vad som låg och skramlade i vår soptunna imorse innan tömning, fyra veckor sedan förra tömningen:

Måste nog byta storlek på kärlet nu. :O)

Här en intressant sida, tycker hon som gärna blir litet manisk när det kommer till [sop]sortering. ;O) :O)

En annan konsert.

Hörde på radion imorse, att Björn och Benny gör ny succé med en konsertversion av "Kristina från Duvemåla" i Carnegie Hall, New York. Det är första gången sångerna framförs på engelska. Herrarna själva intervjuades i radion och de var entusiastiskt glada över emottagandet. De beskrev hur publiken "flög upp" i stående ovationer efter Helen Sjöholms engelska version av "Du måste finnas" - "You have to be there". Vi fick också höra en stund på just den sången och Helen Sjöholm "är" förstås Kristina.

Björn och Benny hade tidigare sökt över hela USA efter en sopran som skulle göra den engelska versionen, men inte funnit någon. Så villkoret blev att Sjöholm fick komma med och göra jobbet. I övrigt är det amerikanska och brittiska sångare. Konserten ges två gånger, igår och idag och inspelningar görs för att så småningom ges ut på CD (DVD?).

Vi ville, men kom oss aldrig iväg till huvudstaden för att se musikalen då den gick där. Jag grämde mig rätt mycket, då jag insåg att den höll på att sluta gå och det var helt omöjligt att få tag i biljetter. Den gick i fyra år och så här i efterhand känns det ju märkligt att vi inte lyckades.

Nu glunkades det på radion om att det eventuellt finns planer på att försöka få musikalen till Broadway. Det måste ju ligga några år bort och hamnar den där, kan den ju gå länge - se bara på "Chess" och "Mamma Mia".

Så då kanske det blir till att se "Kristina" i New York! :O) Vad tror du, sis? ;O)

---> Läs mer här (på engelska).

---> Och här (på svenska).

Sonen. Och bilarna.